von Konow: "MODO ett av de klassiska lagen"

12 oktober 2012 16:57

MODO är ett av de mest klassiska lagen i svensk hockey. Klubben har nästan oavbrutet spelat i Sveriges högsta serie sedan slutet av 1950-talet. Endast tre gånger på de 55 senaste säsongerna har MODO inte varit med, ingen gång borta mer än ett år i stöten. Det är klart imponerande, skriver hockeyorkalet Gregor von Konow när MODO nu är nästa lag ut i de historiska texterna om samtliga elitserielag.


MODO firade 90-årsjubileum förra året och är en av landets äldsta idrottsföreningar. Klubben bildades den 27 mars 1921 på Albin Johanssons café i Örnsköldsvik. Initiativtagare var ingenjören Sven Löfgren och några idrottsintresserade yngre män. Deras syfte var att starta en idrottsförening med bred verksamhet i Ö-vik. Klubbens förste ordförande hette Albin Hallbro och dess förste kassör blev Manfred Westerin. Man bestämde sig för att föreningen skulle anta namnet Alfredshems IK.

– Redan vid det andra sammanträdet i samlingslokalen i Hörnett föreslog Albin Hallbro att klubben skulle heta Alfredshems IK, skrev Sven Löfgren i klubbens årsbok från 1946. Då kommer föreningen att kallas AIK och det kommer att ge god klang. Alla vi andra tyckte det var en mycket bra idé.

Laget går upp i Allsvenskan

Samma år som klubben bildades spelade man sin första fotbollsmatch. Det var mot Domsjö, som vann med 6-1. Förutom fotboll handlade det i början om bandy, friidrott och skidor. Ishockey kom med lite senare. Närmare bestämt 1938. Ett år senare var laget uppe i DM-final mot IFK Nyland (3-4). 1946 vann Alfredshem sitt första DM-tecken. Efter ett uppehåll på 12 år vann man igen. Från 1958 till 1983 tog klubben 26 raka DM-mästerskap. Det var under den första delen av 1950-talet som Alfredshem började klättra uppåt i serie- systemet. Inför spelåret 1955-1956 hade klubben avancerat till Div II (näst högsta seriern) med ett ungt och talangfullt lag.

Första året i tvåan hängde laget kvar och under det andra blev det serieseger. Men Rönnskär och Strömsbro blev för svåra. Året därpå (1958) gick hocvkeylaget emellertid upp i Allsvenskan. Samtidigt beslutade Mo&Domsjö AB och kommunen sig för att bygga en konstfrusen isbana i sandgropen vid Kempehallen. Den invigdes med pompa och ståt av borgrrådet Helge Berglund, dåvarande ordförande i Svenska Ishockeyförbundet.

– Vi började med att bygga upp laget med systematisk träning, minns legendariske MODO-tränaren Carl-Abel "Kabben" Berglund i en intervju i klubbtidningen 1981.

– Dessutom satsade vi hårt på våra ungdomar. Jag och min gode vän Ralle Johansson var övertygade om att det var den rätta vägen att slå oss fram en dag. Men det satt hårt åt. Sista omgången i kvalet blev oerhört spännande. Vi hade spelat klart vår match mot Skellefteå IF och inväntade hur det skulle gå mellan Hammarby och Morgårdshammar. Hammarby måste vinna för att vi skulle gå upp. Vi fick beskedet på telefonen. Hammarby hade vunnit och vi var plötsligt i Allsvenskan.

Blev topplag på 1960-talet

Men det unga och orutinerade laget från Ö-vik var chanslösa i Allsvenska och trillade ur direkt. Alfredshem åkte på 12 förluster och tog bara två poäng, genom att spela oavgjort, och jumboplatsen var given. Efter att ha åkt upp och ner i några år blev Alfredshem ett stabilt lag i Högsta serien 1962-1963 med en femteplats i Norrgruppen.

