"Första känslan efter avgörandet var befrielse"

20 oktober 2021 11:00
SHL-minnet

Tidernas längsta slutspelsmatch spelades mellan Leksand och Färjestad 1997. Det krävdes nästan sex perioder för att få fram en vinnare och det var Leksands Andreas Karlsson som intog hjälterollen. För shl.se berättar Karlsson och lagkamraten Tomas Jonsson om minnena från maratonmatchen. ”Jag kommer så väl ihåg att när Andreas gjorde mål var första känslan befrielse”, säger Jonsson.


119 minuter och 16 sekunder. Så lång blev den första semifinalen mellan Leksand och Färjestad. Över 24 år har gått sedan den matchen och än i dag är det rekordet över den längsta slutspelsmatch som någonsin har spelats.

– Det första som kommer upp när du nämner den matchen är ändå att vi förlorade serien, vilket var smärtsamt. Just den förlängningen spelade inte så stor roll i det stora hela, säger Andreas Karlsson, när shl.se når honom i Kanada.

"Det var mycket sarg ut och lägga djupt"

Numera är Andreas Karlsson assisterande tränare i Hamilton Bulldogs i den kanadensiska juniorligan OHL. 1997 tillhörde han Leksand och han skulle få en huvudroll i den här historiska matchen. Det var nämligen Karlsson som satte det avgörande 3-2-målet bakom Färjestads målvakt Markus Ketterer – med endast 44 sekunder kvar av den tredje övertidsperioden.

– Jag minns egentligen inte mycket av målet, men jag har väl sett några bilder, även om det är flera år sedan. Jag fick en passning av Marcus Eriksson, Niklas Erikssons lillebror, och sköt ett skott mellan benen på deras målvakt. Det var inget märkvärdigt, utan jag bara halvsköt något skott. Jag försökte bara fösa iväg pucken och sedan gick den in, säger Andreas Karlsson.

Efter målet utbröt jubel bland Leksandsspelarna – dels för segern och dels för att det inte skulle spelas en sjunde period.

– Jag minns att Tomas Jonsson var glad att det tog slut, haha. ”Tack ska du ha”, sa han. Han tackade för att matchen tog slut, berättar Karlsson.

Tomas Jonsson, som säsongen 1996/97 gjorde sin åttonde raka säsong som kapten i Leksand, brister ut i ett skratt när hans glädje över att den här förlängningsmatchen tog slut kommer på tal.

– Haha. Det var väl så. Vi väntade väl bara på att den där perioden skulle ta slut. Jag kommer ihåg att det inte var något vidare spel. Ingen ville göra något misstag. Det var mycket sarg ut och lägga djupt och sådana grejer. Jag kommer så väl ihåg att när Andreas gjorde mål var första känslan befrielse. ”Skönt, matchen är slut”. Sedan var det lite: ”Yes, vi vann”. Det var en riktigt härlig känsla, säger Jonsson.

Hade det nästan varit en befrielsekänsla även om Färjestad hade gjort mål?

– Nja. Nu var det väl dubbel glädje om jag säger så. Men jag kommer ihåg att jag sa åt Andreas att det var bra att han avgjorde, säger Jonsson.

"Jag var jättetrött"

Utöver Jonsson och Andreas Karlsson hade Leksand den här säsongen spelare som Johan Hedberg, Tomas Jonsson, Magnus Svensson, Per-Erik Eklund, Jonas Bergqvist och Anders ”Masken” Carlsson. Färjestad ställde inte heller något dåligt lag på benen, eller vad sägs om killar som Jörgen Jönsson, Mathias Johansson, Thomas Rhodin, Sergei Fokin, Peter Nordström samt Peter Ottosson? Den sistnämnde var den som såg till att matchen gick till förlängning. Han satte 2-2-pucken i inledningen av den tredje perioden. Därmed var det nästa mål som skulle avgöra matchen, men det där nästa målet kom varken under period fyra eller fem, vilket fick spelarna, av förståeliga skäl, att börja tappa orken.

– Jag minns att det inte var många som pratade i båset. De som brukade prata gjorde det inte längre. Det var fokuserat, men alla var trötta. Jag var jättetrött, säger Tomas Jonsson.

– Vi hade spelat nästan sex perioder, nästan två matcher i ett svep. Vi var både fysiskt och psykiskt trötta. Det var många tomma ansikten. Det är en upplevelse att ha fått vara med om en sådan grej. Det är inte många som har gjort det och att vi dessutom fick vinna. Även om det inte räckte hela vägen, säger den förre storbacken.

Andreas Karlsson har liknande minnesbilder.

– Det var lite segt. Man tappade den där speeden. Allt var lite monotont. Det är ut på isen och tillbaka i båset igen. Det var egentligen de första minuterna i varje period som man hade lite snabbare hjärna och piggare ben. Därefter blev det bara segt, säger Karlsson.

Vad åt ni i periodpauserna?

– Det var mycket bananer. Jag minns att Harry Persson, den gamle materialaren, sprang där med de där bananerna, haha. Sedan var det kaffe och grejer. Nuförtiden går det snabbare att beställa pizza till omklädningsrummen, men det här är ändå nästan 25 år sedan, säger Karlsson.

Även om det till slut blev Leksand som vann den här historiska förlängningsmatchen var det Färjestad som drog det längsta strået i matchserien. De vann med 3-2 i matcher. Sedan besegrade de Luleå i finalen och säkrade därmed Färjestads fjärde SM-titel.

Här kan du läsa fler artiklar i vår serie "SHL-minnet.