• Huvudsponsorer

Lördag Lör 7 Mars Mar
Tisdag Tis 10 Mars Mar
Torsdag Tor 12 Mars Mar
Lördag Lör 19 September Sep
Tisdag Tis 22 September Sep
Torsdag Tor 24 September Sep

Guldmatchen 2011: "Alla fick utlopp för det de behövde"

4 maj 2020 14:00

I samband med C Mores visningar av tidigare guldmatcher pratar SHL.se med några spelare från utvalda guldvinnare som var med där och då. I den här upplagan pratar vi med Rickard Wallin, som var med och förde Färjestad till guldet 2011.


I kvartsfinalen borstade Färjestad Brynäs åt sidan innan man ställdes mot överraskningen AIK som man, de jämna matcherna till trots, kontrollerade hyfsat. Det sista hindret bestod av ett Skellefteå AIK som var precis i början på sin storhetstid. Rutinerade värmlänningar mot uppstickande västerbottningar slutade i ytterligare ett SM-guld för Färjestad.

– Det blev ett ganska konstigt slutspel. Vi tog oss igenom kvartsfinalen mot Brynäs ganska bekvämt men sedan fick vi AIK, som dundrade ut HV71 i kvartsfinalen, i semifinalen, säger Rickard Wallin och fortsätter:

– Det gjorde att hela slutspelet ställdes i ny dager. AIK var underdog mot vilka de än mötte och de hade gjort det bra mot HV71, och de hade Viktor Fasth i målet. Jag upplever att vi hade full koll på den serien även om det var jämna matcher.

Mycket i ett slutspel handlar om att få ihop laget och att inte hamna i en olämplig dipp. Den dippen, formsvackan, hade Färjestad mitt i grundserien. Laget föll i sex raka - och sju av åtta - under större delen av januari månad. Men det stärkte truppen, menar Wallin.

– Vi hade ett bra lag på papperet men vi var tvungna att sortera ut vissa saker i spelet. Alla gjorde lite uppoffringar och vi hittade rätt i kedjorna redan efter den perioden så vi var klara med det där inför slutspelet. Kommer man med en dipp i slutspelet så åker man ut med huvudet först. Men vi fick ihop det och semifinalen var slut ganska fort vilket gav en liten väntan till finalen.

Vissa föredrar att vänta, andra säger att det är skönt att komma in i nästa runda med matchtempot i ryggen. Hur ser du på det?

– Matchtempot brukar göra att man kommer in bra i första matchen men det är en balansgång. Men det kan också vara så att man får det jobbigt i de första matcherna när man saknar tempot. Jag tycker att vi gjorde det bra, säger han.

– Skellefteå hade ett jäkla go och bra självförtroende, de var ju i början av sin storhetstid där. Men de var nog lite nöjda med att ha gått till final och vi hade ju viss rutin i laget med några som varit med och vunnit tidigare. De gick lite i fällan och jag kommer ihåg att de gjorde någon låt som de spelade att det skulle hända igen, de skulle ta hem det efter så många år. Jag tror att de lärde sig lite av den serien. Vi gick in bra och gjorde ett statement.

Den första matchen slutade 5-4 till Färjestad efter en osannolik avslutning efter att Färjestad haft 3-1 med nio minuter kvar att spela innan Wallin själv gjorde 4-1 med 8:14 kvar på matchuret.

– Det var en vild sistaperiod. Vi ledde med två mål ett par gånger, men det var nog bra för oss att de kom tillbaka. Vi seglade inte iväg för mycket utan vi fick ett kvitto på att de var ett bra lag. Det blev sedan tajta matcher, framförallt uppe i Skellefteå.

Skellefteå repade mod och vann sedan en marathonmatch i det andra mötet efter att Jimmie Ericsson gjort 3-2 efter 97:55 minuters spel.

Hur fastnar en sådan förlust?

– Det gäller att hitta det positiva eller det negativa men att inte låta sig ryckas med i någon riktning. Man måste hålla sig balanserad genom det. Det är bäst av sju som gäller. När man blir trött kan man ha sådant som tändvätska. Men jag upplevde att vi hade ett sjukt fokus med oss in i slutspelet och det där störde oss ingenting. Vi spelade helt okej däruppe och var nära. Men det var inte orättvist att de vann, det kunde ha gått hur som helst.

