"Hade man otur kunde tränaren komma med ett VHS-band..."

När jag tänker på min karriär jämfört med hur det är i dag är det som natt och dag.

Nästan två olika sporter.

Jag tänker på mig själv som ung och tanig talang – och hur jag uppmanades att äta för att gå upp i vikt. 

Många spelare i dag skulle nog vara chockade över att höra orden jag fick höra. De sa åt mig att äta så mycket jag kunde, att jag aldrig kunde få i mig tillräckligt jämfört med det jag gjorde mig av med. Jag blev jämförd med skidåkare och fick reda på vad de åt, och jag fick inte i mig en tredjedel av det som Gunde Svan åt. Jag skulle äta pasta till jag nästan kräktes, och helst dra en pizza efter det. 

Jag skulle äta det nyttiga först, ris och kyckling, sedan när alla andra ätit färdigt så skulle jag äta mer. Oavsett om det var nyttigt eller inte. 

Allt för att gå upp vikt. 

Det där förföljer mig än i dag, jag har en tendens att äta för mycket och för onyttigt. 

Regelverket och spelet var annorlunda på den tiden, spelet gynnade stora och starka spelare. Många var riktigt stora. En stor spelare i dag kanske var medium på den tiden. Det var tuffare spel, mer spelförstörande moment... man gynnades av att vara stor helt enkelt. Samtidigt fanns det plats för småmulliga spelare med talang och spelsinne, för de kunde överleva med sin teknik mot de stora och ganska orörliga spelarna.

Idag är alla tränade på ett helt annat sätt. 

Nu går det inte att vara stor och orörligt, eller liten och inte snabb. Kunskapen om träning och kost är en helt annan, nu är det noggrann koll på vikt, fettprocent och mycket annat. 

Överlag finns det mer siffror på allt i dag. 

Förr kunde tränaren säga till en om man var dålig och vad man behövde bli bättre på, men ibland höll man inte med. I dag har tränarna siffror på allt, de har fakta att komma med, och det är svårare att snacka bort. 

Hade man riktig otur på min tid så hade tränaren ett VHS-band med något klipp, men ofta orkade de inte lösa det. Feedbacken till spelare har förändrats enormt, i dag vill ju spelare ha feedback hela tiden, varje dag, varje träning. Det fick du aldrig förr. Du fick veta när du var katastrof. Eller om du möjligtvis var extremt bra. 

Ju färre gånger man blev inkallad till tränaren, desto bättre. 

Jag upplever också att förr var mer av spelet upp till spelarna själva. Man fick prata ihop sig om hur situationer skulle lösas och spel läggas upp. I dag styr tränarna mer i detalj hur spelet ska se ut, det är mer viktigt med en enhetlig struktur och spelidé. Jag tycker det ibland gör spelet lite tråkigare, ingen faller utanför ramarna eller strukturen, förr var det mer att spelare kunde vara kreativa själva i hur man spelade. 

Jag var inne på att stora spelare gynnades förr också, med de spelförstörande momenten, och så var det verkligen.

I dag hade väl spelare åkt i fängelse för de hakningar och fasthållningar som skedde i början av 90-talet. Det var många som åkte vattenskidor efter spelare. Jag har fortfarande märken i armvecken och underarmarna från det där. 

Det är bra att de spelförstörande momenten tagits bort. 

En annan sak som förändrats sedan mina aktiva år är synen och betydelsen av Tre Kronor.

Då, när jag spelade, var det bland de största som fanns. Det var otrolig prestige att ta sig in i landslaget, det var nummer ett, två och kanske tre för alla svenska spelare. Hade man kommit dit, kunde man blicka mot NHL, men inte förrän då. I dag behövs inte den språngbrädan till NHL, och därmed är inte heller Tre Kronor lika betydelsefullt för dagens spelare. 

Det är lite synd. 

Samtidigt utvecklas både ishockeyn och samhället, det är så det fungerar. 

Lag tävlar mot varandra, när någon lyckas så plockar andra lag från det sättet att spela, en del kopierar och andra utvecklar, och på det sättet drivs spelet framåt. Om 20 år kommer det säkert att se helt annorlunda ut mot vad det gör i dag. 

Fakta: Johan Davidsson

Johan Davidsson är en av Elitseriens och SHL:s främsta spelare genom tiderna, där han gjort näst flest poäng i ligans historia (561 poäng på 776 matcher). Han tillbringade hela sin svenska karriär i HV71 och har varit med och vunnit samtliga fem guld som klubben tagit, fyra som spelare och ett som assisterande general manager.