SHL-REKORDET: THOMAS "KUBEN" ANDERSSON

Det är några år sedan Thomas "Kuben" Andersson la skridskorna och pipan på hyllan. Totalt blev det 1099 matcher i den svenska högstaligan. Som många andra började "Kuben", då aktiv spelare själv, att döma för att dryga ut veckopengen med att döma knattematcher. Elitseriedebuten skedde 1989.

– Vi var några killar i Gävle Godtemplare som började döma Stjärnserien, som den hette då - nu heter den Björnligan. Vi fick tio kronor per match och om man dömde tio matcher en helg var det fina pengar i början och mitten på 1970-talet. Jag spelade hockey själv i Gävle Godtemplare och Skutskär. Jag gjorde sista året 1983.

Vad hade du för position?

– Jag var back. Långsam back, skrattar han och fortsätter:

– Jag tyckte att det var kul att döma och när jag såg att jag inte kunde bli någon NHL-spelare växlade jag över. När Skutskär gick upp i det som idag kallas HockeyAllsvenskan platsade jag inte längre och då började jag att döma. Det gick ganska bra och jag gjorde ett halvår i division 2, ett år i division 1 och sedan gick jag upp i SHL 1989.

Då och nu

Under 26 år dömde "Kuben" hockey på högsta nivå och han har sett en hel del under sin tid på isen. Bland annat var han med om flertalet regelförändringar. Vilken är den som gjort störst skillnad, enligt honom?

– Det är väl red line offside och touch icing som gör att det går mycket fortare idag. Jag tycker att det är på ett positivt sätt, det gör jag. Jag tycker också att det har varit bra att man infört hårdare bestraffningar för checking to the head. Det är bra att det beivras.

Hur ser du på den eviga diskussionen om rinkstorleken och effekt på spelet?

– Nu har jag inte dömt i NHL men jag har dömt i Finland, där de också har mindre rink. Blir rinken smalare så blir kontakten lite tajtare. Hockeyn är ju en form av kontaktsport så det är ju viktigt. Men det ska inte övergå i att vara någonting fult. Just det här med respekten. Om du står taskigt intill sargen och jag tacklar in dig. Då måste jag tänka “Jag kanske tar pucken av honom men han kanske kommer att ligga på sjukhuset, är det värt det?” Man måste värdera det. I vilket syfte tacklar jag? Är det för att ta pucken eller för att göra en motståndare? Men jag är nog för en mindre rink.

Han fortsätter sitt resonemang kring just tacklingarna och det fysiska spelet:

– Man gjorde inte så dumma grejer som när man tacklar mot huvudet. I och för sig gick det långsammare då. Men jag tycker att man hade mer respekt för varandra längre tillbaka. Nu tänker man mycket på sin egen sak. Jag vet inte. Jag tycker att man hade mer respekt för varandra tidigare.

Kan du utveckla det lite?

– För det första tycker jag att man försvarade sig bättre för att ta emot en tackling förr. Nu kan man ställa sig i väldigt dumma positioner för att bli tacklad in i sargen eller att få en tackling mot huvudet. Tidigare kanske man inte åkte dit eller tog det lugnare in i vissa situationer. Att det går mycket fortare på isen idag påverkar såklart.

Regler är inte allt. De många åren på isen har gett många intryck. När han tänker tillbaka på allt han har upplevt blir det lätt nostalgiskt.

Har du några höjdpunkter från karriären som sticker ut?

Han tänker efter en stund.

– Jag fick ju till och med döma Börje Salming när han kom hem från NHL och spelade med AIK: Han var ju en ungdomsidol hemma i Gävle på 70-talet, säger han och fortsätter längs Minnenas Aveny:

– Jag har haft förmånen att döma en VM-final när det var lockout-år och alla de bästa från NHL var där. Samma år dömde jag SM-finalen mellan Färjestad och Frölunda när proffsen var med. Ett bra minne från den är när Sheldon Souray och Zdeno Chara kommer fram och tackar för en bra finalserie. De har precis förlorat, så det kommer man ihåg.

Fler minnen sticker ut, bland annat bronsmatchen i OS i Turin 2006 mellan Tjeckien och Ryssland.

