• Huvudsponsorer

Torsdag Tor 10 Oktober Okt
Lördag Lör 12 Oktober Okt
Torsdag Tor 17 Oktober Okt
Lördag Lör 19 Oktober Okt
Tisdag Tis 22 Oktober Okt
Torsdag Tor 24 Oktober Okt

Frölundabacken: "Visste att det var nu eller aldrig"

2 oktober 2019 11:00
Möt Människan

Anders Grönlund kom till Frölunda som en utfyllnadsspelare, som han själv uttrycker det, men han har blivit mycket mer än så. I en lång intervju berättar Infjärdensonen om sin krokiga resa mot SHL, byggingenjörsplanerna samt fördelarna med att SHL-debutera som 29-åring. ”Jag visste att det var nu eller aldrig”, säger han.


CHL-titel och SM-guld – Anders Grönlund hade knappast kunnat få en bättre debutsäsong i SHL. I mars belönades 30-åringen för sina insatser med ett nytt tvåårskontrakt av Frölunda, och när han fick frågan om att förlänga var det inte mycket att fundera på.

– Alla förhandlingar Sjöström (Frölundas sportchef) haft genom åren har nog varit tuffare än den vi hade, säger Grönlund och skrattar.

Den 186 centimeter långe backen tillhör kategorin spelare som har haft en långt ifrån spikrak karriär. Han inledde i Infjärdens SK, och efter att ha spelat juniorhockey i Luleå flyttade Grönlund till allsvenska Almtuna och därefter blev det tre säsonger i Hockeyettan, fyra säsonger i allsvenskan, en i Danmark, en i Norge innan han 2017 skrev på för Pantern i allsvenskan. Pantern blev hans tolfte klubb på tio år (om man räknar in klubbar han har varit utlånad till). I samband med att han skrev på för Pantern började han också förbereda sig för ett liv efter hockeyn då han inledde en byggingenjörsutbildning på halvfart i Malmö.

– Det var det jag skulle göra, spela i HockeyAllsvenskan, plugga och göra mig redo för vuxenlivet, säger Grönlund.

"Nöjd och stolt"

Då hörde plötsligt Frölunda av sig, och Grönlund fick ändra sina framtidsplaner. Han la skolböckerna åt sidan och i stället gick flyttlasset till Göteborg.

– Det går inte att sticka under stolen med att man är nöjd och stolt över att komma till en så här stor förening. Får man ett samtal av Frölunda kittlar det nog oavsett var man är i karriären, säger Grönlund.

– Jag visste att jag kom som en utfyllnadsspelare som skulle vara stand in om någon blev skadad eller kanske inte levererade, säger Grönlund.

Även om det var en helt ny situation för Grönlund att spela i ett SHL-lag var han inte särskilt nervös, snarare motiverad.

– När jag väl kom hit ville jag visa att Frölunda gjorde rätt som satsade på mig. Det var prio ett för mig, säger han.

– I den åldern jag är i har jag inget att förlora. Jag kan tänka mig att det är tuffare för en 18-åring som vill så mycket. Jag vill också mycket, men jag kände att jag hade allt att vinna och inget att förlora. Jag har inte varit i någon annan SHL-klubb, men Frölunda kan verkligen utveckla spelare. De hjälper en, oavsett vilken spelartyp du är. De försöker forma en till att bli så bra som möjligt. Är man bara lyhörd och inte tror sig själv veta bäst får man lära sig något nytt varje dag, oavsett om du heter Rasmus Dahlin eller ta mig som exempel, säger Grönlund.

Jag fattar att man gärna vill debutera i SHL så tidigt som möjligt, men det låter lite på dig som att det fanns fördelar med att SHL-debutera så sent (29 år)?

