JAG HÅLLER PÅ FÄRJESTAD - ADAM STAHL

Färjestad hade, för första gången sedan 2014, tagit sig till SM-final. Väl där hade man visserligen förlorat match ett mot Luleå, men med tanke på det sätt laget tagit sig till finalen – genom att slå ut trean Skellefteå och seriesegraren Rögle – fanns goda förhoppningar inför match två. Adam Stahl, en stor Färjestadssupporter sedan sjuårsåldern, hade biljetter till Löfbergs Arena, men hemma i Marmorbyn utanför Katrineholm gick sambon höggravid.

– Sambon (som nu blivit Adams fru) sa att hon kanske hade fått värkar, men var tveksam och sa att jag själv fick bestämma om jag skulle åka eller inte. Men strax innan vi kommit till Örebro ringde hon och var mindre glad att jag hade åkt. Då var det bara att åka hem igen. Värkarna tog lite tid så jag hann se hela matchen, och hade faktiskt hunnit se den på plats och hunnit hem. På natten åkte vi in till BB och tidigt på morgonen föddes vår dotter.

– Hela slutspelet var kaotiskt, fortsätter Adam. Det blev ju många matcher i alla tre serier, så det var hockey varannan dag i flera veckor, samtidigt som vi väntade barn. När jag tänker tillbaka på det nu är det surrealistiskt.

Det slutade med dubbel lycka för Adam, vars dotter bara var några dagar gammal när Färjestad säkrade klubbens tionde SM-guld. Riktigt så tidigt fick Adam själv inte uppleva ett SM-guld, men å andra sidan var det i samband med ett SM-guld han fastnade för Färjestad.

– Det var under finalserien 1998 mot Djurgården. Jag var sju år gammal och stod där framför tjock-teven och frågade mina föräldrar vilka de lila var och sa att jag hejade på dem.

– Jag minns när Greger Artursson sköt skottet tunnel på Tommy Söderström och då var det inget snack. Men det är klart att när man tänker efter inser man att det ju hade kunnat bli tvärtom, och det hade ju varit jäkligt jobbigt, haha.

Bitterljuvt med Djurgården i Hockeyallsvenskan

För många Färjestadssupportrar är Djurgården en stor rival, kanske den största. För Adam kommer Djurgården på god andraplats, och därför är det en bitterljuv känsla att se Stockholmsklubben nere i Hockeyallsvenskan.

– Ja, det är tudelat. När de åkte ur var det absolut mycket skadeglädje, men samtidigt är det bästa som finns att vinna mot Djurgården, så det bästa vore ju om de var i SHL men låg nere i botten och fick stryk, skrattar Adam.

Den största rivalen för Adams del är däremot varken Djurgården eller Frölunda, utan Skellefteå. Och det har sina anledningar.

– Min fru kommer från Skellefteå och hela hennes släkt håller på dem, så för mig personligen är Skellefteå den största rivalen och det skönaste laget att slå.

– Vi träffades 2013 och jag måste erkänna att det var lite jobbigt där i början, fortsätter Adam. Skellefteå hade några bra år och 2014 möttes Färjestad och Skellefteå i SM-final. Eftersom frugans båda föräldrar är lärare har vi gjort tradition av att åka upp dit över påsklovet och fira med deras släkt. Den här gången sammanföll resan med finalserien och jag fick låna ett säsongskort av en av sambons släktingar och gå på match tre i Skellefteå Kraft Arena. Färjestad hade visserligen förlorat match ett och två, men tog ledningen i match tre och jag blev jätteglad så klart, men höll igen lite i firandet. Det var rätt skönt, för sen gjorde Skellefteå åtta raka mål. Eftersom det var påskafton väntade hela släkten, 20–30 personer, där hemma och när vi klev in genom dörren sjöng de Skellefteåramsor.

Två mot två i skolan

Redan den kinesiske mästerstrategen Sun Tzu ansåg att man skulle ha sina vänner nära, men sina fiender närmare, något Adam Stahl tagit fasta på. Även under uppväxten frotterade han sig med fienden.

– När jag växte upp i Katrineholm var det framförallt Färjestad eller Djurgården de flesta höll på. Jag gick i skolan med en inbiten djurgårdare, Anton Högsander, och vi hade många duster. När vi började på gymnasiet fick vi två till hockeyintresserade kompisar, en Färjestadsupporter och en Djurgårdssupporter. På rasterna brukade vi åka hem till den ena kompisen och köra NHL, vi två som höll på Färjestad mot de som höll på Djurgården.

Mellan Katrineholm och Karlstad skiljer det ungefär 20 mil, och under uppväxten blev det inte alltför många besök i det som då hette Löfbergs Lila Arena, och eftersom familjen inte hade kanalerna som sände Elitserien blev det till att hitta andra sätt att följa Färjestad för Adams del.

