MÖT MÄNNISKAN: THEODOR LENNSTRÖM

– Jag har alltid varit en storstadskille så nej, det hade jag nog aldrig kunnat tro, haha.

Så svarar Theodor Lennström på frågan om han, när han för första gången lämnade hemstaden Stockholm för ett hockeyäventyr i Karlskoga, hade kunnat tro att Värmland skulle bli hans hem i så många år. Han är dock snabb med att lägga till:

– Det gick väldigt mycket bättre än jag trodde rent socialt, och efter ett år i Karlskoga kände jag att jag trivdes väldigt bra i Värmland. När jag landade i Karlstad och Färjestad kände jag absolut att det var en plats jag kunde bli kvar på länge.

Han är inne på sjätte säsongen på värmländsk mark (låt gå för att fjolårssäsongen spenderades på annat håll också, vilket vi återkommer till). Att han befinner sig där kan han – och alla Färjestadssupportrar – till stor del tacka pappa Bill för. Det var han som satte sonen i Hammarbys hockeyskola (”Det var där han trodde att jag skulle få den bästa ishockeyutbildningen”) och det var han som fick Theodor, eller ”Ted” som många i hans omgivning kallar honom, att fortsätta med ishockeyn under några tuffa år.

– Jag var nog en talang som ung, men fattade det inte själv. Jag tyckte det var roligare att hänga på stan, spela datorspel och vara med polarna. Hade det varit upp till mig hade jag slutat med hockeyn vid flera tillfällen, men pappa tvingade mig att fortsätta. ”Du får inte slänga bort din talang”, sa han. Jag såg nog inte framför mig att jag skulle nå en nivå där jag kunde ha ishockeyn som yrke, att jag hade de kvaliteterna i mig, berättar Theodor.

Barndomspolare med landslagsbacken – i fotboll

En av polarna han hängde med tidigt var Ludwig Augustinsson. Båda två växte upp på Kungsholmen, och gick på samma dagis och sedermera samma skola innan båda två flyttade till Bromma. När Lennström bytte ”Bajen” mot ”Gnaget” i 14-årsåldern blev han lagkompis med Filip Sandberg, som liksom Ludwig Augustinsson var en bollbegåvning.

– Ja, båda två var grymma i både fotboll och ishockey, intygar Theodor.

Flytten till AIK var naturlig eftersom familjen Lennström är AIK:are av födsel och ohejdad vana. Även om ishockeykarriären ibland krånglar till det hänger Theodor Lennström med så gott det går när det kommer till Solna-klubbens förehavanden.

– Jag följer alltid AIK och håller koll på alla matcher, både i fotboll och ishockey. AIK betyder mycket för mig, men sedan jag flyttade från Stockholm har det varit svårt att följa matcherna på nära håll, säger han.

Johanna Lundberg/Bildbyrån

Theodor Lennström i AIK-tröjan 2014. Foto: Bildbyrån

Tuff start i SHL

Efter att ha fått debutera i SHL med AIK 2014 (”Vi mötte Växjö hemma, i mitt första byte fick de en fyra mot etta där jag var ensam kvar som de gjorde mål på. Första bytet och mål i baken efter tjugo sekunder, då trodde jag inte det skulle bli fler byten”) degraderades klubben till HockeyAllsvenskan där det blev ytterligare en säsong för Lennström, innan det var dags att bryta upp.

– Det året var tufft, medger Theodor. Jag fick inte spela så mycket och kände att jag behövde en nystart. Jag ville komma bort från Stockholm och fokusera på hockeyn. Efter säsongen var Karlskoga egentligen mitt enda bra alternativ.

Vid länsgränsen mellan Värmland och Närke fick Theodor Lennström precis den nystart han var ute efter. BIK Karlskoga hade ett skönt gäng som lirade bra hockey. För Lennströms del sa det klick direkt, och framförallt andra säsongen i Nobelhallen blev ett genombrott.

– Redan under slutet av första säsongen kände jag att jag började få tillbaka självförtroendet och andra säsongen kände jag mig dominant långa stunder. Färjestad hörde av sig efter jul och det kändes som ett naturligt steg där jag kunde fortsätta utvecklas, berättar Theodor.

Fick tankeställare och körde fast

Även om Lennström redan gjort den stora sociala omställningen när han bytte Stockholm mot Karlskoga var omställningen från den mindre HockeyAllsvenska klubben till SHL-giganten Färjestad också ett stort steg.

– Ja, absolut. Färjestad är ett steg upp varifrån man än kommer, skulle jag säga. Det är otroligt proffsigt på alla nivåer, menar Theodor.

– När jag kom dit var jag rätt optimistisk och kände att jag skulle klara av att ta mitt spel från HockeyAllsvenskan till SHL utan problem. I början fick jag en tankeställare när jag kände att allt gick fortare uppe i SHL, men jag anpassade mig ganska snabbt. Sen fick jag aldrig riktigt den roll jag strävade efter och kände inte att jag tog mig framåt.

– Jag tyckte själv att jag spelade bra, att jag gjorde bra med poäng i fem mot fem, men ändå stod stilla i hierarkin, fortsätter Theodor. När Frölunda kom upp på bordet kände jag att de hade utvecklat många unga backar och att det var värt att ta chansen. Jag ville till NHL och kände att det var det bästa för min utveckling vid den tidpunkten.

