• Huvudsponsorer

Lördag Lör 7 Mars Mar
Tisdag Tis 10 Mars Mar
Torsdag Tor 12 Mars Mar
Lördag Lör 19 September Sep
Tisdag Tis 22 September Sep
Torsdag Tor 24 September Sep

Möt Människan: Mikael Andersson

29 april 2020 11:00
Möt Människan

Mikael Andersson, 51, har vigt stora delar av sitt liv åt Färjestad. Sedan mitten av april 2014 har han, bortsett från säsongens sista match som spelades inför tomma läktare, sett samtliga Färjestads matcher på plats. I ett samtal med SHL.se berättar den hängivne supportern om fallolyckan som gjorde honom till sjukpensionär, när han låg avsvimmad i en bil utanför Sundsvall i tolv timmar och kärleken till hockey. ”Den har gett mig livet tillbaka”, säger han.


En vanlig vår brukar Mikael Andersson spendera otroligt många timmar i bil för att åka runt i Sverige och stötta sitt Färjestad i slutspelet. Med tanke på att i stort sett all idrott är inställd på grund av coronapandemin är 51-åringen från Mariestad långt ifrån ensam om att uppleva en annorlunda vår, men omställningen är nog större för honom än för många av oss andra. För det är få som lägger så mycket tid på att följa sitt lag som Mikael Andersson. Den 14 april 2014 var han på plats i Skellefteå när hemmalaget vann den första SM-finalen mot Färjestad med 3-0. Sedan dess har Mikael Andersson sett alla Färjestads matcher på plats, om vi räknar bort den sista omgången i år som spelades inför tomma läktare. Då snackar vi inte bara seriematcher, utan även träningsmatcher och CHL-matcher. 405 raka Färjestadsmatcher.

– Egentligen är det alla andra som håller koll på det där åt mig. Från början var det ingenting. Utan det var någon som nämnde det och sedan har det fortsatt.

– Jag anser att den där sviten inte är bruten egentligen. Den sista matchen var inte nåbar. Men man kan se olika på det och på ett sätt skulle det var skönt om sviten var bruten. Då kan jag få åka för hockeyns skull och inte för något annat, säger Mikael Andersson.

Hade du förfrågningar om att gå på matchen?

– Det var lite olika erbjudanden om att komma in bakvägen, men jag tycker inte det är rättvist om jag hade fått komma in, säger han.

"Får kolla trav nu"

När SHL.se får tag i honom håller han på med att gräva plintar inför ett kommande altanbygge, men han har inget emot att ta en paus för att snacka lite hockey.

– När det inte är någon hockey får jag hitta på något annat. Livet utan hockey är jobbigt och tråkigt. Så är det, men det är egentligen ett litet problem i sammanhanget. Det är inte synd om mig utan alla som drabbas mycket värre, säger han.

Med inställt SHL-slutspel har Mikael Andersson fått hitta andra sätt att stilla tävlingsnerven.

– Jag kan gå igång när Sanny och Svensson (podcasten med Sanny Lindström och Johan ”MrMadhawk” Svensson) kör tärningsslutspel. De gjorde ett fiktivt slutspel och slog tärning för att se vilket lag som skulle vinna. Jag satt där och höll andan och tänkte ”slå en hög siffra, slå en högsiffra” när det var Färjestads tur, säger han och skrattar.

– Jag kan sitta och kolla på trav nu också, utan att spela på det, vilket jag aldrig har gjort tidigare, säger han.

Föll från ett hustak

När man berättar historien om Mikael Andersson är det omöjligt att inte nämna den fruktansvärda olycka som inträffade år 2000. Han var uppe på taket i sitt hem i Mariestad och föll mot marken. Ett fall på över sex meter. Knäna slog i hans haka och hjärnan gick in i skallbenet.

– Jag jobbade 3,5 år efter skadan. Jag fattade inte vad det var. Jag mådde bara dåligt. Jag var in och ut på sjukhus och ingen hittade något. Till slut blev jag sjukpensionerad mot min vilja. De sa att det inte skulle gå, och det har jag också förstått med tiden. Det går upp och ner hela tiden, säger han.

Hur mår du nu?

– Jag får inte få upp pulsen för då blir det problem med blodflödet till skallen. Jag måste hela tiden skynda långsamt. Hela livet är förändrat och jag måste hela tiden tänka på vad jag gör, säger han.

På grund av skallskadan har han problem med huvudvärk och det är inte ovanligt att han blir medvetslös på grund av det.

– Jag kan bli medvetslös i många många timmar. Det är inget jag står och skriker om, men jag har blivit fast i bilen i Sundsvall i tolv timmar, medvetslös. Det var på hösten, så det var inte så kallt, som tur var. Hade det varit på vintern hade jag frusit ihjäl. Så är det.

