• Huvudsponsorer

Lördag Lör 12 Januari Jan
Torsdag Tor 17 Januari Jan
Fredag Fre 18 Januari Jan
Lördag Lör 19 Januari Jan
Tisdag Tis 22 Januari Jan
Onsdag Ons 23 Januari Jan
Torsdag Tor 24 Januari Jan
Lördag Lör 26 Januari Jan

von Konow: Färjestads första SM-Guld 1981

30 november 2012 15:10

I en artikelserie säsongen 2012/2013 kommer hockeyoraklet Gregor von Konow att gå igenom samtliga elitserielag ur ett historiskt perspektiv. Idag har vi kommit fram till Färjestad och mer specifikt klubbens första SM-guld.


Den 19 mars 1981 säkrade Färjestad sitt och Värmlands första SM-guld i hockey. Färjestad slog då AIK hemma med 5-1 i den fjärde finalmatchen i bäst av fem. Efteråt kunde lagkaptenen Harald Lückner åka fram till förbundsbasen Arne Grunander och ta emot SM-bucklan som bevis på att Färjestad var landets bästa hockeylag.

Färjestad var ett ganska nytt lag i toppsammanhang när Elitsertien drog igång i mitten av 1970-talet. Laget hade bara spelat några säsonger i Högsta serien. Klubben hade tagit upp ishockey på programmet först i mitten av 1950-talet, efter att den varit nerlagd i några år. Då var det bandy som gällde i FBK för hela slanten. Färjestad hann faktiskt med att göra två säsonger i Allsvenskan, innan bandyn lades ner och man övergick till att spela hockey.

Färjestad klättrade snabbt uppåt i seriesystemet. I slutet av 1950-talet hade laget tagit sig upp till näst högsta serien. Några år senare tillhörde FBK topplagen i Div II. Efter att ha åkt upp och ner mellan ettan och tvåan i några år blev Färjestad plötsligt ett topplag 1970/1971 i Högsta serien när man gick upp igen. Färjestad blev mycket sensationellt trea i SM efter Brynäs och Leksand.

- Att det gick så bra för oss var främst Ulf Sterner och Arne Strömbergs förtjänst, sa klubbord förande Kjell Glennert, "Mr Färjestad", och fortsatte:

- Visst bidrog de andra i laget på sitt sätt, men utan Sterner och Strömberg hade det aldrig gått. Sterner var Sveriges bäste ishockeyspelare och Strömberg vår bäste tränare. Uffe åkte in på isen och var bäste spelare i nästan varje match vi spelade. Det är klart att vi hade hoppats att det skulle gå bra för laget, men jag måste tillstå att jag inte trodde det skulle gå så här bra för oss. Trea i SM! Vi var ju trots allt nykomlingar i serien.

Till toppen för att stanna

Det var uppenbart att Färjestad kommit till toppen för att stanna. De kommande åren försvarade värmlänningarna sin position som ett topplag i svensk hockey. Året före Elitserien (1974/1975) var första gången på fem säsonger som Färjestad inte var med i slutspelet. Laget hamnade på sjätteplats i grundserien, som omfattade 16 lag i en rak serie. Bara fyra lag gick till slutspel.

Kjell Glennert hade lugnt, metodiskt och skickligt byggt upp Färjestad från ett kvarterslag till en storklubb. Nu var det dags att utmana Brynäs och Leksand om SM-guldet.

- Vi visste att förr eller senare kommer vi få chans att vinna, sa Kjell Glennert.

- Brynäs och Leksand, som tillsammans spelat hem elva av de tolv senaste mästerskapen, kunde inte hålla på och vinna år efter år. En vacker dag skulle även deras epok ta slut. Man kan väl säga att tiden talade för oss. Vi hade ju Sveriges mest utvecklingsbara lag.

