• Huvudsponsorer

Lördag Lör 7 Mars Mar
Tisdag Tis 10 Mars Mar
Torsdag Tor 12 Mars Mar
Lördag Lör 19 September Sep
Tisdag Tis 22 September Sep
Torsdag Tor 24 September Sep

Möt Människan: Manuel Ågren

20 maj 2020 13:00

I veckans Möt Människan träffar vi Djurgårdens Manuel Ågren. I en öppenhjärtig intervju berättar han om sin resa till SHL, tacklingen från idolen Peter Forsberg, den ovanliga leversjukdomen som 26-åringen ett tag trodde skulle förstöra hans karriär och hur han vänt den tuffa tiden till något positivt.


Efter en tids spekulation förlängde Manuel Ågren, 26, sitt kontrakt med Djurgården i slutet av april och huvudpersonen medger att det var skönt att få allt klart inför kommande säsongen.

– Det var såklart en oviss tid till följd av omständigheterna kring covid-19, men jag var inte ensam om att vara i den situationen och det var inget jag kunde påverka, säger Manuel Ågren.

Uppvuxen i Småland

Hans två år i Djurgården har långt ifrån varit någon dans på rosor, men det ska vi återkomma till. I stället börjar vi i det lilla samhället Kristdala i Småland, drygt två mil utanför Oskarshamn, och det var här Manuel Ågren växte upp tillsammans med sin mamma, pappa och tre syskon.

– Det är en liten idyll och fåglarna kvittrar, säger Ågren.

Är det mer fågelkvitter där än i Stockholm?

– Här är det mer massa tutor, säger Ågren och skrattar.

Hur ofta är du i Kristdala nu?

– Jag brukar hälsa på efter säsongen och vid några tillfällen på somrarna men jag spenderar mest tid i Oskarshamn när jag åker söderut eftersom mina vänner och min äldsta syster med familj bor där, säger han.

Testade många sporter

Medan hans tre syskon inte har något större idrottsintresse var det i stort sett bara sport som gällde för Manuel Ågren. Förutom hockey spelade han även innebandy, fotboll och golf.

– Jag minns att jag gillade att kombinera så mycket som möjligt även om jag alltid prioriterade hockey och fotboll. Mina föräldrar ställde upp och körde mig till alla samlingar och träningar vilket jag är väldigt tacksam för idag, säger Djurgårdsforwarden.

Till slut föll ändå valet på hockey för Manuel Ågren och han sökte till olika hockeygymnasium efter TV-pucken men det slutade ändå med att han stannade kvar och gick första året på gymnasiet i Oskarshamn med inriktning på just hockey.

– Jag kom inte in där jag ville och då beslutade jag mig för att stanna kvar med förhoppning att flytta till en mer elitsatsande verksamhet i ett senare skede. Ett år senare dök chansen upp att provspela till Färjestads nystartande J20 lag. Jag följde med några av mina dåvarande lagkamrater och bästa vänner och spelade två uttagningsmatcher trots att jag var ett år yngre. Det ledde till mina två år i Färjestads verksamhet, säger Manuel Ågren.

Spelade en säsong i Modo

Inför sista året som junior flyttade han till Örnsköldsvik och en stor anledningen till det var barndomsidolen Peter Forsberg.

– ”Foppa” har varit min största förebild sedan jag var liten och jag försökte se alla matcher han spelade, speciellt när han var tillbaka i Sverige. När jag fick möjligheten att välja var jag skulle spela mitt sista år som junior var Modo, som då var mitt favoritlag, ett ganska enkelt val, säger Manuel Ågren.

Träffade du ”Foppa” någon gång under din tid i Modo?

– Ja, några gånger. Jag har både spelat med och mot honom på internmatcher. Första gången jag mötte honom var precis i början när jag flyttade upp till Ö-vik och han hade pensionerat sig sedan flera år tillbaka, men han dominerade hela matchen mot oss ändå. Jag tror att alla i mitt lag var rätt trötta på honom. Så när jag fick möjligheten att tackla honom stod han vid sargen och som det såg ut hade han dålig kontroll på pucken. ”Perfekt”, tänkte jag och tog fart, men när jag kom fram märkte jag att han hade sett mig hela tiden och då insåg jag att det här kommer inte att gå vägen. Det slutade med jag låg på isen med ett leende inombords. Jag kommer aldrig att glömma det, säger Ågren.

"Blev en nedåtgående spiral"

Kristdalasonen fick dock inget SHL-kontrakt med Modo och beslutade sig i stället för att flytta hem till Oskarshamn. Efter fyra år i allsvenskan fick han inför säsongen 2018/19 kontrakt med Djurgården, men hans första säsong i SHL kom inte att handla om saker han gjorde på isen. I stället missade Manuel Ågren i stort sett hela säsongen på grund av den ovanliga leversjukdomen autoimmun hepatit, som är en kronisk inflammation i levern.

