• Huvudsponsorer

Lördag Lör 19 September Sep
Tisdag Tis 22 September Sep
Torsdag Tor 24 September Sep
Lördag Lör 26 September Sep
Söndag Sön 27 September Sep
Torsdag Tor 1 Oktober Okt
Lördag Lör 3 Oktober Okt
Tisdag Tis 6 Oktober Okt

Jacob Nilsson ser fram emot att slåss i toppen

10 september 2020 15:00

Efter att ha tagit något av en omväg till hockeyns finrum gjorde Jacob Nilsson plötsligt raketkarriär. En lysande SHL-säsong med Mora i kombination med framgångar med Tre Kronor gav ett NHL-kontrakt med Chicago Blackhawks. Efter två år i Nordamerika är Jacob Nilsson tillbaka i SHL och berättar här om sina vägval, relationen med Jeremy Colliton och varför han valde Färjestad.


Jacob Nilsson är uppvuxen i Sölvesborg på Listerlandet, en plats mer förknippad med fotboll än ishockey. Den blekingska ortens stolthet Mjällby AIF spelar allsvensk fotboll och när SHL.se når Jacob Nilsson berättar han om sitt stora fotbollsintresse.

– Jag följer Mjällby på nära håll och har en kusin som spelar i laget (Joel Nilsson, red. anm.). Det är tråkigt att inte kunna vara på plats men jag försöker se så mycket jag kan på tv.

Ett annat lag som ligger Jacob Nilsson varmt om hjärtat är Liverpool FC, klubben som i somras tog sin första Premier League-titel på 30 år.

– Ja, vi fans har prövats genom åren men nu äntligen kan vi gå med huvudet högt, skrattar Jacob.

Håller hemorten kär

Förutom fotboll är Sölvesborg mest känt för två saker: Sweden Rock och – Sverigedemokraterna. Den stora musikfestivalen äger rum i början av juni varje år (förutom 2020, av uppenbara orsaker) och där brukar man kunna hitta Jacob Nilsson.

– Oh ja! Jag har både varit volontär och varit där som besökare många gånger. Det är en stor händelse där hemma.

Vad Sverigedemokraterna anbelangar är kopplingen naturligtvis att partiledaren Jimmie Åkesson, liksom hans tidigare sambo och partikollega Louise Erixon, kommer från Sölvesborg – en kommun där Sverigedemokraterna också är i politisk majoritet.

– Jimmie Åkesson var inte speciellt känd när jag växte upp och ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om politik, säger Jacob Nilsson.

Han bryr sig desto mer om hemorten. Han har nyligen köpt ett sommarhus utanför Sölvesborg och är hemma och hälsar på släkt och vänner så ofta det går. Annars har hans ishockeykarriär tagit honom en bit bort från Blekinge, även om det första steget inte var speciellt stort rent geografiskt.

– När det var dags att söka till hockeygymnasiet hade jag precis skadat knät så jag kunde inte vara med på några uttagningar eller provspel. Ärligt talat var jag väl inte speciellt bra heller, haha. Men Tingsryd hade i alla fall sett mig spela i Mörrum och såg nån potential, så jag kom in där. Det var ju nära hem vilket var skönt.

Upp och ner i Tingsryd

För många hockeyälskare är Tingsryd AIF en välkänd plantskola, men själva samhället Tingsryd är mer anonymt. Möjligen med undantag för Börjes, ett legendariskt lågprisvaruhus med Sveriges kanske billigaste fika.

– Haha, ja, det fanns ju inte så mycket att göra i Tingsryd så det blev väl att man hängde på Börjes en del och tog en kaffe och räkmacka, skrockar Jacob.

Som sistaårsjunior spenderade Jacob Nilsson inte speciellt mycket tid med J20-laget, han var helt enkelt ordinarie i Tingsryds A-lag som huserade i HockeyAllsvenskan.

– Men den säsongen slutade med att vi åkte ner i division 1, berättar Jacob. För mig som ung spelare var det en tuff upplevelse. Jag insåg hur hårt det tog på supportrarna och alla runtomkring laget.

För Jacobs individuella utveckling var det kanske inte fel med ett par säsonger i division 1, och för laget slutade det faktiskt ganska bra också.

– Vi fick ihop ett väldigt fint gäng där och gick upp till Allsvenskan igen efter två säsonger i ettan. Jag minns att vi blev helt klara efter en match mot AIK på Hovet och den kvällen när vi firade avancemanget i Stockholm var helt klart minnesvärd.

”Jeremy är en fantastisk tränare”

Avancemanget blev också ett lämpligt tillfälle för Jacob att skiljas från Tingsryds AIF – och fikastunderna på Börjes. I stället väntade spel i Mora IK, även de hemmahörande i HockeyAllsvenskan. Men det var inte Moras starke man Janne Simons som låg bakom värvningen.

– Nej, snarare Jeremy Colliton, säger Jacob.

