• Huvudsponsorer

Torsdag Tor 20 Februari Feb
Lördag Lör 22 Februari Feb
Tisdag Tis 25 Februari Feb
Idag 27 Februari Feb
Lördag Lör 29 Februari Feb
Tisdag Tis 3 Mars Mar
Torsdag Tor 5 Mars Mar

Möt Människan: Sanny Lindström

22 januari 2020 11:00
Intervju

I Huddinge började allt. I Timrå kom genombrottet efter ett par år utomlands. I Färjestad blev det guld. På C More syns han idag. SHL.se har snackat med Sanny Lindström.


Hockeyn har alltid funnits i Sanny Lindströms liv. Han berättar att han har världens bästa jobb idag. Allt tog sin början hemma i Huddinge.

– Jag kommer från en riktig hockeyfamilj. Jag spelade med brorsan som idol. Pappa var vaktmästare och materialare så det blev hockey ganska tidigt för mig, säger han och vill dra sig till minnes att han började spela som fyraåring.

Vissa spelare märker ibland när de växer upp att de kommer till en punkt när de är bättre än sina jämlikar. Kände du det någon gång?

–Jag var jätteduktig när jag var liten, fram till att jag var tolv år någonting. Jag hade lagt ner många timmar på pappas jobb och jag åkte allmänhetens åkning. Det var mitt stora intresse att åka, träna och spela hockey, säger han och fortsätter:

– Jag hade mer träningstimmar än alla mina kompisar på isen. Men när alla kom in i puberteten men inte jag så hade jag några tuffa år där jag inte fick spela de viktiga matcherna och kände väl inte att jag hade något som någon annan inte hade.

Storyn är inte över. Han växlar in till tonåren:

– När vi spelade slutspel i mitt första år som B-junior med Huddinge - som hade ett bra lag då - lirade vi semifinal mot Skellefteå uppe i Ö-vik i Kempehallens B-hall. Den var kall som fan, den hallen. Då sa tränaren till mig inför den tredje perioden: ”Jag ser att du sitter och fryser. Gå och duscha så du slipper bli sjuk.” Så viktig var jag för laget.

När märkte du att det vände då?

– När jag kom igenom puberteten fick jag en jätteutväxling i mitt spel och i min mognad. Då gjorde jag det bra i Huddinges A-juniorer och fick gå upp och spela i A-laget och även junior-VM. Då kände jag att ”nu börjar det hända grejer”. Folk började bli intresserade på ett annat sätt än vad de varit tidigare. Då kände jag att jag kanske kunde ta mig någonstans. Vad det betydde - Huddinges A-lag, Elitserien eller Nordamerika - visste jag inte.

Det blev allt det där - i något omvänd ordning. Från Huddinge flyttade Lindström till Nordamerika: AHL, UHL och ECHL.

– Det var en jättestor omställning. Från att bo i pojkrummet hos mamma och pappa till att ta hand om sig själv helt och hållet och vara proffs. I Huddinge var jag inte proffs. Det var en mentalt stor omställning. Du var tvungen att tro på dig själv väldigt väldigt mycket. Alla ville ta sig upp. Ingen ville vara kvar i AHL, berättar han, och skjuter snabbt till:

– Jag hade tre roliga år. Men de två sista var präglade av skador. Jag säger inte att jag skulle ha varit i NHL annars, absolut inte. Men jag hade mycket skador samtidigt som jag inte var tillräckligt mogen i huvudet för att ta det där steget och att våga stå upp för mig själv.

De tre åren fick räcka och Lindström vände hem till Sverige igen. Anbud fanns men de var färre än vad de var innan han stack över till Nordamerika. Och Stockholmssonen Lindström hamnade i Timrå.

– "Lill-Kenta" Johansson, som jag kände från Huddinge, skulle ta över som tränare och han frågade om jag ville komma på tryout. Så han och ”Nubben” (Kent Norberg, red. anm) såg till att jag fick vara där i två månader för att visa upp mig på träning och match. Det slutade i sex jäkligt roliga år där.

Hjärnskakningen satte stopp

Efter det följde ett år i Schweiz och karriärens sista anhalt blev Färjestad där han vann SM-guld. Men karriären tog slut tidigt. För tidigt. En smäll i en match mot Jokerit 2012 blev till slut det som satte stopp för vidare spel och Lindström sa knappt ett år senare att karriären var över. Hjärnskakningen och sviterna av denna är något som han både pratat och skrivit om mången gång. Jag frågar hur han mår. Han svarar med typiskt typiskt Sanny Lindström-svar. Visa ord. Fakta.

– Oavsett vad som händer i livet blir allting i slutändan normalt, säger han och fortsätter:

– Jag måste prioritera vila väldigt mycket. Det finns saker som jag måste undvika. Saker som tar kraft som jag måste tacka nej till. Det kan handla om allt från sociala saker - fester, middagsbjudningar eller annat - som jag måste tacka nej till för att jag ska jobba eller göra saker med barnen nästa dag. Det handlar någonstans om att hitta balans för att ha ork och energi till det som är viktigt och det är mitt jobb och min familj.

