Möt människan: Anton Lander
Publicerad: 2022-09-21
#Mötmänniskan
Efter en lång och framgångsrik utlandskarriär är Anton Lander tillbaka där allt började. Han är en av fyra profilstarka återvändare i Timrås forwardsuppsättning och hoppas att han har det bästa i karriären framför sig. I Möt människan berättar han om förebilderna, vänskapen med Magnus Pääjärvi, gulden och återvändarna.

Det är inte överdrivet många ishockeyhistorier som utspelar sig i Bergeforsen Flyers, men just den här tar åtminstone sin början där. För det var i den medelpadska division två-klubben Anders ”Ante” Karlsson spenderade sina sista år som ishockeyspelare under andra halvan av 1990-talet. Det var, följaktligen, också där sonen Anton Lander stöptes i sin hockeyfostran.

– Jo, jag var ofta med pappa i ishallen och hängde i deras omklädningsrum, minns Anton som växte upp alldeles i närheten av Timrå Ishall.

– När jag blev lite äldre fick jag gå och kolla på Timrås matcher och då var så klart Henrik Zetterberg den stora idolen. Det var Zetterberg man var sen när vi kompisar spelade landhockey på gatan, fortsätter Anton med ett skratt.

Tidigt utmärkte sig Anton Lander själv – precis som idolen Zetterberg – som en talangfull center. Han var inte mer än 16 år fyllda när han flyttades upp i A-laget 2007. Inledningsvis fick han kampera ihop med mer rutinerade Håkan Bogg samt Jesper Samuelsson, men det var en annan A-lagsspelare som verkligen tog honom under sina vingar.

– Fredrik Hynning blev en mentor för mig när jag kom upp i A-laget, berättar Anton. Vi två och Sebastian Erixon delade bilpool så det blev många stunder i bilen där vi snackade mycket.

Tvungen att använda tejpsnuttarna

En annan viktig person i det Timrålag Anton Lander kom upp till var nuvarande C More-experten och poddprofilen Sanny Lindström, då lagkapten i Timrå.

– Sanny var en väldigt bra och tydlig lagkapten, berömmer Anton. För honom kom laget först, utan tvekan, och med tanke på hans spelstil var det inte svårt att ta efter honom i det.

– Sen fanns det en del regler i omklädningsrummet, fortsätter Anton med ett skratt. Vi juniorer fick till exempel aldrig ta en ny tejprulle, utan skulle använda ”snuttarna” som Sanny kallade det. Faktum är att det där sitter kvar hos mig än idag, och jag vill helst använda just snuttarna för att tejpa mina klubbor, haha.

Mentorer och lagkaptener i all ära, historien om Anton Lander låter sig inte skrivas utan jämngamla Magnus Pääjärvis medverkan. De två träffade på varandra på landslagsläger i unga år, och när Pääjärvi bestämde sig för att flytta till Sundsvall för sina gymnasiestudier blev de ett riktigt radarpar. De kamperade ihop i juniorlagen, blev uppflyttade samtidigt till A-laget – där de oftast virvlade runt i samma kedja – båda draftades av Edmonton Oilers sommaren 2009 och de spelade JVM tillsammans 2009/10.

– Det började med att jag hörde talas om en duktig kille nere i Malmö, som jag sedan lärde känna på landslagsläger. När det började bli dags att välja hockeygymnasium berättade han att han var intresserad av att komma upp till Timrå och det tyckte jag så klart var jätteroligt, säger Anton.

{!A}

HV71:s powerplay hade svar på allt

Anton Lander och Magnus Pääjärvi kom upp i Timrå i en gynnsam tid, då klubben prenumererade på topplaceringar i Elitserien. Deras första säsong var också en av föreningens bästa i modern tid, som slutade med en femteplats i grundserien och ledde fram till en semifinal mot HV71 där det blev respass först i match sex.

– HV71 var väldigt duktiga på den tiden, och deras powerplay med Thörnberg, Davidsson, Vuotilainen och Petrasek och Puistola på backen var otroligt bra. Jag minns att vi studerade det och pratade om hur vi skulle stoppa dem men det kändes som om de hade svar på allt vi försökte med, minns Anton.

Semifinalförlusten blev en sorts början på slutet på Timrås tid som stabilt SHL-lag. Men medan klubbens utveckling stagnerade, pekade Landers och Pääjärvis kurvor spikrakt uppåt. Pääjärvi låg steget före Lander: spelade JVM ett år tidigare, draftades i första rundan (Lander i andra), blev uttagen till VM 2010 och åkte över till Nordamerika ett år tidigare.

– Det var så klart häftigt att vi båda draftades av Edmonton, och eftersom Mange åkte över ett år innan mig var det väldigt skönt att ha honom där när jag kom dit. Han visste hur saker och ting funkade och fick även översätta mycket åt mig i början, menar Anton.

McDavid – en helt ny sorts hockeyspelare

Det blev två år ihop i Edmontons organisation, där både Lander och Pääjärvi varvade spel i NHL med spel i farmarligan AHL. Till skillnad från kompisen Pääjärvi blev Lander kvar i Edmontons organisation, även om det inte alltid var hans egen önskan.

