Möt människan: Oscar Alsenfelt

Den 7 februari presenterade IK Oskarshamn Oscar Alsenfelt som sin nya sportchef. Kontraktet med den tidigare SHL-målvakten är skrivet över tre år och gäller oavsett vilken serietillhörighet smålänningarna har kommande säsong.

– Jättekul! Jag känner en tacksamhet gentemot Oskarshamn och ser det som en inspirerande möjlighet för mig. Jag ser mycket fram emot att få testa de tankar och idéer jag haft länge kring att bygga ett hockeylag, säger Oscar Alsenfelt själv apropå det nya jobbet.

– Så fort jag började prata med klubben kände jag positiva signaler och fick stort förtroende, fortsätter han. Det är klubb som är hållbara över tid och ett bra ställe att flytta med familjen. Jag har spenderat somrarna i Oskarshamn de senaste 15 åren och har bra kompisar där. Är det nån gång man ska flytta familjen med tre barn är det innan de börjar skolan så när det här dök upp kändes det som klippt och skuret.

”En av de tuffaste utmaningar man kan stå inför”

Under landslagsuppehållet kommunicerade klubben också att man med rådande förutsättningar räknar med att hamna i ett negativt kval, vilket naturligtvis innebär att det är oklart om IK Oskarshamn behåller sin SHL-status. Ett faktum som i sin tur påverkar den tillträdande sportchefens jobb.

– Ja, absolut, instämmer han.

– Att inte veta vilken serie laget kommer spela i är väl en av de tuffaste utmaningar man kan stå inför som sportchef. Dels försvåras rekryteringen av spelare av att de inte vet vilken serie vi kommer spela i, dels behöver jag i princip jobba i två olika riktningar som är svåra att kombinera, utvecklar Oscar.

– Jag lär sättas på prov direkt, men det är också en utmaning jag sporras av.

Oscar Alsenfelt är född 1986 och uppvuxen i Malmö. När han började spela hockey var det dock inte i Malmö IF, utan i Pantern från Kirseberg. Men det har sin förklaring.

– Ja, pappa har levt hela livet i hockeyvärlden och figurerat i många roller i Pantern. Han har aldrig pushat mig, men att jag började med hockey var väldigt naturligt med hans bakgrund.

Pappa Joakim Tillgren tog emellertid med sonen till Malmö Isstadion där det i början av 1990-talet spelades hem dubbla SM-guld.

– Jag minns inte så mycket från guldåren, mer än att alla reste sig när det blev mål och att jag fick Japp i periodpausen, skrattar Oscar.

Kunde satsat på fotboll

Att han själv blev målvakt berodde, enligt Oscar Alsenfelts egen utsago, mest på att ingen annan ville stå på träningarna, men viss inspiration fann han trots allt där i Isstadion.

– Det är klart att Pekka (Lindmark) var intressant att titta på, så honom har jag följt lite. Men jag skulle inte säga att han var min idol eller att jag haft någon annan målvakt som förebild, hävdar Oscar.

NICLAS JÖNSSON / Bildbyrån

Oscar Alsenfelt var en absolut toppmålvakt i SHL under sina år i Malmö.

Trots den naturliga kopplingen till ishockeyn stod det länge och vägde mellan en satsning på hockey och fotboll för den bollbegåvade Alsenfelt.

– Jo, fortfarande när jag spelade med J20 höll jag kvar vid fotbollen. Jag kunde inte träna, men fortsatte spela matcher på helgerna, småskrattar Oscar.

– Jag var utespelare i fotbollen och tyckte många gånger att det var roligare, men relationen till hockey genom familjen och att jag kom in på hockeygymnasium gjorde att det vägde över till hockeyns fördel.

– Fast jag har funderat några gånger på hur det hade gått om jag valt fotbollen, erkänner han.

Lång väg till toppen

Att en ishockeykarriär kan se ut på många sätt är Oscar Alsenfelt ett levande bevis för. Hans väg mot eliten var minst sagt krokig.

– Inför sista året i J20 beslutade jag mig för att sluta spela, berättar Oscar.

– Jag ville spela fotbollsmatcher, fokusera på studierna och fick dessutom jobb på Coca-Cola. Jag hade lagt ner hockeyn helt när en gammal kompis pappa hörde av sig och frågade om jag inte kunde komma ner och spela för danska Amar Jets, där han var nån typ av sportchef, ett par dagar i veckan. ”Kom och ha lite kul, drick några öl efter träningarna och tjäna några tusenlappar”, sa han. Jag sa nej men så var det några andra kompisar som hoppade på det och då ändrade jag mig.