Färjestad fann sig dock snabbt och vann med 5-3 hemma i den tredje matchen innan man segrade på övertid (2-1) i Skellefteå i den fjärde matchen, vilket gav guldläge inför den femte matchen. Och det var taggade värmlandsvargar som klev ut på hemmaplan. Skotten efter 20 minuter skrevs till hela 16-6 och resultatet 2-0.

Grunden till det energiutloppet låg i mångt och mycket i den där magiska vändningen av spelet i grundserien. Men det mentala i en individuell serie spelar in:

– Det är det som är så intressant med den där serien. Den tredje matchen, andra på hemmaplan, var ganska bekväm men Skellefteå var grymma i den fjärde matchen och körde över oss spelmässigt under långa stunder. Christopher Nihlstorp var en hjälte på många sätt där, jag vet inte hur många skott han räddade. När vi kvitterade så kände vi att vi hade chansen när vi klev in i förlängningen och vi fick ett ganska snabbt avgörande där och den sved nog för dom som hade varit så bra, säger han och fortsätter:

– Men återigen, vi försvarade oss bra. Vi hade varit hårt ansatta och hittade kraft att sätta in stöten när vi väl fick halmstrået. Det var Micke Johansson som slog in den på tennis. Precis innan hade Jonas Frögren av alla människor haft ett jätteläge att göra mål. Han anföll inte så mycket i det slutspelet men han var en gigant bakåt. När jag såg matchen häromdagen slogs jag av att vi trummade på hela matchen. Vi gjorde en bra match.

Wallin analyserar det hela objektivt. Han berättar att han nyligen sett matchen, men han minns också känslan.

– När vi vände den tunga perioden i grundserien fick vi en skön energi där alla fick utlopp för det de behövde. Jag hade mitt sätt att vara, när det var slutspel var det extrem fokus från min sida. Jag försökte väl se till att allt funkade. Vi hade en bra sammansatt kaptensgrupp med Sanny Lindström som gillar att prata och skapa energi på det sättet. Han fick alla att känna sig engagerade och delaktiga och det var hans sätt att skapa energi, säger han, som tillsammans med Mikael Johansson var lagets - och hela slutspelets bästa poängplockare:

– Frögren bistod med sitt lugn och Anders Bastiansen tog ett stort ansvar med sitt defensiva spel. Men det var inte speciellt tyst, vill jag inte minnas. Alla fick vara sig själva. Tommy Samuelsson, Leffe Carlsson och Erik Granqvist - tränarstaben - var med och tog bitarna på rätt sätt och gav oss spelare förtroende i rätt sitationer.

Det är många som talar varmt om Tommy Samuelsson, han verkar vara en spelarnas tränare?

– Man får fel bild av honom i TV, tycker jag. I matchsituationer är det en sak. Han har nog den största tjurskallen när det gäller att vinna i den här föreningen någonsin, skrattar Wallin och fortsätter:

– Sen har han blivit bättre med åren vad jag har förstått. När han spelade och under hans första år som tränare var det inte så många känsloyttringar kring matcher men det har blivit bättre vad jag har förstått. Men han har väldigt mycket personlighet runtom, han vill inte att alla ska gå omkring och vara robotar. Han har väldigt mycket värme kring sig.

Det är väldigt få lag som vinner som inte har en målvakt som är i den där speciella zonen, och ni hade två...

– Salak var ju vår förstemålvakt när vi gick in i slutspelet men han blev axelskadad och det mörkade Erik (Granqvist, red. anm.) och alla väldigt bra. Salak kunde nog ha spelat men vi hade en jäkligt bra andremålvakt och Salak tog det helt på rätt sätt. Han stöttade Nihlstorp fullt ut och det var så klart en stor del i det hela också. Det kan ju bli så att en stjärnmålvakt som blir skadad surar ihop.

När, under den där femte matchen, tillät du dig att tänka ”Vi vinner guldet?”

– När vi gjorde 4-1 i tom bur - där var det slut. De kom inte närmare. Jag tror inte man tillåter sig att tänka något annat. Det fanns inte på kartan. Vi hade ju Nihlstorp som spelade bra och vi kände oss inte oroade där. Det blev några ganska sköna minuter där, avslutar Rickard Wallin.

Matchen visas på C More Hockey ikväll kl 20:00.