Två raka SM-finaler direkt i Elitserien

Det gick mycket bra för Färjestad i den första upplagan av Elitserien, 1975/1976. FBK blev trea i serien efter Brynäs och Leksand. Därefter slog värmlänningarna ut de tre senaste årens svenska mästare Leksand i semifinal i två matcher (5-3, 8-3) och var i SM-final för första gången. Men Brynäs blev för svåra i finalen. Brynäs vann både borta (6-1) och hemma (6-5) och tog hand om SM-guldet. Färjestad föll dock med flaggan i topp - den andra matchen avgjordes först efter förlängning - och framstod som något av "Årets lag" i Elitserien.

Även nästa säsong var Färjestad uppe i SM-final mot Brynäs och förlorade återigen med 2-0 i matcher (6-2, 9-3). Efter några år med blandade framgångar stod det klart att någonting riktigt stort var på gång i Färjestad inför säsongen 1980/1981.

- På försommaren skrev vi på ett kontrakt med HV-målvakten Hannu Lassila, sa Kjell Glennert och la till:

-Jo, Lassila kostade en hel del pengar, men han skulle bara hit. Det var en viktig och nödvändig förstärkning för laget.

Lassila en klassmålvakt

Hannu Lassila visade omgående att han var en klassmålvakt och gav hela laget stadga med sitt säkra spel. Det resulterade i en tredjeplats för FBK i grundserien. Av bara farten tog Färjestad sig sedan över det första hindret i slutspelet genom att slå ut seriemästarna Skellefteå i semi med 2-1 i matcher (2-6, 3-0, 6-1). I finalen väntade AIK. Färjestad förlorade första mötet mot AIK på Hovet med 1-2 efter förlängning. Men vände sedan på steken och vann tre raka matcher (5-0, 5-3, 5-1) och blev svenska mästare.

- Vårt fina lagspel, större tyngd, bättre spelmetodik och förmåga att hålla pucken inom laget gjorde att vi vann finalserien, konstaterade FBK-coachen Conny Evensson.

-Vi låg på och pressade AIK hela tiden och fick dem att göra misstag, som vi sedan utnyttjade. Sedan hade vi ju Hannu Lassila i målet, han tog nästan allt som kom i hans väg. Vilken målvakt!

Det var Hannu Lassila, "mannen med plockhandsken", som med sitt makalösa målvaktsspel knäckte AIK. Han var nästan omöjlig att överlista. Finländaren gjorde den ena räddningen efter den andra, många gånger med fristående AIK-are. När tio minuter var kvar av sista matchen (FBK ledde då med 3-1) fick Anders Håkansson ett ypperligt tillfälle att reducera och ta AIK in i matchen. Håkansson hade bara att slå in pucken i tomt mål från nära håll, sedan Lassila gjort en räddning och var ur position, men just som Håkansson sköt fick Lassila blixtsnabbt upp sin plock och tog pucken hur säkert som helst.

Bara fyra insläppta mål på 68 skott på de tre sista matcherna säger allt. Ett bättre målvaktsspel i flera avgörande SM-matcher på raken hade vi inte sett tidigare.

- Men jag hade fin hjälp av mitt uteförsvar också, sa Hannu Lassila.

– Bättre kunde jag inte haft.

Thomas Steen bäste forward

Andra framträdande spelare i Färjestads mästarlag var Thomas Steen, finalspelets bäste forward, Håkan Loob, slutspelets skyttekung, Robin Eriksson, snabbskrinnare och bäste playmaker i SM, Harald Lückner, lagkapten, grovjobbare, tekare och lagets bäste defensive forward, och Jan Ingman, målskytt och matchvinnare.

Coachen Conny Evensson, som ledde, formade och matchade laget på ett alldeles strålande sätt och visade vilken skicklig taktiker han är, får inte heller glömmas bort. Evensson tog över laget 1977 efter Olle Östh och var endast klubbens tredje coach på 15 säsonger. Guldepoken Färjestad hade därmed inletts.