– Framförallt mot slutet försökte vi få till en trejd. Jag åkte mycket upp och ner mellan Edmonton och farmarlaget och var uppsatt på waivers, men inget annat lag plockade mig. Hade jag varit tillräckligt bra hade jag tagit en mer ordinarie plats i NHL men så blev det inte, konstaterar Anton.

– Men jag och min fru Malin trivdes otroligt bra i Edmonton och organisationen och allt runt hockeyn var väldigt proffsigt. Jag fick spela två säsonger med McDavid och när han kom upp kände man lite som om man såg en ny slags hockeyspelare komma fram. Han var helt otrolig redan då.

Efter sex år i Nordamerika valde Anton Lander med familj att bryta upp. Sonen Viggo hade fötts och den osäkra tillvaron fram och tillbaka mellan Edmonton och farmarlaget blev ohållbar. Det landade i ett kontrakt med ryska Ak Bars Kazan, där Lander för första gången fick höja bucklan i slutet av säsongen.

– Vi hade ett otroligt bra lag som spelade ett väldigt disciplinerat försvarsspel. Vi hade den gamle legendaren Zinetula Bilyaletdinov som coach och jag fick direkt bra kemi med Justin Azevedo och Jiri Secak i min kedja. Framåt slutspelet kändes det lite som att vi var en maskin som var väldigt svåra att göra mål på.

– Det var en häftig känsla att vinna. Jag trodde att man skulle känna sig lite nöjd, men det var precis tvärtom. Har man vunnit en gång vill man bara vinna ännu mer igen.

Under de fyra år Anton Lander spenderade i ryska KHL hade han – så klart – Magnus Pääjärvi som lagkamrat i två av dem, i Lokomotiv Yaroslavl.

– Vi pratade om att det vore kul att spela ihop igen. Mange sa att han var lite sugen på KHL och jag visste att Yaroslavl hade en plats ledig. Om han hjälpte mig in i allt i NHL var det lite omvända roller i KHL, där jag ju hade gjort två säsonger redan när han kom. Det är inte alltför ofta jag får hjälpa honom med nåt så det var kul att det i alla fall hände en gång, garvar Anton.

Hyllar C More-experterna

I Lokomotiv Yaroslavl hade Lander och Pääjärvi en svensk lagkapten i form av Staffan Kronwall. Precis som deras tidigare kapten i Timrå, Sanny Lindström, är Kronwall numer expert i C More.

– Jag tycker att både Sanny och Staffan gör det väldigt bra som experter. De är tydliga och pedagogiska och går in på djupet i detaljer. Man märker på deras analyser i studion att de är väldigt kunniga, berömmer Anton.

{!B}

När Anton Lander bytte land och liga inför fjolårssäsongen blev det ännu en gång en fullträff. Första säsongen i Schweiz slutade som den första i Ryssland – Lander och hans EV Zug blev mästare.

– Jag håller nog ändå mästerskapet i Ryssland lite högre. Dels eftersom jag missade sista matchen i Schweiz och fick stå vid sidan av, dels eftersom det är speciellt att vinna första gången. Samtidigt hoppas jag ju att jag har den allra största upplevelsen framför mig, säger Anton.

Det han syftar på är naturligtvis ett SM-guld med moderklubben Timrå IK. Laget han återvänder till som lagkapten, tillsammans med högprofilerade återvändarna Anton Wedin, Emil Pettersson och Jonathan Dahlén.

– Timrå är på väg i rätt riktning som klubb, man är väldigt framåt och hittar på nya saker mot ungdomar, sponsorer och publik. Dessutom har man en bra stomme från fjolåret som vi fyra ska haka på och bli en del av nu.

– Eftersom Jonte (Dahlén) var sist in av oss var det han som fick mest påtryckningar, samtidigt är vi alla olika individer och fattar våra egna beslut, understryker Anton.

Vill spela slutspel

Den här historien började i Bergeforsen Flyers, där Anton Landers pappa Anders ”Ante” Karlsson avslutade sin spelarkarriär. Nu när Anton Lander påbörjar ett nytt kapitel i sin hockeyhistoria är det med just pappa ”Ante” som huvudtränare – en speciell situation.

– Ja, det är första gången jag är med om det, och det är så klart lite unikt. Det gäller att dra linjen tydligt, när vi är i ishallen är han inte pappa utan ”Ante” eller ”Karlsson” som de andra i laget kallar honom. Samtidigt vill jag så klart ha kvar pappa och mina barns farfar utanför ishockeyn.

Med de etablerade namnen in i laget kommer höjda krav från omgivningen, men också internt.

– Vi vill på sikt bli ett etablerat SHL-lag, det handlar inte bara om resultaten den här säsongen, konstaterar Anton. Vi vill bygga kamratskap och en positiv miljö i föreningen men där det också finns en kravställning och där målet är att spela slutspel på vårkanten.

{!C}

Timrå, Tre Kronor, Edmonton Oilers, Oklahama City Barons, Lokomotiv Yaroslavl. Anton Landers och Magnus Pääjärvis karriärer löper som tråder tvinnade om varandra. Så frågan är: kommer de också att sluta cirkeln tillsammans?

– Jag och Mange har mycket kontakt och pratar om livet. Han har ingen klubb just nu men känner sig pigg och fräsch. Han vet var jag och Timrå står i den frågan, och man vet aldrig, det kan gå fort i den här branschen, avslutar Anton Lander.

Johan Hagesund