Möt människan: Christian Berglund

Sådan far, sådan son, finns ju ett ordstäv som lyder. Och visst, Christian Berglund och Jack Berglund har båda fallenhet för ishockey med vissa gemensamma spetsegenskaper på isen, men när Christian Berglund, 43, jämför sig och sonen räknar han upp fler olikheter än likheter. Men mer om det lite senare.

Christian Berglund slog igenom med dunder och brak säsongen 2000/01 i Färjestad. Då var han 20 år och hade en lång proffskarriär framför sig. Men vägen dit var knappast spikrak.

– I årskurs åtta spelade jag seniorhockey med Karlskoga HC i division tre. Det var match med A-laget två gånger i veckan, juniorerna en dag i veckan och min egen årskull en dag i veckan. På tisdagar hade vi match med A-laget och så tränade juniorlaget halv tio till elva på kvällen, då dubblerade jag, berättar Christian.

– För mig var det fantastiskt, jag utvecklades massor. I början av säsongen fick jag kriga för att spela men mot slutet fick jag spela PP och när jag var nere med juniorerna fick jag spela hur mycket som helst och ha pucken.

Har Harald Lückner att tacka för mycket

Mot slutet av åttan blev Christian Berglund kontaktad av distriktets storklubb, Färjestad, och skrev på för Karlstadslaget men valde att spela för Kristinehamn i division två.

– Dels ville jag gå klart skolan i Karlskoga, det var viktigt. Till Kristinehamn kunde jag pendla med Stefan Bengtzén, så efter skolan cyklade jag till busshållplatsen där han hämtade upp mig. Dels visste jag att jag skulle få spela i Kristinehamn, de var ett topplag i serien och det kändes som ett bra steg.

När han väl gått ut högstadiet flyttade Berglund till Färjestad 1996, där han blev en del av J20-laget.

– Jag hade Harald Lückner som juniortränare i två år och han betydde jättemycket för mig. Han bromsade mig lite och har honom att tacka för mycket av den framgång jag fick senare, lovordar Christian.

Lasse Näsström, Pic-agency

Andra säsongen i Färjestad fick Christian Berglund göra debut i dåvarande Elitserien, och det var ett stjärnspäckat lag han kom upp till.

– Jörgen Jönsson, Thomas Rhodin, Claes Eriksson, Greger Artursson, Roger Johansson… Jag hade stor respekt för de grabbarna, men jag var inte speciellt försiktig i min framtoning, säger Christian.

– Jag har fått återberättat för mig att jag kom in i omklädningsrummet min första träning och gick fram och höjde ljudet på stereon och sa ”det här är en bra låt”. Jag tog för mig, och det tycker jag att man ska göra, även om man också ska vara ödmjuk.

Låg bakom en av Färjestads viktigaste rekryteringar

Att Christian Berglund tog för sig i Färjestad kan också illustreras av att han redan då – som junior – låg bakom en av klubbens viktigaste rekryteringar i modern tid.

– Jag gillade Rickard Wallin, som spelade i Västerås på den tiden. Han var ingen stjärna, men jag tog med honom till Färjestad, avslöjar Christian och fortsätter:

– Vi umgicks jättemycket när vi båda flyttat till Karlstad. Vi är ganska olika som personer, men klickade och kunde verkligen lita på varandra. Han är gudfar till ett av mina barn och jag är gudfar till ett av hans.

Under säsongen då Christian Berglund – och Rickard Wallin – slog igenom kamperade de först inte ihop, men sattes ihop och bildade sedermera ett sylvasst radarpar.

– Rickard kom in i kedjan med mig och Uffe Söderström efterhand och vi klickade fullständigt. Vi spelade skitbra hockey alla tre. Det var två hjärnor och en sån körde impulsivt. Sen ska man inte glömma att vi hade grymt bra backar bakom oss heller. Radek Hamr och ”Totte” Rhodin. Jag brukar säga att det var de som gjorde mig till NHL-proffs, berättar Christian.

Simone Syversson Pic-Agency

Värsta förlusten i karriären

Genombrottssäsongen var en enda lång framgångssaga. I alla fall fram till finalen, där det tog stopp mot Djurgården.

– Jag brukade aldrig vara nervös inför matcher, men i de finalmatcherna var jag det. Vi hade spelat så bra under säsongen att vi fått en hel del press på oss. Förlusten på hemmaplan i match sex är den värsta i min karriär, konstaterar Christian.

Efter den smällen packade Christian Berglund hockeytrunken och åkte över till Nordamerika, ett beslut han motiverar så här:

– Jag fick frågan året innan men kände att jag ville vara en ledande spelare i Elitserien och spela i landslaget innan jag åkte över. Efter säsongen 2000/01 kände jag att jag var redo.

