Möt människan: Jenny Silfverstrand

23 december 2020 13:00

Hon är göteborgaren som blev vd för Djurgården Hockey. Hon är den tidigare icke hockeyintresserade projektledaren som nu är en av svensk ishockeys mest inflytelserika personer. Hon är sedan ett par månader tillbaka vd för Svenska Hockeyligan, SHL. Möt Jenny Silfverstrand.


Jenny Silfverstrand växte upp i Göteborg, först i Frölunda och sedan i Askim. Hon beskriver sig själv som en riktig tv-sportnörd som följde formel 1-cirkusen och såg fram emot TV4-sportens Kanon och Kalkon på söndagarna. Däremot kom inte hockeyintresset med modersmjölken.

– Nej, hockey var inte en av sporterna jag följde när jag växte upp, konstaterar Jenny innan hon berättar historien om sin första ishockeyupplevelse:

– Jag hade varit på anställningsintervju med Peter Wallin för ett jobb i hans bolag Beta. Efteråt gick vi på Frölunda-Djurgården ihop och jag minns det som en helt främmande värld när jag klev in i Scandinavium. Som tur var hade jag ju ett proffs bredvid mig som kunde förklara vad det var som hände, haha.

Peter Wallin slog igenom i Djurgården under 1970-talet innan han gjorde några år som NHL-proffs i New York Rangers. När han återvände till Sverige blev det spel i Södertälje där han vann SM-guld 1985.

– Även om jag nog inte imponerade på Peter med mitt hockeykunnande fick jag jobbet och flyttade till Stockholm, fortsätter Jenny.

Anställdes av Djurgården 2004

Efter några år som ”hårt skolad projektledare inom evenemangsbranschen” åren runt millenniumskiftet var det så dags för Jenny att återigen ta klivet in i ishockeyns värld. Säsongen 2002/03 arbetade hon som konsult åt Djurgården Hockey innan hon 2004 blev permanent anställd av klubben.

– Jag blev anställd som evenemangsansvarig och hade ansvar för allt som hände på och utanför arenan i samband med matcherna, berättar Jenny.

– Det var ett väldigt varierande jobb med många externa relationer, till exempel med våra största leverantörer, våra supportrar och partners, de som skötte musik, film och säkerhet i samband med match samt så klart alla fantastiska ideella krafter.

Efter dubbla SM-guld (2000 och 2001) tvingades Jenny uppleva något av en kräftgång för Djurgården. Under de första tre åren blev det visserligen två semifinaler, men sedan kom en ökenvandring där det som bäst blev en kvartsfinalförlust på fyra säsonger.

– Djurgården var vana vid att ligga högt upp i tabellen och ha chansen att vinna SM-guld varje år, och plötsligt var vi tvungna att förhålla oss till något som inte riktigt var vi. Vi hade det tufft ekonomiskt och vände och vred på varje krona. Det krävde anpassning och det var inte helt lätt att driva verksamheten framåt samtidigt som vi hela tiden var tvungna att balansera ekonomin.

Mörk dag i Djurgårdens historia

Säsongen 2009/10 blev det plötsligt final igen (förlust mot HV71) men därefter var man tillbaka i trubbel – och den här gången var det på allvar. Den 31 mars 2012 är en mörk dag i Djurgårdens historia. Klockan var runt halv sju på kvällen när slutsignalen ljöd i Tegera Arena och det stod klart att Djurgården, efter förlust 0–2 mot Leksand – skulle spela i HockeyAllsvenskan säsongen 2012/13.

– De flesta i klubben hade nog under hela våren gått runt och upprepat ”det här händer inte”, ”vi kan inte åka ur” och ”det kommer lösa sig” som någon sorts mantra, minns Jenny. Hela tiden greppade man efter sista halmstrået och även jag trodde in i det sista att vi skulle lösa det.

