SHL-minnet: ”Coolt att ett litet lag kan gå den långa vägen upp i SHL”

6 november 2020 11:00
#intervju

Så sent som 1992 förde IK Oskarshamn en undanskymd tillvaro i division 3. En storsatsning tog klubben upp till division 1 och där blev man kvar. I över 20 säsonger. Det evigt allsvenska laget såg ut att för alltid vara cementerat i landets näst högsta serie – men så hände något. Plötsligt var Oskarshamn ett topplag. Och en dag var klubben mer än så. Mot alla odds tog IK Oskarshamn steget upp i SHL. Den här veckan minns Jonas Engström och Joakim Thelin den magiska våren då drömmen blev sann.


Den 8 april 2019 inträffade en av svensk ishockeys största skrällar. Strax innan klockan blivit tio på kvällen ljöd slutsignalen i NHK Arena i Timrå och på resultattavlan lyste 0–3. Oskarshamn var klara för SHL. Oskarshamn! Det var det nog ingen som hade trott. Varken 1992 eller 2015. Där, i mitten av 2010-talet, passar det annars bra att inleda historien om hur lilla IK Oskarshamn tog det stora klivet upp till SHL. Det var nämligen 2015 som Jonas Engström, efter att ha spenderat hela karriären i Södertälje Sportklubb, lämnade hemstaden och tryggheten och skrev på ett tvåårskontrakt med IK Oskarshamn.

– Jag ville prova något nytt och Oskarshamn kom upp som ett alternativ. Det kändes rätt och ja… med facit i hand var det ju det.

Jonas Engström småskrattar. Jag fångar honom mitt i vardagen, strax efter att han hämtat tvååringen på förskola. Vi befinner oss i en galopperande pandemi och dessutom är det regn i luften. Rent mentalt är det en bit till den där segerrusiga kvällen i den medelpadska arkipelagen.

– När mitt första kontrakt med Oskarshamn gick ut hände något i klubben, fortsätter Jonas.

– Per Kenttä kom in som sportchef och det blev som en nystart. Han rekryterade Björn Hellkvist som tränare och eftersom jag trivdes och fick en bra känsla för klubbens satsning skrev jag på för två nya år.

Började överraska redan 2018

Vi är framme vid säsongen 2017/18. Oskarshamn gör en habil grundserie, slutar sjua och går in i slutspelsserien utan förväntningar. Fem matcher senare har laget tagit en osannolik playoffplats till direktkvalet men förlorar en rysarserie mot kvalserielaget framför alla andra, Leksands IF. Björn Hellkvist hyllas och belönas med ett kontrakt med seriekonkurrenten Modo.

Per Kenttä blev kvar och byggde vidare. In kom bland andra Joakim Thelin.

– Jag hade gärna stannat i AIK om jag hade fått, men det fick jag inte så jag var tvungen att söka mig vidare, berättar Joakim ärligt. Oskarshamn visade intresse och jag hade fått bra vibbar av Victor Öhman som redan skrivit på och pushade mig lite. Det kändes som ett bra val och visade sig vara helt rätt för mig.

Joakim Thelin hade förvisso inte spenderat hela karriären i en och samma klubb, men var kanske nästan än mer tyngd av kopplingen till AIK än vad Jonas Engström hade varit av kopplingen till Södertälje. Thelin är ju, som bekant, ett namn som förpliktigar i trakterna runt Solna.

Nya tränare – samma modell

Det blev i övrigt ingen större omsättning på spelarsidan, den kanske största förändringen skedde i stället på tränarbänken där Hellkvist ersattes av Håkan Åhlund och Fredrik Hallberg.

– Det kändes som om Håkan och Fredrik byggde vidare på det klubben börjat skapa redan säsongen innan, minns Jonas Engström.

– Det var lätt att komma in i gruppen och det kändes som om alla accepterade sättet vi ville spela på och följde det till punkt och pricka, konstaterar nyförvärvet Joakim Thelin.

Det kanske är orättvist att hävda att Jonas Engströms utveckling hade gått i stå, men ser man på det i efterhand var det åtminstone någonting som hände den där säsongen 2018/19.

– Jo, absolut och jag tror att en anledning till det var just att vi kunde bygga vidare så mycket på det vi hade gjort säsongen innan, resonerar Jonas själv. Jag hade gjort tre säsonger i klubben och kommit till rätta i stan. På sensommaren hade vi fått vårt första barn och jag tror att det gjorde mycket för mig som människa men också som hockeyspelare. Jag kunde slappna av med vetskapen om att det fanns något annat än hockey. Jag hittade en trygg punkt i livet.

Tappade seriesegern – men tog revansch

Oskarshamn ångade på i grundserien och ett tag såg det faktiskt ut som om ”ickedickedoa” skulle kamma hem seriesegern, men en sen formsvacka grusade de förhoppningarna. I stället vann AIK serien och skaffade sig hemmaplansfördel i den Hockeyallsvenska finalen mot tvåan Oskarshamn. Ett speciellt möte för Joakim Thelin, kan man tänka sig.

– Ja, fast egentligen spelade det ingen roll att vi mötte AIK, menar han innan han dristar sig till att medge:

– Det var kul eftersom jag kände många i laget och man alltid vill spöa polarna, så på så sätt var det ändå lite speciellt.

Lagen vann två matcher var vilket ledde fram till en femte och avgörande match på ett utsålt Hovet i Stockholm.

– Där någonstans började vi nog känna att det kunde bära långt, säger Joakim Thelin som själv befann sig i en hysterisk form.

