20 frågor med Färjestadssupportern Adam Stahl

27 maj 2022 14:00
20 frågor – guldspecial

Efter elva år utan SM-guld vann Färjestad finalserien mot Luleå. Något som Färjestadssupportern Adam Stahl, 31, rankar som den bästa hockeyupplevelsen i sitt liv. Här berättar han om hur det var att följa finalserien, varför han var som mest nervös under kvartsfinalserien, vem i laget han helst vill se som staty samt dramat när han och sambon blev föräldrar till en dotter i samband med den andra finalen.


1. Om du får plocka ut ett ögonblick från slutspelet som du tycker sticker ut, vilket blir det?

– Jag skulle säga Victor Ejdsells mål i den första kvartsfinalen mot Skellefteå, som gjorde att vi vann den matchen.

2. Varför håller du det målet så högt?

– Vi var underdogs i den serien och Skellefteå var det lag i ligan som jag trodde att vi skulle ha sämst chans mot. När vi vann den matchen fick upp jag upp hoppet och kände att det kanske kunde bli ett roligt slutspel. Ett annat ögonblick som sticker ut var suddenmålet från Jesse Virtanen i "nattmatchen" mot Luleå. Då var jag på plats och ett suddenmål är alltid speciellt.

– Ett annat speciellt ögonblick på ett personligt plan var inför den andra finalmatchen. Då var det hemmamatch och jag skulle åka med två vänner till Karlstad från Katrineholm. I Örebro skulle vi möta upp en tredje från Eskilstuna. Under dagen fick jag ett samtal från min sambo, som då var höggravid, och hon sa att det kändes lite annorlunda i magen, men hon sa att jag fick åka om jag ville. Jag velade lite kring hur jag skulle göra, och frågade sambon om det var förverkar eller inte. Hon visste inte och jag åkte mot Karlstad. Strax innan Örebro ringde hon och sa lite besviket eller argt ”har du åkt?”. Då hade hon fått verkar. Jag fick släppa av de andra i Örebro och åka hem i stället.

3. Föddes er dotter under finalmatchen eller hur gick det?

– Jag såg färdigt hela matchen hemma. Eftersom det blev vinst hade jag lite svårt att somna, men jag sov någon timme innan sambon väckte mig och sa att det var dags. Medan jag packade ihop våra grejer såg vi att mina kompisar hade kommit tillbaka, för de hade ställt bilen hos oss. Då blev jag ju lite tudelad. För med facit i hand hade jag hunnit se matchen på plats, åka hem och hinna vidare till BB, haha.

4. Hur högt rankar du det här slutspelet bland upplevelserna i livet?

– Helt klart i topp bland hockeyupplevelserna. Framförallt eftersom det var så länge sedan vi vann. Min passion för Färjestad har stegrats för varje år som har gått. Därför har det här guldet blivit mer och mer efterlängtat.

5. Hur kom det sig att du började heja på Färjestad?

– 1998 var jag sju år och såg finalen mellan Färjestad och Djurgården på tv. Då sa jag till mina föräldrar att jag hejade på det lila laget. I den matchen gjorde Greger Artursson det där klassiska målet på Tommy Söderström och efter det har jag hejat på Färjestad. När jag var liten följde jag matcherna via Radiosporten och sedan fick man se finalerna på TV4. För vi hade aldrig Canal+ på den tiden. Sedan började jag följa Färjestad slaviskt från säsongen 2014/15, och sedan dess har jag sett alla matcher, antingen på tv eller på plats. Har jag något inbokat när matchen spelas ser jag till att stänga av all kommunikation med omvärlden och ser matchen på första bästa möjliga tillfälle.

6. Hur ser din familj på ditt hockeyintresse? Är sambon lika intresserad?

– Sofie (Andersson) hejar Skellefteå eftersom hon är därifrån. Därför kändes Skellefteåserien lite extra. Hela hennes familj och släkt är inbitna Skellefteåsupportrar. Hennes pappa (Dick Andersson) är gammal målvakt där och Sofie har spelat i deras damlag. Hon är inte lika engagerad som mig, men hon låter mig se alla Färjestads matcher.

