• Huvudsponsorer

Söndag Sön 7 April Apr
Måndag Mån 8 April Apr
Tisdag Tis 9 April Apr
Onsdag Ons 10 April Apr
Torsdag Tor 11 April Apr
Fredag Fre 12 April Apr
Lördag Lör 13 April Apr
Söndag Sön 14 April Apr
Måndag Mån 15 April Apr
Tisdag Tis 16 April Apr
Torsdag Tor 18 April Apr
Söndag Sön 21 April Apr
Tisdag Tis 23 April Apr
Torsdag Tor 25 April Apr
Lördag Lör 27 April Apr
Tisdag Tis 30 April Apr
Torsdag Tor 2 Maj Maj
Lördag Lör 4 Maj Maj

Domare, företagare och pappa - möt Emil Yletyinen: "Jag är bara människa"

8 februari 2019 18:30
Närbild på SHL-domaren Emil Yletyinen i svartvitt, här i samspråk med en kollega till höger.
Intervju

Han "tvingades" in i domarrollen redan som tolvåring - och förälskade sig omedelbart i den randiga tröjan. Emil Yletyinens karriär har därifrån gått i raketfart och linjedomaren gör nu säsong tio i SHL. Här berättar Emil om lyckan över att vara domare, om hatet som följer uppdraget och om personen utanför isen.


Emil Yletyinen ser tillbaka på sin ungdom och pekar snabbt ut den exakta punkten då livet som hockeydomare inleddes. Den unge norrbottningen spelade själv hockey och pojklagen blev då mer eller mindre "påtvingade", som Emil själv uttrycker saken, en domarutbildning. Bakgrunden var att ungdomarna skulle skapa sig en större förståelse för reglerna och alla fick erbjudandet om att döma ett par matcher. Emil nappade på frågan och började år 2000 att döma - och föll pladdask för rollen.

– Jag var tolv år när jag började tävlingsdöma. Då var det knattar på halvplan som gällde, haha! Nu gör jag mitt 19:e år som hockeydomare, mitt tionde i SHL. Jag har haft en ganska rapp karriär, konstaterar Emil Yletyinen med ett skratt.

Bakom skrattet döljer sig mycket allvar, för det råder ingen tvivel om att det han sätter en stor stolthet i domaryrket. Efter bara två år på distriktsnivå med seriespel upp till division 2 och två år på regionen med HockeyEttan och J20-matcher hade en inte ens 20-årig Emil avancerat rejält. Ambitionen var vid den tidpunkten att ta en plats i HockeyAllsvenskans domarkår.

Sommaren 2009 blev drömmen både besannad - och överträffad. Emil Yletyinen blev då en av de domare att rekryteras till Elitserien, dåtidens SHL, och linjedomaren har sedan dess verkligen etablerat sig i ligan. Anställningen i högstaligans domaruppsättning var lika mycket en glädje som överraskning.

– Min högsta önskan var att bli ordinarie i Allsvenskan. Att direkt få den chansen i Elitserien var väldigt smickrande, minns Emil och berättar när han insåg att domarrollen var något som lockade;

– Det var ganska tidigt, egentligen redan på distriktsnivå kom det här med att tävla för att nå nästa nivå. Jag såg att det fanns möjligheter för att ha det här som arbete. Jag fick en dröm om att döma inför 20 000 i publiken.

Vad skulle du säga är förklaringen till att du klättrat så pass snabbt?

– Dels har jag en väldigt bra fysik, sen är jag nog ganska lättsam som person. Jag är bra på att samarbeta. Lugn, lyhörd och självkritisk, berättar Emil och fortsätter;

– Visst har jag inte alltid mina bästa matcher, men jag är bara människa. Det som behövs är att kunna utvärdera de matcher som jag gjort. Vad kan jag göra annorlunda för att få hem matchen på ett bättre sätt?

Varierat liv: "Väldigt nyttigt att få båda delarna"

Uppväxten tog sin plats i idylliska Rosvik, drygt tre mil söder om Luleå. Direkt efter avslutad gymnasieutbildning gick Emil Yletyinens flyttlass in till Luleå och där blev han kvar till dess att han fick sitt första barn. Nu är Emil sedan många år tillbaka åter en Rosvikbo och han trivs i hembyn. Mycket av fritiden upptas av familjen som innehåller sambon Maja och barnen Alva, Lova, Mario och Alex. Det är dem som han helst spenderar en ledig dag tillsammans med.