Idag ser vi honom i C Mores sändningar, vi kan läsa hans texter på Expressen och nyligen började han podda.

Hur började allt det här?

Han skrattar.

– Ibland kan jag tycka att det kanske blir lite mycket och att folk måste ledsna på mig. Jag tycker och tänker om det mesta och sen kom podden i det också. Men det är jätteroligt allting det jag gör, säger han och inser att han gått in på ett stickspår. Han fortsätter:

– Till din fråga: Just det här med tv-biten fick jag en fråga om 2007. Kanal 5 frågade om jag ville vara med som expert under SM-slutspelet och då hade vi i Timrå åkt ut mot Modo i kvarten. Då var jag med som expert och tyckte det var roligt. Efter det har jag fått frågor från SVT, C More eller TV4 och då har jag ställt upp. 2012 kommenterade jag hockey-VM i Globen. Det har gått in på den banan.

Hur orkar du med allt?

– I regel jobbar jag torsdagar och lördagar, kan man säga. Jag tar tåg i stort sett överallt. Ska jag jobba i Stockholm ser jag till att ta ett tidigt tåg. Sen kommer jag in på ett hotell och vilar. Sedan jobbar jag. Efter sover jag på hotell och åker hem dagen efter. Jobbar jag torsdag och lördag kan jag sova kvar för att ha det enklare, säger han och hinner knappt tystna förrän han skjuter till:

– Jag har världens bästa jobb och jag är enormt tacksam för det. Jag älskar att få möjlighet att få vara en del av hockeyn: Att få skriva och kommentera och ha åsikter och vara en del av tillvaron. Det är fruktansvärt roligt. Det är en drömtillvaro.

Han förklarar att han redan som spelare ville ge något mer än "standardsvaren" i intervjuer.

– När jag skulle göra en intervju så var det ett sätt för mig att förmedla saker. Jag ville inte bara ge ett svar som vem som helst kan göra. Jag ville inte stå och säga att vi skulle åka mer skridskor och lägga mer puckar på mål eller vad som helst. Jag tyckte att det var viktigt att kunna förmedla en bild dels av mig själv och laget och om jag var nöjd så visade jag det. Var jag mindre nöjd så visade jag det.

Finns det något du tar med dig från tiden som spelare i din roll som reporter idag?

– Jag vet inte om jag kan peka på något konkret men generellt bestämde jag mig när jag kom in på C More att jag skulle ha en positiv framtoning på saker och ting. Min bild var att det kanske var lite för mycket negativt. Då hade jag en bild att jag skulle komma in och vara positiv och visa detaljer i spelet - skickligheten som finns i SHL. Det var en bra ambition men man blir inte trovärdig över tid om hur fantastiskt bra och lysande allt är. Men säger jag någonting så försöker jag alltid ha uppbackning för det.

Han säger att det har hänt att han "gått bet" på det vid några tillfällen.

– Men är det sagt eller skrivet så finns det där. Sedan har jag känt i efter hand att jag gick för långt. Man lär sig, säger han och ger ett konkret exempel:

– Jag hängde ut Mattias ”Kolan” Karlsson när han var i Karlskrona för några år sedan och det var ju onödigt och dumt av mig. Själva åsikterna står jag för men jag gick på honom lite hårt och det känner jag efteråt att det var inte schysst av mig och jag tror att han tog ganska illa vid sig av det också. Det var väl kanske onödigt. Men man lär sig. Ibland gör man bra och mindre bra saker.

En ny värld på isen

Samtalet vänder tillbaka till det som händer på isen. Med tio säsonger i Elitserien/SHL som aktiv spelare och som reporter efter karriären har han sett hockeyn utvecklas:

– Det var en annan typ av hockey som spelades då. Samhället har gått framåt och då måste hockeyn göra det också. Det var ett helt annat språkbruk på isen och en helt annan jargong i omklädningsrummen än var det är idag. Då skulle du någonstans veta din plats lite mer som ung spelare. När jag jobbar runt hockeyn idag och pratar med folk blir det tydligt att det inte är så längre. Språkbruket på isen var mycket grövre med mer påhopp. Det har förändrats, säger han.

– Spelet går mycket snabbare nu också än vad det gjorde tidigare.

Vad tycker du om årets säsong?

– Det är roligt när det är många lag som kan vinna och blanda sig i. Det är lite tråkigt att det har skiktat sig där bottenlagen är lite lite för dåliga för att kunna pressa de andra lagen. Men det är kul att det kommer lag som Örebro och Rögle som kan landa som topp sex. Det betyder att det finns andra lag som hade den ambitionen som inte kommer att landa där.

Vårt samtal har nått vägs ände för den här gången. Karriären på isen tog måhända slut för tidigt. Det gav en karriär utanför densamma för Sanny Lindström. Och den blomstrar.