7. Skickade du något kaxigt sms till svärfar efter att Färjestad hade slagit ut Skellefteå?

– Vi har en chattgrupp med sambons släkt och det kan ha hänt att jag drog iväg någonting där.

8. Är du välkommen att hälsa på framöver?

– Jodå, jag hoppas det. Jag var uppe i påsk och då hade vi redan klarat av det. Det var skönt.

9. Vad gick du in i slutspelet med för förhoppningar?

– Ganska halvdåliga, med tanke på vilka som slutade etta, tvåa och trea i serien. I och med att vi mötte Skellefteå redan i första rundan trodde jag att det skulle bli tufft. Hela säsongen har jag känt att om vi kommer till semifinal är det godkänt. På förhand kändes det som att vi fick sämsta möjliga kvartsfinalsmotståndet och då kändes det tungt.

10. Hur följde du final sju?

– Jag skulle ha följt den inne i stan, men jag hade så ont i halsen så jag fick sitta hemma. Eller sitta… Jag stod och satt på golvet framför tv:n.

11. Kan du beskriva känslorna under den matchen?

– Jag var inte så nervös på förhand. Min nervositet och puls kom i den tredje perioden i samband med 1-0-målet. Jag vet inte varför. Jag var inte så nervös i de två sista matcherna, utan mer i de tidigare matcherna. Jag vet inte om jag undermedvetet hade gett upp när det stod 2-3 i matcher eller vad det var. Men när målen kom i match sju blev det rejält nervöst.

12. På Twitter såg jag att du la ut någon bild på din pulsklocka i samband med match sju. Hur hög puls kom du upp i?

– Kring 150 i puls. Det är helt sjukt när man tänker efter och kollar historiken på klockan. Jag hade ändå varit ute och gått och sådana saker under dagen, men pulsen var som högst när jag satt och kollade på en hockeymatch, haha.

13. Kan du beskriva lite hur det var hemma hos dig när slutsignalen gick?

– Jag skrek, lite tyst. Eftersom vi nyligen har fått en dotter och vår son låg och sov var jag tvungen att skrika tyst. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag var mållös. Jag sprang och pussade sambon. Jag kommer inte ihåg så mycket mer. Det var nära tårar.

14. Njuter du fortfarande av guldet eller har du börjat blicka fram mot nästa säsong?

– Jag njuter av det fortfarande och tänker försöka göra det så länge som möjligt. Sakta men säkert börjar jag blicka mot sillyn också.

15. När under slutspelet var du som mest nervös?

– Egentligen från nedsläpp i första kvartsfinalen till slutsignal i den sista matchen mot Skellefteå.

16. Det var två jobbiga veckor för dig då?

– Hela den serien var riktigt jobbig, mycket på grund av släkten också. Jag visste att vi skulle åka upp till påsk, som bara var några dagar efter att den serien var slut. Jag visste att det skulle vara himmel eller helvete att åka upp dit. Det var så mycket mer på spel.

17. Om vi tar säsongen i stort, hur har det varit att vara Färjestadssupporter under den?

– Jag har aldrig gett upp. Jag tycker saker svänger hela tiden och det är en jämn liga. Kampen var mycket kring att ta en plats bland topp-6. Medan många supportrar trodde att det var totalkört har jag ändå haft hoppet uppe. Det har varit en berg- och dalbana. Det var först när vi fick Skellefteå som jag kände att det skulle bli svårt. Potentialen har funnits hela tiden, men det har varit det sista som har saknats fram till slutspelet.

18. Vi leker med tanken att en spelare från årets trupp ska bli staty i Karlstad. Vem tycker du i så fall att det ska bli?

– Per Åslund. Det behövs ingen motivering. Dels för att han bara blir bättre och bättre och dels för att han är ständigt underskattad. Jag har ofta skattat honom ganska högt, men trots det tycker jag själv att jag alltid har underskattat honom. Tröjan kommer att åka upp i taket någon gång. Är det någon som är värd att bli en staty är det Åslund.

19. Vem är din drömvärvning till Färjestad nästa säsong?

– Marcus Johansson.

20. Vilken spelare i Färjestad har överraskat mest positivt på dig under den gångna säsongen?

– Under slutspelet är det garanterat Adam Ginning. Sett till hela säsongen är det nog Joel Nyström eller Theodor Lennström.