SHL-REKORDET: "JAG HADE ALDRIG NÅGOT VASST SKOTT"

Espen Knutsen kom till Sverige och Elitserien från norska Vålerenga, en klubb vi återkommer till senare, inför säsongen 1994/1995. Destinationen var Djurgården och Knutsen blev snabbt en publikfavorit i Globen. Och när vi nu blickar tillbaka i historieböckerna kan vi notera att han, och en viss Peter Forsberg, delar ett mäktigt rekord i den svenska högstaligan. Ingen spelare har nått 200 poäng snabbare än de två. Båda behövde bara 191 matcher på sig för att nå den mäktiga milstolpen.

När SHL.se ringer upp har Knutsen precis avslutat ett ispass med just Vålerenga, där han numer är assisterande tränare. Det är några dagar före nyårsafton och precis när vi snackar har han fått beskedet att de dubbla rivalmötena mot Frisk Asker har blivit uppskjutna på grund av covid-fall hos motståndarna.

–  Men det som är bra är att vi har bra ekonomiskt stöd från regeringen här i Norge. Det är riktigt bra. Annars hade det varit konkurs, säger han och skrattar till.

Vålerenga är klubbens i hans hjärta och efter att han gjort 260 poäng, av vilka 137 var mål, blev det en flytt över gränsen österut. Knutsen berättar att han hade anbud från flera klubbar i Sverige.

– Frölunda var intresserade och Brynäs och något annat lag. Det var kul, skrockar han och fortsätter:

– Jag kände för Stockholm. Djurgården var mesta mästarna och en traditionsrik förening. Jag hade hört mycket bra om föreningen, allt var proffsigt….och så var det ju Globen också. Det var ju kul att ha den som hemmaarena, säger han vördnadsfullt.

{!B}

Och arenan blev hans hemmaborg under hela karriären i Sverige. En lyckad sådan. Den första säsongen blev det 20 poäng (4+16) på 30 matcher och året efter 33 poäng (10+23) på 32 matcher. Men att komma över till Sverige innebar en mäkta uppgift.

– Det började tufft på sommarträningen på Bosön. Jag låg efter fysiskt. Det var ett helvete. Men när vi kom på is gick det bättre. Det gick hyfsat första säsongen och bättre under andra säsongen. Under den andra säsongen var jag varm i kläderna och då var jag en av de som producerade mest, säger han.

Vi dröjer oss kvar vid Bosön. Från två träningar i veckan med Vålerenga till heltidshockey och en rejäl sommarträning var steget stort. Och Bosön tog ut sin rätt:

Knutsen skrattar högt.

– Det var tufft alltså. Jag hamnade i en trio med Jens Öhling…och vem var det? Det var i alla fall en trio fysmonster och så kom jag och inte var i närheten. Det var tufft. Jag fick träningsvärk efter andra dagen. Det är klart att jag undrade vad jag hade gett mig in på. Men men, det gick ju bra till slut.

Från att ha producerat mål på egen hand i Norge gjorde Knutsen sig ett namn som framspelare i Elitserien.

Du har sagt i intervjuer att målvakterna var mycket bättre i Sverige. Är det hela sanningen?

Han skrattar högt igen.

– Jag tror att det var att målvakterna var mycket bättre i Sverige. Det var det. Jag hade aldrig något vasst skott. Det funkade i Norge men inte här. Det gick bättre med passningarna. Men jag reagerade på det när jag såg min statistik från Norge; att jag hade fler mål än assist. Men jag ser på mig själv som en playmaker - inte som en avslutare.

{!A}

Och han var inte ensam pucktrollare i Djurgården när han anslöt till Stockholmslaget. Hans omgivning kryllade av talang. Vilka spelade han mest med då?

– Det var mest med "Linkan" (Fredrik Bremberg). Han var ett spelgeni. Han hade bra händer. Och så Patric Kjellberg och "Putte" Erickson.

Vad sticker ut mest från din tid i Djurgården?

Han tvekar inte en sekund.

– Det är derbyna mot AIK. 13 850 personer på läktarna. Det var galenskaper. Det var så otroligt roligt. Det är det bästa jag har varit med om inom hockeyn, säger han.

Även NHL och allt inkluderat?

– Ja, ja. Odiskutabelt. Det var så bra stämning. Fy fasen. Det var helt sjukt. Det var ett otroligt tryck.

Det föder avstickarfrågan:

Hur var ditt första derby?

– Då var man nervös. Man fattade inte vad som skulle hända. Det var bra motivation. Det får man av publiken och det enda är att vinna.

Som mest gjorde Knutsen 53 poäng under en säsong. Det var under den väldigt speciella säsongen 1999/2000. Då gick Djurgården hela vägen och bärgade SM-guldet i ett slutspel där norrmannen för övrigt noterades för ett andra rekord. Ingen spelare har gjort fler assist i ett och samma slutspel än Knutsens 16.

– Vad trevligt. Det är ett bra rekord, säger han spontant, när han får höra det.

Vad utmärkte, och utmärker, slutspelsmatcherna?

– Det är klart att tempot skruvas upp. Intensiteten och spänningen i matcherna blir mycket mer påtagligt. Det var stenhårt därute. Du måste få det där flytet för att gå hela vägen.

Och det gjorde ni…

– Ja, vi gjorde ju det. Då var det ju bäst av sju i kvartsfinalen och bäst av fem i semifinalen och finalen. Och vi mötte Färjestad i kvartsfinalen och var tvungna att åka till Karlstad för den sjätte matchen. Då ledde Färjestad med 3-2 i matcher och vi var tvungna att vinna. Matchen gick till sudden och Micke Johansson avgjorde. Vi vann sjunde i Globen och sedan blev det 3-0 i semin mot Luleå, var det väl, och sedan 3-0 i finalen mot Modo. Vi var ett stolpskott från att åka ur med fiasko i kvarten. Istället gick vi hela vägen.

{!C}

Totalt spelade Espen Knutsen 209 grundseriematcher i Elitserien, på vilka det blev 210 poäng (70+140). Och slutspelsrekordet står sig än så länge. Den enda som kommit i närheten än så länge var LInköpings Tony Mårtensson som under våren 2008 levererade 15 assist. Och hur var det med det delade rekordet med Forsberg? Kommer någon att ta sig förbi duon?

– Det tror jag helt klart. Mycket hänger på när du kommer in i ligan. Om man är 23 eller äldre. Eller om man är som Forsberg som kom in när han var så otroligt ung. Men det tror jag, säger Knutsen innan han fortsätter: –  Men om man gör poäng blir man attraktiv. Idag flyttar spelarna mycket lättare, så…

Han började karriären i Vålerenga, gjorde några bejublade år i Djurgården och testade även NHL. Nu är han tillbaka där allt började. Lockar Sverige något?

– Jag har en son som är 10 år och helt hockeytokig. Det skulle vara tungt att flytta. Det tror jag. Jag blir nog kvar här till pensionen nu, skrattar Espen Knutsen.