Möt Människan: Gusten Törnqvist

14 juli 2021 11:00
Möt Människan

Han var lite före den stora målvaktsboomen i Luleå men hamnade mitt uppe i den. I sin nuvarande roll är målvaktstränaren Gusten Törnqvist en av de som för den starka målvaktstraditionen i Norrbotten vidare.


Sommaren är i full sving och hockeysäsongen är ännu en bit bort. Bara det att den inte är det om man heter Gusten Törnqvist. När han svarar i telefonen är han en vecka från semester

– Det går fort. Det har varit en konstig säsong och en konstig försäsong. Det har varit väldigt kort. Allt var ju förskjutet, vi spelade väldigt länge, säger han. Vi går på is under sista veckan i juli, en vecka tidigare än normalt.

Men årstid spelar ingen större roll. Man kan alltid prata om hockey - speciellt i hockeytokiga Luleå:

– Det är ett ständigt pågående dokument. Det gör man konstant. På något sätt kommer man in på hockeyn. Hockeyn är ju stor häruppe, säger Törnqvist.

Född och uppvuxen i staden var han en del av den målvaktsboom som startade under 1990-talet när en viss finländsk burväktare inte bara gjorde spelet populärt: Jarmo Myllys skapade målvaktsfeber.

– Det är många som har haft honom som idol. Han blev ju väldigt stor, framförallt häruppe. Men också i många delar av Sverige. Men det var nog lite i samband med att Jarmo kom. Han gjorde det väldigt populärt att bli målvakt

Myllys var en del i valet för Törnqvist, men han var inte allt.

Hur kommer det sig att du blev målvakt?

– Det är en bra fråga. Jag höll på med ganska många idrotter och jag spelade ute i hockey ganska länge också. Jag hade lite intresse i och med Tommy Söderström när de vann VM-guld. Det var väl innan Jarmos tid så det var inte bara hans förtjänst men när han kom till Luleå blev det väldigt populärt att bli målvakt. Han gjorde att intresset höjdes ännu mer. På den tiden fick man stå i kö för att få stå i mål. Man stod i en vecka, sedan fick man spela ute i ett par veckor. Det var så många som ville prova, och alla skulle få prova på.

Det där sa Joel Lassinantti i en intervju med oss för några år sedan..

– Då var han ändå några år efter mig. Jag tror att Jarmo får ta mycket av äran i det. Han var ju lite stilbildande. Han gjorde det liksom häftigt att vara målvakt. Vi fick fram en del efter det: “Hento” (Daniel Henriksson, red. anm.) kom och sen följde det fler egna målvakter: Mattias Modig, David Rautio, Anders Nilsson, jag själv. Det kom fram många målvakter och framgång föder lite framgång på det sättet, säger han och fortsätter:

– Sen var det nog något: Jag stod bakom mål på ståplats när jag var liten och jag tyckte att de sköt så jäkla hårt. Jag tycker ju om hockey och jag insåg att jag måste ju stå där i vägen även om jag är utespelare. Då tänkte jag: “Om jag ändå ska stå där och måste få pucken på mig så är det ju bättre att jag har utrustning som skyddar.” Ibland finns det de som säger att målvakter är speciella och “jag skulle aldrig stå i vägen”. Men det ska utespelarna också i vissa fall för kommer det en puck...Ja då får de fasen ta den.

Så det var lite självbevarelsedrift också?

Han skrattar:

– Äh, jag tyckte nog också att det var roligast att stå i mål men jag tyckte också att jag skulle ha utrustning för att stå i vägen.

