von Konow: Timrås 13:e raka elitseriesäsong

25 september 2012 15:36

I en artikelserie säsongen 2012/2013 kommer hockeyoraklet Gregor von Konow att gå igenom samtliga elitserielag ur ett historiskt perspektiv. Förbered er på långläsning när Timrå IK nu är första laget ut. Timrå som 1982 blev sist i tabellen och därmed fick lämna Elitserien men 18 år senare var tillbaka och som sedan dess spelat 13 raka säsonger i Sveriges högsta serie.


Det var uppenbart att Timrå kört fast i slutet av 1980-talet. Sedan man misslyckats med att återvända till Elitserien direkt (1983) var det som om luften gått ur hela föreningen. Det absoluta bottennappet kom 1985 i kvalspelet mot borta Mora i andra mötet i play off ett när Timrå förlorade med 14-0. De närmaste åren gick det allt tyngre för Timrå och 1988 blev medelpadingarna bara trea i grundserien i Div I Norra efter Sollefteå och Sundsvall/Tunadal och missade att ta sig vidare till Allsvenskan. Efter många år av svaga resultat, felsatsningar och med en dålig ekonomi var det inte konstigt om folket i Timrå misströstade. När sedan sammanslagningen med ärkefienden Sundsvall Hockey genomfördes inför säsongen 1989/1990 hade många av klubbens hårt prövade anhängare fått nog.

Samgåendet med Sundsvall fungerade inget vidare och efter bara några år avbröts det och klubbarna gick åt var sitt håll. Ett år senare (1996) var Timrå åter ett topplag i Div I Norra. Nu fattade man flera bra och riktiga beslut. Det viktigaste var att man fick ordning på ekonomin. Klubbens ordförande Jan Söderström gjorde tillsammans med de ekonomiskt ansvariga Thomas Johansson och Rolf Norrbom ett stort arbete när man sanerade ekonomin och förvandlade minusposterna till plus på kontot. När ekonomin var under kontroll kunde man ta i tu med andra saker, som att få fart på den sovande ungdomsverksamheten, som åter började utveckla spelare till A-laget samt komplettera truppen med kloka värvningar och rätt spelartyper. Till chefstränare för A-laget utsågs lugne och duktige Peo Larsson och till sin hjälp som assistent fick han förre Timråspelaren Kent "Nubben" Norberg. Målsättningen var att nå Elitserien inom tre-fyra år.

– Det bör vi kunna klara av, sa ordföranden Jan Söderström. Vi har ett bra och utvecklingsbart lag, en bra organisation som håller elitserieklass plus en god ekonomi och en trogen och fast publik. Jag ser framtiden an med tillförsikt.

Timrå gick upp i Elitserien

På vårkanten 2000 tog Timrå steget upp i Elitserien efter 18-års frånvaro. Målsättningen, vision 2000, hade därmed infriats. Det blev dock ingen enkel resa dit även om Timrå fick bästa tänkbara start i Kvalserien. Laget inledde med att vinna sex raka matcher; mot Södertälje (2-1), Västerås (5-0), Linköping (4-2), Björklöven (5-2), Nyköping (5-3) och Södertälje (2-1) och hade skaffat sig ett fint utgångsläge inför fortsättningen. Timrå ledde tabellen med 18 inspelade poäng, sju före tvåan Björklöven. Det såg ut som om elitserieplatsen redan var klar. Men det var den inte.

Timrå åkte på tre knappa förluster; mot Västerås (2-3), Linköping (4-6) och Björklöven (1-2), i de följande matcherna. Det medförde att Timrå halkade ner till andraplats i tabellen, två poäng efter ettan Björklöven och bara två före trean Västerås. Men Timrå hade avgörandet i egna händer eftersom man mötte jumbolaget Nyköping hemma i den sista omgången.

Redan efter 12.52 i första perioden ledde Timrå med 2-0 efter mål av Markus Matthiasson och Frank Tideman och matchen var avgjord. Det blev till sist 4-0 till Timrå som därmed toppade tabellen på bättre målskillnad än Björklöven. Sista målet slogs in i öppen kasse av nye stjärnan och skyttekungen Henrik Zetterberg och Timrå var i Elitserien.

– Vi har kommit till Elitserien för att stanna, konstaterade Jan Söderström och fortsatte:

– Det är ingen tvekan om den saken. Laget är såpass bra att jag tror att vi kan vara med och slåss om en slutspelsplats i Elitserien direkt.

