MÖT MÄNNISKAN: ANDY FAGERSTRÖM

En fredag klockan 15:30 i början av december. Då är det inte tacomys som gäller för Andy Fagerström. I stället är han kvar i Frölundas omklädningsrum. På schemat står upphängning av matchtröjor och att sy på en silverstjärna på Christian Folins tröja, eftersom han har gjort 100 matcher i Frölunda. Allt medan det dunkar countrymusik på högsta volym ur högtalarna.

– Ska jag ljuga och säga att det händer något roligare i kväll? skrattar Fagerström.

– Nej, det är ungefär så här livet set ut. Halv fyra en fredag och jag är kvar på hallen. Det blir inte sexigare än så just nu, säger han.

Hur länge blir du kvar i arenan i kväll?

– Jag hade tänkt se damernas match mot Malmö i kväll. Så det blir nog kring 21. Sedan är det bara hem och förbereda sig inför matchen i morgon, säger Fagerström, som gör sin första säsong som materialförvaltare i Frölunda.

Greg Squires tipsade om Fagerström

Han kom till Göteborg från Moskva. Förra säsongen var han nämligen materialförvaltare i KHL-klubben Kunlun Red Star, som förra säsongen utgick från Moskva. Att han hamnade där var mycket tack vare den förre Örebrospelaren Greg Squires, som Fagerström lärde känna under säsongen 2014/15 i Oskarshamn.

– Greg frågade om jag hade något jobb och då hade jag inte det. Då sa han att han hade tipsat Kunluns GM om mig. Sedan surrade jag och deras GM lite på telefon. Därefter gick det rätt snabbt och jag fick ett kontrakt. Det var inte så mycket att tänka på, säger Fagerström.

Minns du vad du tänkte när du var på väg dit?

– Jag var svinpeppad när jag hade signat kontraktet och det var klart. KHL var världens näst bästa liga då. Jag minns att när vi gick in för landning i Moskva tänkte jag: ”Vad har jag gett mig in på egentligen?” Jag satt där själv med två resväskor på väg till Moskva och på väg till ett lag där jag inte kände någon förutom Squires. Som tur var hade jag träffat Adam Reideborn (CSKA Moskva) på visumcentralen två veckor tidigare och vi hamnade på samma flygplan på väg till Moskva. Det var skönt att ha någon med sig när vi gick genom passkontrollen. När vi kom därifrån stod det en man och väntade på mig och han kunde inte ett ord engelska. Då blev det teckenspråk och Google translate för att komma till hotellet, och sedan var det igång, säger Fagerström.

Hur var det att jobba i en KHL-klubb?

– Det är samma jobb, även om det blev lite mer jobb. På bortamatcherna får du inget från det andra laget utan du måste ta med dig det laget behöver, allt från kaffebryggare och handdukar till schampo. Det är inte som i SHL där man får allt på plats, säger Fagerström.

Han berättar att det hände mycket märkliga grejer i Ryssland, men att långt ifrån allt passar att ha med i en text. Samtidigt ser han tillbaka på säsongen i KHL som en väldigt nyttig erfarenhet, både jobbmässigt och på ett personligt plan.

– Jag växte mycket som människa. Jag tror man gör det av att åka iväg själv. Allt är helt nytt. Man får lära sig ta hand om sig själv och testa på en annan kultur. Moskva är en jättefin stad. Jag älskade att bo där, men nu är det som det är med kriget och Putin är en idiot. Jag trivdes bra i Moskva. Det fanns många svenskar där som jag umgicks med, säger Fagerström.

Starstruck av att träffa Fedorov

KHL kryllade som bekant av profiler förra säsongen och en av de största återfanns i just Kunlun. Assisterande tränare i laget var nämligen den förre storstjärnan Alexei Kovalev. Hans CV innehåller bland annat 19 NHL-säsonger (över 1000 poäng), Stanley Cup (1994) och OS-guld.

– Han var jätteskön. Väldigt jordnära. Jag nöp mig lite i armen varje dag första veckan, när jag satt och åt frukost och lunch med honom. Han är väldigt skicklig på isen också. Vilken teknik, och han lärde spelarna hur de ska skydda och hantera pucken. Mycket sådana grejer, säger Fagerström och tillägger:

– Sedan träffade jag andra storstjärnor i korridorerna, som Sergei Fedorov och Igor Larionov. Som Detroitfan var det väldigt stort, säger Fagerström.

Hur blir du när du träffar sådana legendarer?

