"Sedan blev det typ svart – jag blev så jäkla glad"

6 oktober 2021 15:00
SHL-minnet

Djurgården var på väg att bli historiskt som det första SHL-laget att vända ett 0-3-underläge i matcher till avancemang. Men i den avgörande kvartsfinalen 2011 blev Luleås Robin Jonsson övertidshjälte. För shl.se berättar Christian ”Fimpen” Eklund och Pär Arlbrandt om sina upplevelser från denna minnesvärda serie. Det blir snack om ett kokande Hovet i match sex, hur Djurgården lyckades komma tillbaka i serien och känslorna efter Jonssons avgörande.


Vissa mål är värda att vänta på. Fråga bara Robin Jonsson. Efter tre år med endast en fullträff var det han som klev fram och sköt Luleå till semifinal 2011 efter ett galet drama i kvartsfinalserien mot Djurgården. Vi ska återkomma till själva avgörandet, men vi börjar med att ge lite bakgrundsfakta. För ett tag kändes det som att Luleå skulle gå rent mot Djurgården. Norrbottningarna vann de tre första kvartsfinalerna, men i match fyra lyckades Djurgården vinna på Hovet, efter ett powerplaymål från Mathias Tjärnqvist med drygt sex minuter kvar.

– Det är inget lag som har vänt 0-3 i Sverige. Varje gång man har legat under med det har man förstått att det någonstans har varit kört, men vi fick en skön känsla, säger Djurgårdsikonen Christian ”Fimpen” Eklund.

– Samtidigt är det svårt att stänga en matchserie, och det visste vi. Vi spelade som att det var det sista vi skulle göra och vi hade ett bra lag. Sedan fick vi lite medstuds och då är det kul att spela hockey, säger ”Fimpen”.

"Till och med Hardy reagerade"

I match fem beskriver Pär Arlbrandt, som då spelade i Luleå, att det var en ”obehaglig känsla” och att ”Djurgården var på väg att få serien dit de ville”. Djurgården gick också segrande ur matchen med 2-0 och förlängde matchserien. Den sjätte kvartsfinalen lyfter både Pär Arlbrandt och ”Fimpen” fram som en av de mest minnesvärda matcherna i deras karriärer, tack vare inramningen som de 13 850 åskådarna skapade i Globen.

– Match sex håller jag som den sjukaste som jag någonsin spelade. Det kanske var 100 Luleåfans där, men resten stod upp och hejade på oss, säger ”Fimpen”.

– När man satt på bänken var det som att betongen studsade. Bänkarna studsade när man satt där. Jag kommer ihåg att jag kollade upp på Hardy (Nilsson, Djurgårdstränaren) och till och med han reagerade. Jag såg i hans blick att det var något utöver det vanliga, säger ”Fimpen”.

Även Pär Arlbrandt minns den elektriska stämningen i Globen.

– Det var helt makalöst. Efter guldmatchen med HV71 (2017) är det där den sjukaste stämning jag har varit med om. Det var ett sådant jäkla tryck. Jag minns att fansen hoppade innan matchen och man fick verkligen koncentrera sig på att spela hockey. Jag minns att Djurgården var rätt dåliga i den matchen, men det var verkligen publiken som bar fram laget till en seger, säger Arlbrandt.

"Robin sköt och sedan blev det typ svart"

Än en gång blev det 2-0 till Djurgården. Vilket betydde 3-3 i matcher och en helt avgörande match i Luleå. En match där Djurgården hela tiden var i förarsätet. Gästerna hade ledningen med 1-0 och 2-1, men Luleå kvitterade två gånger om. Med sex minuter kvar av tredje perioden klev Mika Zibanejad fram och satte 3-2. I det läget var Djurgården på väg att bli det första SHL-laget att vända 0-3 i matcher till avancemang.

– För oss var det inget skönt mentalt läge. Djurgården hade allt att vinna. De hade kommit ikapp från 0-3 i matcher. Den som säger att det var ett härligt läge som Luleåspelare ljuger. Vi kände verkligen pressen, säger Arlbrandt.

Luleå gav dock inte upp. Djurgården drog på sig en utvisning när klockan stod på 56.48. Luleå tog timeout, plockade ut målvakten Anders Nilsson och i spel sex mot fyra gjorde Simon Hjalmarsson 3-3, med mindre än två minuter kvar på tredje perioden. Sedan var det dags för Robin Jonssons tid i rampljuset. Backen, som under karriären gjorde 14 mål på 494 SHL-matcher, fick pucken på blålinjen från Chris Abbott och med ett direktskott satte Jonsson 4-3.

– Jag var inne på isen då, minns Pär Arlbrandt.

– Pucken gick till Robin och jag hade helt öppet mål på bortre stolpen. Jag har för mig att jag klappade i isen och ville ha en passning. Robin sköt och sedan blev det typ svart. Jag blev så jäkla glad. Jag kommer ihåg att jag kastade klubban, som om vi hade vunnit SM-final. Sedan tog det någon minut innan jag insåg att jag skulle spela igen på tisdag, haha. Då fick jag åka och kolla efter klubban. Det kommer jag aldrig att glömma, säger Pär Arlbrandt.

"Bokade en resa på väg till hotellet"

Christian ”Fimpen” Eklund har av förståeliga skäl inte lika varma minnen kring det där avgörandet.

– Det var en rätt billig kasse om jag minns rätt. Mark Owuya hade varit underbar hela serien, men just det där målet hade han nog velat ha tillbaka. Mark var för övrigt en anledning till att vi nästan kunde vända. Han stängde igen, säger "Fimpen".

Hur är känslan i laget efter ett så där tungt avgörande?

– Vi kände nog att vi skulle ta det där. Och att vi då hade kunnat gå hur långt som helst. Det kändes väldigt tomt. Jag minns att jag bokade en resa i bussen på väg till hotellet. Så less var jag. Jag åkte på semester direkt. Det var inte många ord som sades i bussen. Någonstans kände vi att vi gick miste om att göra något historiskt. Det hade varit häftigt att ha det på CV:et, säger ”Fimpen”, som avslutar med att sammanfatta kvartsfinalserien.

– En underbar matchserie, även om jag såklart hade önskat att vi hade gått vidare. Men match sex kan ingen ta ifrån mig. Den kommer jag alltid att minnas. Publikmässigt måste det vara en av de tyngsta i SHL-historien, säger ”Fimpen”.

Här kan du läsa fler artiklar i serien SHL-minnet.