Möt Människan: Richard Gynge

Drygt tre veckor har passerat sedan Växjö Lakers säkrade klubbens tredje SM-guld. Sommaren har precis brutit igenom på bred front i Sverige när SHL.se får tag på Richard Gynge, 34, som svarar glatt. Efter några veckors ledigt är det tillbaka till vardagen för honom och övriga i Lakers.

– Vi har börjat träna igen. Vi fick två och en halv vecka ledigt där någonstans efter guldet. Nu är vi igång igen. Det är rätt härligt, säger Gynge och fortsätter:

– Det var kanske en lite extra positiv känsla nu när man kom ner till hallen. Det var många minnen som kom upp igen när man fick se grabbarna - eller vissa av grabbarna igen. Jag tror att det också är ett bra sätt att processa det som har hänt och ställa in sig på den nya säsongen.

När olika medierepresentanter fick tag på Gynge direkt på isen när guldet säkrats var hans numer bevingade ord: “Äntligen, det tog en j-a lång tid”.

Går det att sätta ord på hela upplevelsen nu några veckor senare?

Han funderar kort.

– Nej, jag tror att det är svårt. Det känns som att man går runt med ett leende på läpparna. Det är svårt att förklara. Det känns bara jäkligt roligt, säger han.

{!A}

Mycket av det som skiljer elitidrottare från övriga är en ständig vilja att vinna mer, att fortsätta framåt och det visar sig kvickt när Gynge, utan fråga, säger:

– Men det tog någon vecka, sen började man tycka att det var kul att vara i ett bra lag och börja tänka på att vinna nästa match och sätta nästa kasse och sådär. Det är väl lite typiskt sådär, det är utmaningen man lever för.

Är det så att när man börjar vara nöjd så har man redan där “förlorat” och hamnat på efterkälken?

– Så är det nog. Och jag tror när man börjar bli nöjd och inte söker nästa utmaning och nästa match, då är det nog dags att göra något annat.

Hur allt började

Gynge berättar att han alltid har varit forward. Att han däremot började med hockey från första början var en slump. Hans pappa hade spelat, som högst i division 1. Och det var via honom allt började:

– Farsan hade nån kompis som var tränare på hockeyskolan i Hanvikens SK, för 85:orna. Farsan fick frågan om han kunde vara med och hjälpa till lite grann och då svarade pappa att “Det kan jag vara, men då får väl Richard vara med och åka lite?”

Och den unge Gynge fastnade för hockey direkt. Kärleken blev så djupt rotad att föräldrar och/eller tränare mer eller mindre fick lyfta bort honom från isen, berättar han. Han skrattar.

– Jag kommer inte ihåg allt men det har berättats lite stories om att det var en som låg och grät när ismaskinen kom ut för att spola och träningen var över…och det var ju jag då. Jag ville verkligen inte att det skulle ta slut.

**Från Hanviken har du, Joakim Nordström, Linus Arnesson, Daniel Brodin och Tom Nilsson tagit er hyfsat långt, får man säga. **

– Ja, det är ett par duktiga hockeyspelare från Tyresö. Jag tror att Johan Garpenlöv…men han har kanske Tyresö som moderklubb. Men de har slagits ihop och varit sådär lite till och från. Det är lite bra killar.. Det är roligt.

Från Hanviken flyttade han till Hammarby och vidare till AIK där elitkarriären tog fart. Men:

Fanns det någon tidpunkt när du märkte att du kanske hade något som inte de andra i din åldersgrupp eller de du spelade med hade?

– Det där är en riktigt bra fråga. Men det är svårt att säga. Jag vet inte…. Man kände väl ibland att man var duktig. Men jag vet inte om man tänker så. Jag tyckte mest att det var roligt att lira. Det jag tänker på som har tagit mig långt är att jag tycker att det alltid har varit så jäkla kul att lira. Jag spelade fotboll upp till 12-13 års ålder. Och pingis.

När han väl var tvungen att välja var det inga tvivel. “Det var klubba och puck” som han själv uttrycker det.

När vi har snackat tidigare har du ofta detaljerade svar om situationer och matcher. Kollar du mycket på hockey när du inte spelar själv?

– Nej, jag tror att ganska många som jag spelar med blir fascinerade över hur ointresserad jag är av hockey på ett sätt. Jag har aldrig sett en NHL-match, inte en hel. Jag skulle aldrig få för mig att kolla en SHL-match när vi inte spelar.

Han säger att han tror att han såg mer hockey som yngre men att han nu prioriterar annat då han har familj.