– Det var rätt låg nivå och de tyckte jag var guds gåva till hockeyn, haha, men det var kul, jag hittade tillbaka till glädjen, konstaterar Oscar.

20 år gammal spelade Oscar Alsenfelt med andra ord för några tusenlappar i den danska andradivisionen. Där och då var SHL, eller att kunna livnära sig på ishockeyn, långt borta.

– Säsongen efter blev det så att pappa, som tränade Pantern i division ett, sa att de behövde en andrakeeper. Jag tjänade några tusingar, jobbade på Coca-Cola och kunde bo hemma. Det var bekvämt, men jag såg aldrig mig själv spela på en högre nivå än så, berättar Oscar.

– De hade en etablerad målvakt, Robert Borgqvist, och när det drog igång märkte jag tidigt att jag tyckte att det var kul att tävla och försöka slå honom. Det gjorde jag också ganska tidigt och fick spela många matcher.

”Folk trodde att jag var en idiot”

Det gick helt okej för laget, delvis tack vare Oscar Alsenfelts målvaktsspel, vilket gjorde att anbuden från Hockeyallsvenskan började komma in under andra säsongen i Pantern.

– Jag sa nej till alla anbud. Jag hade kommit in på studier, var lite hemmakär och tyckte om mammas mat, skrattar Oscar.

– Tredje säsongen, kanske tio matcher in, ringde agenten i en periodpaus och sa: ”Jag sitter här med (Henrik) Evertsson och han vill värva dig till Växjö, men du måste bestämma dig nu.”

– Jag ville säga nej då också men jag hade sagt nej så många gånger att folk trodde att jag var en idiot. Jag tänkte att det ändå var nära hem och inte så långt kvar av säsongen, så jag tackade ja, berättar Oscar.

Det blev, skulle det visa sig, ett paradigmskifte i Oscar Alsenfelts karriär. Redan under tiden i Pantern hade han börjat jobba med mentala coachen Andy Swärd, och i kombination med den ökade träningsmängden och högre kravbilden i Växjö blev det en katalysator för Alsenfelts målvaktsspel.

– Det var i Växjö det hände, konstaterar Oscar och förklarar:

– Jag gick in med låga förväntningar och så gick det skitbra. Det var första gången jag tränade elitmässigt och jag insåg att jag gillade det, att leva på det sättet passade mig. Sen blev jag otroligt väl bemött och några av mina bästa kompisar än idag är lagkamrater från Växjö.

Hyllar mentala coachen

Vi är framme vid 2010 och Växjö spelar alltså i Hockeyallsvenskan. Än så länge tjänar Oscar Alsenfelt fortfarande ”minimal lön” och jobbar extra med att sälja annonser till en gratistidning. Men i kvalserien 2011 händer det få utanför Kronobergs län trodde var möjligt: Växjö kvalificerar sig till SHL. En nyckel bakom avancemanget var utan tvekan Oscar Alsenfelts målvaktsspel.

– Jag tror att min styrka alltid varit att jag kan prestera när det varit som jobbigast mentalt, jag har gillat den utmaningen, resonerar han.

– Det är Andy (Swärd) som fått mig att älska de situationerna och genom karriären har jag spelat som bäst när det gällt som mest.

Från danska andraligan till SHL tog det sex år för Oscar Alsenfelt, men den krokiga resan mot livet som hockeyproffs hade fortfarande några hårnålskurvor kvar att bjuda på. Till att börja med fick han inte ”förstaspaden” i Växjö, trots insatsen i kvalserien.

– Jag tyckte jag var bättre än (Martin) Gerber vissa stunder och även om jag stod 15-talet matcher kände jag att jag borde stått fler. Växjö ville ha kvar mig efter säsongen och då frågade jag (Henrik) Evertsson om jag skulle få spela mer i så fall. ”Nej, det kommer du nog inte, Gerber är fortfarande bättre”, svarade han, berättar Oscar.

– Samtidigt kom MoDo in i bilden och visade att de verkligen ville satsa på mig. Det blev ett tufft beslut då jag trivdes väldigt bra i Växjö, men till slut valde jag att skriva på för MoDo.

Från mörker till eufori – viktigt med perspektiv

Det är, med facit i hand, lätt att tänka att det var ett felbeslut. Sejouren i MoDo blev kort, och Oscar Alsenfelt själv hymlar inte om att det var ett misslyckande.

– Jag var dålig i MoDo, erkänner han utan omsvep.

– Jag klarade inte av att hantera förtroendet att vara förstamålvakt i SHL och kraven jag ställde på mig själv i den rollen. MoDo bestämde tidigt att de ville göra sig av med mig och jag var fast besluten om att sitta av tiden på träningscykeln och sen lägga av. Jag kände att jag inte var tillräckligt bra för att vara hockeymålvakt och var redo att göra något annat.