– För mig var det mycket mognad. Hade jag fått chansen som 18-åring hade jag nog inte tagit det på lika stort allvar. Nu visste jag att det var nu eller aldrig. Jag kan inte vänta fem år till. Man är lite mer mogen och tryggare. Jag vet min spelstil, även om de (Frölunda) inte vill sätta någon i ett fack, men jag spelar efter mina förutsättningar. Gjorde man ett misstag som ung försökte man göra ett supersnyggt spel i nästa byte för att glömma misstaget. Nu får jag självförtroende av att de andra litar på mig. Jag fick tränarna att lita på mig och jag fick lagkamraterna att lita på mig. När alla litar på mig vet man att ett litet misstag kan de se ifrån, säger Grönlund

Hans första målsättning i Frölunda var bara att få speltid, och ju längre säsongen gick desto större roll fick Grönlund. Han snittade knappt 16 minuters istid i grundserien. Den siffran var drygt 18 minuter i slutspelet och med det hade tredje mest speltid av samtliga spelare i laget. Den här säsongen har han efter sex omgångar spelat nästan 19 minuter/match , men tro inte att 30-åringen tar sin plats i laguppställningen för givet för det.

– Just nu försöker jag ha mindsetet att jag är en ung spelare i ligan, även om jag är rutinerad. Går man in med mindsetet att man ska ta tillvara på sin chans och förtjäna sin plats kan man inte förlita sig på gamla meriter. Men det klart att det är en boost att man får spela mycket och att man känner att man har här att göra. Samtidigt har vi en stark spelarupp. Har man en mindre bra dag försvinner det fem minuters speltid, säger han.

Får renoveringshjälp av Friberg

När SHL.se pratar med Grönlund har ännu ett förmiddagspass genomförts och senare under eftermiddagen ska han till en byggvaruhandel för att köpa grovbetong.

– Jag köpte en lägenhet i Göteborg, och håller på och renovera. Ta ner vägg, göra kök, sovrum och allt vad det är. Nu ska jag laga ett golv, säger han.

Får du hjälp av någon i laget?

– Jag tog hjälp av Max Friberg och slet ner en vägg. Sedan hade jag hjälp av fyra andra när jag skulle slänga på tippen, säger Grönlund och fortsätter:

– Det säger lite om vilka karaktärer vi har i laget. Det är ett tråkigt jobb att slänga betong och sten, men alla står på led och frågar om de kan hjälpa till. Sedan får vi se vilka som kommer när det är dags för finliret, säger Grönlund.

Ryan Lasch?

– Jag tror inte han är den som är bäst i byggbranschen, men han är bra på mycket annat, säger Grönlund.

Har du alltid varit händig?

– Altid ska jag inte säga. Jag har alltid gillat att bygga. Ska man dra det längre var farfar snickare och pappa ingenjör, och jag har väl valt något mellanting med byggingenjörsutbildningen, säger Grönlund

Är planen att fortsätta med plugget?

– Jag tänkte börja om nu, men det är svårt att kombinera med en utbildning i Malmö. Jag kommer nog söka om utbildningen till Chalmers till nästa år, om alla förutsättningar är rätt, säger Grönlund.

Träffade sin barndomsidol

Att det skulle bli hockey för Anders Grönlund var det egentligen aldrig något snack om. Han höll på med fotboll också, men när folk frågade vad han ville med sin fotboll svarade han bara: ”Konditionsträning till hockeyn.” På den tiden var det inte Frölunda han hejade på – utan Luleå.

– För alla i Piteåtrakten var det Luleå rakt igenom då. Det var några Piteåkillar som spelade i Luleå då, som (Tomas) Holmström, (Mikael) Renberg och (Mattias) Öhlund, säger Grönlund.

Grönlund hade just Mattias Öhlund som favoritspelare som ung, och i somras sprang han på sin barndomsidol i Stockholm.

– Jag brukar inte bli starstrucked, men jag blev det faktiskt då. Jag såg honom (Öhlund) på en saluhall, och då kom alla barndomsminnen tillbaka. Han var där med sin familj. Han visste inte vem jag var, men jag sa att jag hade följt honom hela hans karriär och han frågade hur det gick och var jag spelade. Det var kul, säger Grönlund.

Sedan avslutas vårt samtal och Frölundabacken ger sig iväg för att köpa grovbetong.