Möt människan: Anton Blomqvist
Publicerad: 2024-04-13
#Mötmänniskan
Den 5 april presenterade HV71 sin nya huvudtränare Anton Blomqvist, 34. De senaste åren har han tränat AIK i Hockeyallsvenskan, men ursprungligen kommer han från skånska Osby där han växte upp i en riktig hockeyfamilj. Här berättar han om vägen till tränaryrket, det uppmärksammade citatet, vad han vill åstadkomma i HV71 och vilken spelartyp han helst skulle vilja addera till lagbygget.

Det har inte ens gått en vecka sedan Anton Blomqvist presenterades som HV71:s nya tränare efter Johan Lindbom när SHL.se når honom för en intervju. Det är bråda dagar för skåningen som fortfarande har en del lösa trådar att avsluta i Stockholm innan flyttlasset går ner till Jönköping och fullt fokus kan ägnas åt HV71. Men faktum är att när Anton väl inrättar sig i Småland kommer det nästan bli en familjereunion. Bröderna Albin (ny assisterande tränare i IK Oskarshamn) och Axel (juniortränare i Växjö) har nämligen också sökt sig till samma distrikt.

– Haha, ja, det är en rolig slump, konstaterar Anton.

– Vi har alltid haft en nära relation och har det fortfarande, och jag hoppas att vi kommer kunna träffas lite oftare än vi gjort de senaste åren nu när vi bor lite närmre varandra.

Anton är äldst i en skara av fem syskon, varav de två yngsta är halvsyskon på pappa Niclas sida. Förutom ovan nämnda Albin och Axel bor Sigge och Olle kvar hemma i Osby. Och precis som sina äldre bröder spelar de hockey.

– Ja, vi är en riktig hockeyfamilj. Idrott i allmänhet och hockey i synnerhet har alltid varit ett stort intresse för mig och mina bröder, säger Anton.

Tillgren öppnade dörren mot tränaryrket

Den egna spelarkarriären tog honom till AHL och Hockeyallsvenskan med Malmö och Pantern, men en skada satte stopp för karriären.

– Jag fick ett NHL-kontrakt och åkte över dit, men upptäckte snabbt att jag inte var tillräckligt bra. När jag vände hem kände jag efter ett tag att jag inte hade suget för hockeyn och passionen som krävs för att lägga ner jobbet som behövs för att spela på den nivån, berättar Anton uppriktigt.

– Sen när jag blev skadad hade jag inte energin att rehabba utan kände att det var över.

När en dörr stängs öppnas en annan, om man får tro det gamla ordspråket, och det stämmer in i Antons fall.

– Sportchef i Pantern då var Joakim Tillgren och han frågade mig om jag ville vara med och hjälpa tränarna Håkan Åhlund och Fredrik Hallberg.

– Jag hade inte funderat i de banorna innan men däremot alltid tittat mycket på hockey och tyckt att det var kul med den taktiska biten och kolla vad olika lag hade för spelsystem. Idag är jag glad att Tillgren ställde frågan för det var det som gjorde att jag fick upp ögonen för tränaryrket.

Firma Åhlund/Hallberg skördade framgångar med IK Pantern, och senare med IK Oskarshamn. De gjorde det dessutom med ett spelsystem som stod ut, jämfört med hur många andra svenska lag spelade.

– Jag var ändå ganska bekant med den typen av spel, för Björn Hellkvist hade använt en liknande struktur när jag spelade i Malmö. Men det var roligt att jobba med Håkan och Fredrik och jag lärde mig mycket av att sitta i ledarrummet och analysera matcher, hur det är att bedriva träningar och stå på bänken under en match. Samtidigt var det en ganska behaglig introduktion och jag förstod nog inte då riktigt hur komplext det här jobbet är, säger Anton och skrattar till.

Gjorde raketkarriär – huvudtränare som 30-åring

Efter några år som tränare i Malmös juniorverksamhet fick Anton chansen att som assisterande tränare till Håkan Åhlund träna AIK säsongen 2020/21. Det blev dock inte riktigt som någon av dem hade tänkt.

– Nej, vi åkte upp dit ihop med avsikten att vi skulle göra det ihop. Sen bröt han av personliga skäl och jag fick frågan om att ta över. Först och främst ville jag ha Håkans godkännande att ta det, men han var väldigt stöttande. Sen gick allt väldigt fort och det var lite som att kastas in i en torktumlare, medger Anton.

Anton Blomqvist var vid det tillfället 30 år, och hade spelare som var äldre än honom. Det i en storklubb som AIK, med stort medialt intresse och stark press utifrån.

