700 matcher: "En hobby som har urartat"

700 dömda matcher.

Det har respekt med sig, och det var den milstolpen som linjedomaren Ludvig Lundgren nådde i helgen när han dömde i den andra kvalmatchen mellan MoDo och HV71.

– Jag hade faktiskt inte koll på att det var just den matchen som var min 700:e, men det förstod jag när det började trilla in lite sms under morgonen. Jag visste ju att den var på gång, skulle väl egentligen ha skett lite tidigare men jag var sjuk ett tag, säger Ludvig Lundgren.

– Kollegorna jag dömde med hade med sig en present och jag fick med mig matchpucken också.

Var det speciellt?
– Klart det var speciellt på så sätt, men samtidigt är det alltid samma jobb som ska göras. En hockeymatch som ska dömas.

Det där svaret säger mycket om Ludvig Lundgren.

Han är inte längre fram än nästa beslut på isen.

– Det kanske låter klyschigt, men tänker jag för långt fram så tappar jag fokus i nuet, säger han.

Med sikte på OS i Milano

Därför tänker han inte heller på OS i Milano, dit han har chansen att komma med då han med i "road to Milano", en grupp med domare som tagits ut och kämpar om OS-biljetter. Ludvig var med i OS i Peking, men levde då i en bubbla på grund av coronapandemin.

– Det var mentalt påfrestande, medger han.

– Just nu tänker jag inte på Milano, men det är klart jag vill uppleva ett OS utan att leva i en bubbla. Som jag sa, börjar jag fokusera för långt fram så glömmer jag nuet, och glömmer jag nuet så är jag inte bra i nästa match. Är jag inte bra i nästa match så har jag heller inget i Milano att göra. När jag fick beskedet om Milano kanske det var 100 matcher kvar tills en uttagning, att tänka så långt är övermäktigt, för mig blir det för mentalt påfrestande. Det jag däremot kan tänka på att ta rätt beslut i nästa situation; onside eller offside eller liknande. På samma sätt har jag inte fokus på slutspel i första SHL-omgången, men jag planerar för det gällande träning och så vidare. Fokus ligger alltid här och nu, nästa domslut, nästa lagprestation.

PETTER ARVIDSON / Bildbyrån

Ludvig Lundgren är aktuell för OS i Milano.

Du är en av världens bästa domare, det är lite häftigt?
– Det är väl i så fall för att jag får döma med världens bästa domare.

Jo, men de dömer väl också med världens bästa domare?
– Haha, ja, så kan man ju se det.

Kom till SHL som 25-åring

Att inte tänka för långt fram har präglat hela karriären.

Han lade av med hockeyn i 15-16-årsåldern och föll in på domarspåret, som han testat redan som 13-14-åring. Som för många andra handlade till en början om att tjäna lite extrapengar, men det växte till något annat.

Någon dröm om SHL fanns egentligen inte. Som 25-åring var han ändå där.

– Vi kan säga att det är en hobby som urartat. Saker som man känner sig bra på och om man känner sig trygg med tycker man också är kul, och någonstans är det så det varit för mig. Jag har anammat nya utmaningar i varje steg. Jag har hela tiden blickat mot att bli bättre, inte nödvändigtvis att klättra i serierna. Det har lett till att jag ändå klättrat uppåt, säger han.

– Sedan är det en lagsport att vara domare, vi gör varandra bra. Ingen är bra ensam.

PETTER ARVIDSON / Bildbyrån

Ludvig Lundgren kom till SHL som 25-åring.

Hur menar du?
– Rollen i ett domarteam är inte alltid det viktigaste, snarare hur vi kan bygga en fungerande enhet på ett bra sätt. Att kväll efter kväll gå från att vara fyra individer till att bli ett sammansvetsat team på några minuter tycker jag är häftigt. Det handlar inte bara om att kunna kommunicera bra på isen, utan också om att förstå varandras styrkor och svagheter, och att snabbt hitta ett gemensamt synsätt för att fatta bra beslut tillsammans. Utan att ha något större belägg för det så tror jag att den dynamiken och samarbetsförmågan hos oss som grupp är smått unik.

Varför blev du linjedomare?
– Jag har varit huvuddomare lite grand, jag var bland annat med på någon pre camp till TV-pucken som huvuddomare, men jag trivs bäst med att vara linjedomare. Det faller tillbaka på det jag sa tidigare, saker som man känner sig kompetent inom blir kul. Jag inbillar mig att jag är bra på att se spelet, hitta rätt positioner, kan uppfatta vad som händer. 

Ett domslut i taget

Ludvig Lundgren är den enda linjedomaren som är anställd av SHL, på halvtid. Resterande tid jobbar han på Svenska Ishockeyförbundet med domarutveckling.

Framtiden?

Ja, svaret är givet: han tar ett domslut i taget.

– Framtiden beror på så många saker. Den viktigaste delen är hur det fungerar med min familj, har jag inte deras stöd i det här skulle det aldrig fungera. En annan del handlar om organisationens behov av mig, att jag känner att vi utvecklas i samma riktning, att våra mål och värderingar rör sig åt samma håll, att vi gör skillnad tillsammans och skapar något bättre. En tredje del handlar om hur jag passar in i gruppen, hur jag presterar tillsammans med andra och att jag får vara skadefri, till exempel. Men den dagen jag inte tycker att det är roligt längre, när jag inte ser utveckling – för det är ju just därför jag håller på – då är det klart, säger han, och avslutar:

– Men vet du vad det sjukaste är? Det här är roligare för varje match som jag dömer.