SHL PRIDE WEEK - SOFIA B KARLSSON
Publicerad:

I 13 år har Sofia B Karlsson jobbar med jämlikhet och inkludering inom idrotten. Här berättar hon om hur hon ser på hockeyn utveckling inom dessa frågor, vad SHL gör bra, vad som kan göras för att ta nästa steg samt varför SHL Pride Week är så viktigt.
För tredje gången är det dags för SHL Pride Week. Att en så pass stor liga som SHL väljer att belysa hbtqi-frågor och inkludering under en hel vecka tycker Sofia B Karlsson skickar ett starkt signalvärde.
– Det är en viktig aktion för allas lika värde och allas rätt att vara en del av hockeyfamiljen. Det är ett sätt att visa att hbtqi-frågor är en fråga för alla, oavsett hur man identifierar sig eller vem man blir kär i. Det är också ett sätt att visa att den som sitter på makt, som SHL i det här fallet, tar det här på allvar och att de lyssnar på berättelser inom de här frågorna, säger Sofia B Karlsson.
"Görs många bra saker inom hockeyn"
Hon har jobbat med jämlikhet och inkludering i 20 år. Specifikt inom idrotten är det 13 år och numera arbetar hon som konsult, men dessförinnan jobbade hon drygt sex år på Riksidrottsförbundet där hon skulle hjälpa 72 förbundet i dessa frågor.
– Från min horisont tycker jag att det görs många bra saker inom detta område från hockeyn och SHL, säger hon.
En av sakerna hon syftar på är att samtliga spelare och ledare inom SHL har fått gå en utbildning av RFSL. Därefter har klubbarna fått med sig verktyg som ska underlätta jobbet med dessa frågor i vardagen.
– Vi har jobbat fram en modell för vad varje funktion i en klubb, som exempelvis sportchef, hållbarhetschef och lagkapten, kan göra i dessa frågor. Ingen ska känna att det här inte är en fråga för mig eller att någon ska känna ”jag förstår inte vad jag kan bidra med”. Vi har försökt bryta ner det till vad varje person kan göra. Det kan handla om att hålla koll på sitt eget språkbruk och säga ifrån, säger Sofia B Karlsson.
Hon betonar att här inte är något som behöver ”göras för stort”, utan att det mer handlar om att man ska få med det perspektivet i det man gör i vardagen.
– Vi kallar de mikrohandlingar för att det inte ska kännas för stort. Ska man få föreningen att gå runt kanske det inte går att driva något jätteprojekt kring detta. Man ska inte göra något annat än hockey, men att man bara ha med perspektivet att alla, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, ska känna sig som en del av hockeyfamiljen, säger Sofia B Karlsson.
Utbildar gymnasieelever
Flera av klubbarnas Prideambassadörer har sagt att de upplever att jargongen och miljön i omklädningsrummet i seniorsammanhang är betydligt mycket bättre än längre ner i åldrarna, vilket kanske inte är så konstigt. Men det är också något som SHL och Svenska Ishockeyförbundet försöker jobba med. Nytt för i år är att elever på Rekryterande idrottsgymnasium (RIG) och Nationell godkänd idrottsutbildning (NIU) får gå en utbildning som Sofia B Karlsson håller i.
– Det kommer från SHL från början och är ett samarbete med förbundet. Det går inom ramen för något som kallas ”hållbara spelare”. Då pratas det om kost, sömn, träningsupplägg och allt möjligt. En del är trygg och inkluderande miljö, och hur spelarna kan bidra för att uppnå det. Vilket är jättebra tycker jag. Då får eleverna fundera kring språkbruk, vilka som passar in gruppen, vilka som inte gör det och vad de kan göra för att hjälpa varandra, säger Sofia B Karlsson.
Rent generellt, hur skulle du säga att utvecklingen inom idrotten har varit kring dessa frågor de senaste åren?
– Pratar vi hbtqi-frågor har skett mycket inom de tio senaste åren. Tar man avstamp i när Antonio Hysén berättade att han var homosexuell öppnade det upp ett samtal. Det hade hänt på damsidan tidigare med öppna förebilder. Här är de skillnad på herr-och damsidan. Går vi in på herrsidan och SHL började det hända något när Hysén pratade om det. Då fick han samtal från hela världen, men det hände inte så mycket närmare honom. Det var lite samma med Kiruna IF, som var tidiga med den regnbågsfärgade tröjan. De tyckte att det tyst i Norrland, men fick stöd i USA. Lite för att det var svårt att prata om de här frågorna då. Sakta men säkert har det hänt mycket. Det är viktigt och modigt att de här personerna att berätta sina historier. Sedan är det viktigt att förbund och personer med makt lyssnar på de här personerna och gör något för att förändra. För det är inte hbtqi-personerna som har ansvar för förändringen, säger Sofia B Karlsson.
Vad är nästa steg att ta enligt dig?
– När det gäller transfrågor är vi lite efter. Vi har pratat om homosexualitet och där finns det förebilder. Transfrågor har kommit mer på agendan under de senaste åren. RF har haft ett samarbete RFSL under två år där det gjordes en sondering för att ta fram verktyg att hjälpa förbunden med detta. Det är en början i alla fall, säger Sofia B Karlsson.
– Tar vi utgångspunkt från föreningen tycker jag att man ska se över sin värdegrund och lägga till hbtqi-frågor om man inte har det. Det är viktigt att koppla det till kärnverksamheten. Det är hockey föreningen sysslar med och ska fortsätta med, bara ännu tydligare se till att hockeyn kan vara för alla. När det planeras en turnering eller spelare och tränare/ledare utbildas behöver normer och hbtqi finnas med på något sätt, för att säkerställa att alla är välkomna och inräknade. Att ha med regnbågsfärgerna är viktigt, för att visa att en förening tar hbtqi-frågorna på allvar, säger Sofia B Karlsson.
Varje klubb har en Prideambassadör under den här veckan. Varför är det viktigt?
– De är förebilder för många och det visar att det är en fråga som alla inom hockeyn tar på allvar och att man visar att inom hockeyn tillåter vi inte homofobi och kränkande ord. Ambassadörerna visar också att det inte behöver vara så svårt eller att måsta kunna allt från början. Det behövs olika röster för att lyfta frågan. Det är också ett sätt att tysta de som säger att hbtqi och hockey inte hör ihop, säger Sofia B Karlsson och tillägger:
– På tal förebilder och att motverka machokultur kan man lyfta fram det som hände när Börje Salming hyllades i Avicii Arena när ishockeyikonerna stod och grät. Det är ett nyligt exempel som var väldigt fint. I en machokultur ingår att inte visa vissa känslor för att man inte vill visa sig sårbar. Jag tycker att det var något som visar att hockeyspelare är människor som spelar hockey, inte hockeyspelare utan känslor, säger Sofia B Karlsson.