SHL-MINNET: ÖREBROS SHL-AVANCEMANG 2013

Publicerad:

SHL-minnet

För tio säsonger sedan tog Örebro klivet upp i SHL – och de har varit kvar i ligan sedan dess. Med Örebroikonen Henrik Löwdahls hjälp ska vi nu minnas tillbaka till säsongen 2012/13. ”Givetvis är det här nummer ett av det jag upplevde under min karriär”, säger Löwdahl, som berättar om krismöten under grundserien samt den härliga känslan medan segersviten pågick i kvalserien.

Säsongen 1978/79 spelade Örebro IK i dåvarande Elitserien, men därefter dröjde det över 30 år innan ett lag från Örebro skulle spela i högstaligan igen. Men 2013 avancerade Örebro HK till svensk hockeys finrum.

– Vi hade det rätt kämpigt stora delar av säsongen. Vi tog bakvägen till kvalserien via en Playoff-serie där vi var väldigt illa ute. Vi hade en fantastisk avslutning det året som kryddades med att vi tog klivet upp till SHL, säger Henrik Löwdahl, 41.

Som han är inne på var det långt ifrån en säsong där allt flöt på för Örebro. Snarare tvärtom. Klubben hade varit i två raka kvalserier och gick in i säsongen med rätt höga förväntningar, men det lossnade inte riktigt.

– Vi var nere på nionde plats ett tag i allsvenskan och släpade efter. Då hade vi kanske inte känslan av att vi skulle ta klivet upp. Vi hade lite skador på några av våra bästa spelare, exempelvis Jared Aulin. Men i det växte andra spelare fram och tog enorma kliv, säger Löwdahl.

"Var lite krisartat"

När 37 matcher var spelade av HockeyAllsvenskan var Örebro på plats åtta, vilket skulle betyda att det var färdigspelat efter grundserien

– Det var lite krisartat och vi hade krismöten som man har när det går betydligt sämre än vad man hade förväntat sig. Vi hade vunnit allsvenskan året innan och hade såklart ambitionen att slåss i den absoluta toppen. I stället höll vi på att till och med missa PlayOff-serien, säger Löwdahl.

Örebro lyckades dock avsluta grundserien tillräckligt starkt för att knipa en plats bland topp-7. De slutade på sjätte plats. Upp till seriesegrande Leksand skilde hela 30 poäng. Därefter hamnade Örebro i Playoff-serien med BIK Karlskoga, Djurgårdens IF samt IK Oskarshamn. Förutsättningarna där var enkla. Ettan tog sig till kvalserien. För övriga lag var det färdigspelat. Örebro satte sig i ett kanonläge och i den femte omgången ställdes de mot rivalen BIK Karlskoga, men värmlänningarna vann med 4-2. Då var det plötsligt BIK Karlskoga som hade allt i egna händer. I sista omgången förlorade dock BIK Karlskoga samtidigt som Örebro besegrade Djurgården på Hovet – och det räckte för att Örebro skulle ta den sista platsen i kvalserien. Att laget var där för tredje året i rad tror Löwdahl att de hade nytta av.

– Första gången vi var i kvalserien var vi för oerfarna och naiva. Andra året hade vi en bra känsla av att kunna vara med och fightas, men vi var inte nära då heller. Tredje gången kom vi in med en fantastisk formtopp och alla killar i laget presterade nästan på max av varje individs kapacitet, vilket är häftigt, säger Löwdahl.

Hur mycket betydde Peter Andersson (tränaren) för er framgång?

– Otroligt mycket. Det var ett kämpigt år som jag var inne på. Han brottades med gruppen, höll jag på att säga. Resan vi gjorde under några år har klubben mycket att tacka Peter för. Han tog in en professionalitet i allt vi gjorde. Hur man tränade, förberedde sig och så vidare, säger Löwdahl.

"Något jag har med mig resten av livet"

Örebro inledde kvalserien med att ta en poäng borta mot Timrå, som då kom från SHL. Därefter radade Närkelaget upp seger efter seger. När de var uppe i fem raka segrar hade de möjlighet att säkra SHL-platsen.

– Det är något av ett drömscenario att få uppleva under karriären, att det flyter på när det är som viktigast. Vi kunde inte vinna något guld, men att ta sig upp i SHL var det närmaste vi kunde komma den känslan. Då hade Örebro inte haft ett lag i SHL under närtid, utan det var väldigt stort i stan. Något som många hade hoppats på och drömt om under en längre tid. När man får den där känslan i laget vill man bara spela fler matcher, medan man är i det där flowet. Jag har aldrig haft den känslan så tydligt i ett lag jag har spelat i, varken före eller efter den där kvalserien. Det är något jag kommer att bära med mig resten av livet, säger Löwdahl.

I den sjunde omgången ställdes Örebro mot Rögle samtidigt som Leksand mötte Timrå. I fall det blev segrar för Örebro och Leksand säkrade båda klubbarna en plats i SHL. Löwdahl hade dock varit sjuk några dagar innan den här matchen och hade en lite annorlunda resa till Ängelholm.

– Jag åkte inte med bussen för jag hade haft lite feber. Jag fick åka tillsammans med vår materialförvaltare i stället, säger Löwdahl.

Löwdahl kom till spel – och han var i allra högsta grad delaktig i Örebros seger. Han gjorde nämligen både matchavgörande 3-0 samt 4-0 när Örebro till slut vann med 5-2. Därefter fick Örebrospelarna invänta resultatet från Leksands match.

– Vi var kvar på isen och väntande. Vi visste att Leksand hade ledningen och till slut fick vi beskedet att Leksand hade gjort mål i tom bur. Då släppte allt. Grymt var det, säger Löwdahl.

Hur var firandet efter det?

– Först blev det lite firande på arenan. Därefter en lång bussresa hem på natten, men en väldigt trevlig natt. Vi möttes upp av ett gäng tappra supportrar med lite bengaler på natten. Sedan var det hem och återhämta sig lite. För vi hade ett gäng matcher kvar, bland annat två på hemmaplan, säger Löwdahl.

"Givetvis är det här nummer ett"

Löwdahl var Örebro trogen under hela sin karriär och det är inget snack om vilket minne han rankar högst.

– Den här säsongen är solklar etta. Jag fick vara med i ett slutspel när vi brottades med Växjö. Vi hade ett bra lag och var med och fightades. Att ta sig till en semi hade kanske varit något som hade kommit närmare det här. Jag vet att många som har tagit sig långt i slutspel ändå håller att ta sig upp till SHL högt. Jag litar på dem. Givetvis är det här nummer ett av det jag upplevde under min karriär, säger Löwdahl.

Johannes Hägglund