– AIK berör, det finns ett jäkla tryck och många som bryr sig, nickar Anton.

– Samtidigt var hela klubben på en plats där vi behövde göra en resa och jag är stolt över vad vi har åstadkommit under de år jag varit där. När jag tog över låg vi tolva och ekonomin var inte bra. Nu när jag lämnar har vi gjort en bra grundserie, tyvärr åkt ut tidigare än vi hade hoppats i slutspelet men med en trygg ekonomi och en framtid som ser ljus ut.

– Jag brukar säga att AIK är himmel och helvete och allt där emellan. Supportrarna har hög kravställning samtidigt som de stöttar klubben. Det är nåt man lär sig hantera med tiden.

Drog lärdom av uppmärksammade citatet

Något Anton Blomqvist också fått lära sig hantera är det mediala. Under fjolårets hockeyallsvenska slutspel, mot slutet av en match där AIK låg under stort mot MoDo, hördes han säga ”play dirty” under en timeout. Något som fick stora proportioner i media efteråt.

– Där lärde jag mig att jag behöver bli bättre på att översätta till engelska, skrockar Anton.

– Ibland blir det fel, då får man erkänna det, lära sig och gå vidare. För mig var det ingen jättestor grej och jag tror att folk runtomkring reagerade mer än många inne i hockeybubblan.

Anton Blomqvist har skrivit på ett tvåårskontrakt som huvudtränare för HV71. Det kontraktet gällde oavsett om HV71 skulle spela i SHL eller Hockeyallsvenskan, något som blev klart i och med att HV71 slog Oskarshamn i nedflyttningskvalet.

– Jag följde kvalet och är givetvis glad över att HV71 stannade kvar i SHL, men jag hade flyttat ner till Jönköping oavsett och tror att första spadtaget på HV71:s omstart hade behövt tas på ungefär samma ställe oavsett vilken division man spelar i, säger Anton.

Med sig till HV71 tar han ett, för Jönköpingspubliken, välbekant ansikte – Fredrik Stillman.

– Det betyder mycket för mig och var ett krav jag ställde på HV71 när jag skrev på, berättar Anton.

– Jag och Fredrik har jobbat ihop ett år och trivs väldigt bra. Vi har samma värderingar och vill driva verksamheten på samma sätt, spela på samma sätt. Sen sitter han på nåt jag inte har, nämligen lång erfarenhet från många olika roller.

– Däremot att han är från Jönköping och en klubbikon där spelade ingen roll för mig, även om jag förstår att han är extra uppskattad av HV71-supportrarna, lägger Anton till.

”Det finns en jättestor potential i Jönköping och HV71”

Vad var det då som fick Anton Blomqvist att välja HV71?

– Först och främst blev jag smickrad över att en klubb från en högre liga hörde av sig och var intresserad av mina tjänster. Sen hade de gjort sin research och hade en klar bild av mig som ledare och sättet jag vill bedriva verksamheten. Det var något de ville ha in och göra en ordentlig nystart.

– Det finns en jättestor potential i Jönköping som stad och HV71 som klubb, säger Anton.

På frågan om vilka klubbar och spelsystem han är mest imponerad av lyfter han fram några exempel i svensk hockey.

– Det är klart att Skellefteå byggt upp något bra över tid, likadant med Växjö. Det är två lag jag sett många matcher med de senaste åren. Jag är också imponerad av Roger Rönnbergs jobb med Frölunda, han är kanske den ledare som betytt enskilt mest för sin klubb de senaste tio åren i SHL.

Anton Blomqvist hävdar själv att han inte har någon riktig ”hisspitch” för sin syn på hur hockey ska spelas. Han menar att de flesta tränare i SHL och Hockeyallsvenskan kan skriva under på ungefär samma beskrivning.

– De flesta vill nog att deras lag ska tävla hårt, spela med pucken och med hög fart. Men det jag alltid kommer tillbaka till är tydlighet. Det är viktigt att vi ledare är tydliga gentemot spelarna vad vi förväntar oss av dem och vilka roller de har. Vi behöver sätta en kultur som ska vara hållbar över tid och kommer fokusera mycket på försvarsspel. Strukturen utan puck är jätteviktig, säger Anton.

Det är också i regionerna kring det egna målet han hamnar när han får drömma fritt kring vilken spelartyp han önskar att HV71 får in i lagbygget.

– En rörlig tvåvägsback som är duktig på att flytta pucken och lugn i stressade och pressade situationer. Det är nåt vi letar efter men det är vi nog inte ensamma om, avslutar Anton med ett skratt.

Johan Hagesund