– Ja, då är jag med mina fantastiska barn. Jag har en sambo som heter Maja som jag också spenderar väldigt mycket tid med. Varannan vecka har vi fyra barn, då är det full fart. Och varannan vecka blir det mer fokus på mitt företag, på hockeyn och på Maja, berättar Emil.

Det går med lätthet att slå fast att det här inte är vilken 30-åring som helst. Karriären som hockeydomare är inte det enda som Emil brinner för, han driver dessutom ett eget företag. Som icke heltidsanställd SHL-domare har norrbottningen en karriär utanför hockeyn och den har i hela Emils vuxna liv kretsat kring elektricitet. I likhet med sina insatser på isen är det en karriär som går spikrakt uppåt.

För knappt tre år sedan var han med och startade upp ett företag inom elinstallation, El-trion. Framgången har varit omedelbar och idag står man med en stabil struktur, 23 antällda och en omsättning på mellan 35-35 miljoner kronor. Emil beskriver det hela som "jätteresa" och som en av företagsägarna ägnar han dagarna år projektledning, planering och mycket annat. Entusiasmen märks av och precis som när han talar om livet som hockeydomare är det med lycka i rösten han berättar om sitt civila arbete.

– Jajamän! El är en rolig bransch, det händer så otroligt mycket med olika system, belysningar, elbilar, solceller och energieffektivisering. Det gäller att hålla sig uppdaterad vad på vad som kommer. Det är en växande marknad som är jättespännande, förklarar Emil ivrigt.

Dels har du ditt egna företag, men sen har du ju som bekant även en karriär vid sidan av som hockeydomare. Hur får du de båda livsstilarna att gå ihop?

– Jag tycker att det är jäkligt skönt! När jag går till jobbet som domare träffar jag andra kompisar, talar om helt andra saker, rör på mig, träffar spelare, träffar ledare och får känna på atmosfären i hallen. Det blir en helt annan värld, svarar Emil.

– En matchdag kliver jag upp halv sex på morgonen, packar trunken och åker till jobbet. Efter jobbet är det direkt iväg för att döma matchen och jag är hemma från den först vid elva på kvällen. Men det är bara kul! Hockeyn är en helt annan typ av jobb och det är väldigt nyttigt att få båda delarna.

Jag kan tänka mig att det ger väldigt mycket att ha just ett varierat liv. Hur ser du på din personliga utveckling, främst det som du fått från rollen som domare?

– Den är enorm! Domarskapet har blivit en del av min identitet, jag har utvecklat både ledarskap och sociala egenskaper. Även förmågan att ta snabba beslut. Ute på isen måste jag göra ögonblickssnabba bedömningar och det har tagit med mig in i mitt vardagliga arbetsliv.

Hoten går utöver familjerna: "Det är katastrof"

Kärleken till att döma är det som driver Emil Yletyinen att gå till jobbet som SHL-domare även på kvällar, helger och helgdagar. Men att döma matcher på professionell nivå har sitt pris, och det priset är kritik. Varje insats som en domare gör granskas av spelare, media och publik. Och det är långtifrån alla gånger som kritiken är kontrollerad. Domare har i åratal tvingats stå i centrum för en negativ och rentav hatisk debatt kantad av hot.

– Det där med kritik bekommer mig inte så mycket. Jag läser sällan tidningar efter matcher, i synnerhet inte om det står något kring domarna. Däremot är baksidan med mitt jobb att det sker hot mot domare, mot domares familjer och att våra barn blir retade i skolan för att deras pappor "är dåliga domare". Det tycker jag är katastrof, kommenterar Emil på ämnet.

Vill du utveckla vad det är som barnen får höra?

– Det händer att klasskompisar kommer fram och säger att "din pappa är en dålig domare som dömde bort, exempelvis, Anton Hedmans mål i Luleå" och förväntar sig att en åttaårig tjej ska svara på det, fast hon knappt vet vad hockey är. Sen visar det sig att barnet fått höra allt från en förälder... Det är de äldre som i grund och botten skapar det här problemet. Vi talar om en hotbild mot domare med allt ifrån skrik på läktaren, sms, messenger och sociala medier. Det är inte okej!

