SHL-rekordet: "Teknik har inte tagit mig till de där rekorden"

27 oktober 2021 15:00
SHL-rekordet

Rent statistiskt var säsongen 2016/2017 den bästa i Oscar Alsenfelts karriär. Den var också den kanske mest utmanande. Men den blev historiskt bra. Här berättar Malmö-målvakten om jobbet bakom rekordsäsongen som innehöll nio nollor och en mäktig räddningsprocent.


"Det blir mycket frågor idag" konstaterar Oscar Alsenfelt när SHL.se ringer upp. Han sitter i bilen på väg till en poddinspelning i Malmö. Den nyblivne trebarnsfadern, familjens yngsta är bara tre veckor gammal, skrattar när undertecknad, även jag pappa, frågar om vabb-situationen:

– Nej, inget vabb vabb just nu men det är väl bara en fråga om timmar. Frugan har vabbat lite, så klart, säger han med hänvisning till familjens fyraåriga tvillingar, som kommer att återkomma senare i den här historien.

Säsongen 2016/2017 stod Oscar Alsenfelt för en magnifik insats mellan Malmö Redhawks stolpar. Hans räddningsprocent landade på magnifika 94,46, vilket är den högsta noteringen för en målvakt (som spelat minst 40 procent av lagets matcher) under grundserien. Dessutom höll han nollan hela nio gånger, även det ett mäktigt rekord. Tillsammans blev det ett gott arbetsverk:

– Ja, det var en lyckad säsong. Helt klart, skrockar han.

Vad var då grunden till att allt föll på plats för Alsenfelt den säsongen? Den enkla frågan för oss in på en minst sagt instressant stig.

– Om jag ska säga en grej så var det motivation. Jag hade ett utgående kontrakt. Jag kom från en säsong 2015/2016 där jag hade varit skadad. Jag blev hitplockad inför den säsongen från Leksand som uttalad förstemålvakt, fick hög lön och vände hemåt och allt det där. Det var höga förväntningar men det året presterade jag inte så bra i de matcher jag spelade men framförallt var jag ju skadad och mycket hade sin förklaring i det. Sedan var det en väldigt utdragen process som ledde till operation. Så hela den säsongen blev spolierad.

Skadorna gjorde att Malmö inför 2016/2017 valde att stärka upp målvaktssidan med rutinerade Cristopher Nihlstorp, som under året innan hade vunnit SM-guld med Växjö Lakers.

– Man skrev ett två- eller treårskontrakt med honom. Personligen tyckte jag att det sände signaler att man inte ville ha kvar mig året efter, i alla fall inte till den lönen och de förutsättningarna. Det klandrar jag inte Malmö för i sak, för det är en business. Det får stå för dom, lite, säger Alsenfelt och fortsätter:

– Men det gjorde att jag såg att det var lite nu eller aldrig om jag skulle ha den lönen och de förutsättningarna för att spela mycket och ha det liv jag har genom hockeyn. Det var en lite avgörande säsong för mig och jag tvivlade rätt mycket på mig själv, om jag skulle klara det.

Ändrade du något kring din träning inför den säsongen?

– Nej, jag har försökt förklara det för många målvaktstränare. Man måste utgå från den mentala biten, motivationen, självförtroende och självkänsla, säger Alsenfelt och utvecklar:

– Vi är inne och petar på extremt små tekniska detaljer och det fysiska framförallt nu med alla de här rackarns mätinstrumenten, säger han och använder måhända ett annat ord än "rackarns."

– Ibland kan jag ifrågasätta det. Om vi blir en procent bättre, är det då värt det om vi är 30 procent sämre i hur vi hanterar stress och vad som motiverar oss? Så nej, teknik har inte tagit mig till de där rekorden. Jag har utvecklat hur jag beter mig på isen. Men det är bara egna utgångspunkter för det mesta; Hur jag har släppt in mål och vad jag ska göra innan. Faktum är att många av de analyserna har slutat med lite mentala verktyg hur man klarar av att vara ännu mer i nuet och vara ännu mer fokuserad på pucken. Det är mest såna verktyg jag har använt mig av. Och där har jag tagit mycket hjälp av Andy Swärd.