– När vi inte gjorde det blev det en stor kollektiv sorg. Dels för alla som arbetar inom Djurgården och både var ledsna och oroade sig för sitt arbete, men också för hela Djurgårdsfamiljen som sörjde. Den kvällen och dagarna som följde kommer jag aldrig glömma, konstaterar Jenny.

Klev in som vd under svåra tiden

Hon hade fortfarande rollen som evenemangsansvarig när Djurgården rasade ur SHL, men efter mindre än en säsong i HockeyAllsvenskan blev hon plötsligt utsedd till verkställande direktör, detta då dåvarande vd:n Lars Steenberg slutade. I samma veva avslutade också klubbikonen Tommy Engström sin tjänst som ekonomichef.

– Vi behövde lugn och stabilitet i föreningen och därför var det logiskt att jag tog över, menar Jenny. Jag kunde verksamheten och kände de personer jag behövde känna för att klara av den rollen. Det var så klart en gigantisk utmaning, men en väldigt rolig sådan och jag var glad över att få det förtroendet från styrelsen.

Bortsett från finalen 2010 hade huvudstadslaget genomlidit tio svåra år och med facit i hand kanske den där degraderingen rent av var bra för klubben, resonerar Jenny.

– Det blev lite nybyggaranda. Vi slimmade organisationen och blev väldigt tighta, dessutom hade vi med oss supportrar och partners på resan och fick en väldigt stor uppslutning. Det var en tuff tid men det gav oss en erfarenhet som alla i och runt klubben hade nytta av.

”Kände bara mörker”

Det blev två säsonger i HockeyAllsvenskan innan Djurgården, tack vare målskillnad (!), tog klivet upp i SHL igen.

– Som vd kände jag mest lättnad. Jag minns att jag satt med två olika budgetar inför kommande säsong och när jag tittade på den budget vi lagt för spel i Allsvenskan kände jag bara mörker, småskrattar Jenny.

Att Djurgården återigen gick upp i SHL och lyckades etablera sig i högsta serien var naturligtvis en yrkesmässig framgång för Jenny Silfverstrand, men på det personliga planet slogs hon mot en mycket tuffare fiende än alla motståndarlag på isen. 2016 diagnosticerades hon med bröstcancer och tvingades ta en timeout från sin vd-roll för att fokusera på sin behandling.

– Det blev verkligen ett klassiskt uppvaknande, berättar Jenny när sjukdomen kommer på tal. Livet är skört och allvarlig sjukdom kan drabba vem som helst.

– Det gäller att tillåta sig att luta sig tillbaka ibland och hämta andan, säger Jenny eftertänksamt. En konkret sak jag ändrade i mitt liv i samband med sjukdomen var att alltid vänta tills arbetsdagen började med att kolla mailen. Det ger mig en lugnare och bättre start på dagen.

Idag är hon friskförklarad, men medger att hon känner ett visst obehag i samband med de återkontroller hon ska göra under fem års tid.

– I vardagen tänker jag inte på sjukdomen och mår lika bra kroppsligt som innan, men mycket tankar och oro kommer upp i samband med kontrollerna. Vad skulle hända om cancern kom tillbaka?

Efterträdde Marchal som vd för SHL

Ungefär tjugo år efter att Jenny tillsammans med Peter Wallin passerade vändkorsen i Scandinavium blev hon en av svensk ishockeys mest inflytelserika personer när hon tillträdde som vd för Svenska Hockeyligan måndagen den 12 oktober 2020. Att hon skulle efterträda Michael Marchal hade stått klart sedan våren, och rekryteringsprocessen hade naturligtvis pågått bakom kulisserna ännu längre än så.

– För mig var det naturligtvis svårt att lämna Djurgården där jag trivdes så bra och kände att jag fortfarande hade saker kvar att uträtta, berättar Jenny.

– Samtidigt lockades jag väldigt starkt av att få göra en ny resa, ta mig an en ny utmaning och nya sammanhang. Till slut var det ett lätt val.

Det finns nog bekvämare tillfällen att ta över som vd för Djurgården Hockey än när herrlaget trillat ner i Allsvenskan. Det finns definitivt bekvämare tillfällen att ta över som vd för Svenska Hockeyligan än mitt under en galopperande pandemi.