– När Fedorov kom fram blev jag starstruck. Målvaktstränaren och Fedorov är goda vänner och målvaktstränaren hade sagt att jag var ett stort Detroitfan. När jag slipade skridskorna knackade Fedorov mig på axeln och sa: ”Jag hörde att du var ett stort Detroitfan. Jag ville bara komma fram och säga hej. Jag heter Sergei”. Han var jätteödmjuk och frågade var jag var ifrån och hur jag hade hamnat där, säger Fagerström.

Följer du fortfarande Red Wings?

– Ja, det gör jag. Jag kollar inte varje match, men på morgonen kollar jag alltid hur det har gått. Martin, vår naprapat i Frölunda, är Elmer Söderbloms (tidigare Frölunda, numera Red Wings) pappa och vi surrar en del Detroit. Jag hade Simon Edvinsson i Frölunda och juniorlandslaget och vi snackar en del, säger Fagerström.

Lägger de in ett gott ord för dig hos Steve Yzerman (Detroits GM)?

– Haha, man kan ju hoppas. Jag har fått lite grejer från Elmer. Någon matchtröja och någon t-shirt. Jag har en tröjsamling där hemma så den passar in bra där.

Vilken är den mäktigaste tröja du har i samlingen?

– Förutom Nicklas Lidström är det nog en signerad McDavid-tröja som jag fick under JVM i somras. Vår videoscout var Oilers videoscout och han fixade en signerad McDavidtröja. Den är cool och är inramad bredvid Lidströms signade matchtröja, säger Fagerström.

"Hade tydligen lovat att bli mattis"

Att Andy Fagerström över huvud taget hamnade i KHL och blev materialförvaltare för cirka tio år sedan är på grund av ett löfte han inte ens kommer ihåg att han gav.

– Jag var ute med Johan Hellström som var junioransvarig i Oskarshamn på den tiden. Vi var ute efter någon IK-match. När jag vaknade dagen efter hade jag ett sms från Johan där det stod ”Glöm inte vad du lovade i går”. Då tänkte jag ”vad har jag lovat nu?”. Då hade jag tydligen lovat att bli mattis. Sedan var det bara att åka till hallen, säger Fagerström.

Kom du på själv efter en stund vad du hade lovat eller var det helt blankt?

– Jag skrev: ”Förlåt, men jag har ingen aning vad jag lovade i går”. Då skrev han att jag hade lovat att bli mattis i Oskarshamns J18-lag för då hade Oskarshamn gått upp i J18-elit. Han skrev att jag kunde komma ner på hallen på måndag och surra om det. Jag drog ner och kände att det här kan jag testa, säger Fagerström.

– Jag är ändå uppväxt med IK (Oskarshamn) och jag hade en klasskompis pappa som var mattis i J20-laget. Jag kände honom och det gjorde att jag kom in i det lite lättare, säger Fagerström.

Totalt blev det tre säsonger i Oskarshamns juniorlag, och då var det inte ens nära att kunna klassas som ett yrke.

– Jag fick till och med betala min egen joggingoverall. Det var helt ideellt. Jag jobbade som bergsprängare först och de sista åren i Oskarshamn körde jag timmerbil. Jag tog ledigt ibland för att kunna åka på matcher, säger Fagerström.

Inför säsongen 2016/17 fick Fagerström ett samtal från den förre Djurgårdslegendaren Mikael Johansson, som då var tränare i allsvenska Vita Hästen. Efter ett besök i Norrköping och en träff med Johansson och Niklas Czarnecki, som då var General Manager i klubben var det klart. Fagerström fick jobbet och gjorde två säsonger i Vita Hästen innan det blev två år i Malmö och därefter ytterligare en säsong i Vita Hästen innan flyttlasset gick till Moskva.

Vad är tjusningen med att vara materialförvaltare?

– Jag håller på med min hobby, fast jag får betalt för det. Sedan är det som en livsstil. Det känns inte riktigt som ett jobb egentligen. Under säsongen är det mycket jobb, men det är ändå väldigt fritt. Jag tycker också att det är kul att man får hitta lösningar på problem. En annan rolig grej är förstås att vara en del av ett lag. Jag gillar tugget i omklädningsrummet, säger Fagerström.

En stor del av hans liv har alltid kretsat kring hockey, och det var hans farfar som introducerade honom för sporten.

– Farfar var med i den grupp som startade satsningen i IK Oskarshamn på 1990-talet. Han satt alltid i sekretariatet. Farmor och mamma var med i något som hette damklubben, som skötte kioskerna i arenan. Jag var med på matcherna och stod i klacken. Jag har växt upp på ståplats. När farfar började trappa ner lite var jag med i sekretariatet. Jag skötte matchklockan och lite sådana grejer. På den vägen är det, säger Fagerström.

En väg som har tagit Fagerström till Göteborg, via Norrköping, Malmö och Moskva.