– Det var i början på maj 2018, precis när jag hade flyttat till Stockholm som jag fick mina första symptom. Jag hade ingen ork och sov hela dagarna efter mina träningar och var helt utmattad. Jag trodde först det berodde på den hårda träningen och hoppades på att det skulle bli bättre men det blev bara sämre och sämre. Till slut kom jag till en punkt där jag kände att jag var tvungen att berätta hur jag mådde och få hjälp med att och kolla upp om det var något fel, säger han.

Dagar blev veckor och veckor blev månader utan att Manuel Ågren fick något svar – och för en 24-åring som var så nära sin SHL-debut var det förstås en minst sagt jobbig tid.

– Det var en nedåtgående spiral. Från början kände jag att det här kommer att gå bra och jag kommer att klara mig igenom detta, men med tiden blev det tuffare och tuffare. Det tog på psyket och ibland tvivlade jag på om jag någonsin skulle kunna komma tillbaka, säger Ågren.

Tårar i ögonen under SHL-debuten

Till en början när han var sjukskriven satte han upp målsättningar kring när han skulle komma tillbaka på isen, men varje gång han fick flytta fram det där datumet.

– Jag minns att jag tänkte: ”Jag ska spela till jul”, men då sa läkaren att det var omöjligt. Sedan kom julen och jag hade inte en chans. Jag var inte i närheten av att spela. Då blev jag besviken på mig själv och satte upp nya mål, men var fortfarande inte nära. Till slut var jag tvungen att sluta sätta upp sådana mål och istället bara låta det ta tid. Det hjälpte mig, men klart att det var många tankar och tvivel ibland, säger Ågren.

Har du tagit hjälp av mental tränare?

– Jag har haft kontakt med vår mentala tränare via Djurgården, som alla i laget har tillgång till om vi behöver, och sedan en egen som jag kom i kontakt med lite av en slump. Jag tror att det har hjälpt mig på många sätt.

På vilket sätt har det hjälpt dig?

– Det är skönt att prata med någon som har ett annat perspektiv på saker och ting och jag hade inga erfarenheter sedan tidigare hur man tar sig igenom tuffa tider i livet. Alla mina bekymmer kom på en och samma gång kändes det som, säger Ågren.

Han vill även lyfta fram sina lagkamrater, vänner och familj som var till stor hjälp under den här perioden.

– Jag minns att min morbror sa till mig när jag var som allra mest stressad att komma tillbaka till hockeyn: “Du kommer inte att spela 52 omgångar den här säsongen, men du kommer att spela din längsta och viktigaste match hittills i karriären”. Han hade rätt.

– Det slutade med en match på pappret den säsongen då jag blev uttagen i den sista seriematchen mot Mora. Det var min efterlängtade SHL-debut hemma på Hovet och det var med några tårar i ögonen, säger Manuel Ågren.

"Krävs inte mycket för att jag ska bli glad"

Hur mår du nu?

– Kanon, allt fungerar bra och jag kollar mina värden då och då. Jag har lärt mig leva med det här och ser mig på mig själv som fullt frisk. Det var ovant att käka medicin varje dag i början, men nu handlar det om en bråkdel av det som krävdes för två år sedan. Jag har nog aldrig mått bättre än vad jag gör just nu, säger han och fortsätter:

– Klart att det här har påverkat mig, men nu ser jag positivt på det och när man går igenom tuffa tider, vilket nästan alla gör, och kommer ut på andra sidan är det lite ljusare och finare väder, säger han och skrattar lite.

Har du fått ändra dina levnadsvanor på något sätt?

– Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Visst är jag lite försiktig med vissa saker men i det stora hela lever jag precis som vanligt. Jag sökte mycket information i början och fick en bild av att många anser att det bästa alternativet är att anpassa sig, men vi är alla olika och jag mår bäst av göra som jag vill och det fungerar för mig.

Du verkar ha lätt till skratt? Trots att vi pratat om rätt jobbiga grejer har du skrattat till flera gånger.

– Det är nog så jag är och jag har alltid haft lätt till skratt. Det krävs inte mycket för att jag ska bli glad, säger han, och skrattar igen.

Och något som gör honom extra glad är att han nu ska gå in på sin tredje säsong i Djurgården.

– Jag gillar både staden och föreningen. Jag har fått många fina relationer i och kring laget på de här två åren. För mig betyder det väldigt mycket och att jag känna att jag kan vara mig själv. Det är en härlig känsla. Jag känner mig som hemma, avslutar Manuel Ågren.