JAG HÅLLER PÅ LULEÅ: MARCUS "LILLPUCKEN" PERSSON
Publicerad:

I nästan 20 år har Marcus ”Lillpucken” Persson gått på Luleå Hockeys matcher och nyligen såg han sin 500:e match på plats. Hockeyn är inte bara ett intresse för Marcus, den betyder allt. ”Hockeyn gör Marcus till en egen individ, inte bara nån som hänger med morsan och farsan eller sin assistent. Där har han nåt att komma med, det är nåt han kan”, berättar pappa Lasse.
Det är oktober och hockeysäsongen har rullat igång. För familjen Persson i Luleå är det bästa tiden på året (i alla fall för delar av familjen). Så har det varit i ganska många år nu.
– Jag brukar säga att hockeyn ligger i Marcus DNA. Han har alltid haft svårt med fysiska saker men var tidig med att lära sig läsa och räkna. Det lärde han sig mycket genom att sitta på text-tv-sidorna 358 och framåt och kolla tabeller och resultat, skrattar pappa Lasse.
– Marcus storebror Robin spelade själv hockey och gav Marcus hockeybilder. När han var yngre hade Marcus en gul permobil och HV71 hade gula dräkter, så då började han hålla på HV71.
– Men nu är jag frisk! flikar Marcus in med glimten i ögat.
Vändningen i supporterskapet kom runt lockoutsäsongen 2004/05, då Marcus och pappa Lasse ofta gick på hockey i Delfinen – som ishallen i Luleå fortfarande kallas hemma hos familjen Persson. Handikapplatserna var på den tiden intill sargen, och Marcus satt där med matchtröja på och blev ett välkänt ansikte i hallen.
– Jag brukar skoja och säga att det var när han bytte till blå permobil som han började hålla på Luleå, men det var nåt som skedde gradvis. Alla såg oss där vi satt nära isen och folk i laget började känna igen Macke. 2005 fick Marcus besöka en Luleå Hockey-träning när Slavomir Lener var tränare och fick stora favoriter i Micke Renberg och Karl Fabricius, berättar Lasse.
”Luleå Hockeys största supporter”
Idag är det inget snack om vilket lag som gäller – känslorna för HV71 är sopade under mattan intygar Marcus – och många går till och med så långt som att kalla Marcus för Luleå Hockeys största supporter.
– Det betyder allt och lite till, säger Marcus och pappa Lasse fyller i:
– Hockeyn innebär att Marcus får vara en egen individ, inte bara nån som hänger med morsan och farsan eller sin assistent. Han kan hockey och har nåt att komma med. Det är nåt han får vara bra på. Har han en dålig dag i övrigt räddas den upp när det blir hockey.
Hockeyn har gett Marcus mycket, inte minst ett socialt sammanhang. Han är, som sagt, ett välbekant ansikte i Coop Norrbotten Arena där han och pappa Lasse nuförtiden har sina platser ovanför det klassiska Björngapet som Luleåspelarna äntrar isen genom.
– Marcus missar sällan en match, det är väl bara om han är sjuk och det ska mycket sjukdom till för att han inte ska gå på hockey, konstaterar Lasse.
Säsongen 2019/20 såg Marcus alla hemmamatcher i både SHL och SDHL – utom den sista SHL-matchen som stängdes för publik på grund av pandemin.
– För Marcus var det bara en härlig säsong för att han fick se så mycket hockey, men för oss föräldrar var det en ljus säsong för att det innebar att han inte hade några sjukdomar eller operationer då, säger Lasse.
”Nu är man hemma igen”
Med Marcus medfödda cp-skada tillhör mediciner, sjukdomar och operationer vardagen. Och även om en lättare förkylning inte stoppar Marcus från att se på hockey finns det saker som tvunget måste prioriteras.
– Marcus opererade in en baklofenpump i november 2017, men som väl var sammanföll det med ett landslagsuppehåll så han missade bara en SHL-match. Att missa en match var illa nog, för vad sa du när du var tillbaka i hallen nästa match? säger Lasse och vänder sig till Marcus.
– Nu är man hemma igen, svarar Marcus med ett leende.