Nära att gå till slutspel 2000/2001

Det ungdomliga Timrå, där hälften av alla i A-truppen spelat elitseriehockey tidigare, slog till redan i hemmapremiären genom att vinna mot de regerande svenska mästarna Djurgården med 3-2 på övertid. Segermålet prickades in av Henrik Zetterberg. Sedan fortsatte det att gå bra för Timrå under säsongen även om laget hade en kort svacka efter juluppehållet. När Timrå slog Leksand hemma med 3-2 i 46: e omgången betydde det att elitseriekontraktet var klart, första gången på fyra försök klubben klarat av att stanna kvar i Elitserien. Timrå blev nia i sluttabellen med 67 poäng på 50 matcher, fem poäng efter åttan Frölunda och en slutspelsplats.

– Hade vi varit lite bättre borta och tagit några fler poäng hade vi gått till slutspel, sa coachen Peo Larsson och fortsatte:

– Men viktigaste av allt var ändå att vi hade minst två lag bakom oss efter 50 omgångar och slapp hamna i Kvalserien. Självklart är jag mycket nöjd med vår första säsong i Elitserien. Vi har spelat en offensiv och konstruktiv hockey hela säsongen, även på bortaplan, och det har gett resultat. Tycker att vår forwardssida med Henrik Zetterberg, Markus Matthiasson och Robert Carlsson är en av de mest intressanta i Elitserien. Hur bra kommer inte 20-årige Henrik Zetterberg att vara om fyra-fem år?

"Zäta" en av de bästa i Elitserien

Henrik Zetterberg var utan tvekan Timrås bäste och nyttigaste spelare under säsongen 2000/2001. Han antecknades för 15 mål, 31 målpass och totalt 46 poäng på 47 matcher och spelade på en hög nivå i match efter match. Bara fem spelare kom före "Zäta" i poängligan. Frölundas Kristian Huselius vann med 67 poäng (32+35) på 49 matcher. Efter säsongen utsågs Henrik Zetterberg till Årets Rookie i Elitserien.

Att det andra året i en ny liga är svårt fick Timrå känna på under sin andra elitseriesäsong (2001/2002). Det mesta gick snett. Timrå hamnade tidigt på efterkälken, åkte ner under kvalseriestrecket i slutet av oktober och kunde sedan inte ta sig upp på säker mark igen och sistaplatsen var oundviklig. Laget vann bara 10 av sina 50 matcher,tog totalt 46 poäng och fick avsluta säsongen i Kvalserien. Men med Henrik Zetterberg, utsedd till årets spelare i svensk hockey, i laget hade Timrå inga större svårigheter att ta sig tillbaka till Elitserien. Timrå gick obesegrade igenom Kvalserien och fick sällskap upp av Leksand.

– Skönt att vi blev kvar i Elitserien, sa Henrik Zetterberg och konstaterade:

– Det hade inte varit något vidare att lämna laget och åka till Detroit om vi åkt ur.

Bästa säsongen på nästan 30 år

Inför spelåret 2002/2003 tog Kenta Johansson över ansvaret som tränare/coach i Timrå. Det visade sig var ett mycket lyckat drag. Timrå gjorde sin bästa seriesäsong på nästan 30 år (28 för att vara exakt), trots att storstjärnan Henrik Zetterberg dragit iväg till Detroit Red Wings i NHL och Nordamerika. Timrå slutade trea i Elitserien, 90 poäng på 50 matcher, fyra efter tvåan Färjestad och 13 efter seriesegrarna Frölunda. En förbättring med hela 44 poäng jämfört med föregående säsong.

I SM-slutspelet avancerade laget till semifinal där man man förlorade mot de blivande svenska mästarna Frölunda efter sex jämna och hårda matcher. Detta blev starten på en mycket fin period i klubbens historia. Säsongen 2004/2005 under NHL-lockouten gjorde medelpadingarna en ny toppinsats i Elitserien med 93 poäng på 50 matcher, vilket gav en tredjeplats i tabellen Efter Frölunda (113) och Linköping (97). Framåt handlade det mest om Henrik Zetterberg, som blev skyttekung i Elitserien med 19 mål, 31 målpass, totalt 50 poäng på 50 matcher.

Mycket tack vare "Zäta" var Timrå ett av Elitseriens målmässigt bästa lag med 158 fullträffar. En siffra bara Frölunda (180) och Linköping (162) straffade. Även bakåt var laget starkt. Målvakten Miikka Kiprusoff spelade mycket bra och säkert från början till slut. Han blev fyra i målvaktsligan med 91,59 i räddningsprocent och 2,14 i insläppta mål i snitt per match. Fem gånger höll finländaren nollan. Kiprusoff hade också bra hjälp av sitt uteförsvar, där backarna Sanny Lindström, Pär Styf, Kalle Koskinen, Aki-Petteri Berg, Teemu Aalto och Lars Jonsson rensade effektivt framför eget mål.

