Lindbom om guldet 1995: "Skulle ljuga om jag sa att jag siktade"

Johan Lindbom har varit högst delaktig i HV71:s första och senaste SM-guld. 2017 var han huvudtränare när klubben säkrade titeln på hemmaplan i den avgörande matchen mot Brynäs, men det är inte det guldet vi ska fokusera på här. I stället ska vi backa bandet 27 år, till 1995. Då HV71 tog sitt första SM-guld någonsin. Laget som stod för den historiska bedriften innehöll spelare som Esa Keskinen, Marko Palo, Fredrik Stillman, Kenneth Kennholt, Patric Kjellberg, Per Gustafsson och Stefan Örnskog. Det var dock inget lag som målades upp som någon guldfavorit inför säsongen.

– Året innan gjorde HV71 en storsatsning där de tog in Kennholt, Kjellberg, Hammarström och pratade om att utmana, men det gick inte så bra. Förväntningarna var lite lägre inför nästa säsong. HV71 hade inte vunnit något innan, men sedan kom en kille som hette Esa Keskinen. Han höjde oss och han blev bara bättre och bättre. Han var en ledande spelare i serien och det bidrog. Vi hade en bra mix av spelare och allt föll på plats när det väl gällde, säger Johan Lindbom, som även han anslöt inför säsongen 1994/95, från Troja-Ljungby.

{!A}

Nära att missa slutspel

Grundserien gick dock inte särskilt bra för HV71 om man ska vara ärlig. Jönköpingslaget fick slåss för att ens ta sig till slutspel, men när 40 omgångar var spelade hade HV71 den viktiga åttonde platsen. Detta efter att ha vunnit tolv matcher, spelat nio oavgjorda och förlorat 19, men det räckte för att vara tre poäng före AIK.

– Målet var slutspel, men det satt långt inne. Om jag kommer ihåg rätt var det i den tredje omgången från slutet som vi säkrade slutspelsplatsen, säger Johan Lindbom.

Upp till seriesegraren Djurgården hade HV71 hela 22 poäng och det var just Djurgården som väntade för Johan Lindbom och hans lagkamrater i kvartsfinal. Inför den var det inget snack om vilket lag som var favorit.

– Vi var totalt uträknade mot Djurgården, konstaterar Lindbom.

I Expressen myntade journalisten Niklas Andersson uttrycket skrattmatch.

– Jag avfärdade det bara som en skrattmatch för Djurgården. Sedan tror jag även att jag skrev att HV har samma chans att överleva den här kvarten som en mjukglass skulle ha i Saharaöknen, sa Niclas Andersson till P4 Jönköping för några år sedan.

{!B}

Lindbom:

– Vi satte upp den där artikeln på tavlan. Niclas Andersson var en skicklig journalist, men det där fick han äta upp, säger Johan Lindbom.

Hamnade i underläge i semifinalen

För HV71 stod för en imponerande skräll. De slog inte bara ut den stora guldfavoriten, de gjorde det i tre raka matcher. I semifinal väntade Malmö, tabelltvåan, som i grundserien hade tagit 20 poäng fler än HV71. Skåningarna tog också två raka segrar, vilket betydde att HV71 behövde vinna tre raka matcher. Återigen var laget rejält nederlagstippade, och Johan Lindbom minns något som tränaren Sune ”Kung Sune” Bergman gjorde inför en bortamatch mot Malmö.

– Vi stannade för att äta utanför Ljungby och då började Sune Bergman prata om sin idol Muhammad Ali. Sune pratade inte om hur vi skulle spela senare på kvällen utan mer om att man ska ställa sig upp igen även om man har fått några snytingar. Att vara lite kaxig och ha lite attityd. Jag säger inte att det var avgörande, men det är något som har etsat sig fast. Det talet gav oss kanske lite extra push, säger Lindbom.

{!D}

HV71 tog en uddamålsseger i den tredje kvartsfinalen. Något de följde upp med ytterligare två vinster och finalplatsen var ett faktum. Klubbens första final någonsin, och precis som 2017 stod Brynäs för motståndet. HV71 hamnade återigen i underläge, men den här gången med 1-2 i matcher. Den fjärde finalen var därmed den fjärde matchen i detta slutspel som HV71 var tvungna att vinna – och det gjorde de, med 4-2.

Den femte och avgörande finalen blev en tajt historia. HV71 hade 1-0, men därefter gjorde Brynäs tre raka mål. HV71 kom tillbaka och hade ledningen med 4-3 när två minuter återstod. När klockan stod på 58:37 kvitterade Per-Johan Johansson.

– Vår publik var på väg in på isen och sedan hände det där. Den var lite otäck, men vi hade inga huvuden som föll. Det var bara att köra vidare, säger Lindbom.

{!C}

"Skulle ljuga om jag sa att jag siktade"

Väl framme i förlängningen var det Johan Lindbom som för alltid skulle skriva in sig i historieböckerna. 15:48 in i den första övertidsperioden sköt Lindbom skottet som gav HV71 klubbens första guld.

– Just målet är väl det jag minns minst av, haha. Det var bara att vända med pucken, men då blev jag trippad av Micke Lindman på blålinjen. Sedan upp och skjuta. Jag skulle ljuga om jag sa att jag siktade. Jag tror att det var Stefan Klockare som var back då och han sträckte fram klubban som gjorde att det blev ett motlägg, säger Lindbom.

Hur gick snacket i omklädningsrummet inför övertiden?

– Vi hade ju växt i serien och i hela slutspelet. Vi var i ett jäkla flow. När pusselbitarna faller på plats är det svårt att ta på. Inför förlängningsperioden var det inte tal om att förlora utan mer vem i vårt lag som skulle avgöra. Man kunde nästan känna på stämningen i omklädningsrummet att det var vi som skulle vinna det där. En fantastisk känsla, som man ofta får i vinnande lag. Med lite perspektiv kan jag se att vi hade ett väldigt bra lag och att många peakade, säger Lindbom.

{!E}

Vad tror du det berodde på att ni fick in känslan att någon i ert lag skulle avgöra snarare än nervositet?

– Vi hade ingenting att förlora. Vi hade haft en rätt tung säsong tidigare och hade inga förväntningar på oss. Vi fick stan med oss och hade verkligen känslan av att vi inte hade något att förlora. Samtidigt som vi kände oss väldigt starka, säger Johan Lindbom.

När HV-spelarna kom tillbaka till Jönköping var det många som ville fira med guldhjältarna.

– När vi kom till terminalen var det flera tusen där inne. Det var nästan lite skräckkänsla att ta sig igenom det där. Därefter hyllades vi rejält på stan. Vad jag vet hade det inte varit något liknande i Jönköping innan det. Det var fantastiskt, säger Johan Lindbom.

Hur ofta får du prata om guldet 1995?

– Det går lite i vågor. Det är något jag har med mig hela livet. Man kan ha sämre saker med sig. Det är inget jag lider av.

Hur högt rankar du det från din aktiva karriär?

– Det klart att det var starten för någonting. Sedan har jag vunnit en gång till som tränare också, men det är svårt att rangordna det. När man blir äldre är det ännu svårare. För det finns även landslagsdebuten och NHL-debuten. Men 1995 var ändå något speciellt eftersom det var första gången jag fick vara med och vinna något. Även att det var starten på något bra för HV71. Därför ligger det i framkant, helt klart, säger Lindbom.

{!F}