Tilltufsad och stukad öppnade sig ändå en möjlighet för Alsenfelt. Den gamle stormålvakten Tommy Salo, då sportchef i Leksand, hörde av sig.

– Jag blev först väldigt förvånad, för när jag spelade i Pantern var Salo tränare i Kungälv. Efter en match mot dem rök jag och Salo ihop ordentligt och hamnade nästan i handgemäng, vi var riktigt förbannade på varandra, berättar Oscar och skrattar till.

– Men han fortsatte ringa och tjata på mig och jag insåg att det inte var så kul att sitta där i Övik, så till slut gjorde jag vad alla sa att jag måste göra och skrev på för Leksand.

Det blev den klassiska ”ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt” för Alsenfelt som återigen var en fantom i kvalserien till SHL 2013 när Leksand gick upp till. Och den här gången fick han fullt förtroende även i högsta serien säsongen därefter, ett förtroende han förvaltade med den äran.

– Ja, då var det kul igen, skrattar Oscar. Men det är en lärdom som jag förhoppningsvis kan dela med mig av till yngre spelare. Ibland är det jobbigt och man grottar ner sig, men man behöver ha lite perspektiv.

EMMA WALLSKOG / Bildbyrån

Oscar Alsenfelt har de senaste åren jobbat med SDHL.

”Stort att spela för klubben jag sett med en Japp i handen”

Borta bra men hemma bäst. Drygt två säsonger i Dalarna – då Alsenfelt för övrigt fick göra tre matcher i Tre Kronor – blev det innan han vände hem till Skåne och Malmö Redhawks.

– Det var ett bra sätt att knyta ihop säcken på. Det var mycket det sociala som avgjorde, det var skönt att komma hem. Min mamma var sjuk i cancer, vi fick barn och kunde bygga ett socialt liv.

– Och självklart var det stort att spela för klubben jag stått och sett i Malmö Isstadion med en Japp i handen, säger Oscar och garvar till.

Under de sju säsongerna med Malmö Redhawks höll Oscar Alsenfelt genomgående hög klass, så pass hög att många ville se honom i Tre Kronor. Men så blev det aldrig.

– Många gånger under flera år tillhörde jag de bästa så jag kan förstå de som tycker att jag borde fått fler chanser, men det är inget jag grämt mig över eller fokuserat på. Även där har jag haft hjälp av Andy (Swärd) och lagt fokus på det jag själv kan påverka och se fördelarna med det som händer.

– Blir jag inte uttagen till landslaget kan jag ju ägna mer tid åt familjen under ett landslagsuppehåll, till exempel.

Avslutet i Malmö blev struligt. Oscar Alsenfelt visar dock inga tecken på bitterhet över hur spelarkarriären avslutades. I stället konstaterar han att han fick enorm stöttning från många människor under den turbulenta tiden, och inte långt senare gick han vidare – till en tjänst som sportchef för SDHL.

– Jag har haft en del anbud i det civila, men inte känt att jag vill jobba utanför hockeyn. Under tiden jag jobbat med SDHL har den känslan stärkts, och jag har fått lära känna många fantastiska människor och lärt mig mycket.

Stark utveckling – utom på publiksidan

Om SDHL som liga och dess utveckling under hans två år som sportchef säger Oscar Alsenfelt så här:

– Det har varit en extremt stark utveckling och många delar som vi implementerat för att göra ligan mer elitmässig. Vi har till exempel förhandlat fram försäkringar och kollektivavtal, satt rutiner för omhändertagande vid akuta situationer, jobbat med hur lagen bedriver sina dagliga verksamheter och hur teamen runt spelarna ser ut.

– Vi har också utvecklat domarkåren ihop med SIFO och tagit fram mätverktyg och kameror för att ge klubbarna bättre förutsättningar.

– Det enda vi inte sett någon utveckling på är väl publiksiffrorna, och där vet jag att SDHL kommer lägga mycket kraft framåt.

Det arbetet kommer SDHL få göra med någon annan än Oscar Alsenfelt vid rodret, för från och med 1 maj tar han alltså över som sportchef för IK Oskarshamn. Och även om det är några månader dit har han redan en del tankar på det nya jobbet.

– Jag har min syn på hur den dagliga verksamheten ska bedrivas och vad jag anser är viktigt. Samtidigt är jag ödmjuk inför att man som sportchef för Oskarshamn kanske inte kan följa sin vision fullt ut utan får anpassa sig efter marknaden och förutsättningarna. Men jag är öppen och redo att anta utmaningen, slår Oscar Alsenfelt fast.