• Huvudsponsorer

Lördag Lör 7 Mars Mar
Tisdag Tis 10 Mars Mar
Torsdag Tor 12 Mars Mar
Lördag Lör 19 September Sep
Tisdag Tis 22 September Sep
Torsdag Tor 24 September Sep

Möt människan: Pär Arlbrandt

27 november 2019 11:00

Pär Arlbrandt har alltid varit en utpräglat offensiv spelare. Efter att ha kommit hela vägen upp till SHL som 18-åring tog karriären ett par omvägar innan han fick sitt definitiva genombrottet på SHL-nivå. Därefter blev han en av ligans mest pålitliga poängplockare under många år. I veckans Möt människan berättar Pär Arlbrandt om offensivt spel, målskytte, hur ishockeyn har förändrats de senaste åren och vad som krävs för att svensk ishockey ska producera fler offensivt skickliga spelare.


– När jag lämnade Södertälje julen 2007 var jag övertygad om att jag aldrig mer skulle spela i Elitserien, säger Pär Arlbrandt uppriktigt över en kopp kaffe på ett fik i centrala Linköping.

Han mäter strax över 170 centimeter i strumplästen och ler snett när han konstaterar att han hela livet fått höra att storleken (eller bristen på densamma…) skulle hindra honom från att nå SHL.

– När jag var liten var jag kort och inte speciellt bra på skridskorna, så jag var tvungen att vara taktiskt skicklig och veta var på isen jag skulle befinna mig. Där la jag nog grunden för det taktik- och analysintresse jag haft under hela min karriär, funderar han.

”Mer välutbildade än i min generation”

Idag är han assisterande tränare för Linköping HC:s J20-lag, och gnuggar offensiva detaljer med klubbens lovande hockeygymnasieelever ett par morgnar i veckan.

– Unga spelare som kommer upp i dag är mer välutbildade generellt än vad vi i min generation var, hävdar Pär. När jag var i den åldern premierades det nog lite mer att vara kreativ, offensivt skicklig och kunna bryta mönster. Idag måste du klara av positionsspelet över hela isen för att ens nå J20 SuperElit.

– På det stora hela tror jag att det är en positiv utveckling eftersom vi får mer välutbildade spelare. Samtidigt finns väl risken att en eller annan kreativ spelare känner sig strypt och går förlorad längs vägen, säger Pär innan han lanserar en spaning:

– När jag växte upp stack riktigt snabba spelare ut ur mängden. Idag är det riktigt smarta spelare som sticker ut ur mängden. Det säger en del om vilken typ av ishockey som spelades då och nu.

Alltid gillat mindgames

Ganska snart efter att ha avslutat den aktiva karriären blev Pär Arlbrandt med hockeyblogg där han analyserar SHL utifrån ett bettingperspektiv. Det kompletterar han nuförtiden med att medverka i Betssons SHL-podd där han dissekerar SHL tillsammans med Mårthen Bergman och Christian ”Fimpen” Eklund.

– Jag har alltid tyckt att det varit kul att diskutera hockey och taktik med tränare, så bloggandet och poddandet är väl en naturlig förlängning av det, säger Pär och lägger till:

– Att ha koll på motståndarna, känna till deras svagheter och lägga upp en plan utifrån det tyckte jag var kul när jag spelade. Det blev lite mindgames och framförallt i powerplay hade jag bra koll på hur motståndarna ville stressa och försvara sig.

Definierande ögonblick i karriären

Det var på en omväg via österrikiska Klagenfurter, där Pär hamnat efter att ha fått lämna Södertälje 2007, som resan mot SHL tog fart.

– När jag tänker tillbaka på karriären finns det ett definierande ögonblick, säger Pär och utvecklar:

– Det gick bra för mig i Österrike och Klagenfurter var ett topplag med ambition att vinna guld. Tyvärr åkte vi ut lite oväntat redan i kvartsfinalen och då bytte klubben ut hela sportsliga ledningen och bestämde sig för att sparka alla importer. Hade inte det hänt hade jag sannolikt blivit kvar där, och vem vet hur karriären blivit då…

Olausson betydde mycket

I stället blev det Västerås i Hockeyallsvenskan där Pär gjorde stor succé tillsammans med Sebastian Meijer och Niklas Olausson. Efter säsongen gick Olausson till Luleå, och ett par veckor senare öppnade sig möjligheten för Pär att följa med honom.

– Det betydde jättemycket för mig att få fortsätta ihop med Niklas. Givetvis var det kul att få fortsätta spela ihop men framförallt betydde det mycket för mig att ha honom vid sidan av isen, menar Pär. Om jag som person är mer av en pessimist är han optimist och pushade och peppade mig när det gick lite tyngre.

Pusselbitarna föll på plats

Redan i andra matchen med Luleå fick Pär en liten revansch efter den misslyckade sejouren i Södertälje. Han stod för två mål och två assist i Luleås 8–2-seger mot just Södertälje. Där och då lossnade det för Pär på SHL-nivå och runt julen 2010 hörde Johan Hemlin av sig och frågade om Pär var intresserad av att flytta till Linköping.

