• Huvudsponsorer

Lördag Lör 7 Mars Mar
Tisdag Tis 10 Mars Mar
Torsdag Tor 12 Mars Mar
Lördag Lör 19 September Sep
Tisdag Tis 22 September Sep
Torsdag Tor 24 September Sep

Möt människan: Johan Hemlin

26 mars 2020 11:00

Världen befinner sig i undantagstillstånd på grund av Corona-viruset. Söndagen den 15 mars beslutade Svenska Ishockeyförbundet att godkänna SHL:s hemställan om att avbryta säsongen 2019/20 och ställa in SM-slutspelet. Några dagar senare enades ligans 14 klubbar om att införa ett värvningsstopp. Mitt i kaoset står SHL:s sportchef Johan Hemlin. I veckans Möt människan träffar vi idrottsläraren från Enköping som har yttersta ansvaret för den sportsliga utvecklingen av Sveriges största idrott – och som tvingats hantera en extraordinär händelse i svensk ishockeyhistoria.


Sköna, gröna Enköping. Kanske inte en stad man i första hand förknippar med ishockey, men faktum är att den uppländska orten – som marknadsför sig som ”Sveriges närmaste stad” – fostrat ett antal svenska ishockeyprofiler: Roger Melin, bröderna Magnus och Niclas Hävelid, Thom Eklund – och Johan Hemlin.

– När jag växte upp spelade Enköping i division 2, motsvarande dagens division 1. Det var ungefär 200–1 000 personer på läktaren och så hade man en bra ungdomsverksamhet, berättar Johan Hemlin.

Mer än 20 år med hockey på heltid

Corona-krisen har lamslagit inte bara Sverige, utan stora delar av världen. Toapapper har blivit hårdvaluta och sportkanalernas tablåer gapar tomma på liveidrott. Det har varit en hektisk tid för Johan Hemlin, och vi har kommit överens om att genomföra intervjun över telefon. Samtalet ska inte bara handla om krishantering, utan också om en karriär som spänner över mer än 20 års heltidsarbete inom svensk ishockey. Och vägen dit.

– Min egen spelarkarriär nådde aldrig några höjder, fortsätter Johan. En kombination av skador och att jag inte hade så mycket mer att ge fick mig att lägga av i slutet av juniortiden. Då hade jag redan börjat ta uppdrag som ledare i Enköpings ungdoms- och juniorlag.

Efter att ha tagit sig upp till A-laget i moderklubben Enköping gick Johan Hemlins tränargärning vidare via Upplands tv-pucklag till Bålsta där han var sportchef under en säsong (”På den tiden jobbade jag halvtid som sportchef och kombinerade det med ett jobb som idrottslärare”). Den stora chansen kom sedan när han tillsammans med Kai Nurmi rekryterades till Arlanda-klubben RA73.

– Då kunde jag för första gången leva på hockeyn, även om jag nätt och jämnt hade så att jag gick runt, skrattar Johan. Men erfarenheterna från åren i Enköping, Bålsta och RA73 har jag haft nytta av senare i karriären. Jag förstår verkligen utmaningen mindre klubbar brottas med dagligen med en spretig ungdomsverksamhet, brist på istider och en kamp för att få ekonomin att gå ihop.

Tog upp sportklubben till finrummet

Därifrån värvades Johan till Södertälje, initialt för att ta hand om klubbens juniorlag. Laget tog sig hela vägen till en JSM-semifinal, där ett starkt Frölunda med bröderna Lundqvist och Jari Tolsa i laget blev övermäktiga. Succén öppnade emellertid upp dörren till A-laget dit Johan befordrades som assisterande tränare till Hans ”Säcken” Särkijärvi.

– Vi var lite nederlagstippade den säsongen och höll på att missa Superallsvenskan, dit de fyra bästa lagen från de två allsvenska serierna gick efter jul. I sista matchen borta mot Sundsvall grejade vi en plats där, och det var som om en mental spärr släppte då. Den säsongen slutade med att vi kvalificerade oss för Elitserien.

Det blev två år till i Södertälje innan Johan bytte kringlor mot choklad, eller med andra ord flyttade till Östergötlands residensstad Linköping.

