• Huvudsponsorer

Linköping i SHL säsongen 2016/2017

23 maj 2017 15:00

Linköping satsade ordentligt inför säsongen 2016/2017 och fyllde på i sin trupp med välmeriterade namn. Inledningsvis fick inte laget till det men växte ju längre säsongen led och var med i toppen när SHL väl var slut.


Linköping värvade tungt och framställdes av media som en av förhandsfavoriterna inför SHL 2016/2017. Stjärnor som Mathis och Ken Andre Olimb, Niclas Lundgren, Eddie Larsson, Niclas Bergfors och Kristian Näkyvä presenterades samtliga som pusselbitar i Fredrik Emwalls lagbygge. Samtidigt som de tunga namnen trillade in höjdes ett varningens finger för hur laget skulle lyckas ersätta defensiva kuggar som Jonas Junland, Chad Billins, Gustav Forsling och Daniel Rahimi.

Det skulle till en början visa sig vara en korrekt varning och säsongen - den började inget vidare för östgötarna. Efter fyra omgångar hade laget två inspelade poäng och idel förluster. Under stora delar av hösten kantades Linköpings säsong av skador och nyförvärven Ken Andre Olimb och Mathis Olimb var två av spelarna som allra mest skadeförföljda.

– Det är tufft mostånd i SHL och i början av säsongen har en del lag fått ihop det bättre än andra. Vi hade vunnit en del matcher på försäsongen men var inte nöjda med hur spelet hade sett ut. Det var ingen panik, vi visste att det skulle se ut så där, vi hade många nya och det tar tid att spela ihop ett lag, säger Linköpngs kapten Niklas Persson och utvecklar:

– Vi hade fruktansvärd otur med skador under hösten och hade aldrig fullt lag. Det var viktiga spelare också. Ledande spelare som kanske framförallt var viktiga i powerplay. Vi fick aldrig spela med fullt lag och få ihop gruppen. Det var först efter jul vi kunde träna ordentligt ihop och då kom också resultaten.

Avgörande backvärvning

I mitten av november presenterade klubben ett riktigt starkt nyförvärv i stjärnbacken Anssi Salmela. Efter att Gustav Forsling försvunnit till NHL precis innan säsongstart fanns en lucka att fylla på backsidan och det gjorde Salmela med bravur.

– Det är klart att han betydde mycket, Anssi är en jätteduktig hockeyspelare. Bara att han kom in så adderades kompetens på backsidan. Efter att ha tappat Forsling i början av säsongen, något vi inte hade räknat med, så blev det ett stort tapp för oss, framförallt offensivt. Där kom Anssi in och var nog ett stöd för många yngre spelare.

Med Salmela i laget började poängen trilla in i snabbare takt och laget etablerade längre segersviter. I och med det tog östgötarna kliv i tabellen och etablerade sig som det tänkta topplag klubben var inför säsongen.

Hemmaspelet

Efter nyår inledde Linköping en lång segersvit på hemmais. Den varade i över två månader - mellan den 3:e januari och 9:e mars - stannade till slut på 10 raka vinster i Saab Arena och klubbens supportrar - skämdes bort med riktigt fint spel.

– Vi kände oss riktigt starka på hemmaplan och det var ingenting som startade då utan något vi byggde under en längre tid. Vi kände att vi hade kontroll och blev bättre hela tiden. Att vi hade tyngre perioder berodde, som jag var inne på tidigare, att vi saknade många spelare. När vi var inne i den långa segersviten blev det ett lugn och vi hade också lite medstuds i vissa matcher.

Det var i den sista omgången lagets svit sprack. Inför den låg östgötarna på andra plats i tabellen och en vinst hade cementerat den platsen. Frölunda blev dock för svårt och det slutade med en fjärdeplats för Niklas Perssons mannar.

– Det är klart att man är förbannad efter förluster, men i den matchen gjorde vi ingen bra insats och det studsade inte alls med oss. Vi visste innan att topp fyra var klart, men i övrigt var allt helt öppet. Vi hade ingen aning om vilka vi skulle få möta inför heller, men tyvärr kom vi inte upp i nivå och kanske hade alla slutspelet lite för mycket i tankarna.

Om vi tittar närmare på klubbens spelare kan vi återigen konstatera att Linköpings irrationella forward och matchvinnare Broc Little var östgötarnas viktigaste spelare och stod under SHL för starka 53 poäng. Han och Skellefteås Joakim Lindström hade en egen batalj om poängligan, en batalj som pågick enda in i allra sista omgången. Amerikanen kom dock till korta och slutade en poäng bakom Lindström.

Gamla burväktaren spikade igen

I kvartsfinal väntade sedan Brynäs, ett Brynäs som hade den gamla Linköpingsmålvakten David Rautio, som sista utpost. Det var något Broc Little, bröderna Olimb, Andrew Gordon och andra Linköpingsstjärnor bittert skulle få erfara.

David Rautio hade inför säsongen lämnat Linköping för Brynäs. Under SHL-säsongen hade han delat på ansvaret i kassen med det unga stjärnskottet Felix Sandström, men när pucken släpptes i den första kvartsfinalen i Saab Arena var det Rautio som vaktade kassen i sin gamla hemmaarena. Det skulle visa sig vara ett bra drag från Gävlelaget. Sextio spelminuter senare hade burväktaren motat samtliga skott och varit högst bidragande i Brynäs 6-0-seger. Linköping hade sedan under hela kvartsfinalspelet svårt att överlista Rautio och lagets storstjärnor lyckades inte komma upp i samma nivå som i SHL. Det slutade med uttåg, 2-4 i matcher, i kvartsfinal för Linköping och för David Rautio - med tre hållna nollor.

– Brynäs var bättre än oss över sex matcher, det är inget att sticka under stolen med. Efter första matchen spelade vi upp oss och kunde ha vunnit både match två och fyra. Förutom första och sjätte matchen var det en ganska jämn matchserie, förklarar Persson och utvecklar:

– Det jag kan peka på var att vårt powerplay var alldeles för dåligt. Det hade varit bra hela säsongen och varit en trygghet. Det, tillsammans med skador på viktiga spelare, gjorde att vi tyvärr inte räckte till. Dessutom gjorde David (Rautio) också en hyfsad matchserie, ha ha. Skämt o sido, han var en stor del i deras framgång och jätteduktig genom hela serien, avslutar Persson.