– Ja, jag kan nog säga att jag spelade mitt livs bästa hockey i matchserierna mot AIK och Timrå, konstaterar han.

”Oskarshamns backar såg helt slutkörda ut”

AIK öppnade furiöst inför hemmapubliken. Chans på chans, skott på skott, anfallsvåg efter anfallsvåg. Efter första perioden åkte AIK:s Fredric Weigel fram till C Mores intervjumikrofon och sa att Oskarshamns backar såg helt slutkörda ut.

– Haha, ja, det känns som han jinxade det lite, småskrattar Joakim Thelin när just den kommentaren kommer upp i vårt samtal.

Det dröjde 19 sekunder i andra perioden innan Oskarshamn tog ledningen, en ledning de sedan höll matchen ut. Därmed var första hindret på vägen mot den osannolika SHL-platsen avklarat. Nästa var Timrå IK, ett lag byggt med SHL-budget och där varje spelare kom till matchserien med SHL-tempo i kroppen.

– Vi tog en match i taget så när vi slagit ut AIK var det bara att sätta sig ner och analysera Timrå, men vi visste att de hade allt att förlora och vi allt att vinna, säger Jonas Engström.

– Vi fick några dagars vila efter segern mot AIK och det var nog välbehövligt. Jag tror att vi var många som var trötta både mentalt och fysiskt efter den matchserien, menar Joakim Thelin.

”Försökte hålla koll på dem så gott det gick”

Även om Timrå haft en i stora delar tung säsong fanns spelare som imponerat: Johannes Kinnvall, Henrik Törnqvist, Rickard Palmberg, en pånyttfödd Johannes Salmonsson och landslagsspelaren Anton Wedin.

– Vi visste att de hade flera skickliga spelare, instämmer Joakim Thelin. Vi försökte stänga dem lite extra i powerplay och hålla koll på dem så gott det gick.

Det blev en extraordinär matchserie. Fyra matcher gick till övertid, den första avgjordes först i femte perioden.

– Att komma tillbaka sent i matcherna blev nästan Timrås signum i den matchserien, minns Joakim Thelin. Det är klart att det var tufft att åka på många sena mål och förlora matcher på övertid, men det är bara att försöka gå vidare.

– Man är inne i en bubbla och spelar match varannan dag. Oavsett resultat gäller det att nollställa sig och ladda om. Äta, sova, fokusera, instämmer Jonas Engström.

”De matcherna man spelar för”

Kapten Jonas Engström hade haft en lite mindre framträdande roll i matchserien mot AIK, men mot Timrå växte han ut till en härförare av stora mått. Totalt gjorde han fem mål – varav ett matchvinnande mål på övertid – på de sju matcherna, och verkade stundtals ostoppbar.

– Ja, jag prickade verkligen formen, skrattar han. Det är jättekul att få göra mål i såna viktiga matcher. Det är ju de matcherna man spelar för och helst vill avgöra.

Vi är framme vid crescendot. Match sex spelas i Oskarshamn. Det är matchboll Timrå, men med mindre än tio minuter kvar av tredje perioden gör Joakim Thelin 4–2 till Oskarshamn. Då gör Timrå vad Timrå gjort hela matchserien. Reser sig. Slår tillbaka. Pang! Johannes Kinnvall 4–3. Pang! Rickard Palmberg 4–4 med 53 sekunder kvar av ordinarie matchtid. Förlängning väntar. Ska chansen glida Oskarshamn ur händerna? Nej – sex minuter in i förlängningen får Joakim Thelin pucken ute vid sargen, håller undan för en försvarare och bryter sig in mot mitten innan han avlossar ett rappt skott från botten av tekningscirkeln som sitter över axeln på Niklas Svedberg. I samma sekund lyfter taket i Be-Ge Hockey Center.

– Vi hade ändå tron på att vi kunde vinna den matchen. När de kom tillbaka i tredje perioden kände jag att nej fan, nu är det vår tur att avgöra. Vi ska ta det här upp till Sundsvall igen, säger Joakim Thelin.

Skrällen ett faktum

Den 8 april 2019 inträffar en av svensk ishockeys största skrällar. Strax innan klockan blivit tio på kvällen ljuder slutsignalen i NHK Arena i Timrå och på resultattavlan lyser 0–3.

– Jag tycker att vi gör en väldigt bra bortamatch från att pucken släpps till slutsignalen går, menar Joakim Thelin. De har några lägen som kanske kunde studsat in och vi hade lite flyt på vårt andra mål men bra lag har ju flyt. Jag tycker segern var rättvis.

– När John Dahlström satte trean i tom kasse kände jag att nu är det nära, säger Jonas Engström och garvar. När slutsignalen går… det är som att sticka hål på en ballong. Det är ett enda stort lyckorus, man har slitit ihop med alla killar så länge och så tar det bara slut. Det är otroligt skönt att få avsluta på ett sånt sätt.

– Och så städade Rifalk upp för tabbarna han gjort i kvalspelet, säger Joakim Thelin med en blinkning till fantommålvakten som höll nollan i avgörandets stund. Nej, skämt åsido var han helt fantastisk i alla matcher. Jag tror att han också spelade sitt livs bästa hockey där och då, skyndar sig Joakim Thelin att lägga till.

Oskarshamn är klara för SHL. Oskarshamn!

– Det var det nog ingen som hade trott, ler Joakim Thelin. Coolt att ett litet lag kan gå den långa vägen upp i SHL.