SHL-REKORDET: "ETT SLAGSKOTT PÅ BLADET OCH HAN FICK FRILÄGE"

Juha Riihijärvi var en av de fem finska spelarna som Percy Nilssons Malmö hämtade in inför säsongen 1996/1997. Det blev början på en lång och ömsesidig kärlek mellan spelare och supportrar. Men när han stod inför flytten till Sverige var inte Malmö given som destination. Luleå fanns med i bilden.

– Raimo Helminen sa till mig: Vill du köra snöskoter eller spela golf? Jag valde golf, skrattar Riihijärvi när SHL.se ringer upp.

Var det så enkelt?

– Nej det var kanske inte så enkelt. Jag kommer från Uleåborg från början och det är samma höjd som Luleå. Men det kändes bra då att komma till Malmö. Helminen sa bra saker om Malmö.

Och det började på bästa sätt. Riihijärvi nätade direkt mot Södertälje och följde upp det med två poäng (1+1) borta mot Leksand och ännu en assist hemma mot Brynäs matchen därefter. Anpassningen från Finland, där han under säsongen före flytten till Sverige gjort 72 poäng på 50 matcher, hade börjat. Hur var omställningen till Sverige?

– I finsk hockey kunde man ha fyra-fem bra chanser per match. Här i Sverige var det knappt en chans. Alla kunde försvara, precis varenda en. Det spelade ingen roll vem du mötte. Alla kunde försvara. Du fick inte så många chanser. Inte som i Finland, säger han och fortsätter:

– Det var en utmaning. Det gällde verkligen att du gjorde mål på dina chanser. Man fick koncentrera sig och verkligen utnyttja den chans man fick. Man visste att det behövde smälla till i powerplay om man ville göra mål.

Hur skulle du beskriva dig som spelare?

– Jag var allround, det tycker jag. Det var många som som inte var…hur ska jag säga?…Jag spelade boxplay också. Jag spelade tre-mot-fem och sådär. Jag har gjort mål i tre-mot-sex. Mot Luleå! Det minns jag. Det finns de som säger att jag väntade på bortre blå men det gjorde jag faktiskt inte. Jag ville ha pucken men det var inte så. Jag tog ansvar i defensiven, det vill jag säga utan att skryta. Man börjar i egen ände och därifrån kan man gå på offensiven.

{!A}

Det för vår diskussion in på ett litet sidospår. Undertecknad nämner att Vancouver Canucks nye tränare, Bruce Boudreau, är inte främmande för att använda sina största offensiva pjäser i just numerärt underläge. Han har motiverat detta med att de offensiva spelare som inte fuskar i defensiven kan sätta press på ett annat sätt och därmed också skapa lägen. Precis det som Riihiijärvi är inne på. Han håller med och berättar en liten historia:

– Jag kommer ihåg när jag spelade boxplay med Jesper Mattsson. Vi gjorde mest boxplaymål. Vi hade ett system som vi spelade. Vi visste exakt. Vi tvingade motståndaren att dumpa i ena hörnet. Jag fuskade lite och stack tidigt mot det hörnet. Han vände och stack. Ett slagskott på bladet och han fick friläge. Man kan sätta press på ett annorlunda sätt i boxplay.

Så vad du säger nu är att ni hade ett set play (en variant) där ni tvingade motståndarna att dumpa för att sedan vända spelet direkt.

– Exakt! Jag vet inte om det var Jeppe som hittade på det eller om det var jag. Eller om vi snackade lite. Men vi hade ett set play i boxplay, ja.

Kemin mellan Riihijärvi och Mattsson minns kanske flera av de äldre läsarna. Men kemin och stämningen i truppen var lite delad under Riihijärvis första säsong i Sverige.

– Första året var det lite… Det kom fem finnar. Burakovsky var där och han skulle spela första powerplay men jag tror inte att han fick det. Det blev kanske lite…vi mot dom, på träningarna också, liksom. Det inspirerade oss också. Första året pratade vi engelska i omklädningsrummet. Men inför det andra året kom Marcus Thuresson. Han flyttade till samma område som jag bodde så när vi körde sommarträning sa han i bilen: “Jag vet att du har lärt dig svenska i skolan. Vi pratar svenska här nu. Du försöker prata i omklädningsrummet och om du säger något fel så korrigerar jag dig och ‘du säger såhär istället…’. Jag menar inget illa med det. Bara du pratar svenska.”

Det förbättrade relationerna?

– Ja, absolut. Jag tycker att jag kom lättare in i laget. Språket kanske hjälpte mig att stanna. Jag lärde känna killarna lite. Inte Roger Nordström! Han var en riktig skåning…! skrattar han.

Efter två år var han den enda finländaren som var kvar i Malmö. Och kvar blev han. Totalt blev det 480 Elitseriematcher (430 i grundserien) i Malmötröjan. Och det dröjde inte länge förrän "Jussi" var en publikfavorit i Skåne.

{!B}

– Jag gillade publiken i Sverige. Det gjorde jag verkligen. Och den gamla ishallen i Malmö…! Där publiken var så nära. Jag har alltid tyckt att hockey är det roligaste som finns och jag tycker fortfarande att det är roligt. Men när jag spelade log jag alltid innan matchen började. Det var så roligt, bara. Jag fick liksom någon kontakt med Malmöpubliken, tycker jag själv. De kanske tyckte att det var lite roligt att någon smajlade någon gång på isen, skrockar han.

Totlat blev det 366 poäng på 430 matcher i dåvarande Elitserien. De 300 första poängen kom på blott 325 matcher, vilket alltså är ett rekord i Elitserien/SHL. Närmast var Ryan Lasch som gjorde sin 300:e poäng i den 326:e matchen - en efter Riihiijärvi. Kommer hans rekord att slås?

Han tänker efter lite.

– Njae, det tror jag blir svårt. Därför att när du börjar göra poäng i SHL så sticker du till KHL. Om du är ung och talangfull åker du till NHL, konstaterar han.

Så är det kanske. En titt i statistiken visar att få spelare ens är i närheten. Leksands Carter Camper har i skrivande stund 67 poäng på 70 matcher. Bland spelare med minst 50 gjorda poäng finns annars ett par möjliga återvändare i framtiden. Elias Pettersson har gjort 56 poäng på 44 matcher (1,27 poäng/match) och Kodie Curran har gjort 86 poäng på 97 matcher (0,89 poäng per match). Campers lagkamrat Max Veronneau har inlett sin sejour i SHL på ett bra sätt

Vårt samtal börjar lida mot sitt slut men innan vi säger våra adjö måste jag fråga:

Vilket minne sticker ut från din tid i Malmö?

– Det var mot Färjestad. Den vändningen. 5-2. Jag kommer ihåg när man kom till båset och tänkte “Fan, nu måste vi åka till Karlstad.” Sen var det någon som tog ett slagskott vid mittlinjen och den gick in…! Hela hallen exploderade och då kände man “Nu orkar jag åka hur mycket som helst!” Vi vände underläget på åtta minuter till 6-5.

Idag jobbar han som scout för New York Islanders och ser således på en hel del hockey under en säsong.

Riihijärvi skrockar.

– Det blir väl 180 matcher ungefär. Ungefär 80-85 procent är juniormatcher. Jag är bara i Sverige. Det är ett ganska långt land, avslutar han.