Inför påföljande säsong bytte föreningen namn från Alfredshems IK till MoDo AIK. Namnbytet var ett resultat av att klubben även i fortsättningen ville vara säkra på att få stöd från företaget Mo&Domsjö AB. 1965 och 1967 vann MoDo Norrgruppen och 1970 blev laget trea (lilla silver) samt 1967 och 1971 fyra (brons) i SM-slutspelet.

Mellan åren 1964-1971 var MoDo med i åtta raka slutspel. Satsningen på unga, egna spelare som till exempel Anders Hedberg, Björn Palmqvist, Nils "Nicke" Johansson, Gunnar Bäckman, Henry "Henna" Svensson, Kent Lindgren, Ulf "Älgen" Torstensson och Anders Nordin hade gett resultat.

– Under 1960-talet blev vi ett stabilt sluspelslag, minns "Kabben". Detta trots att vi blev av med många spelare. 1966/1967 var ett minnesvärt år. Vi mötte Djurgården i första omgången (kvartsfinal) i SM. Vi förlorade först hemma med uddamålet (3-4). Sedan väntade match på "Hovet".

– Vi vann sensationellt (6-4) och slog dem sedan hemma med 3-2 i en verklig rysare och gick vidare till semi. Där mötte vi Brynäs. Vi ledde med 4-1 i andra matchen i Gavlerinken, då domaren Ove Dahlberg dömde bort ett mål för oss i andra perioden. I stället för 5-1 till oss reducerade Brynäs till 2-4 före periodpausen och vände till slut och vann matchen med 6-5. Det var bittert. Seger där och vi fått till en direkt avgörande match mot Brynäs, som jag tror att vi haft goda chanser att vinna.

SM-guld med Tommy Sandlin

1979, under Tommy Sandlin skickliga ledning, blev MoDo svenska mästare för första gången, sedan man slagit Djurgården med 8-3 i tredje och avgörande finalmatch i Scandinavium i Göteborg. Backen Tomas Jonsson slog in det målet (4-2) som säkrade guldet. Tommy Själin blev skyttekung i SM, Mikko Leinonen var ligans bäste playmaker, Roger Lindström var utmärkt i rollen som lagkapten och Sune Ödling i kassen var i sitt livs form. MoDo hade visat att man var landets i särklass bästa lag. När MoDo slog Leksand på "Hovet" i tredje och avgörande semi vände man ett underläge på 0-3 till seger med 5-3 och efter den matchen kände man sig närmast oslagbara.

– Detta guld går inte att jämföra med de fem jag vann i Brynäs, konstaterade Tommy Sandlin efteråt:

– Där kom jag till dukat bord med många stjärnor och landslagsspelare. I MoDo har jag verkligen fått arbeta hårt för guldet. Då jag kom till MoDo som tränare med uppgiften att bygga upp ett mästarlag, saknades en viktig ingrediens bland de redan ganska duktiga spelarna; viljan att träna betydligt hårdare än förr.

Under 1970-talet fanns mycket att hämta i en så enkel åtgärd som mer fysisk träning. Men särskilt populär var den förstås inte. De etablerade/äldre spelarna var inkörda på en viss mängd träning. Det knorrades en hel del i laget. Ända tills den informelle ledaren, Mikko Leinonen, ställde sig upp i omklädningsrummet och sa: "det är väl självklart att vi måste träna mer om vi vill bli bättre än de andra". Gruppen behövde bekräftelse från en av sina egna, menar Tommy. Sedan blev det betydligt lättare att ställa om sin egen inställning och tänka positivt på det nya arbetssättet. Om det var därför sedan MoDo blev svenska mästare vet jag inte, men helt klart var att Mikkos inställning var till stor hjälp för både mitt och gruppens arbete.

Nytt guld 28 år senare

Efter guldet 1979 gick det inget vidare för MODO. Laget fick kriga i botten av tabellen och 1984 åkte laget ur Elitserien men återvände omgående. Först 1993-1994 kunde skutan vändas på rätt köl igen, då MODO med superlöftet Peter Forsberg i spetsen hade ett nytt storlag på gång. MODO, som bara blev åtta i grundserien, gick mycket sensationellt till SM-final mot Malmö. Efter att ha vunnit de två inledande finalmatcherna åkte ångemanlänningarna på tre raka förluster och guldet hamnade i Malmö för andra gången på tre säsonger. Peter Forberg blev skyttekung i slutspelet.