Han kom till New Jersey Devils organisation, och delade tiden i USA mellan Devils och farmarlaget Albany River Rats.

– Jag var ung och tänkte inte så långsiktigt. Jag var bara glad att få vara med och njöt hela tiden. Det var så många superstjärnor där och det är häftigt att ha fått spela med Scott Stevens, Martin Brodeur, Igor Larionov med flera.

Piken från pappa blev sanning

Från det att Christian Berglund flyttades upp i A-laget 1999 till dess att han återvände ”för gott” 2010 vann Färjestad tre SM-guld, där Berglund inte var del av något.

– Jag hade inte en tanke på att åka hem för att Färjestad hade chans på SM-guld. Samtidigt hade jag alltid drömt om att vinna med Färjestad, men jag hade min resa i livet och saker jag ville göra. När det blev lockout kom jag hem till Färjestad och förlorade en till final, konstaterar Christian och lägger uppgivet till:

– ”Att du kommer hem ett år och sen åker därifrån är det bästa som kan hända Färjestad, då vinner de snart guld igen”, sa pappa och han hade rätt. Färjestad vann guld året efter lockouten.

Men nu hade väl Christian Berglund det inte så illa ställt ändå, eftersom han efter lockouten flyttade till Schweiz där han gjorde totalt fem säsonger för Rapperswil-Jona och SC Bern.

– Schweiz passade mig perfekt, det var fem av mina bästa år i hockeylivet. Hockeyn där nere passade mig ypperligt och vi trivdes fantastiskt vid sidan av. Mot slutet började barnen bli så stora att det var dags att tänka på skola och jag kände att jag hade lyckats med det jag ville, förutom att vinna mästerskapet.

Då kom Färjestad och sportchef Thomas Rundqvist med ett kontraktserbjudande till Christian Berglund som han nappade på.

– Det var ju ett extra plus att Pelle Prestberg, Jonas Frögren och Rickard Wallin bestämde sig för att skriva på också. När allt kom på plats kändes det klockrent, säger Christian.

”Det var som om 16 pianon ramlade av axlarna”

Vi är framme vid säsongen 2010/11 och den som kan sin SHL-historia vet att detta var ett speciellt år för Färjestad. Efter en relativt bekväm resa genom slutspelet blev klubben svenska mästare, och Christian Berglund fick äntligen fira.

– Det var som om 16 pianon ramlade av axlarna, säger Christian och skrattar till. De andra hade ju vunnit flera gånger så det var nog inte lika speciellt för dem. För mig var det karriärens höjdpunkt.

Carl Sandin, Bildbyrån

Christian Berglund med sonen Jack - som nyligen gjorde mål i sin SHL-debut.

Den långa proffskarriären kröntes alltså med ett SM-guld, därtill åtta utlandsår och hög status bland Färjestads supportrar. Men trots att karriären var både lång framgångsrik var det inte enbart en dans på rosor.

– Säsongen innan lockout-året var jag tvungen att opereras två gånger. Det var tufft. Lika så sista året i Karlskoga i Hockeyallsvenskan när jag spelade skadad sex-sju månader utan att kunna säga det till någon. Det var ara att bita ihop och kämpa, berättar Christian.

Lika – men ändå olika

Och så var det ju det där med sonen, Jack, som nyligen debuterade för Färjestad i SHL.

– Han är offensiv, jag var offensiv. Han kan slå bra passningar, det kunde jag också. Sen har vi inte så många fler likheter, skrockar Christian. Han är stor och stark, men inte så snabb. Jag var snabb. Han tänker där ute på isen, jag tänkte inte så mycket.

– Men det viktigaste är hur han är som människa. Han är mycket mer omtänksam än jag, jag gick nästan över lik för att nå framgång. Jag kunde köra över folk på träning men Jack bryr sig om andra. Och så sköter han skolan exemplariskt. Jag skiter i om han gör 100 mål, men jag är så stolt över hur han agerar och beter sig, säger Christian.

Matchen följde han givetvis, även om det var nervöst.

– Det är precis som när dottern tävlar i hästhoppning, det är nervöst. Samtidigt är den glädje jag kände när Jack gjorde mål större än all glädje jag kände i min egen karriär.

Och om Färjestads chanser den här säsongen säger Christian Berglund:

– De har alla verktyg: unga spelare, äldre spelare, en superduktig målvakt. Jag ser inga svagheter just nu och skulle ljuga om jag sa något annat än att jag tror att de vinner guldet.