• Huvudsponsorer

Lördag Lör 12 Januari Jan
Torsdag Tor 17 Januari Jan
Fredag Fre 18 Januari Jan
Lördag Lör 19 Januari Jan
Tisdag Tis 22 Januari Jan
Onsdag Ons 23 Januari Jan
Torsdag Tor 24 Januari Jan
Lördag Lör 26 Januari Jan

von Konow: Sverige utan VM-medalj 1966

6 maj 2013 13:35

VM 1966 i Ljubljana blev ingen rolig tillställning ur svensk synvinkel. Tvärtom. Sverige gjorde en slätstruken insats och blev utan VM-medalj för första gången sedan 1961. Sovjet blev som väntat världsmästare, skriver hockeyoraklet Gregor von Konow angående VM 1966.


Även om det inte hade gått något vidare för Tre Kronor i landskamperna under säsongen, man hade förlorat samtliga möten mot Sovjet och Tjeckoslovakien och även åkt dit några gånger mot Kanada, fanns förhoppningar om att laget skulle komma hem från VM med en medalj i bagaget. Sovjet och Tjeckoslovakien var ingenting att göra någonting åt. Men Kanada borde inte vara omöjliga att slå. USA och Finland var för svaga för att kunna blanda sig med i medaljstriden. Så var förutsättningarna inför VM 1966.

- Jag tycker inte att vi ska fästa alltför stor vikt hur det gått i landskamperna under säsongen, sade förbundskaptenen Arne Strömberg före avresan till Jugoslavien.

- Vi vet sedan tidigare att när det drar ihop sig till VM brukar Tre Kronor alltid skärpa till sig och spela bra. Det har gått ganska bra de senaste åren. Sedan vi blev världsmästare 1962 borta i Colorado Springs har vi tagit medalj i varje VM-turnering.

Tidernas plattmatch av Tre Kronor

Finland blev en lätt motståndare för Sverige i VM-premiären, en match blågult vann med 5-1. I den andra omgången var det dags att möta "blåbärsnationen" Östtyskland. Det blir en ny promenadseger för Tre Kronor, det räknade alla med. Men ack vad man bedrog sig. Efter en mållös första period med spel mot ett mål, det östtyska, fortsatte svenskarna sedan sin stora dominans i andra. Sverige radade upp den ena målchansen efter den andra utan att kunna peta in pucken bakom en storspelande Peter "Svarta Masken" Kolbe i det östtyska målet. Just som man satt och väntade på det svenska ledningsmålet stack östtyskarna upp i ett ströaanfall och nätade genom Horst Kretschmer. Sju minuter senare upprepades samma sak. Svenskarna tryckte på för fullt framåt och lämnade försvarszonen vidöppen och plötsligt rev Kretschmer åt sig pucken och kunde oattackerad åka fram och göra 2-0 till Östtyskland.

Den tredje perioden såg ut ungefär som de två första. När sju minuter var kvar lyckades Sven Tumba reducera till 1-2 och ge svenskarna visst hopp. Men i stället för en svensk kvittering ökade östtyskarna på sin ledning till 3-1 bara en minut senare efter mål av Josef Braun, sedan Nils "Nicke" Johansson schabblat med pucken vid blålinjen. Nu förstod alla vad som var på väg att hända. 40 sekunder senare var det dags igen. Bernd Karrenbauer gjorde 4-1 till Östtsyskland och Sverige var ett slaget lag. Sensationen var ett faktum. Östtyskland hade slagit Sverige med 4-1!

- Vi fick bara inte in "gummit" i kassen, hur mycket vi än försökte, sade Tumba efteråt:

- Deras gubbe (Peter Kolbe) i kassen blev till ett monster för oss. Jag kan bara inte fatta hur vi kan åka dit mot ett så taskigt lag som Östtyskland.

Toppmatch mot Sovjet

Det var första gången i VM-historien som en "blåbärsnationen" slog ett topplag (Sovjet, Tjeckoslovakien, Sverige och Kanada). Detta är utan tvekan tidernas plattmatch av Tre Kronor i en stor turnering. Det var framför allt en uppvisning av Sverige i ineffektivt anfallsspel, sumpade målchanser så att man knappt trodde sina ögon. Hur var det möjligt att missa gång på gång?

Tre Kronor vann skotten med förkrossande 74-27. Ett mål på 74 skott måste vara något av ett bottenrekord. Hur det gick för Östtyskland i nästa match? Jo, man förlorade mot Sovjet med 10-0, samtidigt som Sverige reste sig och slog USA med 6-1. Några dagar senare var det Sveriges tur att möta Sovjet. Tre Kronor gjorde en toppmatch mot ryssarna. Sverige tog ledningen med både 1-0 och 2-0 efter mål av Nisse Nilsson och Lars-Göran Nilsson i andra perioden. Men ryssarna gjorde två snabba och kvitterade innan perioden var slut. Uffe Sterner gav emellertid Sverige ledningen på nytt med 3-2 i tredje. Men storstjärnan Anatolij Firsov kvitterade till 3-3 och räddade en poäng åt ryssarna när sex minuter var kvar.

- Vi hade ryssarna i gungning, sade Arne Strömberg efteråt:

- Jag tror inte att många protesterat om vi hade vunnit.

Förlust mot Kanada i bronsmatchen

Efter att ha förlorat mot Tjeckoslovakien med uddamålet (1-2) i näst sista omgången skulle Sverige avsluta turneringen med bronsmatch mot Kanada. Det såg bra ut för det svenska laget till en början. Nisse Nilsson gav Sverige ledningen med 1-0 i första perioden och man hade goda möjligheter att öka på sin ledning när kanadensarna drog på sig den ena utvisningen efter den andra. Sverige ledde med 1-0 efter halva matchen. Då åkte Lars-Göran Nilsson ut på fem minuter. Han åkte på en stenhård tackling av Lorne Davis, ramlade omkull och i fallet träffade hans klubba kanadensaren i ansiktet med blodvite som följd.

Kanadensarna var inte sena att utnyttja denna chans och gjorde tre mål på fyra minuter efter mål av Gary Begg, Roger Bourbonnais och Marshall Johnston. Pang, pang, pang. 1-0 hade plötsligt blivit 1-3. Visserligen reducerade Hans "Virus" Lindberg till 2-3 i början på tredje. Men bara några minuter senare gjorde skyttekungen Jack McLeod (med NHL-meriter från New York Rangers) 4-2 till Canada och matchen var över.

- Det var en fullständigt horribel utvisning, som blev matchavgörande, konstaterade Arne Strömberg:

- Jag har sagt det många gånger tidigare, det är inte världens bästa domare som vi har i VM. Men vi måste också se nyktert på situationen. Kanada var mycket bättre än oss under den andra halva av matchen. Det har varit för mycket upp och ner i VM. Vår oförmåga att göra mål i matcherna har varit uppenbar för alla. Vi har världens mest tekniska landslag, men vårt skytte är sannerligen inget att yvas över. Vi har spelare i landslaget som knappt kan skjuta. Så här kan vi inte ha det i svensk hockey.