"NACKDELEN ÄR ATT TRÄNARNA SLUTAR SOVA, BLIR STINGSLIGA OCH LÄTTANTÄNDLIGA"

Publicerad:

I huvudet på en SHL-spelare

Nils Andersson fortsätter att ge oss en inblick i hur livet som SHL-spelare kan vara. Här berättar han om hur mycket fokus som läggs på motståndarnas stjärnor under slutspelet samt avslöjar revbensgreppet "som till och med får Joel Lundqvist att flytta sig framför mål".

Hur mycket fokus lägger man på motståndarnas stjärnspelare under ett slutspel och inför en ny serie?

– Precis som för oss spelare känner tränarna att det är deras time to shine under slutspelet. De gör ofta ett enormt researcharbete. Nackdelen är att tränarna slutar sova, blir stingsliga och lättantändliga. Vilket är egenskaper man inte uppskattar hos en tränare som spelare. Det är lätt att tränarna är inne och petar i alla detaljer när de har förberett sig så mycket för motståndet. Att de exempelvis visar hur man ska hålla klubban för att stoppa Ryan Lasch i ett powerplay, som om man vore sju år gammal. Man försöker förklara att det inte går att stoppa Ryan Lasch i powerplay - man kan bara minimera skadan. Risken blir att det blir för mycket taktiska direktiv, vilket gör att de låser spelare, eller skapar en frustration. Då blir det lätt att spelarna blir robotar i stället för att spelarna spelar med instinkt. Generellt sätt tycker jag att kompetensen ofta finns i spelarna själva. Som tränare ska man visa exempel på vad stjärnspelarna har för mönster och vilka saker i spelet de upprepar.  Sedan lita på de egna spelarna att de använder sina styrkor för att avväpna dessa mönster.

Har du haft någon ledare som har varit bra på den avvägningen?

– Skellefteås sportchef Erik Forssell är en sådan. Han är väldigt taktiskt kunnig. Samtidigt är han så pass intelligent att han förstår att hans roll inte är överösa spelarna med en massa info. Även fast han var spelare hade en ledande taktisk roll i Malmö och när han snackade lyssnade man.

Vilka knep kan man ta till för att få motståndarans stjärnor ut balans?

– Ett klassiskt knep är revbensgreppet. Då får man spela utan lädret i innehandsken. Utifrån ser ut som at handen bara ligger på exempelvis motståndarens mage, men eftersom lädret inte är där kan man ta ett rejält revbensgrepp med handen och köra in fingrarna under revbenet på motståndaren. Då får man till och med Joel Lundqvist att flytta sig framför mål. När man inte har styrkan, vilket jag inte hade, var man tvungen att ta till sådana knep. Det sägs att revbensgreppet uppfanns i Osby.

Vem var det som lärde dig detta?

– Jeremias Augustin när vi spelade ihop i Växjö. Han var utlånad till Osby och där lärde han sig detta knep. Jeremias var en gnuggare i Växjö, men en stjärna i Osby och berättade alltid om Osby-tiden som det bästa i hans karriär.

Johannes Hägglund