Mitell: "Smickrande för mig och Färjestad"

I söndags la vi ut följande fråga på våra sociala medier: ”Vilken SHL-tränare hade du helst haft som chef på ditt jobb?” Svaren strömmade in och de allra flesta svarade att de ville ha Tomas Mitell, 43.

– Smickrande dels för mig och dels för hela Färjestad, Vi är ett team som gör det, med allt från ordförande, vd, hela kontoret, ”Walle” (Rickard Wallin, sportdirektör) och hans gäng till oss i ledarstaben, spelare och materialare. Sedan är det många gånger jag som står i media och syns, men det är mycket som händer bakom kulisserna. Det är laginsats från alla inblandade, säger Mitell när SHL.se når honom på tisdagsmorgonen på väg till Löfbergs Arena.

Vad tror du är anledningen till att du får flest röster?
– Till 95 procent är det resultatbaserat skulle jag gissa på. Jag gör inga större utsvävningar i media och har inga sociala medier heller och följer det inte så mycket. Utan just att vi har har varit relativt stabila och haft rätt bra resultat sedan jag kom till Färjestad tror jag framförallt är det som bidrar till det.

Jag gissar att det är ett aktivt beslut att inte ha sociala medier?
– Ja. Jag har aldrig haft, aldrig testat och kommer aldrig att göra det heller tror jag. Jag ser ingen anledning att ha det och det känns som att fler och fler som väljer bort det, vilket jag tror är smart. Jag tror att man mår bättre som människa utan, men sedan kanske jag missar någon rolig grej för stunden, men totalt sett tror jag inte att man mår så bra av det. Den mänskliga hjärnan är inte programmerad för det där tror jag.

Kan någon i din familj visa dig inlägg och roliga klipp eller är du helt avskärmad?
– Jag är helt avskärmad faktiskt. Jag försöker att inte falla in i det och vara för intresserad av det. Jag tycker att det känns som en minuseffekt på livet.

JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN

Tomas Mitell.

Är mer rak mot etablerade spelare

Som spelare nådde Mitell till HockeyAllsvenskan och det blev fyra säsonger i andraligan innan han 2014 la skridskorna på hyllan. Redan säsongen därpå klev han in som assisterande tränare i Västerås. Därefter har han jobbat i Mora (assisterade tränare), AIK (huvudtränare), Chicago Blackhawks (assisterande tränare) och nu är han alltså huvudtränare i Färjestad BK. Det här är Mitells tionde säsong som tränare, men hur mycket har egentligen hans ledarstil förändrats under de här åren?

– Lite påverkas ledarstilen av vilket lag man är i, vilken roll man har och vilka spelare man har. Grunderna är detsamma, men numera är det lite mer kommunikation med spelarna och man har insett att de inte är robotar. Det är också till viss del en anpassning till samhället. När jag spelade hade man mycket mindre kommunikation och feedback från coacherna. Jag gick in med det i mitt ledarskap för det var det jag var van vid. Nu är det en ny generation spelare och för varje år känns det som att de vill ha mer och mer feedback. Tidigare pratade man med tränaren en eller två gånger per år. Så länge du inte hörde någonting var det bra nog, haha.

Hur ser du på den utvecklingen att det ska vara mer video och feedback?
– Totalt sett tror jag att det är bra med tätare avstämningar, kring vad som är bra, mindre bra och att man kollar av hur man mår. Det tror jag människor mår bra av. Ibland kan det kanske gå till överdrift. Spelarna äger trots allt sin karriär och har själva den absolut största påverkan på den. Det kan inte jag, agenten eller ett klubbyte lösa alla gånger. Det är en balans i det där. Generellt sett mår människor bra av att prata mer.

Vilka ledarförebilder har du haft genom åren?
– Alla tränare har haft bra och mindre bra sidor, precis som mina spelare förmodligen tycker om mig. Jag försöker att ta lite av varje. Det kan vara tränare på professionell nivå, men även ledare i ungdomslag, lärare eller föräldrar. Det är en mix av alla och sedan får man försöka anpassa sig till vilken grupp och vilken individ man har. Våra etablerade spelare i Färjestad kan jag ha lite snabbare och rakare feedback till medan en ung kille som kanske är på gränsen till laget kan behöva mer tid och förklaring. Tycker jag att Jocke Nygård åker dåligt med skridskor efter halva matchen behöver jag inte linda in det. Han vet att han behöver åka skridskor för att vara bra och då kan säga ”nu får du får fan börja åka”. Då säger han ”just det”, men kommer det upp en junior behöver jag ta mig lite mer tid.

Mycket i Mitells liv har handlat om hockey, men under sina första seniorsäsonger jobbade han vid sidan av hockeyn.

– Jag jobbade efter gymnasiet. Då jobbade på sportaffär och lager, och sådana grejer. Jag jobbade nog fram till att jag var 24, 25 år vid sidan av hockeyn.

Men du hade aldrig någon chefsroll då?
– Nej, det hade jag inte. Och då var det ett liknande ledarskap på arbetsplatserna som inom hockeyn. Bit ihop, gör ditt jobb och gör det du blir tillsagd så blir det bra. Men det är 20 år sedan och samhället har ändrats sedan dess.

FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN

Mycket av Tomas Mitells liv har handlat om hockey.

"Bra att påminnas om det"

Det är inte bara med sina tränarkollegor som Mitell kan prata ledarskapsfrågor med, utan även med frun Sanna. Hon jobbar nämligen som managementkonsult med ledarskapsfrågor. 

– Hon har en annan sida, mer från businessvärlden, mer akademisk. Där är det mer olika profiler på människor, vilket jag kanske inte hade tänkt så mycket. Man visste att folk var olika i ett lag, men jag kanske inte hade tänkt på det djupare än så. Det var mer byta ihop och komma igen. Är man dålig får man inte spela, inte mer med det, haha. 

– Just att folk är olika, vissa behöver mer förklaringar, vissa gillar att vara tysta, ha mer struktur och trivs bra med. Den delen var ny för mig då. Nu är det mer utbrett i samhället, men att ha Sanna att bolla med hjälpte absolut till och hjälper fortfarande till ibland. Det hjälper att få en annan vinkel. Vi blir lätt insnöade i vår hockeybubbla. Generellt sett är det en manlig jargong och ibland kan det bli hårt, stelt, kort och inte så omvårdande. Speciellt runt matcher och träning behövs det tas tuffa och snabba beslut och då blir det ofta kort kommunikation, vilket är grejer som jag kan bli påmind om.

Är det du som rådfrågar henne då eller tar hon upp det med dig?
– Både och, men just det där med att komma ihåg att prata spelarna i lugn och ro kan jag behöva påminnas om. I vardagen kan jag ibland vara frustrerad på något, men men då kan hon säga: ”men har du pratat med honom då?” Då kanske jag inte har gjort det på en vecka och då är det inte konstigt att det inte blir en förändring. Då brukar det hjälpa att prata. Sådana simpla grejer hjälper ändå till i vardagen. När det är viktiga matcher tisdag, torsdag, lördag och det är media, träningar, scoutande av motståndarlag kan jag ha en tendens att prioritera bort den biten, att ta mig tid att prata. Andra tränare kan säkert börja med att prata med individerna och lägger mindre tid på annat. Det beror på hur man är som person, men jag har en tendens att prioritera det andra ibland och då kan de vara en bra påminnelse för mig att mig tid för det.