"Brynäs är ett av Sveriges mest folkkära lag"

16 januari 2013 09:30

Brynäs är tillsammans med Leksand Sveriges folkkäraste hockeylag. En popularitet som grundlades på 1960-talet, då Brynäs vann SM-guld efter SM-guld. Brynäs vann snabbt många anhängare överallt med sin snabba, tempofyllda, passningssäkra och mycket offensiva hockey. - Hockeyorklet Gregor von Konow bjuder här på långläsning när Brynäs är nästa lag ut i artikelserien om elitserieklubbarnas historia.


Brynäs tog upp ishockey på sitt program i slutet av 1930-talet. Bara några år senare hade laget tagit sig upp i Allsvenskan. Men vistelsen där blev bara ettårig. Tio år senare (1954/1955) var Brynäs tillbaka i Allsvenskan. Trots att man gjorde ganska bra ifrån sig, vann fem av sina tio spelade seriematcher, åkte laget ur. I sluttabellen var nästjumbon Brynäs bara tre poäng efter seriesegrarna Hammarby. Spelåret 1956/1957 gjorde Brynäs ett nytt försök i Allsvenskan. Men även denna gång skickades laget ner i tvåan omedelbart. Åtta poäng på 14 matcher räckte inte för att få stanna kvar i serien. Läget såg inte särskilt ljust ut för Brynäs i slutet av 1950-talet. Laget hade just då blivit snuvade på seriesegern av Morgårdshammar i Div II Östra B, ekonomin var dålig och publiksiffrorna på hemmamatcherna blev bara sämre och sämre.

Enda glädjeämnet i klubben var väl de lovande pojk - och juniorspelarna man hade. Brynäs bestämde sig i alla fall för att göra en sista satsning för att nå Allsvenskan. En satsning som gav önskat resultat. Inför återkomsten i Allsvenskan hade ekonomin blivit såpass bra att man kunde förstärka laget med flera riktigt bra spelare, som t.ex. målvakten Hans Dahllöf, backarna Lars Hedenström och Lars Bylund samt forwards Lars-Åke Sivertsson, Kjell Larsson, Ove Larsson och Leif "Lill-Huge" Eriksson. Lägg därtill att Brynäs hade några bra egna spelare, däribland jättetalangerna Håkan Wickberg (17 år) och Hans "Virus" Linberg (15 år), så det såg ganska bra ut. Brynäs gjorde en övertygande insats under säsongen och slutade femma i Södergruppen.

- Hade vi åkt ur tror jag att vi tvingats att ge upp, sade hockeybasen Henry Jansson.

– Jag tror inte att vi klarat av att göra en ny satsning. Vår ekonomi hade nog satt stopp för det.

"Tigern" tog Brynäs till toppen direkt

Till säsongen 1961/1962 kom Lennart "Tigern" Johansson till Brynäs från Wifsta/Östrand (numera Timrå). Det är förmodligen Brynäs bästa och viktigaste värvning genom åren. "Tigerns" inträde i laget innebar att Brynäs fått en riktig ledartyp och ledargestalt, som kunde dra med sig de andra spelarna till fina insatser i match efter match. "Tigerns" enorma vilja och kämpaglöd var främsta anledningen till att den speciella "Brynäsandan", vinnarmentaliteten, plus den tuffa och hårda stilen växte fram. Brynäsarna var beredda att göra nästan vad som helst för att vinna.

"Tigern" ledde omgående sitt Brynäs till en topplats i serien. Brynäs blev trea i Södergruppen efter Djurgården och Västra Frölunda och gick för första gången till slutspel. Men i SM-serien räckte laget inte till och hamnade på en sjätteplats i tabellen. Kort därefter blev det klart att Lennart "Lill Strimma" Svedberg, Sveriges bäste back, Tord Lundström, Jan-Erik Lyck, Hasse Sjöberg, Kjell "Kulan" Johnsson och Heimo Klockare skulle spela i Brynäs kommande säsong (1963/1964).

Plötsligt hade Brynäs ett storlag på gång. Laget inledde säsongen mycket bra. De vann fem av sina första sju seriematcher och sedan fortsatte det att gå bra för laget hela tiden. Det blev till slut en andraplats i tabellen efter Västra Frölunda i Södergruppen. I SM-serien, som spelades efter OS i Innsbruck, där Sverige blev tvåa efter Sovjet, gick Brynäs inte att stoppa. Brynäs vann match efter match och toppade tabellen med 14 poäng på sju matcher, tre före tvåan Leksand. Brynäs vann den svåra bortamatchen uppe i Leksand i femte omgången med 4-2 inför 12 479 åskådare, vilket avgjorde SM-striden. Efter bortasegern mot Skellefteå med 5-3 på Norvalla i nästa omgång var guldet klart, eftersom Leksand tappat poäng mot MODO (5-5) i Ö-vik.

