Möt Människan: Lars-Gunnar Pettersson

15 december 2020 13:00
Intervju

Som 20-åring gjorde Lars-Gunnar Pettersson sitt första SHL-mål, men det skulle bli fler. Många fler. När han 14 år senare avslutade karriären hade han gjort 270 mål – vilket är fler än någon annan spelare lyckats med. Nu har det blivit dags att möta rekordmannen från Luleå. Här berättar Lars-Gunnar Pettersson, 60, om samspelet med Stefan ”Skuggan” Nilsson, mötena med Sovjets superkedja och karriärens mest minnesvärda mål.


Drygt 26 år har gått sedan Lars-Gunnar Pettersson beslutade sig för att lägga skridskorna på hyllan. Då hade han noterats för 270 mål i dåvarande Elitserien – ett rekord som står sig än i dag. Magnus Wernblom, Håkan Loob och Per-Åge Skröder har alla kommit i närheten av Lars-Gunnar Pettersson, men ingen har lyckats passera honom. Av spelarna som fortfarande är aktiva är Joel Lundqvist, Frölunda, närmast, men han är 95 mål bakom ”L-G”.

– Jag tror att det där rekordet står sig rätt bra i och med att många av de bästa spelarna hamnar i KHL eller Schweiz. De rör sig mer än vad vi gjorde då. I och för sig spelar de fler matcher, men hockeyn var kanske lite öppnare då än nu, säger Lars-Gunnar Pettersson.

Han debuterade i högstaligan säsongen 1980/81 i Björklöven. Sedan blev det ytterligare sex säsonger i Umeålaget innan han 1987 flyttade hem till Luleå och gjorde sju säsonger med norrbottningarna i dåvarande Elitserien. På de här 14 säsongerna snittade han 0,55 mål per match (270 mål på 495 matcher).

– Jag tränade lite skott, men är du en bra målskytt tror jag att det handlar mycket om att du har ett visst sinne för mål. Sedan blir spelstilen lite att du letar lägen. Kanske på bekostnad av att du inte blir lika bra på annat. Att man får välja lite åt vilket håll man vill gå som spelare, säger han.

Har du alltid haft sinne för mål?

– Jag tror det. Även i pojklag och upp i juniorlagen gjorde jag rätt mycket mål, säger Lars-Gunnar Pettersson.

Hur skulle du beskriva dig som målskytt?

– Många har sagt till mig att även om pucken kom konstigt kunde jag skjuta direkt ändå. Det var inte mycket kladdande, utan jag försökte få iväg pucken direkt, säger han.

Om du hade tre, fyra matcher utan mål, hur hanterade du det?

– Det var viktigt för mig att prestera den vägen. Det var mitt bästa sätt att prestera och jag tänkte att jag skulle göra det också, säger han.

Trivdes tillsammans med "Skuggan"

Lars-Gunnar Pettersson är även noga med att påpeka att han ofta fick spela med spelskickliga spelare som satte upp honom i bra lägen, som Stefan ”Skuggan” Nilsson, Luleås nuvarande General Manager. De spelade tillsammans under sju år i Luleå och under de här åren fick åskådarna i Delfinen ofta höra speakern ropa ut ”Målskytt: Lars-Gunnar Pettersson och assist från Stefan Nilsson”. Faktum är att duon har SHL-rekordet när det kommer till målskytt och försteassistläggare. Inte mindre än 48 gånger spelade ”Skuggan” fram till ”L-G”, som sedan gjorde mål för Luleå.

– Till och med jag blev ibland överraskad över att han såg mig. Det var ofta att jag inte trodde att han visste var jag var, men det gjorde han. Då har man ett spelsinne av högsta rang. Det var bara för mig att försöka vara med, för pucken kom alltid fram, säger Lars-Gunnar Pettersson.

