Ingen spelare har gjort fler poäng i en SM-finalmatch än Peter Andersson. Vi ringde upp den forne backen för att diskutera detta. Det blev en pratstund om hockeyn, vad den en gång var och vad den nu är. Och rekordet, så klart.
Peter Andersson har under de senaste åren varit tränare i SHL för såväl Malmö Redhawks som Brynäs IF. Men Andersson hade innan tränaryrket en lång och framgångsrik karriär som back, och en titt på hans CV finns mästerskapstitlar från Tyskland, Italien, Schweiz – och tre SM-guld. Den här historien kommer att kretsa kring det andra SM-guldet han bärgade 1988. Men den här historien tar sin början i Arboga en snöig aprileftermiddag 2022.
– Vi är insnöade.Vi kommer inte ut med bilar eller något. Det här något slags rekord. Jag har aldrig sett så här mycket. Det blir att hålla sig hemma idag helt enkelt, skrockar Andersson när SHL.se ringer upp.
Just i detta nu är Peter Andersson mest hockeypappa. Sönerna Calle och Rasmus spelar utomlands - i schweiziska Bern respektive Calgary Flames i NHL. Han berättar att han var över och hälsade på Rasmus i Kanada för några veckor sedan. Och den uppmärksamme hockeyföljaren har inte svårt att notera att äpplena inte faller långt från träden här. Att höra Peter Andersson prata hockey och Rasmus Andersson göra detsamma skvallrar en hel del om deras stöpning inom sporten. När undertecknad påpekar detta skrockar Andersson:
– Det är klart att de var med när jag spelade. Jag spelade främst i Lugano och Malmö. De var med på träningar när de var små. Deras moderklubb är ju Lugano och det började där. Sedan har det hängt i och de började spela själva och det är klart att det har hängt i något genetiskt, haha.
Efter att vi diskuterat Calgary Flames, och Rasmus Anderssons framgångar någon minut skiftar vi fokus till Peter Andersson själv.
Hur mycket minns du från din aktiva karriär?
– Jag spelade ändå ganska länge. Jag lade av när jag var 40. Men det är ett tag sedan. Man har väl några minnen från de flesta ställen man har varit på: Jag har haft lite tur. Jag har fått varit med och vunnit på några ställen och det är klart man kommer ihåg det. Det är kul. Det är ju därför i alla fall jag höll på. Man hade lite tur och vann några SM-guld ganska tidigt. Då fick man lära sig vad det gick ut på. Det har jag haft med mig i min karriär och även in i min tränarkarriär.
Rekordet i fråga handlar om flest poäng i en finalmatch. Backen Andersson stod för ett mål och fem assist när hans Färjestad besegrade Björklöven med 6-3 den 21 april 1988. Andersson menar att han nog inte har gjort så många poäng i en match någon gång. "I alla fall inte på elitnivå". Men hur hände det?
– Ja, du, jag vet inte. Jag är inte helt hundra men jag tror att jag är inne på alla nio målen, även de tre bakåt. Det spelar väl kanske inte så stor roll, men jag har för mig det. Assisterna kommer jag inte ihåg sådär. Men jag kommer ihåg målet i tom kasse. Jag bryter pucken i mittzon någonstans. De har tagit ut målvakten och det är ganska länge kvar, va?
Ja, det är 2:16 kvar och det var ju ganska länge på den tiden. Nu för tiden plockar man ju målvakten lite tidigare.
– Ja, det var rätt lång tid kvar men det blev väl lite spiken i kistan. Den sekvensen kommer jag ihåg och jag kommer ihåg att vi vinner så klart. Det är en avgörande match. Jag minns att jag blir matchens lirare och får en cykel! Det blev lite kaos sådär med folk på isen. Det gick knappt att ha någon prisutdelning, men så kommer det en gående med en cykel och säger “Den här ska du ha, du är matchens lirare!”.”Jaha, tack så mycket.”
Var tog den cykeln vägen sen?
– Haha, ja du, det är en ännu bättre fråga! Jag vet inte. Det kanske var någon annan som fick den, det kanske var någon supporter som fick med sig den hem. Jag vetefan var den tog vägen om jag ska vara ärlig.
När undertecknad försöker få Anderssons ord på den mäktiga bedriften tar samtalet en annan vändning. En vändning som blandar hockeygenerationerna – och aktualiserar ett par nuvarande problem.
– Jag ska vara helt ärlig. Det var rätt annorlunda förr måste jag säga, det här med mål och assist. Det pratades inte om det så mycket. Internt, ja det är klart att det var någon som visste vem som gjorde mål och assist. Jag kan nästan vara lite glad över att det inte snackades om det sådär mycket, säger han och fortsätter:
– Idag vet jag…. Jag hör själv i tränaryrket när jag pratar med juniortränare om hur föräldrar kan ringa till dem halv ett på natten och säga “Min son har nte fått en assist på det och det målet. Kan du kolla upp det?” Halv ett på natten! Förstår du vad jag menar? Det har blivit för viktigt. Man räknar poäng, assist, mål. Hockey har till viss del blivit en väldigt individuell sport. Så var det inte när jag spelade. I alla fall inte under de åren. Du skulle vinna matchen, punkt slut. Möjligtvis att vi pratade mer om plus/minus. Det var viktigt att det skulle se okej ut. Idag ses den som helt oviktig i mångt och mycket.
Var står du i den debatten?
– Jag tycker att den är viktig. Den säger lite grann om vissa saker men den säger inte allt. Men det finns en viss betydelse i att den kan vara viktig i vad du är för typ av spelare, vad du har för roll och hur du jobbar och så vidare. Den allra högsta prioriteten idag är ju mål och assist, att man går…ja, det finns ju exempel på där man försöker stjäla assist från andra för att det ska se bättre ut för ens eget CV. Personligen har jag lite svårt för det där. Men det är som det är. Utvecklingen har gått däråt och jag vet inte riktigt vad man kan göra åt det. Men passar man till ett mål, ja , då får du en assist. Och idag kollas det väldigt noga. Men det är just det här jagandet. Det går ibland före att man vill hjälpa laget att vinna. Du hamnar på gränsen till att fuska med jobbet i någon annan ände för att du ska uppnå din poäng, så att säga. “Jag hade en eller två poäng idag.” “Ja, men ni förlorade med 5-2?” “Ja, men jag gjorde poäng.” Då är man nöjd ändå. Det har gått för mycket däråt, kan jag tycka.
Samtalet vänder åter till hans rekord och trots att kollektivet är det viktiga i hockey kvarstår faktum att Peter Andersson har ett snart 34 år gammalt SHL-rekord: Sex poäng i en finalmatch. Från backposition, dessutom.
– Jag kommer inte ihåg men jag kan tänka mig att några är i powerplay. Vad var det, gjorde Laine två mål?
Tre.
– Tre? Ja, då kan jag tänka mig att det var något i powerplay. Men det som känns roligt nu när du ringer och vi pratar om det var att det var en avgörande match. Det var inte en vanlig seriematch eller ens en kvartsfinal eller semifinal. Det var en avgörande SM-final.
Avslutningsvis, tror du att ditt rekord kommer att slås?
– Det är inte så jävla lätt. Men ja, jag vet inte. Det kommer det nog att göra. Alla rekord slås ju förr eller senare. Men det har ju stått sig en bra stund. Vi får väl se om det tar 34 år till! Vad blev det, nio mål i matchen? Det är ju kanske inte så målrikt i slutspelen längre. Men nog kommer det att slås. Vi får se hur lång tid det tar, skrattar Andersson.