Timrå överraskade de flesta när de knep en femteplats förra säsongen. Stommen från förra säsongen är kvar och sedan har man kryddat den med två spelare – målvakten Tim Juel samt forwardsstjärnan Filip Hållander, som därmed är tillbaka i moderklubben efter fyra säsonger i andra lag.
– Det här är hemma för oss och klubben har något spännande på gång. Klubben är i ett helt annan stadie jämfört med när jag var här senast. Vi har väldigt många duktiga spelare i laget och när det föll på att åka hem till Sverige kändes Timrå som ett givet val, säger Filip Hållander.
På vilka sätt märks det att klubben tagit steg jämfört med när du var här senast?
– Först och främst har de, i alla fall det senaste året, etablerat sig som ett SHL-lag. Jag var med och både gå upp och åka ur, och efter de spelat kval och gått upp. Det har varit mycket hattande, men nu känns det stabilare och det andas en annan luft genom hela Timrå. Det är den största skillnaden jag har märkt av, säger Hållander.
NHL-debuterade i New York
Hållander var med och spelade upp Timrå i SHL 2018. Året därpå gjorde han alltså sin första säsong i högstaligan och noterades då för 21 poäng på 45 matcher, men Timrå åkte ut och Hållander bestämde sig för att flytta till Luleå. Där gjorde han två säsonger innan han säsongen 2021/22 åkte över till USA för att försöka slå sig in i Pittsburgh Penguins, som draftade honom i andra rundan 2018. Under de två senaste säsongerna har det blivit tre NHL-matcher för Hållander samt drygt 100 matcher i AHL.
– Det har varit bra. Jag hade såklart önskat att jag spelat mer i NHL. Även om det inte blev fler matcher i NHL har det varit kul att testa. Man växer nästan ännu mer utanför isen av att vara på en annan kontinent, långt från familj och vänner, säger Hållander, som fick göra sin NHL-debut i anrika Madison Square Garden i New York.
– Kortfattat var det en golfrunda, ingen frukrost, ”Donken” (McDonalds), komma till match, värmning och ut och spela. En skridsko som var sönder på det, så det var många variabler som inte var jättepositiva, men det kanske var bra. Då tänkte jag inte så mycket, säger Hållander.
Men du blev uppkallad när du var på golfbanan?
– Vi hade ledig dag med AHL-laget och jag var på hål sju eller åtta och då var det några sjukdomar. Jag tror det var under coronatiden, och jag visste inte om jag skulle spela. Det var mest att åka dit och se. Det var mycket trafik in mot New York. Alla hade slutat jobbet och det var en massa köer. Då såg jag klockan ticka. Jag kom precis i tid för att hinna till värmningen.
OLA WESTERBERG / Bildbyrån
Filip Hållanders senaste klubb i SHL var Luleå - men när det blev klart med en återkomst till Sverige så var det självklara valet en comeback i Timrå.
Hur stressad var du i bilkön?
– Det var många tankar som gick genom huvudet då. Men mest funderade jag väl på om jag skulle spela eller inte, men när jag fick det bekräftat var det bara att göra det så bra som möjligt.
Hur gick det att spela sen då?
– Vi förlorade matchen, men det gick okej. Jag spelade inte jättemycket, men det är såklart något jag aldrig kommer att glömma. Det var häftigt.
Har du något annat minne som sticker ut från matcherna du gjorde i NHL?
– Jag kom ihåg när jag mötte Alexander Ovetjkin att han såg mycket större ut än vad han gör i tv. Han var ett monster. Sedan märkte man direkt hur skicklig han var. Artemi Panarin var också skicklig. Han gjorde en klubba-skridsko på mig när jag trodde jag hade honom.
Ni hade några skickliga spelare i Pittsburgh också. Blev du starstruck någon gång?
– I början blev jag det. Sedan märker man att de bara är vanliga personer även fast de är väldigt bra på hockey. Men när man får se Sidney Crosby och Evgeny Malkin på nära håll är det häftigt. Det är barndomsidoler för de flesta.
Stod i Timråklacken
Även om han hade hoppats på mer speltid i NHL menar Hållander att han har utvecklats mycket under tiden i AHL.
– Jag har fått chansen att träna på saker som man kanske inte gör så mycket här i Sverige, som spelet runt sargen, det fysiska och att ta pucken mer mot mål. De är ganska själviska där borta, på ett bra sätt. Att man vill göra mål och det är något jag har fått lära mig, säger han.
Hållander är en i raden av hemvändande Timråspelare de senaste säsongerna. Till förra säsongen kom Jonathan Dahlén, Emil Pettersson, Anton Wedin och Anton Lander tillbaka till klubben. Den sistnämnde var en som en Filip Hållander såg upp extra mycket till när han stod på ståplats och hejade fram sitt favoritlag.
– Lander var en jag kollade mycket på. Han kom upp när jag stod i klacken. Det är den som jag har tittat mest på. Sedan var väl Peter Forsberg också en förebild, men Lander var den jag kunde se live.
Men det var klacken som gällde för dig?
– Ja, gud ja. När jag började gå på matcher under Timrås senaste storhetstid. Då var det bra tryck på läktaren och det var kul att kolla matcherna, säger Hållander.
Nu ska han alltså få spela med Lander för första gången.
– Jag har tränat lite med Timrå under somrarna, men förra sommaren var första gången jag träffade honom på riktigt. Den här försäsongen får jag känna honom mer på ett personligt plan. Det ska bli kul. Vi har en rolig säsong framför oss, säger Hållander.
Hoppas få chansen i NHL igen
Han har nyligen fyllt 23 år, något som Sundsvalls-Tidnings hockeyreporter Andreas Lidén har lite svårt att ta in.
– Det känns nästan obegripligt att han fyllde 23 år i somras. Det känns som att han hunnit med så otroligt mycket sedan han senast spelade i klubben. Man undrar om han har en egen tidsmaskin? Han borde vara 27, 28 år i alla fall, säger Lidén.
Hållander håller med om att det har hänt rätt mycket under hans 23-åriga liv.
– Det känns kanske som att jag har varit borta längre än fyra år. Jag har fått vara med och uppleva mycket, både på och utanför isen. Sonen (Colin) fyller två år. När jag flyttade från Timrå hade jag bott hemma. Nu har jag familjen och har hunnit med mycket både på och utanför isen. Man åldras kanske fortare när man upplever mer saker, säger Hållander.
Han har skrivit på ett kontrakt med Timrå till 2028, men drömmen om spel i NHL igen lever alltså i högsta grad.
– Den dörren hoppas jag ska stå öppen igen. Inte att jag tänker på det hela tiden, men jag känner att jag inte är klar där borta, säger han.
FEM SNABBA
Vad har du för förväntningar på dig själv?
– Statistiskt har jag inga speciella. Utan mer att hjälpa laget så mycket jag kan.
Hur tror du att din roll blir?
– Jag ser mig som en ganska allround spelare, som kan spela alla typer av spelformer. Förhoppningsvis får jag chansen att visa det.
Vad gör du i ett friläge?
– Det kanske är dumt att berätta, så jag säger kanske tvärtom. Fast jag har haft en dålig vana att alltid försöka gå mellan benen på målvakten när jag inte vet vad jag ska göra. Det försöker jag jobba bort.
Vad har du för målgest?
– Jag hade inte någon i USA. Men här hemma försökte jag nog åka till klacken om det var på den sidan.
Vad blir nyckeln för att laget ska lyckas?
– Gruppsammanhållningen.