Fem år senare (1999) var MODO uppe i SM-final igen, den här gången mot Brynäs. Även denna gång blev det förlust, liksom 2000 (mot Djurgården) och 2002 (Färjestad).

Men 2007, 28 år efter första guldet, blev MODO svenska mästare igen. Laget slog Linköping i finalspelet med 4-2 i matcher. Lagets stora spelare och ledare var lagkaptenen Per Svartvadet, som i princip åkte in på isen och var bland de bästa i match efter match. Maken till ledare och lagkapten i ett svenskt lag var det länge sedan vi sett. När det hela var över kunde vi konstatera att "Svarten", en av Elitseriens bästa defensiva forwards, vunnit poängligan för hela slutspelet och raderat ut Peter Forsbergs klubbrekord från 1994 med två poäng. Detta via 8 mål, 10 målpass, totalt 18 poäng på 20 matcher, fyra före tvåan och lagkamraten Robert Döme och trean och Linköpings Niklas Persson. För sina fina insatser i slutspelet och under säsongen i MODO tilldelades Per Svartvadet efteråt Guldpucken, som årets spelare i svensk hockey.

– Målsättningen när jag och flera andra kom hem från Nordamerika var att vinna SM-guld med MODO, säger Per Svartvadet:

– Visst har man känt en viss press på sig. Det har länge pratats om att klubben ska vinna guld. Inte minst gällde det under lockoutsäsongen. Men det var först nu som vi infriat förväntningarna. Det här guldet tillhör hela Ö-vik med omnejd. När vi kom hem från Linköping efter sista matchen och fick fira med alla våra supporters är nog det härligaste jag varit med om. Att få se och känna den glädje som fanns går inte att beskriva, det måste upplevas. Jag kommer att vara kvar i MODO så länge jag spelar, sedan vill jag arbeta som tränare eller ledare i klubben.

Steen effektivare än Malkin

Så har det också blivit. Numera är Per Svartvadet tränare för juniorerna. En uppgift han säkert kommer att lyckas med. Förra säsongen blev lagets 18-åringar tvåa efter Skellefteå i Norra grundserien, medan 20-åringarna intog samma plats efter AIK i Superelit Norra Grundserien. MODO:s juniorer har inte varit så här bra på flera år och senast fick 12 stycken spela några matcher med A-laget i Elitserien. Efter några tunga säsonger ser det ut som om MODO är på gång igen. Efter 12 omgångar leder laget Elitserien och har spe lat en mycket bra och effektiv hockey den senaste tiden. Det har blivit 20 poäng på de åtta senaste matcherna och fortsätter man så här kommer laget att tillhöra toppskiktet säsongen igenom.

Helt klart är att Alexander Steens inträde i laget betytt väldigt mycket. Steen är en spelare som arbetar hårt hela tiden och gör mål eller assists i nästan varje match. En sådan spelartyp som alla tränare vill ha i sitt lag. Förra säsongen var Steen bäst i S:t Louis med utmärkta + 24 i effektivitet, ett toppresultat i NHL. Det kan till exempel jamföras med NHL:s skyttekung Jevgenij Malkin (Pittsburgh Penguins) som hade +18 i effektivitet. Alexander Steen (2003, 2004) är tillsammans med Anders Hedberg (1969, 1970) och Nicklas Bäckström (2006,2007) de enda som vunnit utmärkelsen Årets junior i svensk hockey två år i följd. 2003 vann Steen SM-guld med Frölunda.

Tidigare artiklar i serien:

1. Timrå (25/9 2012) Timrås 13:e raka elitseriesäsong 2. Rögle (2/10 2012) Rögle är kungarna av Kvalserien 3. Linköping (9/10 2012) LHC - Från botten till toppen på rekordtid