År 2021 har mental hälsa, speciellt i pandemins fotspår, blivit en allt större fokuspunkt. Men redan för tio år sedan inledde Alsenfelt och mentala coachen Andy Swärd deras samarbete. Han berättar att han byggde upp sina mentala verktyg under "några år som var lite tuffa".

– Vi åkte ur med Leksand, jag presterade inte i MoDo och lämnade Växjö. Hela karriären formas av beslut; vissa lyckade och vissa inte helt lyckade. Jag tror att jag hade samlat på mig mycket verktyg för att kunna hantera det som var där och då. Men sedan var det ju en motivation. Det var den största nyckeln. Jag tränade noggrant och var väldigt fokuserad när jag var på isen. Men utanför var det en ganska tuff säsong. Vi fick våra tvillingar det året så jag sov väldigt lite.

Det året blev Alsenfelt pappa till tvillingarna och som nybliven tvåbarnsförälder sover man inte alltid kanon. Men Alsenfelt och Swärd hade redan innan bestämt att det inte skulle påverka hans hockey.

– Även om man sover lite och har det tufft utanför och nästan sitter och sover i bilen på vägen in och tycker att det allmänt jobbigt så är det fullt fokus när man kliver innanför dörren. Och det var en specifik dörr vi bestämde oss för. Innanför den var det bara att orka, orka, orka och vara fokuserad i två-tre timmar, säger han med referensen till en fysisk dörr som även fungerade som en mental dörr för av/på-slagning.

– Det är bra. För det blir en påminnelse till sig själv. Det är väldigt svårt att lära sig och det tar mycket tid och så faller man in i gamla mönster. Det där blir en påminnelse: “Ja just det, jag ska orka göra det där.”

Spelet på isen

Det fungerade väldigt bra och redan den 19 november hade han hållit nollan fyra gånger. Innan nyår hade det blivit sex stycken. Vissa målvakter trivs bra med en intensiv arbetsbörda, helst med många skott från nära håll.

– Jag håller med i det. Det är enklare om man skapar sig en trygghet där man har råd att göra ett misstag och släppa in ett mål. Man bygger upp ett självförtroende om man räddar 12-13 skott. Det kan man tjäna väldigt mycket på. Jag har fått analysera lite hur jag ska klara av att vara lika bra om jag får tolv skott i en match som om jag får 35.

Hade du koll på dina nollor? När började du tänka på rekordet?

– Jag tror att Madhawk (Johan Svensson, Expressen) intervjuade mig när jag hade sju nollor och han frågade mig om jag skulle slå det. Innan det hade jag inte så mycket koll, men sedan var det ju oundvikligt. Då visste man ju, skrattar Alsenfelt och minns den sista matchen, en 4-0-seger hemma mot ärkerivalerna Rögle från Ängelholm.

– Jag brydde mig inte så mycket förrän det var fem minuter kvar på den nionde, tror jag. Det var tack vare Rögle, de är snälla.

Han skrattar igen:

– Det jag kommer ihåg av de fem minuterna är att jag knappt fick något skott. Laget var väldigt medvetna.

Hur är du som målvakt? Pratar du mycket med backarna och var det något speciellt just den säsongen?

– Ja, det är många år som flyter samman nu, skrockar han. Men jag gillar att ha en dialog med spelarna, säger Alsenfelt.

Vi snöar in på assisterande tränare och under rekordsäsongen var Martin Filander, idag i Oskarshamn, den assisterande tränare med ansvar för försvarsspelet.

– Filander och jag har har haft ett jättebra samarbete. Under de åren han hade ansvaret för backarna kunde han ta in min analys till sitt kunnande. Han är väldigt påläst och duktig. Mycket av det samarbetet kan krediteras honom.

Med en solid försvarslinje bestående av Andre Benoit, Noah Welch, Jens Olsson, Nils Andersson, Stefan Warg och Erik Andersson för att nämna några hade han bra uppbackning.

– Vi hade väldigt bra backar, stora och bra försvarsbackar. Det är klart att det hjälper. Jag gillar att vara involverad och Filander lät mig vara involverad och tog mycket beslut efter min analys också. Det är jag väldigt tacksam för.

Det är väl inte direkt en nackdel...

– Hehe, nej. Det behövs om man ska slå rekord, avslutar Alsenfelt med ett skratt.