- Det var ett stort ögonblick för oss när vi vann, sade Brynäspappan Thure Wickberg, ordförande i klubben från 1947 fram till sin tragiska död 1974 i Gavlerinken.

- Att vi skulle bli så bra så snabbt hade nog ingen räknat med. Vi hade ju varit nere och spelat i Nedflyttningsserien bara två år tidigare.

Brynäs blev en vinstmaskin

Efter att ha blivit tvåa efter Västra Frölunda och tagit stora silver i SM året efter (1965) utvecklades Brynäs till rena vinstmaskinen. Laget vann SM-guld efter SM-guld. 1972 blev Brynäs svenska mästare för sjätte gången på sju säsonger. Det kunde faktiskt ha varit sju raka guld om inte Brynäs mycket överraskande och helt onödigt förlorat mot nästjumbon Västerås (2-3) i Rocklunda i en av slutomgångarna i SM 1969, vilket gjorde att Leksand vann.

Brynäs dominans under åren 1966 till 1972 var total. Frågan var egentligen inte om Brynäs skulle vinna, utan vilket lag som skulle bli tvåa, trea och fyra. Dessa år kom den ena toppspelaren efter den andra till Brynäs. Lars-Göran Nilsson, Stefan "Lill-Prosten" Karlsson, Inge Hammarström, Bertil "Masen" Karlsson, William "Wille" Löfqvist, Stig Salming, Stig Östling, Börje Salming, Stefan Persson, Jan-Olof "Jos" Svensson och Jan-Erik Silfverberg.

- Det var väl inte så konstigt att vi vann så mycket, sade Tord Lundström, en av Brynäs och svensk hockeys största spelare genom tiderna.

- Vi hade ju mer än halva landslaget i truppen. Jag minns en gång när vi varit i Stockholm och spelat match. Dagen efter var det landslagssamling för Tre Kronor, Vikingarna och juniorlandslaget. Hur som helst blev i alla fall samtliga brynäsare kvar i Stockholm - utom reservmålvakten. Han hade nämligen lämnat återbud på grund av jobbet.

Vann två raka guld 1976 och 1977

När Elitserien skulle dra igång i mitten på 1970-talet (1975/1976) var Brynäs mitt uppe i en svår och besvärlig generationsväxling. Många av lagets stora stjärnor och ledande spelare - Lennart "Tigern" Johansson, Håkan Wickberg, Hans "Virus" Lindberg, Jan-Erik Lyck, Lars-Åke Sivertsson, Hans Dahllöf, Lars Bylund, Lars Hedenström och Kjell "Kulan" Johnsson - hade slutat eller lämnat klubben. Dessutom hade Börje Salming och Inge Hammarström blivit proffs i Toronto Maple Leafs i NHL, medan Stefan "Lill-Prosten" Karlsson flyttat till Västtyskland för att spela i Krefeld i Bundesliga. Endast två spelare - Tord Lundström och Lars-Göran Nilsson - var kvar från guldlagen på 1960-talet. De flesta trodde nog att Brynäs storhetsperiod var över.

Men de skickliga och framsynta ledarna Henry Jansson, Lennart Jansson, Breit Hellman och Tage Malmberg plus utmärkte tränaren Tommy Sandlin hade på rekordtid byggt upp ett nytt storlag igen, genom kloka och smarta värvningar och mycket hård träning. Det resulterade i två raka seriesegrar och två raka SM-guld i de två första upplagorna av Elitserien. Brynäs, som körde över Färjestad i båda finalerna, var lika starka och dominanta nu som någon tidigare.

- På papperet har vi aldrig haft ett starkare lag än då, konstaterade Tommy Sandlin.

- Tio forwards av toppklass, sex landslagsbackar plus "Wille" Löfqvist i målet. Vi hade ett mycket starkt lag även 1972/1973, då Börje Salming och Inge Hammarström var kvar. Men då satsade vi all kraft på finalerna i Europacupen mot CSKA Moskva och blev bara fyra i SM-slutspelet.

Fyra nya guld

Sedan dess har Brynäs vunnit fyra SM-guld till. Det senaste vann laget som bekant förra säsongen när man slog Skellefteå i finalspelet med 4-2 i matcher. Det var klubbens första guld sedan 1999. Noterbart var att Brynäs dessförinnan inte vunnit en enda slutspelsserie sedan 2000.