Han är född och uppvuxen i Luleå och det var i IFK Luleå som han inledde sin karriär. Han höll även på med fotboll, men mest bara för att det var den kombinationen ”alla gjorde på den tiden”. Det var aldrig något snack om att det var hockey som han skulle satsa på och redan som 16-åring debuterade han i division 1. Efter fyra säsonger där gick flyttlasset de drygt 25 milen söderut, till Umeå och Björklöven för att få chansen att mäta sig med de bästa i landet. Sju säsonger blev det i ”Löven” och avslutet hade inte kunnat krönas på ett bättre sätt – SM-guld 1987, och Lars-Gunnar Pettersson hade en nyckelroll. Han vann skytteligan med 28 fullträffar och i slutspelet blev det sex poäng (3+3) på sex matcher.

– Vi hade varit med och nosat där upp några år innan, men inte lyckats gå hela vägen. Vi hade ett jättebra lag, med exempelvis Tore Ökvist, eller jag kan rabbla hur många som helst. Sedan kom Ulf Dahlén och Calle Johansson, unga spolingar, och var bra direkt. Vi hade landslagsspelare i varenda femma. Vi vann ganska klart. Det var hur kul som helst, säger Lars-Gunnar Pettersson.

Var med och vann VM-guld

1987 skulle bli ett år att minnas för Lars-Gunnar Pettersson. För efter SM-guldet blev han uttagen till VM i Wien och där var han en del av det klassiska Tre Kronor-laget som spelade 2-2 mot Sovjet och sedan säkrade Sveriges första VM-guld på 25 år.

– Det var häftigt. Riktigt stort, säger Lars-Gunnar Pettersson, som gjorde fyra poäng (2+2) på sju matcher under VM 1987.

Kan du förklara hur det var att möta Sovjet på den här tiden?

– I turneringen Izvestia var det ofta lite yngre spelare som fick chansen och då mötte vi ryssarna med Krutov, Larionov och Makarov. Jag har varit med i tre Izvestia, och då har vi fått stryk med 0-10, 1-10 och 0-6. Du förstår, det var hemskt att möta dem. Det här var i mitten på 1980-talet, säger han och fortsätter:

– Sedan minns jag att vi slog dem med 2-1 1986, tror jag, och i VM:et -86 spelade vi jämnt mot dem, förlust med 2-3. Då hade vi förlorat tvåsiffrigt mot dem för inte alltför många år sedan. Det kom en vändning där någon gång. Innan det var det väl 50, 60 förluster på rad. Men man har ju förstått att de tränade dubbla pass varje dag medan vi körde fyra gånger i veckan, två matcher och jobbade däremellan. Då förstår man att det var lite skillnad, säger Lars-Gunnar Pettersson.

Är det något speciellt minne som sticker ut från mötena med Sovjets superkedja?

– I de där matcherna skulle vi ha vissa femmor som spelade mot den där kedjan. Jag minns att jag var i tredjefemman, för jag skulle inte vara i någon av de två defensiva femmorna som skulle möta dem. När jag kom in i matchens tredje byte stod det 0-2, haha. Då hade Larionovkedjan inte bytt, utan gjort mål på båda våra defensiva femmor, säger han.

Vilka tror du var nycklarna till att ni kom ikapp till slut?

– Det kan man verkligen fundera på. Jag har lite svårt att förstå det faktiskt, säger han.

Mötte Lemieux och Gretzky

Lars-Gunnar Pettersson spelade tre VM, ett OS (1988) samt Canada Cup 1988 – och det är VM 1987 och Canada Cup som han håller som karriärens höjdpunkter.

– Att spela mot Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Paul Coffey och allt vad det var i Canada Cup – det var en upplevelse, säger han.

Vem håller du högre av Gretzky och Lemieux?

– Skitsvårt, men för att vara nostalgisk får jag säga Gretzky. Men Lemieux var hemskt bra också, säger Lars-Gunnar Pettersson och minns tillbaka på matchen mot Kanada i Canada Cup.

– Vi förlorade med 3-5 och det tycker jag var jäkligt bra. Jag fick sätta en balja, det minns jag. Och jag minns att Pekka (Lindmark) var grym i målet. Det hade kunnat bli mycket större siffror, säger han.