– Jag hade en radio på pojkrummet där jag alltid rattade in Radiosporten och låg i sängen och lyssnade. När den klassiska måljingeln kom spände man öronen för att försöka lista ut om det kunde vara Färjestad som gjort mål. Spelade de hemma lyssnade man efter måljubel och någon välbekant ramsa, spelade de borta hoppades man ju att det skulle vara så tyst som möjligt.

– Som tur var gick det ofta bra för Färjestad för under slutspelet brukade TV4 eller Kanal 5 sända matcherna. Det var i princip de enda gångerna jag såg Färjestad spela. Men det var ju samtidigt först då det var på riktigt allvar.

Missar aldrig en match

Det var en lyckans dag när Adam 2013 tecknade C More-abonnemang och därmed kunde se alla Färjestads matcher. Bokstavligt talat alla.

– Det kan ju dyka upp saker som gör att man inte kan se en match live, men då stänger jag av alla notiser på mobilen sen ser jag den i efterhand i stället.

– Förra veckan var jag på julbord med jobbet samtidigt som Färjestad spelade. Även om jag stängt av notiserna och sagt tydligt att jag inte ville veta resultatet var jag livrädd för att nån skulle spoila. Några plockade upp mobilen och kollade till resultatet under kvällen, och då försökte jag givetvis tolka deras ansiktsuttryck för att kanske få nån indikation på hur det gick, skrattar Adam.

Med småbarn hemma och ett ansvarsfullt jobb som projektledare inom elinstallationer blir det inte heller i vuxen ålder mycket utrymme för att åka på Färjestadsmatcher.

– Jag brukar åka några gånger per säsong, och är det slutspel försöker jag se någon match i varje slutspelsserie på plats i Löfbergs Arena, berättar Adam.

– En match från slutspelet i fjol som sticker ut är finalmatch fyra som blev försenad. Jag och en kompis hade åkt upp till matchen och givetvis gick den till övertid också. Vi stod där på ståplats och led, det var en berg- och dalbana av känslor, men sen gjorde Färjestad det förlösande målet och det var så mycket glädje. Den upplevelsen kommer jag minnas resten av livet.

Fem frågor till Adam Stahl

Vad har ditt supporterskap för Färjestad gett dig i livet?

– Utöver familjen och jobbet är det Färjestad som är det stora intresset och den stora kärleken i livet. Jag har inga andra fritidsintressen. Jag håller mig uppdaterad 24 timmar om dygnet om vad som händer i Färjestadsvärlden, och konsumerar allt som skrivs eller sägs om Färjestad. Jag lägger säkert ned 20 timmar i veckan på Färjestad, och brukar bli förvånad varje sommar över hur mycket tid jag har till annat.

Vilka medier konsumerar du mellan matcherna?

– Jag är väldigt aktiv på Twitter, där jag skriver och kommenterar både i flödet och i DM med andra supportrar. Jag har ju inte så många andra FBK-fans i Katrineholm, så det är via Twitter jag kan diskutera med likasinnade.

– Sen rullar ett gäng poddar varje vecka, Sanny & Svensson, Femtefemman, Släpp sargen och VF-podden. Dessutom producerar jag lite media också, bland annat en FBK-podd som heter Podcast 1932 tillsammans med en kille som heter Andreas.

Vilken är den värsta hockeyupplevelsen du varit med om?

– Varje gång Färjestad förlorar är en jobbig upplevelse, men SM-semifinalen mot Djurgården 2019 var extra tung. Domarna missade en klar offside i den serien och vi åkte i game seven. Det kändes som om Färjestad hade kunnat gå hela vägen om de bara vunnit den matchen.

Hur ser matchdagsrutinen ut när du är på match i Löfbergs Arena?

– Jag är där i god tid innan nedsläpp, helst en till två timmar innan. När jag går in genom entrén känner jag mig peppad och förväntansfull, och ser bara en vinst framför mig. Ofta tar jag en snabb tur genom shoppen och kanske köper nåt till barnen. Sen går jag ut och sätter mig på läktaren och ser hela uppvärmningen. Eftersom jag ändå har två timmar till arenan vill jag verkligen maximera upplevelsen och suga i mig allt när jag väl är på plats.

– När pucken väl släpps slås jag alltid av hur häftigt det är att se en match live. Ljudet när passningarna träffar bladen på klubbarna, tacklingarna i sargen, atmosfären i arenan. Det är som en helt annan upplevelse jämfört med att kolla på teve.

Har du några favoritspelare i Färjestad?

– Går man tillbaka ett tag är det Hannes Hyvönen, Jörgen Jönsson, Pelle Prestberg och Peter Nordström. På senare år har Milan Gulas varit en stor favorit. Han var så jäkla bra och gjorde mål hela tiden, plus att han verkligen visade sin kärlek till klubben. Det gjorde att jag gillade honom lite extra. I nuvarande trupp är det helt klart Joakim Nygård.