Kanadensaren, som gjorde några matcher som spelare med Mora säsongen 2013/14, tvingades avsluta spelarkarriären på grund av en hjärnskakning. I stället sadlade han om till tränare och hade, vid det laget, en och en halv säsong som huvudtränare i Mora bakom sig.

– Jeremy är en fantastisk tränare. Framförallt bryr han sig om personen bakom hockeyspelaren, berömmer Jacob. Han var inte en sån som stod och skrek, tvärtom. Och om du själv tyckte att du gjort en dålig match kunde han plocka in dig på kontoret och visa klipp på saker du gjort bra och komma med uppmuntrande ord.

Att få jobba med Jeremy Colliton var det som tog Jacob Nilsson till Mora – men också det som tog honom därifrån. Säsongen 2016/17 blev en stor framgång för klubben. Efter att ha slutat etta i grundserien slog man först BIK Karlskoga i den hockeyallsvenska finalen för att sedan övermanna ärkerivalen Leksand i direktkvalet till SHL och ta deras plats i finrummet.

– Det är få förunnat att få vara med om den typen av matcher, myser Jacob. Jag fick uppleva två bäst av sju-serier mot Leksand under min tid i Mora och det var verkligen fantastiskt roligt. Även jag som kom utifrån insåg hur stora de där matchserierna var här i Dalarna.

Karriären tog fart

Steget till SHL blev stort för Mora, vars succétränare Jeremy Colliton hade lämnat för att träna Rockford i AHL. Mora slutade på kvalplats och ställdes återigen mot Leksand i direktkvalet. Även den gången vann Mora. För Jacob Nilssons del tycktes steget från HockeyAllsvenskan till SHL inte lika stort, och han minns sin SHL-debut.

– Ja, det var mot Frölunda borta, en rolig match. Vi torskade till slut men gjorde en väldigt bra match, även jag personligen. Man kan föreställa sig hur det är att spela i SHL hur mycket som helst men när man väl är där är det ändå något helt annat.

– Det låter klyschigt men spelarna är skickligare, snabbare, spelar mer strukturerat och det är mindre utrymme för misstag, förklarar Jacob.

Inte bara i SHL-debuten utan över hela säsongen imponerade han så till den grad att han fick debutera för Tre Kronor och spela Sweden Hockey Games.

– Det var utan tvekan en dröm som gick i uppfyllelse. Att jag fick spela med Oliver Ekman-Larsson, som är en av mina bästa kompisar från tiden i Tingsryd, var extra roligt.

Vem som helst hade nog passat på att plocka med sig något litet minne från den stora stunden, men någon souvenir från turneringen har Jacob Nilsson inte sparat.

– Nej, jag är alldeles för dålig på att spara puckar och sånt. Morsan har några matchtröjor sparade hemma nånstans i alla fall, säger han och skrattar.

Har två NHL-matcher på sitt CV

In i det sista var Jacob med i snacket om en plats i VM, men föll på målsnöret. Däremot kunde han trösta sig med ett NHL-kontrakt.

– Jag dividerade fram och tillbaka om det var rätt tid att åka över. Det hade gått bra i landslaget, samtidigt hade jag bara spelat en säsong i SHL. När man väl står där med ett NHL-kontrakt på bordet är det svårt att tacka nej.

– Så jag skrev på för Chicago Blackhawks, mycket tack vare att Jeremy Colliton var i deras organisation, fortsätter Jacob. Att få jobba med honom igen kändes både tryggt och inspirerande.

Det blev ett par framträdanden i Blackhawks där han fick gnugga i fjärdelinan med Chris Kunitz och Brendan Perlini.

– Jag lirade 8–10 minuter i båda matcherna men det var svårt att klaga, de hade rätt hyfsade lirare i första- och andrakedjorna, skrockar Jacob som lyfter fram upplevelsen att spela inför hemmafansen.

– United Center är en fantastisk arena. Trist att det inte blev fler matcher där för min del.

”Har följt SHL under åren jag varit borta”

I stället blev det två säsonger i AHL med Rockford. Trots tidsskillnader och andra försvårande omständigheter försökte han hålla sig ajour med hockeyn hemma i Sverige.

– Ja, absolut. Jag gillar att följa lagen mina kompisar spelar i. Jag har följt SHL ganska bra under de här åren jag varit borta.

Nu är han alltså tillbaka, och den här gången för att representera Färjestad.

– Jag hade bra samtal med Peter (Jakobsson, sportchef, reds. anm.) och Johan (Pennerborn, tränare, reds. anm.) där jag fick en bra bild av hur allt fungerar i klubben och runt laget. De har varit med i toppen de senaste åren och spelar en väldigt rolig hockey. Dessutom har Färjestad en väldigt bra publik som jag ser fram emot att få spela inför.

Om det blir ett nytt försök i NHL i framtiden?

– Just nu vill jag bara hjälpa Färjestad och göra det bra här. Gör jag det kommer allt annat på köpet.

Även en politiskt ointresserad hockeyspelare kan leverera ödmjuka svar som hade platsat i vilken partiledardebatt som helst.