"SHL är i dag Sveriges främsta publikmagnet"

När Elitserien bildades 1975 var det i mångt och mycket en försvarsåtgärd.

Svensk ishockey stod under tryck.

Allt fler av landets bästa spelare sökte sig till Nordamerika, där NHL och WHA lockade med professionella villkor. För att samla kraft nationellt skapades en liga som skulle lyfta svensk ishockey – en kraftsamling i en tid av oro. Genom att samla de bästa lagen i en nationell toppserie ville man både höja kvaliteten på spelet och skapa en mer attraktiv produkt för publiken.

Tänk att den liga som en gång byggdes för att stoppa spelarflykten i dag i stället blivit en av de största språngbrädorna dit. Från Kent ”Kenta” Nilssons elegans på 1970-talet, via Elias Petterssons genombrott i Växjö Lakers för bara några år sedan, till dagens unga talanger som Anton Frondell – SHL har gång på gång visat att man kan fostra världsspelare och samtidigt behålla sin attraktionskraft på hemmaplan.

Många av NHL:s största svenskar har haft SHL som sin skolbänk, och den rollen har ligan gjort till en styrka snarare än ett problem.

Och vilken attraktionskraft det har blivit!

SHL är i dag Sveriges främsta publikmagnet – alla kategorier.

Fler människor ser SHL-ishockey live än någon annan idrott i landet. Det är en framgång som inte ska tas för given. I en tid då konkurrensen om människors fritid är större än någonsin lyckas SHL:s klubbar fylla arenorna, vecka efter vecka. Från Coop Norrbotten Arena i Luleå till Malmö Arena i söder, från klassiska Hovet och Scandinavium till nya, moderna byggnader i Skellefteå, Karlstad och Växjö.

Ishockeyn har blivit en självklar del av det svenska idrottslandskapet – för många familjer, föreningar och orter är matcherna veckans höjdpunkt.

Men kanske är den verkliga framgångsfaktorn med ligan inte antalet åskådare eller antalet NHL-exporter. Det stora lyckokastet är den enhetlighet som skapats.

Före Elitseriens tillblivelse var svensk ishockey splittrad, geografiskt och organisatoriskt. Skilda regionala intressen stod mot varandra, och bilden av sporten var långt ifrån samlad. Den nya ligan gav inte bara ett tydligare ramverk för tävlandet, utan bidrog också till att skapa en gemensam berättelse. Plötsligt talade man om svensk ishockey som helhet, snarare än om enskilda öar.

Det var detta som lade grunden till att sporten kunde växa i betydelse och bli en av landets verkliga folkrörelser.

Det betyder inte att kritik har saknats.

Tvärtom – snacket om ”hockeymördare”, oro för serieförändringar och diskussioner om ekonomi och balans mellan elit och bredd har följt ligan genom årtiondena.

På 1980-talet diskuterades risken att fotbollen skulle dra ifrån i popularitet. På 1990-talet oroade man sig för att publikintresset skulle minska när NHL lockade de största stjärnorna. Och på 2000-talet har debatten handlat om TV-rättigheter, kommersialisering och spelarkarriärernas förändrade villkor. Men kanske är det just detta som visar hur djupt engagemanget är?

Att människor brinner för frågorna, tar ställning och ibland tycker olika, är inte ett hot – det är ett bevis på mångfald och livskraft.

Så länge diskussionen förs inom ramarna för lag och respekt är den i själva verket en del av ligans styrka. Utan ifrågasättanden hade SHL inte utvecklats. Det är just samspelet mellan tradition och förnyelse som gjort att ligan stått pall i 50 år och fortsatt att vara relevant.

När SHL nu firar 50 år gör man det som en sammanhållande kraft i svensk idrott.

Född ur en försvarskamp, formad av kritik och utvecklad genom passion – men alltid med publiken och spelarna i centrum.

Därför är SHL inte bara en liga.

Den är hela Sveriges elitserie.

Fakta: Tobias Stark

Tobias Stark är lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar, där han bland annat forskar och undervisar i ishockeyns kultur och historia.