På våren 2007 tackade Kenta Johansson för sig och flyttade till Jönköping och tog hand om HV 71 och lämnade över coachjobbet till Charles "Challe" Berglund. Under dessa fem säsonger tog Kenta Timrå till slutspel varje år utom 2006, förde dem till semifinal 2003 och 2004 och såg till att Timrå blev ett stabilt lag på övre halvan av tabellen. En anmärkningsvärd förvandling av ett lag som bara några år tidigare förde en undanskymd tillvaro i Div I/Allsvenskan. Få om ens någon hade vågat drömma om en liknande utveckling för folkkära Timrå.

– Att det gått så bra ser jag som ett tecken på att vi gjort någonting bra tillsammans, konstaterade Kenta, som vann två SM-guld på två säsonger med Djurgården:

– Tiden i Timrå har varit härlig. Det här är en tid jag aldrig kommer att glömma. De som säger att man inte kan stanna längre än tre-fyra år i samma förening får stå för det. Jag tror inte att det finns någon regel på hur lång tid man kan stanna på ett och samma ställe. Har man bara motivationen är det inga problem.

Timrå i semifinal igen

Timrå fortsatte sedan att var ett slutspelslag i flera år till. Första året (2008) med "Challe" Berglund vid rodret tog Timrå sig till semifinal och två år senare (2010) var laget i slutspel för sjunde gången på åtta säsonger.

De senaste två åren har det dock inte gått något vidare för Timrå, som missade slutspelet både 2011 och 2012. Säsongen 2011/2012 blev Timrå särklassig jumbo i Elitserien med 52 poäng på 55 matcher, 20 efter elvan Djurgården och tian Linköping och fick avsluta säsongen nere i Kvalserien. Timrå vann sedan Kvalserien klart och var tillbaka i Elitserien. För att Timrå ska undvika att hamna där nere igen måste målvakts- och försvarsspelet bli bättre, liksom offensiven och målskyttet.

– Det gäller för oss att framför allt ha ett bra grundspel och göra det vi ska göra, säger nye coachen Tomas Mothén, som hämtats från Djurgården:

– Vi kommer att vinna ibland och förlora ibland, fastän vi gör allting rätt. Då gäller det att inte börja tvivla på vår grundidé, utan att fortsätta att arbeta hårt och var rejäla i allt det vi gör. Annars åker man omkring och släcker "småbränder" hela tiden och det håller inte. Vi har ett ungt och hungrigt lag och förhoppningsvis får vi ihop det.

Framtid och dåtid i Timrå

Det är inte konstigt att Timrå fått kriga i botten av tabellen de senaste åren med tanke på spelarna som man blivit av med. Anders Lindbäck, Magnus Pääjärvi-Svensson, Mika Pyörälä, Daniel Corso, Martin Sonnenberg, Anton Lander, Gabriel Karlsson, Oscar Sundh, Petr Tenkrat, Pär Styf, Mikko Lehtonen, Timo Pärssinen med flera har lämnat ett stort tomrum efter sig. Att Timrå trots detta hängt kvar i Elitserien är bra gjort.

Ser vi sedan framåt är det nödvändigt att Timrå får fram fler egna spelare, det har kommit fram för få de senaste åren. Det är extra viktigt för ett lag som Timrå att ha en bra ungdomsverksamhet och ett bra juniorlag, som förser A-laget med spelare år efter år. På 1960- och 1970-talet hade Timrå ett av landets starkaste juniorlag och detta var främsta orsaken till att Timrå var ett topplag i svensk hockey under den första delen av 1970-talet.Klubbens största framgångar då var stora silver 1974 och lilla silver 1972 och 1975. Åren 1968 och 1969 vann Timrå JSM-guld och de två lagen bidrog tillsammans med 13-14 spelare till A-laget, däribland Bo "Bulla" Berggren, Åke "Tåget" Söderberg, Håkan Pettersson, Stefan Pettersson, Örjan Lindström, Christer Sehlstedt, Lennart Norberg och Arne "Lulle" Lundström.

En annan sak som spelade in var att Timrå bestämde sig för att behålla sina stjärnor. Lennart "Lill-Strimma" Svedberg (klubbens ojämförligt störste spelare genom tiderna, omkom tragiskt i en bilolycka i slutet på sommaren 1972), Finn Lundström, Olle Åhman, Håkan Nygren och Jan-Erik "Biffen" Nilsson bildade stommen i laget som spelade en snabb, tempostark, passningssäker, tuff och mycket fysisk hockey på 1970-talet. Att möta Timrå med deras storväxta spelare uppe i Timrå med sin fanatiska publik i ryggen var ingen angenäm uppgift. Ofta när Brynäs kom på besök handlade det om rena hatmatcher.