– Jag var ende europeiske domare som fick en slutspelsmatch där, vilket var kul. Och i början av 1990-talet hade jag Sovjetunionen mot Tjeckoslovakien i Izvestia (idag Channel One Cup). Det var i början på min karriär och det är något jag kommer ihåg så klart. Det finns många minnen med spelare som jag har dömt och det har hänt att man har blivit starstruck, till exempel när man pratar med en sådan som Jaromir Jagr. Jag har ju också haft förmånen att döma de stora svenskarna; Håkan Loob, “Foppa”, “Sudden”, Lidström, bröderna Sedin, Zetterberg och så vidare. Det är också stort förstås.

{!B}

Vi vänder tillbaka till utvecklingen på isen. Hur har snacket och jargongen därute ändrats?

– Det var ganska tufft snack tidigare mellan spelare och domare. Man kunde säga både det ena och det andra till varandra, men med respekt. Idag är det så många kameror och allt så man törs ju knappt säga något, tänkte jag säga. Men ibland kan en spelare må bra av att bli avsnäst av en domare, och tvärtom såklart. Det var ett ganska tufft klimat men ofta på ett ganska vänskapligt sätt. Speciellt när matchen var över. Då var det sällan några hard feelings mellan domare och spelare och det tror jag inte att det är idag heller. Spelarna vill vinna. Båda lagen vill vinna. Och där i mitten står en domare som försöker göra det så rättvist som möjligt, säger han och slår in på ett litet sidospår.

– Men det har jag tänkt på i många år: Att man som domare skulle gå in och öppna dörren till ett omklädningsrum och säga “Fy fan vad dåliga ni är. Här åker jag 40 mil för att döma en hockeymatch och så spelar ni så jävla dåligt” och slå igen dörren och få reaktioner på det. Det skulle vara rätt kul, faktiskt. Det är ungefär så vi domare får uppleva det. Men det törs man inte, skrattar han.

Med förbehållet att det kanske är en svår fråga på uppstuds ställer jag den ändå.

Har du någon dråplig situation på isen som du minns lite extra?

– Man har väl tagit någon halvtaskig utvisning så fel målvakt har åkt mot båset. Jag kommer ihåg att jag mötte Bosse Ahl på mittlinjen en gång - ja det är ju ganska många år sedan nu. Då blir man lite full i skratt och vill be om ursäkt samtidigt: “Jaha, sorry. Var det en så dålig utvisning att det var ni som trodde att ni skulle få powerplay? Det är ju ni som ska vara fyra-mot-fem.” Då fick man blåsa av. Jag minns en gång i Södertälje. Södertälje spelade med sex man och jag blåste av för det. Men det var ju bara det att de hade tagit ut målvakten. Så Nyman skrek högt: “Men vad fan, Kuben! Jag har ju tagit ut målvakten!”.

Han skrattar. Det är minnen nu, men där och då var det inte lika enkelt.

– Det blev man bättre på med åren, att kommunicera och säga förlåt och medge att man gjorde fel. I början var det mer att man tyckte att man gjorde var rätt hela tiden.

{!A}

Hur gick det att koppla bort publiken? Blev det också enklare med åren?

– Det är inte så enkelt, så klart. Det är det inte. Ibland kunde det också bli så att när man såg att man verkligen hade rätt och publiken buade…att det motiverade en. Men samtidigt är man inte mer än människa. Man blir påverkad av omgivningen. Så är det ju. En domare som kommer att döma i SHL nu med 500 åskådare, det blir som att döma en träningsmatch. Det blir ingen yttre påverkan, säger han och skjuter till:

– Men ett fullsatt Scandinavium, Hovet, Linköping whatever. Det är en helt annan sak.

Kan det vara en fördel för nya domare att kunna fokusera mer på spelet på isen under rådande förutsättningar?

– Nej. Jag tror det är bäst att komma in och härdas. Nu är det ju annorlunda med fyrdomarsystemet. När jag kom in var man ensam så det var en helt annan press på en då. Jag dömde i det nya systemet under mina sista år. Det är också ganska viktigt att man synkar ihop som domare. Det är som ett backpar. Erik Karlsson och Nicklas Lidström är två av världens bästa backar, men de skulle förmodligen inte passa så bra ihop. Så är det med domare också, vissa passar man bättre ihop med än andra. Det gäller att man tänker hockey lika.

Avslutningsvis, tror du att ditt rekord slås`?

– Jag tror det, för nu dömer dom så många matcher per år. Jag dömde mina matcher på 26 år. I början dömde jag kanske 20-25 matcher och sedan drygades det ut med tiden. Men jag tror att en sådan som Micke Nord eller Linus Öhlund kommer att slå det här, avslutar "Kuben."