Är det här något som du själv har tvingats uppleva under din karriär?

– Ja, det har hänt mig faktiskt. Inga allvarliga saker, oftast handlar det om en supporter med för mycket alkohol i kroppen som tar kontakt efter matchen. De är ofta väldigt ångerfulla efteråt.

Ånger i all ära. Även om du själv byggt upp en sköld mot hot och hat måste det träffa djupt inom dig?

– Absolut, speciellt när domares familjer är inblandade. Då ser jag allt ur ett annat perspektiv.

Du har dömt i 19 års tid nu. Kan du känna att debattklimatet blivit hårdare, att respekten är sämre idag mot för 19 år sedan?

– Jag tycker inte det, i alla fall inte mellan spelare och domare. Däremot med hotbilden och allt runt hockeyn. Som förra veckan var det ett bråk i sarghörnet efter matchen. Då stod det publik och hällde drinkar från läktaren, rakt över oss domare och bortalaget. Var är vi på väg någonstans?, frågar Emil uppgivet.

Samtidigt är den 30-årige linjedomaren noggrann med att poängtera att han aldrig gått till jobbet och känt sig osäker. Säkerhetsarbetet från SHL:s är även det något som Emil Yletyinen särskilt lyfter fram. Ligan har genom åren byggt upp en mycket professionell säkerhetsapparat som svarar på hot och liknande mot domarna. Målet är att skapa en trygg arbetsmiljö, vilket Emil kan bekräfta fungerar.

– Det här är något som SHL lägger stort fokus på. Jag har aldrig varit med om att det arbetats så hårt runt säkerhetsfrågorna som de senaste åren.

"Naturligtvis är VM min stora dröm"

Nu är lyckligtvis inte hot och hat det som Emil Yletyinen bär med sig från en matchkväll i SHL. Istället är det känslan att få vara en del av ett större sammanhang som fyller hans sinne. Norrbottningen förklarar att han älskar att döma i högstaligan och att de ansvariga för domarna gör sitt yttersta för att underlätta jobbet.

Med tanke på sin familjesituation och sitt egna företag dömer Emil mestadels i närområdet. Totalt ligger han på ett 50-tal matcher varje säsong, en siffra som inkluderar SHL, SM-slutspel och internationella uppdrag. Trots att han till större delen rör sig i norr får Emil chansen att döma med många olika domare - och han känner ett band till samtliga.

– Vi har blivit en familj, vi har en otroligt bra gemenskap bland domarna. Det är alltid ren glädje att mötas upp i arenan, värma upp tillsammans och snacka skit. Det är allt runt omkring som driver mig och naturligtvis atmosfären. Jag får alltid en adrenalinkick av att åka ut inför 7000 personer, säger Emil.

Att döma en SHL-match handlar om mycket mer än den tid som pågår mellan första nedsläpp och sista slutsignal. Förarbetet är minst lika viktigt och domaruppsättningen samlas alltid för att gemensamt ta sig till matcharenan. Där går de sedan igenom förutsättningarna, tidigare möten, historik mellan spelarna och vilka killar som det ska hållas ett par extra ögon på. Till sin hjälp ute på isen har de sitt kommunikationssystem.

– Det är ett jättebra verktyg som vi har. Innan behövde vi samlas alla fyra och det tog tid, så man ville göra det på ett snabbt sätt. Nu kan vi istället tala med varandra i lugn och ro under spelets gång. Vi kan diskutera situationer utan att det märks och det är ett bra hjälpmedel för oss, förklarar Emil.

Under sina tio år på SHL-nivå har den 30-årige norrbottningen fått chansen att ta sin domarroll även utanför Sveriges gränser. 2012 gjorde Emil sitt första internationella uppdrag och sedan dess har uttagningen rullat på med JVM-turneringar och OS-kval. Linjedomaren från Rosvik trivs med sin balans. Idag dömer Emil Yletyinen hockey inför tusentals åskådare, driver sitt egna företag och har sin familj att spendera varje ledigt tillfälle med. Men ett sista mål återstår att uppnå.

– Ja, naturligtvis är VM min stora dröm. Och det känns som att jag är relativt nära det målet, avslutar Emil.