Michael Erichsen/Bildbyrån

Säsongen i Frölunda resulterade i ett NHL-kontrakt. Foto: Bildbyrån

Blev kvar i Oilers-taxin

Sagt och gjort. Theodor Lennström tog det kontroversiella beslutet att byte Färjestad mot rivalen Frölunda, men sett i efterhand gav det precis den effekt han hade hoppats. Efter en säsong i 031-land stod NHL-lagen i kö för att signa den odraftade svensken.

– Det var sex, sju, åtta klubbar inblandade i början men ganska snabbt skalade jag ner det till två, Edmonton och en till. Efter en hel del snack med båda klubbarna, tränare, sportchefer kändes Edmonton bäst.

– Att skriva sitt första NHL-kontrakt var verkligen en dröm. Samtidigt visste jag att jag hade mycket jobb kvar för att ens få spela en NHL-match eller ta en plats i laget, berättar Theodor.

– Jag ingick i deras ”Taxi squad” i två och en halv månad och de bytte ut andra backar under tiden. Trots att det gick bra på träning fick jag inte chansen. Det är som det är och jag blickar inte tillbaka på det nu, men visst kan jag känna en viss besvikelse så här i efterhand.

Kom loss från ångestfyllt KHL-kontrakt

Inte heller vill Theodor Lennström blicka tillbaka på tiden i Ryssland, men berättar ändå:

– På grund av covid hade ryska ligan beslutat att avsluta grundserien i förtid och gå direkt in i slutspel efter OS. Eftersom min klubb Nizhny Novgorod spelat klart frågade jag min agent om det fanns möjlighet att avsluta säsongen i Schweiz eller Sverige och då dök Färjestad upp som ett alternativ.

– De lyckades lösa situationen och jag åkte direkt från OS till Novgorod, packade mina grejer och åkte hem till Sverige. Dagen efter att jag kommit hem startade kriget. Det var väldigt skönt att slippa sitta där borta i den situationen.

Det Färjestad Theodor Lennström kom hem till var ett lag i, om inte disharmoni så i alla fall obalans. Mångårige huvudtränaren Johan Pennerborn hade nyligen fått sparken och trots ett stjärnfyllt lag kämpade FBK med att nå en topp sex-placering i SHL-tabellen.

– Det var inte superpositiv energi i laget när jag kom in, nickar Theodor. Vi spelade mer för att lösa situationen, försöka vinna matcherna och ta oss in på topp sex. Samtidigt hade vi ett sjukt bra på lag på pappret och visste att vi skulle ha allt att vinna om vi fick ihop det.

– När slutspelet väl började gick vi in med en otrolig pondus och kunde verkligen slå underifrån, minns Theodor. Vi tog till det fysiska spelet och kunde bara gå ut och njuta av att spela hockey. När vi slog ut ettan Skellefteå var det ju en bragd, och vi fick en jäkla energi utifrån ju fler vi fick i ryggen.

Det slutade med guldfirande på Stora torget i Karlstad, men fortfarande fanns det orosmoln som tornade upp sig på himlen för Theodor Lennström. Kontraktet med Nizhny Novgorod var nämligen skrivet även över säsongen 2022/23, och när han höjde SM-bucklan mot skyn framför tusentals jublande Karlstadsbor var det ännu oklart om han skulle vara tvungen att återvända till Ryssland.

– Vi kämpade hela sommaren för att hitta lösningar. Det var nåt man gick och hade lite ångest över, att kanske behöva åka tillbaka. Det var sjukt skönt när vi väl hittade en lösning och jag bara kunde fokusera på att få spela i Färjestad, berättar Theodor.

Fredrik Karlsson/Bildbyrån

Theodor Lennström har inget emot att få avsluta säsongen på samma sätt som för ett år sedan. Foto: Bildbyrån

”Vill vinna för fansen jag älskar att spela för”

Att det fanns en förlösande känsla bakom det fyraårskontrakt Theodor Lennström tecknade med Färjestad i juli 2022 syntes också på SHL-isarna. Lennström inledde säsongen på ett mäktigt vis, och hyllningskörerna lät inte vänta på sig.

– Fram till min första skada kändes det väldigt bra, jag var inne i ett otroligt flow, bekräftar Theodor. Jag spelade helt klart min bästa hockey i karriären. Efter skadan har det gått ganska bra, det har känts riktigt bra till och med i vissa stunder, men jag har inte nått upp till samma nivå som innan skadan.

I slutspelets första ställdes Färjestad mot Frölunda. Laget han spelade i säsongen 2019/20 – och laget han gjorde ett spektakulärt mål mot i spel tre mot fem tidigare under säsongen.

– Ja, det rankar jag nog som nummer ett i karriären. Jag brukar kunna hitta på lite roliga grejer, men det där… jag tror aldrig jag kommer komma i närheten av något liknande igen, säger han och skakar på huvudet.

Nu står det klart att Theodor Lennström inte gör en sjätte säsong på värmländsk mark – åtminstone inte säsongen 2023/24. Då kommer han nämligen representera Genève-Servette HC i den schweiziska ligan. Detta kommunicerades redan den 1 mars, mitt under avslutningen av SHL:s grundserie.

– Vi gick ut med det för att slippa spekulationer och för att jag skulle kunna fokusera helt och hållet på slutspelet, berättar Theodor. Det var ett beslut som låg på mig men jag tog det tillsammans med klubben, avslutar Theodor Lennström.