Säsongen 1996/97 spelade tolv lag i det som då hette Elitserien. De åtta bästa gick till slutspel, där ettan ställdes mot åttan, tvåan mot sjuan och så vidare. Seriesegrare efter 50 omgångar blev Leksand, tre poäng före Luleå och Djurgården.
– Jag tror att det var Torgny Bendelins första år som tränare, men det jag minns mest var vilket otroligt lag vi hade, berättar Andreas ”Pastorn” Karlsson, numera assisterande tränare i OHL-laget Hamilton Bulldogs i Kanada, och börjar räkna upp legendar efter legendar:
– Per-Erik Eklund, Anders ”Masken” Carlsson, Tomas ”Sigge” Svensson, Jonas Bergqvist, Stefan ”Loppan” Hellkvist, Johan Hedberg. Det grämer mig fortfarande att vi inte lyckades vinna guld det året. Egentligen skulle vi ha vunnit redan 1994, men hade en sju, åtta spelare som åkte på OS och kom tillbaka lite slitna, fortsätter Andreas.
Klev in som favoriter - men saknade slutspelsrutin
Leksand gick i alla fall in i slutspelet på förvåren 1997 som något av favoriter. I kvartsfinalen ställdes det stjärnfyllda laget mot Malmö.
– De var luriga, minns Andreas. De hade en del slutspelsrutin och hade några erfarna rävar. Daniel Rydmark var ju en sån. Vi hade haft svårt att ta oss förbi kvartsfinal så att vi slog ut Malmö med 3–1 i matcher var vi nog rätt nöjda med fast vi vunnit serien och de slutat åtta.
Andreas Karlsson själv hade representerat Tre Kronor i VM säsongen innan, men tonar själv ned sin roll i laget.
– Äh, jag vet inte. Jag hade Per-Erik Eklund och ”Masken” framför mig på centersidan så det var svårt att sticka ut. Jag gnetade väl på i nån kedja längre ned i hierarkin.
På samma sida av slutspelsträdet hade Färjestad besegrat HV71 i kvartsfinalen och ställdes nu mot Leksand i semifinal.
– Vi var lite rivaler som jag minns det, säger Andreas. De hade också ett bra lag och många profiler. Magnus Arvedson var jätteduktig och spelade ihop med Vyacheslav Butsayev. Sen hade de Peter Nordström, Jörgen Jönsson och de grabbarna så klart. Roger Johansson, backen, hade spelat med oss innan så det bidrog till rivaliteten.
Bildbyrån
Andreas Karlsson i Leksandströjan 1996.
Bara glad att det blev mål, oavsett vilka som vann
Redan den första semifinalen skulle komma att bli minnesvärd. Eftersom Leksand vann serien var det i Leksands Isstadion den första drabbningen ägde rum, söndagen den 23 mars. Dalalaget tog planenligt ledningen med 2–0, men tvingades bevittna Färjestad komma ikapp till 2–2, vilket stod sig matchtiden ut. Och i första övertidsperioden. Och i andra övertidsperioden. De flesta gjorde sig nog dessutom redo för ytterligare en pausvila när Andreas Karlsson slog till och avgjorde matchen när matchklockan stod på 19.16 i den sjätte perioden.
– ”Sigge” la pucken i rundeln och så forecheckade Markus Eriksson, lillebror till Niklas Eriksson i Örebro. Han fick in pucken i mitten där jag sköt in den. Jag tror den gick in mellan benen, berättar Andreas.
– Jag tror det var Tomas Jonsson som sa efteråt att han bara var glad att nån gjorde mål så att matchen tog slut, oavsett vilka som vann. Klart man var trött, men jag orkade jubla efter målet i alla fall, skrattar Andreas.
Det är inte ovanligt att man ser bilder på pizzabud som kommer in i slutspelsarenor när matcher går till övertid, men någon pizza minns Andreas Karlsson inte att det bjöds på i Leksands Isstadion den här gången.
– Nej, det fanns väl lite bananer och grejer. Det var ju inte så lätt för Harry Persson, vår materialare, som inte visste om vi spelare skulle komma in igen efter en eller 20 minuter.
Seger i maratonmatchen räckte inte till avancemang
Färjestad vann skotten i matchen med klara 59–34, men en ung Johan Hedberg stoppade allt i övertiden.
– Ja, han storspelade i målet. Sen blev han skadad i match tre eller fyra och så vann Färjestad match fyra och fem, minns Andreas.
Trots att Leksand vann maratonmatchen var det Färjestad som vann serien och därmed avancerade till SM-final, en final de sedermera vann mot de regerande mästarna Luleå – alltså en ”repris” av 2022/23 års SM-final.
Än idag står sig just den här matchen som den längsta i SM-slutspelet genom tiderna. God tvåa är matchen mellan Färjestad och HV71 2019, där Oskar Steen avgjorde efter 117.01.
– Jag hade faktiskt koll på att vår match fortfarande är den längsta, men hoppas det blir slaget. Jag hoppas Leksand är med i nån slutspelsmatch och slår vårt rekord, jag tycker inte att det var en så lång match egentligen, skrattar ”Pastorn”, som dock inte ser så mycket svensk hockey nuförtiden.
– Nej, sen vi flyttade till Kanada har jag inte sett en enda match om jag ska vara ärlig. Det blir så mycket med NHL och våra egna matcher, men jag följer Leksand så klart och hoppas de ska kunna vinna guldet igen, avslutar han.
