• Huvudsponsorer

Tisdag Tis 12 Mars Mar
Torsdag Tor 14 Mars Mar
Lördag Lör 16 Mars Mar
Måndag Mån 18 Mars Mar
Idag 22 Mars Mar
Lördag Lör 23 Mars Mar
Söndag Sön 24 Mars Mar
Måndag Mån 25 Mars Mar
Tisdag Tis 26 Mars Mar
Onsdag Ons 27 Mars Mar
Torsdag Tor 28 Mars Mar
Fredag Fre 29 Mars Mar

Jimmy Dahmén - en stor grabb: "Jag älskar hockey"

28 februari 2019 16:00
SHL-domaren Jimmy Dahmén, till höger i bild, lyfter sin händer i ett domartecken med en Färjestadsspelare till vänster i bild.
Intervju

Han har dömt SHL i tolv år, noterat hundratals matcher och samlat lika många poäng. En lördag i februari blev Jimmy Dahmén odödlig som en av svensk hockeys "Stora grabbar". Möt linjedomaren i en intervju om familjelivet, vägen fram till milstolpen och kärleken till hockeyn.


Som spelare och tränare är det SM-titeln och de stora pokalerna som lockar allra mest. För domarna är det ett helt annat pris som man hoppas kunna kröna karriären med. Lördagen den 16:e februari skrev Jimmy Dahmén historia mellan Frölunda och Skellefteå. 36-åringen från Tyresö kunde från och med den stunden titulera sig som "Stor grabb" - den 53:e i ordningen inom svensk hockey.

Titeln "Stor grabb" kommer av att ha passerat 300 poäng, poäng som man får genom att döma stora matcher. Jimmy berättar om Svenska Ishockeyförbundets system, som innebär att en domare tilldelas en poäng per dömd SHL-match och fem poäng per internationellt uppdrag (JVM, VM, OS). Samtidigt kan man maximalt tillgodoräkna sig 20 SHL-matcher per säsong. Det betyder att det som mest går att samla ihop 25 poäng på ett hockeyår - och Jimmy Dahméns väg till att bli "Stor grabb" har därför varit just lång.

– I takt med att det närmat sig har jag börjat att tänka på det mer och mer. När jag först kom upp i SHL visste jag inte ens var "Stor grabb" var för något, men längs resans gång har jag förstått. Jag har märkt att det är en utmärkelse för de som dömt väldigt länge. Det har gjort att jag absolut känt att det är något som jag vill uppnå, berättar 36-åringen som är inne på sin tolfte säsong i högstaligan.

Karriären inleddes, som för många andra konstaterar Jimmy, med att hans pojklag placerades i en föreningsdomarkurs. Då var stockholmsgrabben runt 12-13 år och han började att döma extra på helger samtidigt som han själv spelade vidare. Nu - nästan 25 år senare - är han hans namn ett av 53 odödliga domarnamn som för alltid kommer finnas kvar inom svensk hockey. Utmärkelsen "Stor grabb" är också något som Jimmy Dahmén ser upp till.

– Det blir en slags belöning för att du klarat av många andra mål. Som domare kan du ha målet att döma i SHL, att få döma den sista matchen, att döma internationellt och så vidare. Allt det får du poäng för och uppnår du då de målen kommer du även närmare målet som "Stor grabb".

Barndomen spenderades i Fisksätra, en förort i Stockholms östra områden längs vägen ut mot Saltsjöbaden. Jimmys hockeykarriär utspelade sig på lite olika håll och efter att ha inlett i Saltsjöbaden spelade han mestadels för Nacka. Sen ett par år tillbaka bor 36-åringen i Tyresö tillsammans med sin familj som består av fru och två barn - fem och två år gamla. En livssituation som skiljer sig avsevärt från den Jimmy Dahmén hade under sin första tid i SHL.