– LHC var ju ett riktigt topplag samtidigt som vi fick närmare till familjen, så det var som att alla pusselbitar föll på plats.

Första säsongen i Linköping blev tuff. Spelet hackade och det gnisslade vid sidan av isen. Tränaren Hans Särkijärvi fick sparken och i sista matchen mot Modo riskerade LHC att hamna i kvalserien.

– Det var en riktigt tung säsong, minns Pär. Vi hade ett bra lag på pappret men fick bara inte ihop det. Vi hade många olika viljor som drog åt olika håll, men desto skönare då att vi räddade kontraktet i slutminuterna mot Modo.

Värdefull skridskoskena

Ja, och målet som räddade LHC kvar i SHL, som betydde 4–4 med strax över en minut kvar att spela av sista SHL-omgången, kom via Pärs skridsko och har blivit legendariskt i LHC-kretsar.

– Den skridskoskenan såldes faktiskt för välgörande ändamål via organisationen Tappra Barn. Om jag inte minns fel gick den för 13 000 kronor, skrattar Pär.

”En av de roligaste säsongerna jag upplevt”

Efter den första, tuffa säsongen gick det desto bättre för Pär och LHC kommande säsonger. Han bildade en fruktad kedja med Simon Hjalmarsson och Carl Söderberg som dominerade i SHL.

– Vi hade fantastiskt roligt ihop på isen, säger Pär. Carl är nog den individuellt sett bäste spelaren jag spelat med, medan Simon är den jag passat bäst ihop med. Vi tänkte hockey på samma sätt och säsongen 2012/13 är en av de roligaste jag upplevt i karriären.

– Samtidigt vill jag understryka hur viktiga backarna Magnus Johansson och Mattias Bäckman var för vår kedja. Alla vi fem hade sådan kemi och visste var vi skulle vara och var vi ville ha varandra på planen.

Krävs skicklighet oavsett spelidé

Pär tystnar en stund och funderar innan han tar till orda igen.

– Jag är övertygad om att du kan bli framgångsrik med olika typer av spel, till exempel med ett lägre tempo än vad många lag spelar med i dagens SHL. Men för att lyckas krävs det att spelarna besitter kvaliteten och skickligheten för att utföra det, och det räcker inte med två eller tre spelare i en femma, alla måste klara det. Annars blir du uppäten.

Säsongen därefter blev en ännu större succé för Pär rent poängmässigt. Precis som säsongen 2012/13 slutade det för Pärs och LHC:s del i semifinal mot Skellefteå. Just Skellefteå är faktiskt något av ett boogeyteam för Pär Arlbrandt. Inte mindre än fyra gånger har han blivit utslagen av västerbottningarna: två gånger med Linköping, en gång med Luleå och en gång med HV71.

– Och Skellefteå under deras storhetstid är ett bra exempel på vad jag menar med att du oavsett spelidé måste ha skickliga spelare, fortsätter Pär. Visst, de satte hög press och införde till viss del ett nytt sätt att spela, men anledningen till att de blev framgångsrika var just att de hade ett så fruktansvärt skickligt lag. Med den lineupen är det klart att de ville spela ett spel som innebar att deras spelare hade pucken så mycket som möjligt!

”Blir glad när jag ser ett lag spela så”

Spelet i SHL har alltsedan Skellefteås glansdagar gått mer och mer mot en höghastighetshockey där nästan alla lag sätter hög press och backcheckar stenhårt. Men det finns undantag.

– När Växjö vann spelade de mer varierat, med uppställt försvarsspel och ambitionen att ta udden av motståndarnas fart genom mittzonen. Jag blir glad när jag ser ett lag som klarar av att spela så.

– Den här säsongen tycker jag att Örebro är ett exempel på det. De spelar en smart ishockey där de ställer upp, backar hem och går på kontring, men också har ett bra passningsspel och offensiv skicklighet i laget.

Efter två säsonger i Schweiz och EHC Biel-Bienne vände Pär Arlbrandt hemåt och fick avsluta SHL-karriären med ett SM-guld med HV71 på våren 2017.

– Att få stå med en guldmedalj runt halsen i omklädningsrummet i hemstaden var det perfekta avslutet på karriären, konstaterar Pär.

Faller alltid tillbaka på individuell skicklighet

Och nu ägnar han alltså tiden åt att titta på, analysera, prata om och lära ut hockey. När han ombeds reflektera över hur spelet i SHL utvecklats under den korta tid som gått sedan han la av säger han så här:

– Det började väl med att Djurgården införde ett spelsätt där de överbelastade i sin forecheck djupt ner i offensiv zon för att få till en mot en-dueller mellan sina forwards och motståndarbackarna. Eftersom de hade många starka forwards som vann sina kamper blev det tufft att försvara sig mot det. Nu upplever jag dock att lagen blivit bättre på att hitta lösningar för att ta sig ur den typen av press.