– Det var lite speciellt att komma från Södertälje med sin historia och kultur till ett Linköping där det rådde mer nybyggaranda, men det var en väldigt rolig tid. Efter ett år som assisterande tränare blev jag tillfrågad att bli sportchef, och det tyckte jag lät som ett spännande jobb så jag tackade ja.

Modigt drag av visionär ordförande

Det låter okomplicerat, men låt oss stanna upp vid det här karriärssteget en kort stund. Johan Hemlins CV hade vid det här laget förvisso börjat fyllas på med erfarenhet som ishockeyledare på hög nivå, men sportchef hade han endast varit under en enda säsong – i Bålsta. Knappast jämförbart med att ansvara för ett lag i Elitserien.

– Nej, är det någonting man kan säga om den tillsättningen är det att det var ett modigt drag av Linköpings dåvarande ordförande Christer Mård, instämmer Johan. Han var visionär och van att tänka utanför boxen.

I nära samarbete med Linköpings dåvarande klubbdirektör Mike Helber byggde Johan Hemlin ett lag som gick från att kvala sig kvar i Elitserien till att sluta fyra i grundserien innan man förvisso blev utslaget i kvartsfinal. Den positiva utvecklingen fortsatte och Linköping hann spela dubbla finaler under Johan Hemlins tio år som sportchef i klubben. Samtidigt hände det mycket annat som krävde att även Johan Hemlin, liksom sin ordförande, kunde tänka utanför boxen. Det blev NHL-lockout, Hugo Stenbeck kom in som finansiär i klubben, Linköping hyrde ut sina stjärnor Tony Mårtensson, Mattias Weinhandl och Magnus Johansson till ryska KHL, LHC gick i bräschen för den europeiska sammanslutning som senare resulterade i CHL.

– Ja, inget år var det andra likt, skrockar Johan. Jag lärde mig naturligtvis oerhört mycket, både av de bra grejerna och... de andra grejerna. Det har jag nytta av idag i mina kontakter med sportcheferna ute i klubbarna.

"Kändes rätt att prova något nytt"

Just det, efter tio säsonger som sportchef i Linköping värvades han 2014 till Svenska hockeyligan för att fylla luckan efter Tommy Töpel som ytterst ansvarig för att utveckla den sportsliga delen av svensk ishockeys starkaste organ.

– Jag var egentligen helt inställd på att fortsätta i Linköping, men det kom en fråga från SHL och när jag började tänka efter insåg jag att jag haft förmånen att sluta på eget initiativ i alla klubbar jag varit i. Tio år är lång tid och ju mer jag funderade på det desto mer rätt kändes det att prova något nytt.

Som sportchef i SHL kan Johan Hemlins huvudsakliga uppgifter delas in i fyra områden: Den dagliga kontakten med klubbar i SHL, internationella samarbeten, kontakter med externa parter (som Hockeyallsvenskan, spelaragenter, spelarfacket etc) samt en mer strategisk del som innefattar utveckling av ligan på kort och lång sikt. En typisk vecka som sportchef för SHL innehåller många möten och kontakter.

– Jag har regelbunden och löpande kontakt med alla klubbar, och pratar säkert med två, tre sportchefer om dagen. I de kontakterna har jag naturligtvis mycket nytta av mina egna år som sportchef, och kan förhoppningsvis stötta i stort och smått. Jag försöker också se två SHL-matcher live i veckan. När jag är på match går jag alltid in till bortalaget och snackar lite om trender i ligan, regler, domare och så vidare. Sedan kollar jag läget med domarna och, om de inte har för mycket att göra, går jag även in till hemmalaget och pratar en stund. Därefter tar jag ett varv på mediahyllan där det alltid brukar bli samtal med scouter, journalister och agenter innan jag också passar på att interagera med publiken. När jag åker hem från matchen har jag väldigt mycket intryck som jag sedan försöker dokumentera för att kunna använda som underlag i utvecklingsarbetet.