– När jag inledde i SHL hade jag i stort sett bara mig själv att tänka på. Sen träffade jag min nuvarande fru, vi fick barn efter några år och alla delar blev ett till slut, minns Jimmy tillbaka.

Det måste vara en annan form av utmaning att få ihop alla pusselbitarna nu med familj, dömande och allt annat?

– Visst, livspusslet är krångligare och jag har deltidsjobb, familj, två barn och dömer hockey runt omkring i Sverige. Där har jag en jättestor hjälp av min mamma, min pappa, min svärmor och hennes sambo. Och så min fru givetvis. Hon gör det möjligt för mig att hålla på med det här.

Ditt uppdrag som SHL-domare betyder att du reser en hel del. Hur är det att vara borta från familjen så pass mycket?

– Klart att det är tufft... Samtidigt har jag under i stort sett halva mitt liv rest runt och dömt både i Sverige och utomlands. Det blir en livsstil och jag får det att fungera. Men absolut har det blivit tuffare de sista åren. Resorna är det som är baksidan med jobbet, tiden det tar mellan arenorna och som gör att jag är borta från min familj.

Brinner för hockeyn: "Den absolut bästa sporten"

När Jimmy Dahmén var 16 år tog han beslutet att lägga ner sin egen aktiva spelarkarriär. För en utomstående kan det mycket väl ha framstått som tonåringens farväl till hockeyn. Men det lustiga är att i samma ögonblick, och utan att själv veta om det, tog han samtidigt det första stora klivet mot proffshockeyn. En hockey som han alltid känt en stark dragningskraft till, inte minst i rollen som domare.

– Dels älskar jag hockey. Jag håller på med den absolut bästa sporten, får vara med på den högsta nivån och uppleva matcherna. Hela atmosfären runt SHL är en viktig del, förklarar Jimmy och fortsätter;

– Sen är det här väldigt socialt för mig. Vi som dömer är en tight grupp som arbetar nära varandra för att utvecklas och bli bättre. Det är ett stort lagarbete och en stor gemenskap på matcher, kurser och utbildningar. Vi har väldigt roligt.

Efter avslutad spelarkarriär tuggade Jimmy vidare på distriktsnivå. Han beskriver det själv som "ingen jättesatsning till en början", men dömandet blev i takt med åren gick allt roligare. När han flyttades upp till HockeyEttan blev kvaliteten på sporten klart bättre och den unge rättskiparen tog vara på chanserna. 19 år ung fick Jimmy Dahmén uppdraget att döma TV-pucken.

Från den punkten tog allt en helt ny fart och bara ett år senare väntade HockeyAllsvenskan, vilket var ett stort steg för en 20-åring. Jimmy minns hur han vid den tidpunkten började att testas och snabbt insåg att dömandet kunde nå ännu längre. Vid en ålder av 24 var han slutligen framme i SHL, där han tolv säsonger senare hänger kvar som en av ligans allra mest rutinerade linjedomare. Karriären har gett stora erfarenheter och han har från första parkett kunnat se både hockeyn och domarorganisationen ta gigantiska steg. Den kanske viktigaste förändringen har varit uppkomsten av situationsrummet, ett hjälpmedel som domarna värdesätter högt.

– Situationsrummets primära uppgift är att ett hockyemål får ett korrekt domslut på isen. Det är ju hela syftet. Tittar du på SHL idag har det blivit så extremt viktigt med rätt beslut, det står så mycket på spel. Då blir målsituationerna extra viktiga. Videobedömning gör att vi ska kunna få alla mål rätt dömda, förklarar Jimmy.

"Finns situationer där vi verkligen hamnar i riskzonen"

53 domare har genom årens gång tagit en plats som "Stor grabb" i historiböckerna. Många av dem är legendariska huvuddomare med namn som inger respekt. Men i den där samlingen av domarikoner finns även flera linjedomare med, däribland Jimmy Dahmén. Han vet att strålkastarljuset klart mer sällan riktas mot hans svartvitrandiga tröja.