I ishallen – ja, för all del på andra håll också – går Marcus oftast under namnet ”Lillpucken”, ett smeknamn med lite oklart ursprung.
– Det kommer säkert från min blogg, Bättre hockey, funderar Lasse, men jag kan faktiskt inte säga exakt när eller varifrån det kommer.
”Har man gjort en match i Luleå vet man vem Lillpucken är”
Oavsett ursprung har det satt sig, och nu är Marcus ”Lillpucken” med de flesta i och runt Luleå Hockey. Inte minst spelare och ledare i föreningen.
– Marcus har fått många vänner i både SHL- och SDHL-lagen. ”Fabbe” (Karl Fabricius), Janne (Sandström), Fällis (Johanna Fällman) och Emma Nordin är såna som sticker ut. De lyser upp när de ser Macke och tar sig alltid tid att byta några ord.
– Janne Sandström sa en gång att har man gjort en match i Luleå Hockey vet man vem Lillpucken är, säger Lasse.
Ett upptåg som står ut var när Marcus fyllde 20 år och blev kidnappad till ishallen där SHL-laget stämde upp i sång för hans skull, något som också förevigades i Luleå Hockeys kanaler. Men gemenskapen med personer i föreningen har också lett till andra roliga hockeyupplevelser.
– Marcus och Fredrik Glader, som tränade damlaget i flera säsonger, har utvecklat en härlig relation, berättar Lasse. De kallar varandra ”Chefen 1.0” och ”Chefen 2.0” och när Glader flyttade till MoDo bjöd han ner oss dit för att kolla på en match, så vi var där och såg MoDo-Timrå. På årets försäsong åkte vi till Boden när han var där med sin nya klubb Narvik.
Det har också blivit några minnesvärda bortaresor för att supporta Luleå Hockey. Med en storasyster i Kumla har Behrn Arena i Örebro varit en given arena att besöka, och även Hovet i Stockholm har Marcus hunnit se sitt lag spela i. På frågan om det finns nån speciell bortaarena Marcus vill besöka för att se sitt Luleå kommer svaret snabbt:
– Alla!
”Nu går vi för 1000-lappen”
För några veckor sedan såg Marcus ”Lillpucken” Persson sin 500:e match, något som uppmärksammades av TV4:s Lars Lindberg i direktsändning. Pappa Lasse berättar om jubileet.
– För Marcus var nog själva jubileet inte så speciellt, han nöp en cider i en periodpaus för att fira lite men annars var det fokus på matchen.
– Det var nån som kallade honom för 500-lappen och Fredrik Glader sa ”nu går vi för 1000-lappen”. Det är väl en bra målsättning.
– Inspirationen kommer från när en kille här i Luleå, Disco-Kenta kallar vi honom, firade att han sett 900 matcher. Jag minns att jag tyckte det var stort, och under pandemin hade vi inte så mycket att göra så då började vi titta i kalendrar och bland gamla biljetter för att räkna på hur många Marcus sett, berättar Lasse vidare.
Vita jeans i Stadsparken
Det egna jubileet kanske inte firades så grandiost, men desto mer storslaget firande har det varit när Luleå Hockey/MSSK bärgat guld.
– Nuförtiden har de stängt ner möjligheten att fira med laget ute på isen, men så länge man fick det har vi varit ute på isen med tjejerna och firat, berättar Lasse. Det har varit så positiv och hjärtlig stämning, tjejerna inkluderar Marcus på ett fint sätt.
– Sen har det blivit en tradition att Marcus kör vita jeans till firandet i Stadsparken, skrattar Lasse. Det är en grej här i Luleå och handlar väl dels om att man ska klä upp sig lite, dels att man ska kräla runt och skita ner sig lite och inte vara så ren och prydlig när man kommer hem till mamma.
– Att det är snö i Stadsparken i Luleå vid den tiden på året är en annan femma.
När det kommer till årets lag och säsong är Marcus hoppfull. Favoriten ute på isen är given.
– Omark, ingen tvekan, svarar Marcus.
Och när han ska tippa utgången av säsongen är det också med positiva tongångar.
– Trea i grundserien. Sen blir det guld!
– Då har vi lagt jinxtipset också, skrattar pappa Lasse bredvid.