För 20 år sedan handlade allt om att ta sig tillbaka. I dag är är Skellefteå AIK en av svensk hockeys mest framgångsrika klubbar, med fem SM-guld och en nästan osannolik förmåga att hålla sig kvar i toppen.
Den 5 april 2006 tog 16 års väntan slut när Skellefteå AIK besegrade Bofors med 7–4 och säkrade en plats i Elitserien. I laget fanns Andreas Falk, som i dag är assisterande tränare i Skellefteås herrlag.
När han blickar tillbaka är det inte bara den avgörande matchen som fastnat, utan också detaljer från en kvalserie där marginalerna ofta var små.
– Det är många saker som jag kommer ihåg. Det är lätt att komma ihåg Bofors-matchen när vi lyckades vinna och ta hem det, men sen när man blir påmind om det vi egentligen gjorde börjar man gå igenom hur kvalserien var, säger Falk.
En bortamatch mot Södertälje har fastnat särskilt. Falk minns bland annat en viktig tekning i slutskedet, när motståndarna hade plockat målvakten. Segern där gav Skellefteå ett bra läge inför avslutningen.
Efter avancemanget i Nobelhallen väntade resan hem till Västerbotten.
– Vi skulle flyga från Bofors hela vägen till Skellefteå och det fanns inget att dricka. De hade snubblat på målsnöret några år så de vågade inte ta ut något i förskott, säger Falk.
En klubb som blev kvar i toppen
Avancemanget blev början på en period där Skellefteå steg för steg flyttade fram sina positioner i svensk hockey.
2011 spelade klubben sin första SM-final sedan återkomsten. Det blev starten på sex raka finaler mellan 2011 och 2016. 2013 kom det första guldet på 35 år och året därpå försvarade Skellefteå titeln. Det som sticker ut är inte bara topparna, utan hur länge klubben lyckats hålla sig kvar där.
Erik Forssell, general manager, ser en stor del av förklaringen i hur föreningen arbetat över tid.
– Jag tror att det börjar uppifrån i föreningen där det funnits en ledning som har varit klok och tänkt långsiktigt, och som haft stor kontinuitet på ledande positioner, säger Erik Forssell.
För Forssell hänger det också ihop med att klubben lyckats behålla människor länge och fått tillbaka tidigare spelare och ledare.
General Manager Erik Forssell firar SM-guldet med sina söner.
Ett tydligt sätt att bygga lag
Forssell kom själv till Skellefteå som spelare 2007 och var med under storhetstiden på 2010-talet. Sedan 2019 är han general manager.
När han beskriver vad som kännetecknat lagbyggena återkommer han till vilken typ av hockey Skellefteå vill spela och vilka egenskaper klubben söker hos spelarna.
– Vi har försökt utbilda spelare som kan spela med pucken. Det är ett signum för oss. Vi försöker också ha åkstarka spelare och grabbar som spelar för laget i första hand. De tre sakerna sticker ut, säger Forssell.
Andreas Falk, assisterande tränare, använder ett annat ord för att beskriva en viktig del av klubbens kontinuitet: generationshjul.
Spelare fostras i Skellefteå, tar sig vidare till större sammanhang och flera återvänder senare med erfarenheter från landslag och NHL. För honom är det svårt att ersätta den typen av anknytning genom enbart värvningar.
– Det är viktigt att man har folk från bygden som brinner för klubben och är otroligt duktiga hockeyspelare, och driver på nästa generation. Vi kuggar i varandra i alla åldersgrupper, säger Falk.
Tio år mellan gulden
Efter gulden 2013 och 2014 fortsatte Skellefteå att gå långt i slutspelet, men nästa SM-guld dröjde.
Klubben spelade final 2015, 2016, 2018 och 2023 utan att lyckas gå hela vägen. Trots det valde föreningen att hålla fast vid mycket av det som redan fanns på plats.
– Det fanns någon period av ombyggnad och vi bytte ut folk, men samtidigt ville vi behålla en viss kontinuitet. Även om vi inte tog guldet gjorde vi ett bra jobb och höll oss kvar i toppen, säger Erik Forssell.
2024 var väntan över när Skellefteå besegrade Rögle och tog sitt första SM-guld sedan 2014.
– De här två gulden har vi vunnit med spelare som varit ute och kommit tillbaka, och med egna unga killar som tagit steget upp. Vi har också hittat spelare som behövt en nystart och inte fått ut sin fulla potential i tidigare klubbar, säger Andreas Falk.
Andreas Falk, assisterande tränare, var med och tog upp Skellefteå AIK till Elitserien 2006.
Det familjära finns kvar
När Falk återvände till Skellefteå som tränare inför säsongen 2020/21 mötte han en förening med ett helt annat självförtroende än under hans tid som spelare. Klubben hade då vunnit guld och etablerat sig som ett återkommande topplag. Samtidigt fanns det saker han kände igen direkt.
– Det familjära har funnits med som en röd tråd i föreningen, och hos Skellefteå-folk överlag. Många bryr sig om klubben och är stolta över att vara AIK, säger Falk.
Den familjära miljön kombineras med en tydlig kravbild på spelarna genom hela verksamheten.
– Ska du bli hockeyproffs är det en livsstil där du måste välja bort andra saker som lockar och som hindrar dig i din utveckling. Hård träning är något som alla föreningar vill jobba med, men här uppe är det en nivå till, säger Andreas Falk.
Blickar framåt
20 år efter avancemanget är utmaningen inte längre att etablera sig i högsta ligan, utan att fortsätta vara ett lag som återkommer i toppen av SHL-tabellen.
– Det är balansen mellan att ha kontinuitet och tro på det vi gör, samtidigt som vi behöver ligga i framkant i hur vi spelar och hur vi utvecklar spelare och fortsätter vara hungriga där, säger Erik Forssell.
Andreas Falk pekar på samma behov från tränarhåll.
– Våga vara nyfiken på utveckling. Spelet fortsätter utvecklas och man ställs mot sin spets om man är framgångsrik. Vi kommer bli utmanade och det gäller att driva på varje dag och fortsätta vara ledande, säger Falk.
I hans beskrivning avgörs mycket fortfarande i det dagliga arbetet.
– Vi accepterar inget annat än toppnivå. Det är inget som lämnas åt slumpen här. De äldre spelarna driver på och går i bräschen, och då måste de yngre att ta efter och visa att de också vill vara med, säger Falk.
– Ingen sitter i baksätet och väntar utan tillsammans hjälps vi åt att driva på Skellefteå AIK i framtiden, tillägger han.