– Linjedomare går ju lite mer under radarn, vi har inte en lika framträdande roll som huvuddomarna. De har huvudansvaret för matchen och frontar vår grupp i diskussioner med lag och med media, inleder Jimmy och tar en paus innan han fortsätter;

– Däremot sättet som vi arbetar tillsammans med huvuddomarna på tror jag inte att många är medvetna om. Vi hjälps åt ute på isen, särskilt med vår kommunikationsutrustning. Där kommer vi in på just lagarbetet, att vi tillsammans når fram till rätt beslut på ett bättre sätt än vad vi kunde tidigare.

Att vara domare i SHL betyder att under hela matchens gång befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Överblicken över spelet är viktig, samtidigt som det krävs att vara uppmärksam på allt som sker runt omkring. Tio professionella elitidrottare rör sig på samma is och att åka på smällar är därför närmast oundvikligt. För en linjedomare finns dessutom en extra stor fara; tekningarna.

– Visst finns det situationer där vi verkligen hamnar i riskzonen för att åka på olika typer av smällar. Det är just tekningar, då det fladdrar klubbor både till höger och vänster, och situationer framför mål. Där finns det en risk att både få slag i ansiktet och klubbor som träffar ben eller överkropp. Jag har sett många exempel, med många linjedomare som fått klubbor i ansiktet och skridskor som skurit upp saker, berättar Jimmy.

Vad har du själv för erfarenheter här, vilken är den värsta skada som du råkat ut för?

– Peppar, peppar - jag har klarat mig bra! Jag har aldrig behövt bryta någon match, eller stått över på grund skada. Det har varit att man fått sy i ansiktet för någon hög klubba, sen har jag givetvis fått törnar när jag gått emellan i slagsmål och annat.

Sista året som linjedomare: "Läge att testa något nytt"

Den 16:e februari fick svensk hockey en ny medlem bland domarkårens "Stora grabbar". Jimmy Dahmén nådde milstolpen i Scandinavium genom att döma tungviktsmötet mellan Frölunda och Skellefteå. En match som på förhand såg ut att bli en riktig holmgång, men som var avgjord redan efter en period. Frölunda hade då gått ifrån med fem mål och 7-1-segern satte fingret på en av domarnas många utmaningar.

– Inför en match kan vi sitta länge och försöka spekulera och förbereda oss över vilken typ av match det ska bli. Sen kliver vi ut på isen och något helt annat sker. Det här var ett sånt exempel. För vår del handlar det om att göra samma jobb oavsett matchbild, att genomföra matchen på ett så rättvist sätt som möjligt, resonerar Jimmy.

Nu är milstolpen "Stor grabb" uppnådd. Vad ser du framför dig härnäst, vilken är din nästa ambition med domarkarriären?

– Som det ser ut blir det här mitt sista år som linjedomare. Jag har uppnått väldigt mycket på nationell och internationell nivå med VM, JVM, OS och stor grabb på det. Jag känner att det är läge att testa något nytt och jag ser väldigt mycket fram emot det.

Till hösten står han redo att testa vingarna som huvuddomare. Jimmy Dahméns resa på hockeyrinken går vidare - och den gör det med ett stort mål redan avklarat. Som en av SHL:s "Stora grabbar" har 36-åringen från Fisksätra visat att han är på toppen för att stanna. Det finns även stunder då Jimmy påminner sig om att han faktiskt är en del av proffshockeyn.

– Ibland kan jag ångra att jag själv lade av att spela så tidigt som jag gjorde. Då inser jag också att jag hela tiden är kvar inom hockeyn, men som domare. Jag har aldrig släppt sporten.

Vad skulle du säga är det som gör hockeyn till den magiska sport det faktiskt är?

– Kombinationen av fart, teknik, känslor, fysiskt spel och kanske framförallt atmosfären i arenorna. Sporten har egentligen allting!, avslutar Jimmy Dahmén.