• Huvudsponsorer

Tisdag Tis 18 Februari Feb
Torsdag Tor 20 Februari Feb
Lördag Lör 22 Februari Feb
Tisdag Tis 25 Februari Feb
Torsdag Tor 27 Februari Feb
Lördag Lör 29 Februari Feb

Inför JVM: Tredje gången gillt för Fagemo?

20 december 2019 11:00

Juniorkronorna föll snöpligt i kvartsfinalen mot Schweiz i förra årets JVM-turnering. Med i det svenska laget var Frölundas skarpskytt Samuel Fagemo. När det svenska laget jagar revansch över jul- och nyårshelgerna är det följaktligen Samuel Fagemos andra JVM. Men för familjen Fagemo blir det till och med tredje försöket i den populära turneringen. Pappa Linus representerade nämligen Sverige i JVM 1996/97 – när Sverige höll sig kvar i A-gruppen via kvalspel.


– Haha, ja, han har faktiskt nämnt att han spelade JVM och att turneringen spelades i Schweiz, men att det inte gick så bra har jag listat ut eftersom han inte pratat så mycket mer om det, berättar Samuel Fagemo och skrattar.

Lång hockeytradition i släkten

Det finns helt klart att brås på för talangen född 2000. Farfar Conny var en profil i Trollhättan HC på 1970-talet och pappa Linus hade en lång karriär både i SHL och utomlands.

– Hockeyn har alltid funnits där under uppväxten och det var ju genom pappa jag fastnade för sporten och lärde mig älska den, säger Samuel och lägger till:

– Jag var alltid med honom i omklädningsrum, på träningar och såg alla hans matcher. Han var min stora förebild under uppväxten.

"Började förstå att han hade det som jobb"

Men att pappa var en professionell hockeyspelare var en smula abstrakt för den unge Samuel, i alla fall så länge familjen bodde kvar i Sverige.

– När jag var 5–6 år och vi flyttade till Tyskland för att pappa skulle spela där började jag förstå att han faktiskt hade det som jobb, skrattar Samuel som lyfter fram ett minne från pappa Linus karriär lite extra:

– När han spelade i Herning vann de danska mästerskapet. Jag minns att de vann guldet på hemmaplan, genom att avgöra i sudden inför en helt fullsatt arena. Det var mäktigt!

Fått vänner över hela världen

Linus hockeykarriär tog familjen till många platser världen över. Tyskland, Danmark och USA, bland annat. Den kringflackande uppväxten är svår att skönja bakom Samuels tydliga göteborgska, men det är inget tu tal om att den präglat den högerskjutande Frölunda-forwarden.

– Det har bara varit positivt. Jag har fått se och uppleva många länder och har lärt känna vänner över hela världen som jag har kontakt med än idag, säger Samuel.

Det är inte alla barn till framgångsrika idrottare som kunnat uppleva föräldern på toppen av sin karriär, men året då Linus vann danska mästerskapet var Samuel åtta år och därefter spelade Linus ytterligare fyra år på toppnivå. Samuel har därför en bra bild av pappa Linus som hockeyspelare.

– Han var en snabb, ettrig powerforward med bra skott.

Låter det litegrann som en beskrivning av Samuel själv?

– Jo, kanske det, medger Samuel, men jag har nog lite mer skills än vad han hade.

Samuel skrattar gott. Och eftersom pappa Linus inte finns där för att protestera enas vi om att det är skillsen som skiljer far och son åt.

"Vet hur man ska vara som hockeyförälder"

Vi fortsätter prata en stund om hur det var att växa upp som barn till ett hockeyproffs och diskuterar huruvida det är tillfälligheter eller inte att ett flertal spelare i de senaste årens svenska JVM-trupper har haft pappor som spelat ishockey på elitnivå (William och Alexander Nylander, Joel och Olle Eriksson Ek, Emil Bemström, Erik Brännström, Lucas Elvenes och Lias Andersson, för att nämna några).

– Jag har nog haft nytta av att pappa spelade hockey på hög nivå. Han har haft mycket kunskap som han delat med sig av, och framförallt har han vetat vad som krävs för att nå toppen.

– Men framförallt tror jag att han och andra som spelat hockey själva vet hur man ska vara som hockeyförälder. Jag har alltid känt att jag haft bra stöd av pappa som just pappa och inte som hockeycoach.

Det är ingen tvekan om att den nya generationen Fagemo gjort sig ett eget namn i hockeyvärlden. Samuel draftades i andra rundan av Los Angeles Kings i somras och har slagit igenom med dunder och brak hemma i SHL med Frölunda. Han har vunnit såväl SHL som CHL. Och nu gör han sig redo för sitt andra JVM.

– Det var väldigt lärorikt att vara med på JVM redan förra året och se hur allting går till, säger Samuel som hoppas ta en mer tongivande roll i årets lag.

– Jag vill vara en ledande spelare i år, spela mycket i alla spelformer och ta en stor roll. Jag försöker vara mig själv och sprida ett lugn i gruppen, och hoppas att jag kan förmedla vad som krävs för att gå långt till resten av laget.

Två supertalanger

Samuel utmärkte sig tidigt som en stor talang och det var mer regel än undantag att han spelade med och mot spelare flera år äldre än han själv under uppväxten. Detsamma gäller förstås talangerna Lucas Raymond och Alexander Holtz som trots att de är två år yngre än de flesta andra i årets JVM är uttagna i Sveriges trupp.

– Ja, det är två supertalanger, berömmer Samuel.

– Lucas ser jag ju dagligen och han är sjukt skillad, bra med händerna och har ett bra skott. Holtz är väl mer en utpräglad målskytt med ett väldigt bra målsinne. Båda har visat vilken hög nivå de håller och det är väldigt kul att se båda två ta för sig.

JVM-guld gav starka minnen

Hans eget recept för att klara av att spela mot äldre – och därmed ofta större och starkare – spelare är att tro på sig själv.

– Ja, det gäller att våga ta för sig och inte vara rädd ute på isen. Man måste lita på sig själv i alla situationer, menar Samuel som förutom Lucas Raymond har flera välbekanta ansikten i den svenska truppen.

– Ja, vi är många som spelar eller spelat i Frölunda och det är väldigt kul, konstaterar Samuel och tänker på Karl Henriksson, Linus Nässén och Erik Portillo.

– Det är ett bevis på att föreningen gör bra saker.

Om det blir tredje gången gillt för familjen Fagemo när JVM:s finalspel avgörs i tjeckiska Ostrava återstår att se, men när det kommer till att visualisera positiva målbilder är inspirationskällan given.

– Jag har följt JVM varje år ända sedan jag var liten och har väldigt starka minnen från när jag satt uppe mitt i natten och såg Mika Zibanejad avgöra finalen mot Ryssland, säger Samuel och får något religiöst i blicken.

Det finns jultraditioner som är viktigare än andra.