Hur såg ditt mål mot Kanada ut?

– Jag tror jag dök upp i slottet och drog till direkt. Det var inga större finesser, säger han och skrattar.

Just det här målet är det Lars-Gunnar Pettersson håller som karriärens mest minnesvärda.

– Lite svårt att plocka ut det så här på rak arm, men det mot Kanada var speciellt. Det är ett favoritmål, även om vi förlorade, säger han.

"Luleå hade varit på mig ganska hårt"

Efter VM-guldet 1987 återvände Pettersson till Luleå, som då var i högstaligan sedan några år tillbaka.

– Luleå hade varit på mig ganska hårt sedan de gick upp. I efterhand gjorde jag rätt som stannade i ”Löven”, för vi vann ju -87. Men efter det kändes det som rätt läge att flytta hem, säger han.

Det blev sju säsonger i Luleå innan du la av. Var du någon gång nära spel i NHL?

– Det var på g. Jag var draftad (i nionde rundan av Edmonton 1980) och jag fick någon förfrågan, men det kom inte till skott. Det var inte så många som fick chansen då, och det blev inget av det, säger Pettersson.

Var du besviken att det inte blev spel i NHL?

– Nej. Det kändes mer som en utopi, säger han.

Var det nära att det blev spel ute i Europa?

– Efter 1994, när jag hade bestämt mig för att sluta, hade jag några anbud från Österrike och sådana länder, men jag valde att bli kvar i Luleå, säger han.

Säsongen 1993/94 blev alltså Lars-Gunnar Petterssons sista, trots att Luleå gärna ville förlänga hans kontrakt.

– Vi började träna klockan tio det året jag slutade, då ”Osten” (Lars Bergström) kom. Då fick man välja på att ha kvar sitt jobb eller satsa helhjärtat på hockey. Jag var 34 år då, men då valde jag att sluta med hockey och fortsätta jobba. Innan var hockeyn mer en hobby. Jag kunde jobba fram till klockan 15 och sedan tränade vi, säger han.

Du var inte sugen på att spela hockey på heltid?

– Det var inte riktigt aktuellt egentligen.

– Jag kände att jag var färdig. Jag valde det själv och då är det kanske ett lättare beslut, än om det hade varit så att ingen hade velat ha mig, säger han.

"Jag trivs med mitt jobb"

Redan under karriären började han jobba på revisionsbyrån Ernst & Young, och där är 60-åringen kvar än i dag.

– Det har blivit några år, men det är faktiskt en till som har varit här lika länge, så jag har faktiskt bara varit här näst längst.

Kommer du att kunna gå förbi honom?

– Haha, nej. Vi är jämngamla och kommer nog att gå i pension ungefär samtidigt, säger han.

Vad är det som har gjort att du blivit kvar där så länge?

– Jag trivs med mitt jobb och det har känts bra hela tiden. Man måste hela tiden utvecklas inom det här gebitet. Man får ligga i för att hänga med, för det kommer nya normer och lagar hela tiden som man måste hantera, säger han.

När du inte jobbar, vad gör du helst om du har en ledig dag?

– Jag gör inte speciellt mycket. Jag kan vara morfar en lördag. Jag försöker hålla igång och motionera. Kroppen mår bra av träning har jag upptäckt, så det har jag igen, säger Lars-Gunnar Pettersson.

Du lockades aldrig av att bli tränare eller sportchef efter karriären?

– Visst hade jag sådana funderingar, men vi har två tjejer som inte spelade hockey och då prioriterade jag tiden med dem. Jag hamnade inom damfotbollen och var en av deras tränare i ungdomsåren, och det var kul. Men då blev det naturligt att jag inte hamnade inom hockeyn, säger Lars-Gunnar Pettersson, vars ena dotter bor i Luleå och den andra i Göteborg.

Även om Lars-Gunnar Pettersson drog sig undan rampljuset efter hockeykarriären är han dock ständigt närvarande i SHL:s rekordlista över tidernas meste målskytt – och där lär han blir kvar för lång tid framöver.