– Och återigen, betonar Pär, oavsett vad du har för taktik och spelidé faller det alltid tillbaka på den individuella skickligheten hos dina spelare. Det finns så sjukt många situationer du inte kan träna på, där det impulsiva spelsinnet och instinkten styr.

”En sådan spelare föds kanske bara vart femte år”

En ständigt pågående diskussion i svensk hockey handlar om bristen på riktigt vassa forwards. Men att det skulle finnas något strukturellt feltänk bakom det faktum att Sverige exporterat en högre andel backar än forwards i världsklass tror inte Pär.

– Nej, jag tycker tvärtom att vi är bra på att släppa fram lite ”udda” spelartyper i Sverige. Se på Elias Pettersson som slagit igenom internationellt nu, han har det. Men en sån spelare föds kanske bara vart femte år. Många kan träna sig till en fruktansvärt hög nivå, men det sista lilla som krävs för att nå dit han nått är nog medfött.

Elias Pettersson är född 1998, och den som kan sin matematik förstår att det borde kunna vara en ny Elias Pettersson på väg fram i den svenska ishockeyfabriken inom kort. Från sin utsiktsplats på LHC J20:s tränarbänk har Pär en ganska god koll på talangbanken.

– Vi har mött Lucas Raymond ett par gånger och där ser man att det finns något extra, konstaterar han. Han är ruggigt kvick, har bra spelsinne och slår stenhårda och vältajmade passningar som sitter på bladet. Dessutom har han fysiken för att ta sitt spel till seniornivå.

”Bättre träna på att skjuta snabbt i svåra lägen”

– En annan talang med potential att gå riktigt långt är Alexander Holtz, berömmer Pär. Han har en nästan unik instinkt för att göra mål. Däremot tycker jag att Raymond märks lite mer i spelet över hela banan än vad Holtz gör.

En som också hade en instinkt för att göra mål var Pär Arlbrandt själv, och nu när han är i en roll där han ska vidareförmedla denna gåva till unga spelare finns det en sak han trycker på lite extra.

– På våra träningar pratar jag mycket om att kunna skjuta pucken snabbt och från alla typer av lägen. Du ska inte åka runt och leta efter det perfekta läget, det behöver inte ens vara ett hårt eller välriktat skott – men se till att kunna få pucken på mål i alla offensiva situationer.

– Idag ser man ofta spelare som ställer sig två och två efter träning där den ena lägger perfekta passningar till den andra som står i slottet och skjuter direktskott. Jag menar att det är mycket bättre att träna på att kanske ta emot en svår passning med skridskon och på en sekund få iväg ett okej skott på mål.

”Negativt laddat i Sverige”

Samtalet kommer in på fördomen om att riktigt vassa målskyttar inte är lagspelare, utan gärna ligger och fiskar vid egen blå eller fuskar lite i hemjobbet för att ha krafter kvar om ett offensivt läge skulle uppstå.

– I Sverige är det negativt laddat att vara den typen av spelare, säger Pär. Men ta en sådan som Broc Little i LHC. Med den skridskoåkning och skicklighet han besitter skulle i alla fall jag som coach ha överseende med att han tjuvar lite i 50/50-situationer eftersom jag vet att han därigenom skulle ge mitt lag ett antal mål framåt sett över en säsong.

– Samtidgt skulle en sådan spelare aldrig bli långvarig i ett lag om han inte förtjänade respekten från sina lagkamrater genom att jobba hårt och dedikerat för laget i andra situationer. Det handlar mycket om spelsinne att kunna förutse när det är läge att chansa.

Broc Little i all ära, men den vassaste målskytt Pär haft förmånen att studera på nära håll är en annan.

– Tyvärr var han hårt skadedrabbad när jag spelade med honom, men på träning kunde jag ofta komma på mig själv med att bara stå och titta på Mattias Weinhandl och undra hur tusan han kunde göra mål från alla möjliga vinklar och lägen, skrattar Pär.

”Tror på någon typ av hybrid”

Kaffet är urdrucket och samtalet lider mot sitt slut. Pär har ett par timmars ledigt mitt på dagen innan det väntar kvällspass med LHC J20. Vi börjar prata framtid, om hur spelet i SHL kommer att se ut när hans nuvarande adepter tagit klivet upp på den stora scenen och är de som driver utvecklingen framåt.

– Jag tror på någon typ av hybrid, ungefär som Örebro spelar idag, förutspår Pär. Det kommer bli utslagsgivande att kunna spela med hög forecheck och intensiv skridskoåkning men att också kunna dra ner på tempot och spela styrspel. Skulle ett lag backa av i sin forecheck i dag skulle väl backarna nästan bli chockade, haha.

– Men det som är glädjande är att många lag vill ha puckinnehav och verkligen lira hockey. Det tror jag är en nyckel för att svensk ishockey ska fortsätta utvecklas och ligga i framkant såväl lagmässigt som på individnivå, avslutar den notoriske poängkungen Pär Arlbrandt.