– Vi förhandlar i skrivande stund om ett nytt NHL-avtal och har givetvis en pågående dialog med NHL. Vanligtvis träffas vi två gånger om året och gör utvärderingar och benchmarks. Lika ofta träffas sportcheferna i Hockey Europe, en sammanslutning av de sju största ligorna i Europa (Sverige, Finland, Slovakien, Tjeckien, Schweiz, Österrike och Tyskland, reds. anm.). Jag är också med vid sammankomster inom European Hockey Club Allians som har ett 80-tal medlemmar och så är vi med i diskussionerna kring utvecklingen av Champions Hockey League.

Hastig ändring föll väl ut

Själva utvecklingen av ligan kan röra både stort och smått. Johan hade inte suttit länge på posten när SHL mitt under säsongen 2014/15 meddelade att man skulle införa spel tre mot tre i de matcher som slutade oavgjort och gick till övertid.

– Just den ändringen gick nog lite fort, medger Johan med ett skratt.

– Jag hade inte stenkoll på regelverket och hade väl inte helt och hållet på fötterna den gången, men eftersom det blev så bra kunde den förändringen segla igenom. Annars gör vi alla regelförändringar i samråd med förbundet och naturligtvis i dialog med domare och spelarfacket. Vi strävar efter att få till ett rättvist och bra system som samtidigt är tilltalande och aptitligt för våra fans på läktarna.

– Men vi behöver bli bättre på att kommunicera hur vi ser på situationer och varför vi bedömer dem som vi gör.

I andra ligor har domare fått ge sin syn på specifika situationer eller avslutade matcher i tv-studion, ett grepp som SHL också funderat på.

– Det är klart att vi har pratat om det, och vi för hela tiden en dialog med domare, C More och övriga inblandade om hur vi kan kommunicera bedömningar till fansen för att minska risken för missförstånd och feltolkningar. Vi kommer säkert ha någon form av direktkommunikation från situationsrummet ut på sociala medier framöver, och försöker också förbättra domarnas kommunikationssystem i arenorna, så att de lättare ska kunna förklara domslut på isen.

SHL befinner sig i stabsläge

För närvarande finns emellertid inte mycket tid till utvecklingsarbete. All kraft har gått åt till att hantera den extraordinära situation som Corona-viruset orsakat.

– SHL befinner sig i stabsläge. För några veckor sedan bildade vi en Corona-grupp med styrelsemedlemmar och personal från kontoret. Till en början hade vi möten varannan dag, sen blev det varje dag och senaste tiden har vi bara jobbat med Corona-frågan och dess följdeffekter från morgon till kväll, säger Johan.

Den sista SHL-omgången spelades inför tomma läktare, sedan sköts SM-slutspelet upp tills vidare. Efter det hemställde klubbdirektörerna i SHL till Svenska Ishockeyförbundet om att avsluta säsongen. Dagen efter kom beskedet att förbundet gick på SHL:s linje och, för fjärde gången någonsin, avslutade den svenska ishockeysäsongen utan att utse en SM-guldvinnare.

– Det finns bara förlorare i det här. Det är viktigt att komma ihåg att idrott inte är på liv och död, men inom den idrottsliga kontexten har vi ägnat oss åt krishantering av stora mått. Nu när vi ställt in SM-slutspelet kan vi så smått höja blicken och försöka börja analysera vad det här får för konsekvenser för nästa säsong.

– Just nu går vi igenom alla våra samarbetsavtal, pratar med våra partners, vår personal, ser över våra strukturer. Klubbarna gör likadant. Vi måste skapa oss en samlad bild över läget såväl centralt som lokalt i varje klubb och utifrån det fatta tunga, strategiska beslut för att hjälpa klubbarna.

– Det är för tidigt att överblicka konsekvenserna än, det kommer ta ytterligare några veckor innan vi kan få ett grepp om allting. Vår största utmaning just nu är att få ut rätt information, ta fram olika scenarion till alla inblandade, såväl i klubbarna som fans och partners, avslutar Johan.

1939, 1949, 1952. Nu tvingas vi addera 2020 till listan av år då det inte delats ut något SM-guld i ishockey. Låt oss hoppas att det dröjer (minst) 68 år till nästa gång.