Vad var det som hände då?

– Blodflödet till frontalloben är utslaget. När det händer börjar jag skaka och sedan slår kroppen av på grund av smärtan och jag blir medvetslös. Jag tycker det är skönt, men det är inte kul för personerna runtomkring mig. Jag känner långt innan att det är på väg. Jag körde av vägen den där gången i Sundsvall och sedan tog det kanske två timmar innan jag blev medvetslös, så jag hade hunnit lägga mig tillrätta.

Var du själv i bilen då?

– Ja, då hade jag varit i Skellefteå eller Luleå och var rätt trött, klockan var väl tre på natten. Sedan vaknade jag klockan tre på eftermiddagen dagen efter och då hade jag ingen aning om var jag var. Då fick jag ta fram GPS:en. Jag visste in om jag var i Skellefteå eller nästan hemma.

Sambon måste bli jätteorolig när det här händer?

– Ja, absolut. Men efter olyckan bestämde vi att jag inte bara kan sitta hemma i skyddad verkstad, utan jag ska göra det jag trivs med. Jag blir medvetslös, får andningsuppehåll och det kan vara det sista jag gör. Därför sa vi att jag ska njuta av livet och göra det jag kan. Det är grunden till allt det här. Jag och sambon kom överens om att jag ska göra det här. Hon är lika orolig hemma, men det klart att hon blir extra otrolig om hon inte får tag i mig, men samtidigt vet hon att det händer att jag försvinner emellanåt. Hittills har jag kvicknat till varje gång, säger han.

Ökar risken att bli medvetslös i och med att du reser så mycket?

– Det kommer om det är mycket stress, med pengar eller vad som helst. När det är mycket i kroppen överlag. Det är därför jag trivs ganska bra med att åka bil. Det är terapi för mig. Många säger: ”Du ska inte hålla på och åka bil så långt”, men det är precis det jag ska göra, det är då jag mår som bäst egentligen, säger han.

Haft säsongskort i snart 20 år

Mikael Andersson är från Mariestad, alltså drygt tio mil från Karlstad. Den största anledningen till att han fastnade för just Färjestad tror han har att göra med att det är några framträdande Färjestadsspelare som har varit från Mariestad, som exempelvis Tommy Samuelsson, Harald Lückner och Staffan Lundh. Själv har dock Mikael Andersson aldrig spelat hockey och faktum är att ingen i hans släkt heller har hållit på med sporten, men Mikael Andersson fastnade tidigt för hockey.

– Redan i böcker från förskolan har jag skrivit FBK. Det var bland det första jag skrev, men varför vet jag inte. Jag började gå på matcher när jag var 15, 16 år och har haft säsongskort sedan 2001, säger han.

Och sedan slutspelat 2014 har har alltså sett samtliga Färjestadsmatcher på plats, vilket också har skapat ett intresse kring hans person. Han har uppmärksammats i bland annat SVT, NWT och Sportbladet under de senaste åren, men det var länge han medvetet höll sig undan att synas i media.

– Under åren har jag tackat nej till precis allt. Till slut har jag fått öppna mig för några. Jag har fått höra ganska mycket under åren. Det är missunnsamhet och vissa tror att jag får åka med laget och har andra fördelar. Trots att jag lägger varenda krona ur egen ficka. Men det blir jante och avundsjuka. Därför var det länge jag inte ville ställa upp i media, men ju äldre jag blir desto mer skiter jag i vad andra säger. Det är inte mina bekymmer. För det här har jag bara gjort för min egen skull, säger han.

Men du måste ha fått mycket positiv feedback också?

– Jo, så är det, men du vet hur det är. Det räcker med en negativ kommentar för att jag ska känna: ”Är det värt det?” Människan är skör och man tycker fort synd om sig själv. Får jag en dålig kommentar har jag glömt bort tio bra. Men det är klart att jag har fått otroligt mycket kompisar från hela Europa, från Italien till Luleå, vilket är jättekul, säger Mikael Andersson.

Vad har hockeyn betytt för dig under den här perioden?

– Den har gett mig livet tillbaka. Jag hade säkert kunnat hitta på andra saker, men det är en otroligt stor del av mitt liv, säger han.

"Ingen tidspress"

Samtalet börjar lida mot sitt slut och i stället för att snacka hockey har det blivit dags för Mikael Andersson att ta tag i spaden igen.

– Gräva plint är det värsta jag kan göra, men det är också lite terapi. Jag gräver mig sakta framåt, säger han.

Är altanen klar innan säsongen 2020/21 drar igång?

–Nej. Det är ett långtidsprojekt. Ingen tidspress, säger han.