– Min första tid har så klart varit annorlunda mot vad jag hade sett framför mig när jag tog jobbet, konstaterar Jenny. Samtidigt kom jag in när säsongen redan hade dragit igång och mycket av rutiner och arbetssätt redan var på plats. Det har gett mig möjligheten att dels förstå och lära känna verksamheten och organisationen, dels lyfta blicken en aning och titta lite framåt.

”Använda vår plattform för att göra gott”

En fråga som ligger Jenny varmt om hjärtat är hur SHL ska kunna göra ännu mer samhällsnytta och utnyttja sitt starka varumärke för en god sak.

– Det görs redan nu väldigt mycket bra saker, inte minst ute bland klubbarna, påpekar Jenny. Vi tittar nu på hur vi kan göra saker tillsammans, centralt och mellan klubbarna, för att bli en ännu starkare avsändare i frågor som rör miljö, jämställdhet, hållbarhet, hälsa och rörelse. Vi är inte framme än men vi är överens om att vi ska använda vår plattform för att göra gott.

Andra frågor som hamnar på Jennys bord är samarbeten med förbund och andra ligor, där hon tycker sig se något gott med den annars så dystra pågående situationen.

– Jag uppfattar det som att den här ansträngande perioden med pandemin har gjort att relationerna mellan SHL och förbundet, SDHL och HockeyAllsvenskan har stärkts. Det är inte alltid vi tycker likadant, men vi kan hantera det och föra bra dialoger, säger Jenny.

– SHL tar ett stort ansvar för svensk ishockey, och där ska man inte glömma det klubbarna gör. I många fall tar SHL-klubben ett stort ansvar för ishockeyn i sin region och stöttar mindre klubbar runtomkring på olika sätt.

”En väl fungerande damliga är viktig för svensk ishockey”

Och när det kommer till vikten av ett gott samarbete med SDHL har Jenny sin uppfattning klar.

– En väl fungerande högsta damliga är viktigt inte bara för SHL utan för svensk hockey, slår hon fast. SDHL har en väldigt begränsad organisation men de som jobbar med att utveckla ligan centralt gör ett fantastiskt jobb, liksom klubbarna runtom i landet. Att det finns väl fungerande flickverksamheter ute i klubbarna och att alla som vill ska kunna börja spela ishockey är otroligt viktigt.

Knappast har väl någon diskuterat den innevarande SHL-säsongen utan att frågan om en stängd liga kommit på tal. Naturligtvis har även Jenny och hennes kollegor haft frågan uppe, men inte i skarpt läge.

– SHL ska lyfta och driva de frågor som ägarna, det vill säga de 14 SHL-klubbarna vill att vi lyfter och driver. Hittills har vi inte fått frågan från ägarna om att undersöka möjligheterna att stänga ligan utan helt enkelt konstaterat att nuvarande tävlingsformat ligger fast, konstaterar Jenny.

Firar jul med vinterbad

Med tanke på hennes bakgrund är det inte heller svårt att förstå att Jenny har en viss förståelse för hur man resonerar ute i klubbarna, och just den insikten tror Jenny är värdefull för henne att ha.

– Det gör mitt nuvarande jobb lättare att ha en förståelse för hur det fungerar ute i klubbarna, bekräftar hon. Jag vet vad klubbarna måste ta hänsyn till under olika delar av året, vilka belastningar de har och vad som är rimligt att ålägga klubbarna i relation till de resurser som finns.

Det har varit ett par omtumlande första månader på nya jobbet för Jenny Silfverstrand när det nu vankas ett litet avbrott för julfirande. Och det finns faktiskt en sak Jenny ser fram emot lite extra.

– I år ska vi fira, med lite färre personer, hos min syster. Så då blir det bastu och vinterbad. Badet är uppfriskande, men det hade inte gått utan bastun efteråt, skrattar Jenny och önskar god jul.