Inte ett självklart kliv

Efter att han själv lagt skridskorna på hyllan 2012 var han mätt på hockeyn, berättar Törnqvist. Han tappade glädjen med sporten och under hans första år efter karriärens slut hade han ingen kontakt med sporten alls. Han kollade inte ens på matcher. Men:

– När de gick till final 2013 var jag på en av finalerna - eller om det var semifinalerna. Då fick jag lite sug ändå. Det finns något i nerven runt matcherna. Inte många månader senare hörde “Osten” (Lars Bergström, sportchef) av sig. “Hento” skulle sluta som måvlvaktstränare och de undrade om jag var intresserad av att gå med honom under de sista månaderna. Jag hade varit borta i ungefär ett och ett halvt år men fick tillbaka suget och jag hade turen att jag hade behållit lite kontakt med klubben. Jag är tacksam för att de såg en potential i att jag skulle kunna vara ett alternativ. Det har varit otroligt roligt. Jag trivs jättebra.

Hur hänger man med i stilar? Hur svårt har det varit att inte applicera hela din egen spelstil på en annan målvakt?

– Som jag spelade när jag var aktiv spelar man ju inte längre. Men jag la om min stil lite grann sista åren. Det tog väl ett par år - och det jag avslutade med är ju inte exakt så som man spelar nu. Jag var inte helt ouppdaterad när jag slutade men det utvecklas hela tiden. Sedan jag började som målvaktstränare har det hänt saker, det är små nyanser hela tiden, säger han och fortsätter:

– Vi har ett grundspel som vi tror på. Sen försöker man utveckla det också. Utespelarna blir skickligare. Man hittar nya sätt att göra mål på och då för vi försöka anpassa oss och utveckla nya tekniker och nya sätt att kunna rädda pucken. Men man måste tro på ett grundspel och utgå därifrån. Börjar man ändra allt hela tiden inför varje säsong blir det svårt.

Målvakter är invidivider och ingen är den andra lik. Men hur anpassaar man sitt arbete som målvaktstränare?

– Lassinantti kan inte spela som Jesper Wallstedt och tvärtom. Det skiljer någon decimeter i storlek, bland annat. Det är absolut stora nyanser i skillnader på spelet. Framförallt kanske i positionsspelet: Var kan man vara för att täcka av samma yta? Det får man anpassa lite från målvakt till målvakt, dels i detaljer hur man vill spela och vad man vill göra i olika situationer.

Egna målvakterna en fördel

Luleå har radat upp egna produkter som utvcklats till SHL-målvakter - och vidare ut i världen och ett axplock av namn, förutom Törnqvist själv, är Mattias Modig, Anders Nilsson, Lassinantti, Henriksson, Wallstedt och David Rautio:

– Fördelen när man kan ta upp målvakter från de egna leden är att vi kan använda de linjer vi har i det grundspel vi tror på i föreningen. Lassi spelar inte likadant som David Rautio och han spelar inte likadant som Jesper. Tittar man på våra målvakter i föreningen så spelar alla relativt olika men de utgår från samma grund.

Vi vänder tillbaka till Törnqvist själv. Att leva med sport är ofta krävande och det upptar många av de vakna timmarna.

Är du en sådan som kan grubbla och fundera eller har du lätt att stänga av?

– Jag är nog tyvärr lite av en grubblare. Ibland önskar jag att jag hade haft lättare att helt stänga av. Det blir ofta att det blir så i perioder där det är hektisikt. Då har jag tyvärr en förmåga att grubbla och hitta lösningar - eller tyvärr, det är väl bra i sig. Men ibland hade det kanske varit bättre att koppla av och släppa det helt. Det är väl en balans som inte alltid är helt enkel. Under en säsong kan det vara intensivt under perioder.

Hur kopplar du bort?

Han skrockar:

– Ja, du. Jag har en 1,5-årig dotter hemma. Så där har du en stor del i det. Men förutom att umgås med familjen har jag...Jag höll nästan på att säga att jag har för många intressen. Jag tycker om att spela padel, spela golf...Jag tycker om att vara ute i naturen. Jag försöker och vill vara ganska aktiv. Jag tycker om att vara ute och åka skidor och att vara i fjällen om den möjligheten finns. Utöver att vara med familjen försöker jag att koppla av på såna sätt, avslutar Törnqvist.