– Däremot kollar jag mina egna byten och matcher ganska mycket. Det kanske är därför jag har lite extra koll på situationer och sådär. Vi har en mjukvara där vi kan få våra byten och matcher utvalda.

{!B}

Kanske är det det som har gjort Gynge till en av de mest prominenta målskyttarna i ligan (89 mål på 249 grundseriematcher) i modern tid.

Hur djupt går du i dina analyser? Blir det på den nivån att du kikar på hur du placerat skridskor eller vinklat klubban?

– Det är tekniska detaljer, som du säger, som hur jag kan göra i avslut, i en-mot-en-situationer eller sargdueller. Men det är också mer övergripande: Var ska man åka och när? Var blir det bra att åka i försvarsspelet när man hamnar på lite mellanhand? Det är lite allt möjligt.

Att spela med Ovechkin

Gynge har spenderat stora delar av sin karriär i SHL men ungefär lika stora delar i KHL, något som uppenbarligen gjort intryck. Men den ryska livsstilen är inte som den svenska. Men anpassningen gick bra, menar han:

– Jag tyckte att jag gick in där med väldigt öppna sinnen. Då blev det inte så stor kulturkrock ändå, tycker jag. Om man bara går in med öppna sinnen och tar till sig kulturen och de sätt de har så blir det ofta ganska bra. Det tror jag gäller det mesta i livet. Men om man tror att man ska försöka att få det som hemma kan man nog få problem. Det tror jag absolut.

Karriären i Ryssland inleddes med HC Dynamo Moskva hösten 2012 där han blev lagkamrat med två inte helt okända NHL-spelare: Nicklas Bäckström och Alexander Ovechkin, som spelade sin lockout-hockey där:

– Det var helt otroligt, faktiskt. Bäckström är ju en helt fantastisk spelare och det var kul med en svensk där Att få se hans jobb på nära håll var häftigt. Men Ovechkin…. Med det hockeyintresse som finns i Ryssland är det nog svårt att förstå hur stor han var. Vi kunde komma till städer över hela Ryssland och det kunde stå 200-300 personer utanför lagets buss när vi kom till hotellet bara för få en glimt av honom och kanske få en autograf.

Efter en kort mellanlandning i Prag blev det två säsonger i fjärran östern hos Admiral Vladivostok.

– Vladivostok är en av de finaste städerna i Ryssland. Det är en riktig kuststad, det var jättefint där. När jag var där var det ett jäkla drag kring hockeyn. De fick ju sitt KHL-lag precis då så det var mycket nytt för dom; Ny arena och allt det där. Det är synd att det är så otroligt långt bort. Man blir lite trött när man spelar där med alla resor och åtta timmars tidsskillnad till de västra delarna av landet

Personlig utveckling

Sedan tiden i AIK har han blivit en mer komplett spelare, menar han själv. Han säger att han är bättre över hela isen numer. Och efter en mellanlandning i Växjö under 2015-2016 blev det ytterligare nästan tre säsonger i KHL.

Lärde du dig något speciellt under tiden i Ryssland?

– Det är svårt att säga vad jag lärde mig där och vad som har kommit med rutinen. Jag tycker att jag har fått väldigt mycket hjälp av Lakers. Det året jag hade 15-16 här med Sam och grabbarna var viktigt för mig. Jag var väl rätt okej i KHL innan men med det avstampet jag fick under året i Växjö tycker jag att jag tog KHL-spelet till en annan nivå under de tre…eller de två åren i KHL efter det. Jag var ju där tre år men jag var ju skadad nästan hela sista säsongen.

Och ja, hans bästa säsong i KHL följde efter året i Växjö. Det föder en fråga:

Hur bra koll har du på din egen statistik?

– Det har jag väl lite koll på. Inte exakt sådär. Det har blivit några år här men lite koll har man väl, skrockar han.

Kan du uppskatta vad du har gjort i SHL?

– Totalt?! Ja du sa ju 89 mål, haha! Men assist…? Det borde vara lika många ungefär.

78.

– Ja, mer mål än assist. Det är inte många som gör det. Och det säger jag inte på något positivt sätt, haha!

Men det kan väl vara positivt? Någon måste ju göra målen.

– Haha, precis!

Du har några år kvar, hoppas vi alla, men kan du se dig själv inom hockeyn när karriären är över eller är det för tidigt att tänka så?

– Jaa… Både ja och nej. Det finns ju en del man har lärt sig och kan lära ut och man har ju en grym kärlek till sporten. Så, absolut. Sen är det svårt att säga om man kommer vara trött på det när man väl bestämmer sig., avslutar han.

Först väntar (förhoppningsvis) några fler säsonger i SHL för Richard Gynge. Skyttekungen. Svenska mästaren.