Skellefteå AIK åkte ur dåvarande Elitserien 1990. Därefter blev det en lång kamp för att ta sig tillbaka till hockeyns finrum. Klubben var allt som oftast ett topplag i HockeyAllsvenskan, men de hade förtvivlat svårt att ta sig hela vägen. I början av 2000-talet var Skellefteå gång på gång snubblande nära. Både 2003 och 2004 blev de trea i Kvalserien och 2005 blev det en fjärde plats i Kvalserien. Av de här tre åren var det 2004 som Skellefteå var som närmast att ta klivet tillbaka. Då hade de allt i egna händer med två omgångar kvar, men förlorade först mot Hammarby (2-3) och därefter mot Leksand (2-3). Vilket gjorde att Mora passerade västerbottningarna i sista omgången.
– Ett tag kändes det nästan omöjligt att gå upp, med tanke på hur bra lag vi hade några år. Det var som att det gick i stå. Särskilt året när vi skulle besegra Hammarby sjabblade vi till det, säger den förre Skellefteå AIK-forwarden Johan Ramstedt, 41, och fortsätter:
– Det var nog det tyngsta i karriären. Hade vi vunnit mot Leksand i sista omgången hade vi också gått upp. Leksand hade knappt något att spela för och efter förlusten mot Leksand vågade jag knappt visa mig på stan. Det var hemskt. Man fick arga blickar efter sig. Det finns både för- och nackdelar med att spela i en hockeytokig stad. Men hockeyfebern i stan då var helt sjuk. Folk har berättat att de knappt kunde jobba när vi hade match på kvällen. Att de slutade efter lunch och i princip bara väntade på match, säger Johan Ramstedt.
Hur märkte ni spelare av hockeyintresset i Skellefteå i början av 2000-talet?
– Överallt. Folk snackade hockey hela tiden och klacken var igång redan på uppvärmningen. Det var fullsatt på värmningen i princip, säger Johan Ramstedt, som spelade i Skellefteå AIK:s a-lag från 1994 till 2008 bortsett från två och en halv säsong i Björklöven.
Säsongen 2005/06 hade Ramstedt lagkamrater som Andreas Hadelöv, Fredrik Lindgren, Johan Åkerman, Andreas Falk, Brett Harkins, Fredrik Öberg, Anders Söderberg och Magnus Wernblom. På tränarbänken hade laget Tommy Samuelsson och den tidigare NHL-spelaren Mats Lindgren.
– Vi hade ett otroligt bra lag, och en väldigt bra lagkapten i Magnus Wernblom. Han visade vägen, han hade pondus, erfarenhet och drog mycket fokus kring sig. För oss var det väldigt viktigt att ha en sådan ledare, säger Ramstedt.
"Åkerman var grym"
En annan nyckelspelare var Johan Åkerman. Han gjorde smått otroliga 61 poäng från sin backplats. Vilket betydde att han vann hela poängligan den säsongen. Faktum är att Skellefteå hade ettan, tvåan (Wernblom), trean (Söderberg) och fyran (Öberg) i HockeyAllsvenskans poängliga den säsongen.
– Åkerman var grym. Vi hade ett jättebra första powerplay med Åkerman, Harkins, Söderberg, Wernblom och Öberg. Men alla i laget bidrog, oavsett vilken roll man hade. Tommy (Samuelsson) och Mats (Lindgren) fick ihop det bra, säger Ramstedt.
Skellefteås starka offensiv var en nyckel till att laget lyckades vinna 30 av 42 grundseriematcher. Det räckte till 102 poäng och en andra plats bakom Malmö. Vilket betydde att Skellefteå var framme i Kvalserien, för fjärde säsongen i rad.
– Vi kom in med bra kvalserierutin. Det är lite liv och död i de där matcherna. Nu har inte jag spelat SM-slutspel, men när man spelar kvalserien är det vinna eller försvinna, säger Johan Ramstedt.
Kvalserien inleddes dock inte särskilt bra. Leksand vann premiären med 4-2.
– Om jag minns rätt gjorde vi en bra match och spelade bra. Johan Backlund i deras mål gjorde en bra match, säger Ramstedt, som minns rätt angående Backlund.
Den förre Skellefteåmålvakten räddade 37 av 39 skott. I matcherna efter hade västerbottningarna desto bättre utdelning. Skellefteå tog sex vinster i följd innan det blev en uddamålsförlust mot Malmö. I den näst sista omgången ställdes Skellefteå mot Bofors i Nobelhallen. Förutsättningarna var enkla. Vid seger säkrade Skellefteå avancemang.
– Då var det mycket nerver. I alla fall för oss som hade varit med ett tag. Vi kände att vi var tvungna att säkra det. Annars var det nästan risk att vi skulle sluta tro på det i och med att vi hade varit så nära år efter år, säger Ramstedt.
Fredrik Öberg sköt avgörande målet
Daniel Branda gav Skellefteå ledningen efter 1.47 mot Bofors. Inte ens en minut senare hade Libor Prochazka utökat och efter 4.48 kom även 3-0. Så enkelt och smärtfritt skulle det dock inte gå. Bofors reducerade två gånger om i den första perioden. Magnus Wernblom gjorde 4-2, men Bofors reducerade och kvitterade 13 sekunder in i den tredje perioden
– Jag minns att det blev jobbigt. Då började man tänka: ”Vad händer?”, säger Ramstedt.
Sedan klev Fredrik Öberg fram. Framspelad av Brett Harkins gjorde Öberg 5-4 i spel fem mot fyra. Fredrik Krekula gjorde därefter både 6-4 och 7-4 i slutet av matchen. Efter 16 år var Skellefteå tillbaka i SHL och då kunde de tillresta Skellefteåsupportrarna inte hålla sig från att springa in på isen för att fira med spelarna.
– Supportrarna fick nog med sig lite grejer i firandet och jag minns att det blev lite liv kring det. Pea (Israelsson, dåvarande klubbdirektör) tyckte att det försvann lite mycket, säger Ramstedt och skrattar.
Även om ni hade gått upp ville Pea inte köpa nya klubbor åt er?
– Pea har varit otroligt viktig, men han var ekonomisk vissa gånger. Ibland kunde han komma och säga: ”Bra match, men visst gick det sönder några klubbor?” Haha. Han jobbade med allt i föreningen. Han har haft en otrolig omsorg för klubben, säger Ramstedt.
Välkomandes hem av supportrarna
Glädjescenerna efter avancemanget fortsatte sedan hela natten. Strax innan klockan 02 var Skelleteåspelarna tillbaka i hemmaarenan, efter att ha fått poliseskort från Skellefteå flygplats. Väl på plats vid arenan möttes spelarna av en mängd supportrar som hade trotsat snöfallet för att ta emot sina hjältar.
– Det var hur mycket folk som helst. Väldigt kul, säger Ramstedt.
– Dagen efter var det ett stort firande på torget och sedan var det festligheter i några dagar. Att vara med och ta upp Skellefteå igen hade varit en stor dröm och att lyckas med det var häftigt, säger Ramstedt.
Är det här det största du var med om under karriären?
– Absolut. Lika tråkigt som det var att förlora mot Leksand och missa avancemang 2004 lika underbart var det att gå upp. Vi visste hur mycket folket i bygden ville att vi skulle lyckas, säger Ramstedt.
